sen blir det väl min mor också för nu är det typ 4 veckor sen hon var här och inte ett ljud. Tänk om hon haft hälften av förståelsen för mig som hon har för min bror. Vilken lycklig dotter jag varit då. Jag önskar att jag varit stark nog att stå emot dem alla gånger de utnyttjade mig. Jag önskar att jag aldrig gjort en enda sak för dem för då hade de inte haft något de kunnat sura över idag. Först är man snäll och sen får man skit för det. Jag hatar dem så. Efter alla år så hatar jag dem fortfarande. Jag skäms så över dem och det har jag nog alltid gjort även om jag inte velat se sanningen för hur kan man ha så lite hjärta som min mor och far har?