än en gång så var det tid att utnyttja mig och som vanligt så trängde de in mig i ett hörn där endast den överstarka kunde säga nej. Han undrade om jag ville följa med honom till Sjöbo och titta på ett hus och stå på det. Han sade nu när brorsan hade Tittente så ville han vara rättvis. Visst jag var inte glad men kände ju enorma orättvisor hur de betett sig med Tittente så jag sade ja. När vi kom upp till banken som jag inte hade en aning om att jag skulle besöka så visade det sig att han tänkt att jag skulle ta ett lån för han kunde ju inte pga sin betalningsanmärkning. Det var som mattan drogs undan från mig. Vad gör man då? Jag skrev som alltid under när de besämde något men tack och lov så fick jag inte lånet. Visst han svor dyrt och heligt på att sköta månadsinbetalningarna men med min familj.

Det värsta är att trots allt ont han gjort så saknar jag honom.