min mor. Första gången (om man inte räknar ett snabbt möte på svedala marknad) på 5 år som vi ses och jag bara vet att det kommer att gå åt pipsvängen för att jag är inte den personen som man kan trycka ner längre och efter att ha pratat med henne i telefon så vet jag att hon fortfarande bara ser positivt med min bror och inte ens minns felen och mig? Ja mig tycks hon glömt totalt, hon mindes inte ens att jag gått i på scouterna i 10 år fast det var de som tvingade mig. Jag skulle vilja göra hennes liv rikare men det kommer aldrig att funka för jag är lika mycket värd som min bror men det kommer hon aldrig att se och jag kan bara inte gå in i rollen där jag automatiskt acceptarar att jag är sämre. Jag får en tavla som min farfar gett mig dock och som jag trodde var förlorad och det är det som motiverar mig.