Den var ljusbrun, av läder
plastigt utseene och den där typiskaresväskan som man hade på 70-talet. Där låg den i Saaben alltid packad för att kunna lämna hemmet med en gång om det blev obehagligt och bråk. Då kunde han vara borta i allt från några dagar till veckor. Man såg denna resväska varje gång man skulle åka med honom och han öppnade baklucka. Evigt påmind om att aldrig vara till besvär eller göra något dumt som kunde få honom att köra. Inte undra på att man blev ett nervvrak eller hur? Jag var inte gammal när detta började och jag såg honom utnyttja möjligheten varje gång och varje gång tog vi honom tillbaka och låtsades som om allt var normalt men ännu mer på spänn. Vilken jävla press!
Kommentarer
Trackback