det händer varje dag och jag går typ från 0 till 100 i hysteri på 2 sekunder. Så här kommer dagens försök til latt skriva av sig. innan min spermadonator hamnade där han bor nu i Sjöbo så hade han span på ett annat hus där.

Han ringde mig och frågade om jag skulle kunna tänkte mig att stå på det nu när brorsan hade Tittente och så. Javisst sade jag desperat att få någo typ i rättvisa i den familjen. Det kanske var naivt av mig men jag trodde han typ menade äga det då jag inte kan.

Han kommer och hämtar mig och vi kör och tittat på huset som verkade väldigt fint för att sedan ta mig till fastighetsbyrån för att skriva under papper. Trodde jag, mitt jävla dumhuvud nej då fick jag även skriva unde ren låneansökan på en stor summa pengar som han då innan hade lovat att han skulle betala så ordentligt varje månad? Vad gör man i en sådan situation? Det kändes som om man fick mattan underdragna under bena sina? Vilka föräldrar gör så? Jag skrev på och kom hem till sambon chockad och bad en bön att jag inte godkändes och tack och lov det gjorde jag inte. Men då kunda han minsann ringa flera gånger hem till mig. Alttid när de skulle ha ha och ha ja då kunde man kontakta mig men att bry sig om mig som människa gick visst inte.