Igår postade min sambo så brevet till min mor
där jag motvilligt sade till henne att om hon inte ville bry sig om mig mer än md födelsedagspresent och julklapp så skulle hon glömma att jag funnits men det gör så jävla ont för allt jag någonsin ville var att hon skulle bry sig om mig. Jag vet att det är Tittente hon surar över men hon ser inte helheten, hon ser inte en viss persons skuld, honser inte vad som kunde varit om inte en viss person. Jag skulle bara vilja (ursäkta utrycket) köra vissa rakt upp i röven på dem för de tror att jag bryr mig som saker som jag egentligen skiter i för för mig var det alltid en längtan efter föräldrar som var det viktigaste men de ville ju tyvärr aldrig vara sådana.
Kommentarer
Trackback