att ta livet av mig idag också. Det funkar bara för att jag får gå här i min comfort zone och i min låtsasvärld. Idag så tänkte jag litet tillbaka på min barndom och det lilla jag mindes från dagis och dagmamma och så. Trot eller ej men jag var väldigt populär och rolig som barn. En he ldel förmodligen pga den här inlärda vanan att alltid vara på skojhumör så inga blev arga. Sen hade jag ju min konstnärstalang också sådant har alltid gått hem av någon anledning. Men vad kom jag fram till?

Hur jag redan på dagis kände den här låsningen att jag aldrig fullt ut kunde vara mig själv att jag dolde något familjehemligheten och det var skitjobbigt. Jag var rolig med sorg.