När min trumhinna sprack helt i sjätte klass
och jag låg och grät och skrek hela natten så var min fars enda irritation på mig och att jag skulle hålla tyst för han behövde sova då han skulle upp tidigt nästa morgon så där låg man och föröskte hålla igen smärtan. Min mor försökte trösta mig men förmodligen mest för att min far inte skulle bli mer irriterad.
Kommentarer
Trackback