sängvätaren som ung. Det pågick i flera år varje natt och slutade väl inte förrän jag typ började i skolan. Min far väckte mig varje natt och drog upp mig för att jag skulle kissa (vilket var skitjobbigt och gjorde mig dötrött) vilket jag också gjorde för att sen gå in och lägga mig och kissa i sängen igen. De försökte aldrig förstå varför jag kissade så mycket i sängen utan jag upplevde mig mest som jobbig och tillsist hade de mig att ligga på ett tjockt plast under lakanet vilket var kallt och jobigt då det väsnades hela tiden när man rörde sig.

Jag minns att jag var ute på en övernattning med dagis och gjorde som vanligt kissade i sängen. Jag var skitnervös för hur dagisfröknanarna skulle ta det och vilken lång utläggning jag skulle få. Jag minns det som igår den där riktigt rädda nervositeten och lättnaden när de inte sade ett dugg utan bara tog mitt lakan, tvättade det och hängde det på tork som om inget hänt. Än idag så minns jag hur chockad jag var hemma fick jag ju bara höra hur jobbig jag var som kissade så mycket i sängen.

Kanske skulle de analyserat sig själv och insett varför jag var ett nervöst vrak vid 6 års ålder! (sarkastisk mening)