utan en mor och farsom vill fira med en. Kommer jag någonsin över dera svek? Det känns så ensamt. Nu ä sambon ju typ i samma sits sen i julas så vi känner oss verkligen som barnen som ingen ville ha men han tar det bättre än ja men sen har han alltid varit starkare än mig men jag sitter inte och lipar och förutom att tankarna vandrar och det är upp och ner vi har inte så mycket högtidsfirande för det kalrar jag inte av. Det är verkligen så jävla orättvist.

jag stod på hans jävla företag fast jag inte ville jag räddade det jävla huset åt dem och sen när de gör så att det skiter sig ja varför inte använda mig till syndabock. Hade jag inte varit snäll och stält upp så hade jag nog haft föräldrar idag och de hade fått skulden för tittente när de förlorat det istället för jag. vem säger att man kommer långt med snällhet? tvärtom skulle jag vilja säga det kommer ifatt en och biter en i arslet negativt.

glad påsk på alla er lyckliga som får den där påsken jag háde gett vad som heslt för att få och til lalla andra ensamma. Ni är inte ensamma!