det var sambons ide. Jag låtsades vara farsan som då skrev till mig på det sätt som en far ska göra och som tackade på ett normalt sätt och han bad om ursäkt mm. Jag hade inte väntat mig ett svar men jag kan inte säga hur jobbigt det känns att ha föräldrar som man i princip skulle kunna stå och provocera hur mycket som helst för de skulle inte reagera mer för det. De skulle inte röra ett ögonbryn ens och det får en att känna sig så liten och värdelös.