och tycker jag är dötjatig. Varför kan jag inte bara glömma? Jag vet ju innerst inne att ingen av de någonsin kommer att bry sig om mig! Gjorde de det någonsin? Förmodligen mellan 0-5 år så det här med att inte ha föräldrar som bryr sig är ju liksom inget nytt för mig ändå så kan jag inte komma över det(är 37 nu) Det är som ett djupt öppet sår rakt in i hjärtat fortfarande. Kanske för att jagställde upp så mycket för dem när jag egentligen skulle fått vara barn och att jag förväntade mig att de skulle vara lika snälla tillbaka medan de typ bokstavligen pissade på mig den dagen jag inte löd längre och ville leva ett eget liv. Kansek är det för att min bror tom misshandlat mig geno matt bla dra mig ut genom en dörr i hästsvansen, knytnäve i ansiktet och nykokta grönsaker rakt i ansiktet och detta medan min mor såg på och de anser fortfarande att han är gud. Varje kväll när jag går och lägger mig så ber jag om ett julmirakel som ska bringa mig massa glädje istället för all denna smärta.