Jag ringde ju mamma tillsist
och gjorde verkligen mitt bästa men det var ett skitkonstigt samtal och varför bryr jag mig egentligen? Hon kommer aldrig att ändra hur hon ser på mig men jag är väl inte redo att släppa än men jag är inte heller ok med att bli behandlad som skit längre. Det var jag som styrdesamtalet och under det han hon påpeka hur jag avskydde att diska och älskade att ställa till det och använda massvis av mått som ho nsen fick diska upp, jag var lat och slarvig och avskydde att bära min tvätt till tvättkorgen så hon fick plocka upp den och jag var ju inte glad i trädgårdsarbete. Allt detta var under min uppväxt före 25-års ålderså ni hör! Inget positivt! Jag mådde inte bra efter samtalet. Jag försökte förkalra för henne att jag mått väldigt dåligt psykiskt i hur många år som helst från det att jag fyllde 10 år men det var väl inte så stor sympati. Har mer att berätta om samtalet som bara gjorde mig så arg.
Kommentarer
Trackback