jag fortfarande på dem 24/7. Det är som om jag förflyttas tillbaka hela tiden till mitt rum i Svedala tittandes på min far som stod där och log och var trevlig som fan och lovade guld och gröna skogar om hur ordentlig han skulle vara och hur bra han skulle sköta detta jävla företag. Jag ville inte stå på det men min far sade man inte nej till för då blev man psykad och utfryst. Han smilade och var så inställsam så och sen bara lämnade han mig med sin skit och gav mig skulden inför min mor och bror. Jag vill sluta tänka på det men kan inte det är som om jag fastnat i limbo eller måndag hela veckan.