istället sitter jag här på midsommarafton ensam med sambon som vanligt och ledsen för att min mor som jag inte har kontakt emd förmodligen också sitter helt ensam. Livet känns bara så patetiskt att leva. Hur jag än gör så tycks jag aldrig bli glad evigt mörker = mig. Är så jävla trött på det. Skulle bara vilja blunda och öppna upp ögonen igen så skulle de sista 10 åren inte ha hänt jag skulle ha en familj mm.