njuter massvis av lugnet men det känns så konstigt, anorlunda. Jag vet lksom inte hur jag ska bete mig. Ingen drama. Jag är så glad över att det är så här lugnt men om man har levt i 35 år av såpopera med allt vad det innebär ja då känns det här jättekonstigt. Jag kan liksom inte det här livet, vet inte hur man beter sig är ett liv så här lugnt? Behöverdet verkligen inte ha drama varje dag? Det känns så skönt men det är så ovaaaaaaaaaant!