Skrämmande med all skit
är ju att man analyserar ihjäl allt som varit och ser situationer på etthelt annat sätt. Jag inser nu att jag tex gick igenom nästan hela barndomen utan speciellt mycket beröm eller stöttande kommentarer. De enda gångerna de väl klämde ur sig något positivt var när jag klämde ur mig en ny målad tavla.
Kommentarer
Trackback