jag fick inte vara med och bestämma om vad som skulle hända med huset, tillfrågades inte ens utan min bror skulle ju givetvis ta över vilket jag satte mig emot totalt för han är ett stort fiasko alltid. En gång i tiden. när det var jättenära att banken skulle ta det pga mina föräldrars dåliga affärer så frågade jag min bror om han ville följa med till banken för att försöka rädda tittente. Han svarade nej och som allting annat så fick jag ta på mig för mycket ansvar och gå dit där och jag lyckades deala med bankchefen. Vilket jag ångrar starkt idag, det hade varit bättre för mig om de tagit det men jag ville ju inte utsätta min mormor från att behöva vräkas från sitt hem.

Sverige har blivit ett hemskt land att leva i men än så länge har vi rättegångar min familj tittade inte ens på bevisen innan de dömde mig, de lät mig inte ens få prata och även om de låtit mig prata. Vad ska man säga till människor som man förväntar sig en kniv i ryggen av om man avslöjar för mycket? Jag saknar en familj så mycket jag var så snäll och duktig och gjorde allt för dem. Jag kan uppriktigt sagt inte ens komma på en snäll sak de gjort för mig.