med båda mina föräldrar. Min bror rydde sig så mycket att de inte ens visste var han var på julafton och när vi kom hem till dem efter att ha varit ute och kört så hängde en påse med julklappar på soptunnan. Man han är ändå fantastisk. Nästa år misshandlade han mig men det fick dem inte till att tro att jag behövde dem mer på julafton det gick ända till den 18 dec tror jag innan jag pratade med min bror och då tog jag upp detta om julafton med henne och fick bara höra att hon skulle till min bror för att han frågade först. Inte en tanke där på att jag kanske behövde någon och min far hörde jag inte av alls tills jag ringde hans mobilsvar på julafton och bad honom dra åt helvete. 7 år är det som sagt i år sen någon ens brydde sig om att vilja låta mig känna det som om jag iallafall hade någon familj. 7 år. 2 år innan tittente helvetet började och 3 år innan de drog in mig i företagsskiten och ändå så surar de för det jag gjorde då(som de anser) men de kan inte se hur ett barn som behandlas så dåligt kan knäckas och bli väldigt bitter. De fick föräldrar varför förtjänade jag inte det? Mitt största regret i livet är allt jag gjorde för dem och all tid jag offrade på dem. Jag önskar att jag aldrig hade ställt in den där Parisresan bara för att min mor fick en hjärnblödning och låg nersövd och jag önskar att jag inte brytt mig om hennes känslor och försökt dölja att hon stank i matlagning efter att hon tillfrisknat eller att brorsan kunde kört runt i gamla skitbilar istället.