gjort litet saker som försvårar det för mig att tröstshoppa då jag märker att jag är på väg att spåra ur totalt så får jag ett brev som får mig att inom två sekunder tänka måste shoppa, måste shoppa. Ödets ironi eller. Så mår man sämre igen. Jag tänker varje dag på att antingen ta livet av mig eller lämna Sverige för jag trivs verkligen inte i detta land längre det lilla minsta. Mitt hem är min borg men inte ens här slipper jag spökena utan tror flera gånger om dagen att det är någon i huset och tycker jag hör saker eller tom ser saker. Som sagt i'm crazy och jag hatar det. Jag blir sämre för varje dag det märker jag.