som lilla Selma dog så kan jag fortfarande inte fatta det. Det känns så ofattbart att jag aldrig mer får krama eller mysa med henne. Jag lever men inte alls med samma trygghet och glädje som jag gjorde när Selma levde. Hon fyllde tomrummet efter familj och vänner till 110% Jag känner fortfarande dessutom sådan skuld för att jag inte kunde skydda henne bättre mot det som hände jag kan helt enkelt inte acceptera att jag inte kunde förhindra at hon dog. Det känns hela tiden som om jag svek henne, jag var allt hon hade.