för fösta gången på över en månad då ju sambon haft semester. Hon försökte ta upp att jag kanske en gång skulle träffa litet mer människor. Jag frös med en gång och sade jag vägrar och kände riktigt hur det vände sig i magen av illamåendekänslor.Been there done that liksom.

Jag är sådan att när jag blir tillräckligt avtänd på något så kan jag sluta tvärt med saken och gudarna ska veta att jag sårats av så många vänner, familj, ytliga bekanta att jag kan inte människor helt enkelt. Jag mår fruktansvärt dåligt bland dem. Hur ska man kunna träffa någon när man inte litet på någon enda och aldrig komemr att göra det. Det är svårt för andra att förstå jag vet dte men om man blir sviken typ tusen gånger som jag blivit ja då finns inte förtroendet för mänskligheten längre.