om man skulle få mat kastad på sig vid middagsbordet, brorsan satt liksom mitt emot men som allt annat i mi nfamilj så var det inget onormalt utan det var väl snarare jag som fick den största tillsägelsen föratt jag kivade. Jag minns en gång när han kastade helt nykokta skållheta varma potäter på mig medan båda mor och far såg på. Jag fick gå ifrån bordet för att det gjorde så ont att jag grät och jag hade flera röda brännmärke på axlar efter dem men brorsan satt lugnt kvar och åt vidare när jag kom tillbaka. Där var det inget gå ifrån matbordet om du inte kan sköta dig! Deras förnekande gjorde ju dessutom hela tiden att de fick mig till att ifrågasätta mig själv. Kanske var det fullt normalt att vuxna barn kastade mat på sina småsyskon. Jag vet nu att det var det inte!