det skulle ju givetvis vara lyxmodellen även om han hade betalningsanmärkning och inte hade råd. Min far ringde upp mig på jobb (var 25 år tror jag) och berättade att min bror skulle höra av sig för han hade sett en bil han ville ha. Vad han sklle sagt var din bror har köpt en bil nu ska du bara skriva under papprena. Min bror ringde sen. Vad han inte berättade var att till bilen kom ett lån på över hundratusen som de bara så där förväntade sig att jag skulle stå på.

Än en gång var man intvingad i ett hörn för man gick ju inte emot familjen. Denna bil hade jag ett helvete med min bror betalade inte lånet i tid det kom många gånger påminnelser, hot om indrivning mm. Jag försökte få min bror att engagera sig och  kontakta mig EN gång varje månad för att få ocr numret men inte ens så mycket kunde han engagera sig utan han tyckte att jag skulle serva honom varje månad med räkningen. Jag ville aldrig anstränga mig sade han. Mina förädlrar försökte få mig att göra det åt honom för det var ju inte så stor sak. Nej det var det inte men om jag ställt mig p åett billån på över hundratusen varför kunde inte personen som fått denna snälla gest anstränga sig litet?

Sen när jag skulle byta lägenhet så fick jag inget lång pga detta stora billån utan efter enormt förhandlande så fick jag ett kort tillfälligt som så fort jag sålt min lgh skulle betalas in och det hängde verkligen på håret. Riktiga föräldrar hade ju aldrig låtit sitt ena barn skuldsätta sig på det sättet.

Sen när hans betalningsanmärkning var över så försökte jag få honom att ta över lånet själv men han vägrade i ca 2 års tid. Jag fick skattepapper och sådant hem men inte ens dem kunde han engagera sig för att få. Jag minns att jag sade till min sambo att jag ska se hur länge det dröjer innan han hör av sig. Han hörde aldrig av sig utan istället fick jag ett hot till om indrivning. Jag ringde till min bror som sade att han betalade när han fick papprena (jag sade til honom men du har ju aldrig bett om dem) och slängde sen luren i örat på mig. När jag försökte ringa honom sen så slängde han luren i örat på mig varenda gång och jag ringde då min mor och bad henne köra mig ut till honom i Tittente för att lämna skattekvittot på kvällen. Jag knackade på för att överräcka honom kuvert men han inte ens göra det förrän han slängde dörren i huvudet på mig. Det var kvällen han misshandlade mig.

Vissa månader betalade dessutom mina föräldrar hans billån. Men det var väl inte heller orättvist att de gav honom 4000 ibland?

Sen efter ett tag så behövde han byta bil och då skulle jag ju skriva under papprena med en gång för då var det ju han som bestämde. Sambon sade till min far hur gör han med skulden för den är ju ganska stor. Min fars svar var att den var ju inte så stor för det hade min bror sagt. Ja i mina ögon är en skuld på över 70000 en stor skuld på en bil. Undrar om det var mina föräldrar som än en gång löste ut honom. Men denna behandlingen är väl inte orättvis?