spermadonatorn för några dagar sedan igår hade jag samlat ihop så mycket mod att jag vågade läsa det.
Det löd ungefär så här vi får bestämma en dag att träffas glöm det som varit och se framåt. Med andra ord vi pratar inte om det som varit.

Hur ska jag inte kunna det? Det har format mig till den ledsna misslyckade person som jag är idag. De har aldrig bett om ursäkt tagit upp det eller ens försökt prata med mig så ska man bara låtsas som om det inte hänt? Det är ju en stor del av varför jag mår så dåligt idag för att de totalt ignorerat allt med mig och bara fortsatt att göra mig illa. Så svaret blev typ Det kan jag tyvärr inte göra allt det är ju varför jag tvingas gå i terapi. Bollen hos dig.

Men lets face it jag tror det är a little too little a little too late. Är liksom van utan dem,  de har mycket att gottgöra och kan de verkligen se mig som en människa? Andra drömmer om pengar i hela mitt liv har jag bara drömt om kärlek från mina föräldrar.

Alla föräldrar älskar inte sina barn. Hade gett vad som helst för att mina skulle viljat ha mig och jag gav ju nästan vad som helst.