instruktioner och idag är de där - tankarna på mina föräldrar och den oändliga frågan varför. Saknade efter min mamma och känslan att allt känns så onödigt - ett onödigt bråk. Kanske ska jag tänka någon måste vara the bigger person men i hela mitt liv var jag den. Jag har inte gjort något fel - de har aldrig kämpat för mig. Ska man inte som barn känna att ens föräldrar vill ha en? Det har jag aldrig gjort men jag kände hela tiden att de ville ha min bror om och om och om igen. Jag är luft - jag är inget!

Katten är på bättringsvägen i alla fall men vi ska inte hurra än:-) men ett mini hurra:-)