som trodde på honom så där enkelt varje gång han ljög. Nu när jag minns saker som jag inte kommit ihåg på flera år så ser jag också vad som var lögner men som jag inte insett förrän nu. Som när han i högstadiet jobbade i Norge och kom hem med ett program till mig från den stora eurovisionsschlagern som var i norge det året.

Jag minns att jag frågade om han varit på den och han sade nej de sålde dem överallt i Norge. Ok sade jag då nu säger jag visst.

Ett år senare insåg jag att han kunde stå och ljuga mig rakt upp i huvudet utan att blinka och att jag inte kunde lita på någon. Upplevelsen med min far kom på Jägersro's parkering dp jag frågade honom rakt ut om han haft en älskarinna när han jobbade i Norge och han sade nej och jag visste att han ljög då jag hittat nakenfoton på en kvinna tagna i hans bostad i Norge på hans soffa. Då visste jag och frå nden dagen så förutsatte jag att alla ljög för mig. Det var enklare så men det är inte lätt att inte ha någon att lita på man blir märkt som fan av det. Än idag så får jag jobba varje dag med att lita på sambon fast jag vet att han inte är som dem. Vänner litade jag aldrig p åfullt ut där var alltid en bit av mig som jag behöll och så här i efterhand så var det ju rätt för de människor jag rörde mig bland var ju inte min vänner utan utnyttjare.