jag säger det igen lägsta på över 5 års tid och under 95 kg! Har börjat smådrömma litet om 90-strecket nu men tar det lugnt vet att varje dag är ett hinder men snart har jag kanske många kläder som passar igen. Ska bli skönt att slippa klä sig i en säck. Det jag allra helst hade önskat med den här kampen med vikten är att jag haft en mamma och pappa som sagt till mig hur duktig jag varit att någon av alla de elaka människor som kommit i min väg hade erkänt min kamp och berömt mig. Det hade varit den bästa gåva någon kunnat ge mig eller åtminstone bland de bästa. Minna ju fortfarande hur mycket beröm brorsan fick när han gick ner i vikt men det var ju han vi spelade visst aldrig i samma liga. Min födelsedag imorgon och jag vet att jag inte ska men ändå drömmer jag hela tiden om att min mor och far ska hörsamma att jag finns att de faktiskt födde en dotter som förtjänar respekt och kärlek men det är väl en dröm til lsom krossas eller hur?