Jag har varit väldigt trött de sista dagarna, väldigt trött som om jag sprungit ett maratonlopp. Förmodligen för att jag i tisdags för första gången sen 2005 (om man bortser från lilla besöket för en månad sen) träffade min spermadonator. Jag är fortfarande helt fascinerad över hur psyket kan påverka hela kroppen på det sättet som det gör när man spänner sig och blir stressad men nu till BOMBEN.

Träffade honom, det gic kväl ok men han säger hela tiden kan vi inte lägga det bakom oss som varit och se framåt men hur kan jag det när jag aldrig får prata om det och bearbeta det? Samt att han alltid säger att vi har två sätt att se på saker och ting vilket stör mig som fan då jag tittar på fakta och det är från det jag bildar min uppfattning. Inte på skvaller, på fakta och information. Jag tror att jag måste få dem att erkänna hur fel och elaka de var mot mig men kommer de att göra det? Tvivlar. Fan vad jag önskar att de aldrig dragit in mig i sin skit och låtit mig få vara barn och att jag hade haft en mor och far som gått över eld och lågor för mig. Har mer att berätta men det får jag ta sen. Det är jättejobbigt bara att skriva detta lilla men som sagt har varit som en zombie efter besöket.

Varför var han tvingen att förstöra mitt förhållande till honom han var alltid den som jag såg som min enda föräldrer trots allt illa. Jag ville alltid bara att de skulle bry sig om mig varför var det så svårt att bry sig om mig och älska mig?