rädsla öppna min fars sista sms som typ löd att jag var inte ensam fast vi inte alltid tyckte likadant om saker och ting. Alltså kan ni fatta mannen? Hur kan han ens skriva det? Efter hur han och de lämnade mig i sticket med all sin jävla skit. Jag typ nästa kröp efter dem bedjandes att de inte skulle göra det men det sket de i. Jag är sjuk och har mått dåligt i så många år och inte ett ljud från dem och han kan påstå att jag inte är ensam. Det är sådant här som de alltid gjorde lekte med mitt huvud och manipulerade mig man måste alltid vara så jävla alert när man har med dem att göra för man visste aldrig när man skulle bli sviken och lurad jag kommer ihåg när jag gick förbi busstorget i Svedala i högstadiet under en lunch och lovade mig själv att jag aldrig skulle lita på en enda människa någonsin utan bara djur. Det var djur jag skulle älska för de skulle aldrig svika. Jag fick rätt förutom sambon då men där kämpar jag med mig själv varje dag och att släppa honom inpå mig var och är en kamp alltid.