vi har ingen kontakt har bara inte blivit färdig att ta bort honom. Hur som helst jag skrev att han och mor vann och att jag skulle försöka samla så mycket mod att jag vågade ta livet av mig.

Reaktion?

Ingen som vanligt inget svar, ingenting. Jag kan bara inte fatta hur man kan vara så oberörd mot sitt eget kött co blod fy fan vad jag var dum i alla dessa år som trodde att de brydde sig om mig.

Trots det är jagså jävla korkad att jag redan drömmer om att i år ska bli året som min mor och far gratulerar mig på min födelsedag i februari fast jag vet att så inte är fallet varför kan jag inte sluta hoppas på mirakel så jävla mycket?