så mycket blogg. Har alltid varit så när jag mått dåligt att jag dragit mig undan och inte skrivit och så. Det är därför jag idag tyvär har massvis av tomma dagar och år i mina dagböcker.Det hade ju verkligen varit intressant att läsadem eftersom jag har så mycker minnesluckor men no way. Jag lipar inte en massa och det är ju alltid något men jag tänker massvis på mina föräldrar och hur de bara kan skita i mig fast jag är sjuk och skulle behövaderas stöd mer än någonsin och jag tänker på hur jag alltid fanns där för dem. Jag känner mig så utnyttjad och jag blir så ledsen när jag tänker på hur de var mot mig. Inget nytt jag vet men sådana svek tar massvis av tid att komma över. Jag ljuger inte när jag säger at jag hoppas att min far får det tuffts om pensionär, kanske hiner alla de åren som han var arbetsnarkoman ifat honom och hans kropp men egentligen vill jag inte någon illa men jag vill att de ska få lida som de lät mig lida. Jag hade inte förtjänat det de gjorde mot mig.
 
Nu när jag tittar bakåt så ser jag verkligen hur jag var en tyst mus som aldrig ställde till med något och lät dem sätta min bror först alltid. Hatar homom!

Enligt min bildterapeft så är det mycket troligt att han fötts med fel från början som tex adhd och med hans beteende så tvivlar jag inte på det. Jui äldre han blev desto mindre tålde han att jag fanns men elakheterna begicks alltid bakom ryggen på ägg och spermadonator. Jag hatar honom så mycket att jag inte ens kan skriva hur mycket!