i Svedala för något år sedan så hade jag litet saker kvar där fortfarande bla en bokhylla. Där kom bara ett sms från min far hämta den senast då annars slänger vi den. Han kunde inte ens ringa. Senare kom det ju fram att de var jättearga för att jag inte hjälpte till att flytta eller städa. Just då var jag 125 kg tung och sängliggande nästan heladagarna fast det brydde ingen av dem om sig att kolla för de brydde aldrig sig om mig och hur jag mådde. Sen var det ju mindre än ett halvår sen min bror misshandlat mig i tittente och jag var verkligen inte redo för att få på käften igen och jag visste ju att mina föräldrar inte skulle hindra honom. Hur många vill möta en eprson som våldsfört sig p ådem? Sen frågade de mig inte ens om jag ville hjälpa till men så var det ju jag skulle springa ihjäl mig för att hjälpa dem men inte skulle de göra ett dugg för mig ens när jag var ett barn!!

Tom när jag mötte min bror i tingsrätten i trelleborg om tittente så drog han upp att jag inte hjälpt till med städningen av Violgatan och fick än en gång gå ut vinnande med att vara den som hackade ner på mig.

hack, hack, hack!!

Varför tyckte de inte att jag förtjänade att leva eller att ha ett eget liv? Varför var jag inte lika mycket värd som alla andra?