men det är väl allt. Bråkar med mina demoner varje dag och frågar mig varje dag om jag inte är för komplicerad och sjuk i huvudet för denna värld och att jag antingen borde gå i ide i min ensamhet eller göra det man inte kan gå tillbaka från som jag varje dag kämpar mot att göra. Inte ens sambon förstår mig fullt ut hela tiden. Jag har kämpat så med mina föräldrar gjorde mig verkligen till en otroligt förrvirrad, rädd person som inte klarar av en verklig värld och jag kan bara säga det är så jobbigt.