det känns konstigt för nu kan den ena dagen vara den andra ganska lik och jag har aldrig varit van vid det. Det var alltid drama, skrik och bråk. Oftast innan man ens hunnit äta frukost och alltid tom på julafton. Det var så många gånger man vaknade på gott humör på julafton bara för att få huvudet bortblåst 10 minuter senare och sen var denstämningen borta. En jul stod min mormor för det jag kan välvarit litet över 20 år, bodde fortfarande hemma. Hon ringde och jag hade oturen att svara och sen fick ajg värsta utskällningen för att mina föräldrar tagit min farmor till kyrkogården först eller något åt det hållet som om jag hade med det att göra och hallå? Spelar roll? Men så var det alltid även om jag själv inte stod för skiten så fick jag alltid ta skiten åt de som gjort skiten om ni förstår vad jag menar?