Ett av mina största fel och väl roligaste personlighetsdrag emellan all skit är att ajg är väldigt spontan på gott och ont. De flesta kan ju tyvärr inte klara av en ärlig människa som är sig själv. Hur som helst jag har till sambons förtret en stor förkärlek att daska honom i gumpen när han går förbi och detta kan vara var som helst även ute p åstan. Han hoppar lika högt varje gång då jag ju typ slår så hårt jag kan nästan varje gång. Jag försöker verkligen att inte göra det men jag tror att jag blir så glad varje gång jag ser honom att all glädje liksom läggs in i slaget. Igår kväll gjorde jag det igen samtidigt som han stängde en dörr vilket gjorde att han slängde nyckeln i ilska mot en kattklösbräda och jag såg hur arg han blev men vad som var mest skrämmande var att det var en handling som gjorde att han var väldigt lik min bror och jag blev skiträdd och började hyperventilera. Ni skulle hört mig jag drog små hysteriska andetag hur länge som helst (över 5 minuter och inte ens då var de lugna men litet bättre) och än idag så tänker jag mycket på den bilden jag såg då igår. Så rädslan finns där i bakgrunden, rädslan som min bror gav mig med sitt humör. Och denna person lät mina föräldrar hållas hur som heslt. Jag hatar dem för det jag var 5 år yngre och de borde ha tänkt på hur hans utbrott påverkade mig för livet.