Så idag märkte jag än en gång hur himla stresskänslig jag är. Vår njursjuka katt Belle följer mig som en hund och vill gärna ha kokt torsk även om det är inget hon ska ha man ger henne en liten  bit hon slickar sätter sig ner och väntar på mer så kan man göra så om och om igen tills hon har fått vad hon vill ha. Hon släpper en inte med blicken. Idag skulle jag dela sambons tårta när hon bestämde sig för att utsätta mig för detta. Det sluta i totalt misslyckad delning med skadad tårta och mig i bristningstillstånd gråtande och skrikandes. Allt för ögonpsykning av en liten söt katt. Jag ringde till sambon helt hysterisk och så fick han lugna ner mig men det är fortfarande inte ok och egentligen skulle jag bara vilja slänga tårtan och bara en ny för där har vi ju ett till av mina problem allt måste vara perfekt.