Tänker massvis på min far
och på hans kalla hjärta. Känner mig så dum för jag trodde verklien på fullt allvar att han var den enda i familjen som brydde sig någonting om mig och så visar det sig att han nog var dne som sket i mig mest och utnyttjade oss alla. Att jag inte såg det tidigare men jag såg det nog men ensam är man inte stark och de andra två brorsan och morsan lät sig luras mer medan jag och farsan ofta råkade i luven för at jag inte köpte läget. Tillsist tiger man hellre och bryts ner. Om jag fått välja så skulle allt blivit bra mellan oss tre och så skullevi tvålat till min far men det är bara i min fantasivärld. Gud vad jag skäms över honom och det gör mig så ledsen för trots allt så var jag så stolt över honom för ett par år sedan.
Kommentarer
Trackback