nu när man skriver det här långa långa brevet till tanten. Saker som man helt blundat förr, förmodligen var jag också så van med att jag skulle synas men ej höras och att brorsan skulle tillfredsställas alltid. Brorsans ord var lag fick man typ lära sig när man föddes. En sak som dök upp var ett minne hos min farmor. Jag ljuger inte när jag säger att hon inte en enda gång på alla år som vi åt familjemiddagar där lagade mina favoriträtter men brorsan däremot ja där fick man höra stup i kvarten om hur hon gjorde det han gillade. Och det skulle vara min gudmor. Jag minns nu hur jag inuti blev ledsen så det var verkligen kul att gå bort till släkt för alltid han han och han.