Hann tack och lov stoppa
viktuppgången innan ja passerade 100 kg igen men det var nära (99,8) Är nu nere på 96,9 kg tack och lov mem jag känner mig körd. Hoppet är liksom ute. Jag är så jäkla skör och stresstålig och nu så tror jag faktiskt inte att jag blir bättre. Jag tror inte att jag någonsin kan jobba igen. Jag funkar ok som människa om jag får leva isolerad, i min låtsasvärld och sen tar sambon ut och vallar mig ibland. Då är jag lycklig. Alla elaka människor som har kommit i min väg genom åren lyckades erkligen att göra mig illa för livet. Kan bara hoppas att de får tillbaka dubbelt.
Kommentarer
Trackback