så skulle han ju ha en ny tvättmaskin. Den min mormor hade var för liten. De frågade om jag ville ha den men då jag bodde i en etta så sade jag nej och jag sade även nej för att det var nästan alltid så de gjorde. Han fick något nytt och jag fick det begagnade och av någon anledning så lyckades jag alltid få skuldkänslor för att jag var otacksam.

Hur som helst där trodde jag det var ute ur världen när det ringer på dörren till min lgh! Vem står där om inte min bror och far med tvättmaskinen. Jag protesterade fortfarande och sade nej men de sade att den kunde ju stå där under vintern så slapp den stå ute. Så blev jag fast med en tvättmaskin som jag nästan inte använde men som varje gång jag såg den påminde mig om att min bror fick det stora huset med den stora tomten i tittente medan jag satt här i min etta och kunde inte ens få ut pengarna för huset som ajg hade rätt till.

Det var en händelse och en dag som fick mig att må fruktansvärt dåligt men samtidigt så tänkte jag hela tiden är det jag som är otacksam? Förmodligen för att de alltid fick mig att känna det så.