dvs min far.Han skrev att han inte glömt vårt samtal från förra veckan som ju egentligen var förförra veckan och att han kom när han hade bil. Vilket ju visar sig vara i slutet av april. Kände en ledsamhet när han meddelade detta, inte så mycket för att jag inte får träffa honom utan för att det var precis som med min mor de har inte sett mig på år och sen låter de saker som inte ska behöva vara något hinder stoppa dem i månader. Hade det varit jag så ahde jag sprungit över vatten för att få träffa någon jag inte sett på flera år och inte väntat flera månader till.

Egentligen vill jag nog inte träffa honom det känns litet som vilken far? Men ajg tänker inte ge honom den tillfredsställelsen att även ge mig skulden på den punkten att det är jag som stöter bort dem bla bla bla för det är så de gör hela tiden styr bort skulden från sig själva och lägger över den på andra.