Min far som skulle anstränga sig har ju inte mededelat sig sedan februari och han är inte ute på msn iheller. Jag saknar honom inte eller så (inte mer än jag alltid gjort) men då han kommer upp i åren, påstår att han haft prostatacancer så kan man ju inte annat än undra har han dött? Jag tvivlar på att någon i familjen skulle berätta detta för mig jag är ju the big bad wolf som inte förtjänar något.

nu ska bara sambon läsa igneom det så att man inte skrivit något som man kan råka illa ut för det är ju så när man blivit indragen i så mycket skit som jag blivit och när man har en far som mer än en gång försökt sätta dit en. Visst låter jag paranoid eller hur? Men det hade ni nog också varit i mina skor.

möjlig cancerknuta i ett brev. I brevet som han svarade med fick jag inte ens frågan hur det gått utan allt han kunde bry sig om var att hota mig så att jag skrev över hans jävla bilar på honom. Då känner man sig bara så less och det var så hela tiden de, de och de.

så försökte han komma ifrån att avlägga ed. Där stod jag mitt uppe i hans skit som höll på att ta livet av mig. Fin stötta eller hur? Vem vägrar ge ed? Jo någon som har något att dölja. Sen ljög han och påstod att vi gjorde saker flera månader tidigare än vad vi gjorde. Säkert också för att på något sätt kunna såra mig. Hela tiden dessa hugg och slag medan de ställde upp för min bror. Hur kan människor vara så elaka?

när man får tillbaka filmen man gav sin far i födelsedag efter att ha lyssnat på honom när han frågade mig om jag hade den filmen. Tror han sedan att den är min ja då kunde jag lika gärna gett honom luft eller när man lånar honom några disneyfilmer som han sedan lånar vidare till andra utan att fråga och som man sen får tjata i över ett halvår på att få tillbaka dem och man får aldrig tillbaka dem utan får köpa nya som han får betala. Ja då bryr man sig inte om sitt barns känslor.

Varför tog jag så jävla mycket skit?

så att jag kan göra den totala brytningen även om man är fan så ledsen för då vet man att man har ingen far. Jag försöker tänka så här:

När hade jag någonsin en far? Men det blir ju slutgiltigt då men jag tror det är bäst för då förhoppningsvis tar jag från honom makten att bolla med mig ännu mer och hoppas att idag är dagen man ska bli uppmärksammad för lets face it. Det är tiotal år sedan jag blev uppmärksammad för personen jag är. han känner mig inte. Det enda jag var var ett personnummer.

Till alla er som låter er familj utnyttja er - GÖR DET INTE. Det är inte kärlek och hur mycket de än psykar er stå emot. Jag är levande bevis på helveten man kan få annars.

När vi "slogs" om Tittente.Skriver inom parantes för jag ville egentligen aldrig slåss jag ville ha rättvisa. I alla fall så ringde min far upp mig precis innan bildterapin. Jag minns det som om det var igår jag satt utanför och väntade. Min bror hade då lämnat ett bud som var mycket orättvist. min far har ett meddelande från min bror att om jag går med på det budet så ska han inte ställa till problem för mig med hans företag.

Hur ska man reagare när man får sådan ultimatum? Jag blev chockad, tycker fortfarande det var höjden av fräckhet och en förälder lämnar väl inte sådana meddelande mellan sina barn.

jag var väl litet över 20 och min far ringde mig på jobb. Jag hade redan fått en betalningsanmärkning pga dem. Jag jobbade bredvid ett mobilföretag och de hade erbjudan om att teckna mobil billigt. Han ville att jag skulle göra detta men jag ville inte för att jag sade att jag inte kunde pga anmärkningen men han sade till mig at det skulle de inte bry sig om, inga proble m och fick mig so mså ofta att göra något jag egentligen inte ville.

Jag gick in där och blev mycket riktigt stoppad när de kollade upp mig. Jag skäms än idag när jag tänker på det. Det var så pinsamt men det var ju inte han som skulle skämma ut sig.

fast jag skickade ett mail där jag upplyste honom att han skickat sitt raggningsförsök fel. Svar nej! Med honom kommer det alltid vara sorg i hjärtat eller hur? Jag önskar bara jag kunde fått sätta mig ner med någon som känt både mor och far och som kunde svara på några av mina frågor och kanske få mig att förstå dessa komplicerade personligheter.

Bättringen har inneburit:

Ett glad påsksms och ett svar när jag frågade honom om hur han hade det i spanien och ett påpekande om att jag gratta honom en dag för sent (gjorde jag inte men var i New York i en annan tidszon)

3 sms totalt sen februari. Av någon anledning så är det faktiskt just nu lättare att skita i honom så jag bryr mig inte på en speciellt hög nivå men JAG KÄNNER MIG DOCK FORTFARANDE SOM EN IDIOT SOM I ALLA DE ÅREN TRODDE ATT HAN VERKLIGEN BRYDDE SIG OM MIG.

Kall som is och totalt egoisitsk det är min far det men vänta litet han har inte rätt att bli nämnd som min far för han beter sig inte som en sådan.

skriver ett sista brev till gubbdjäveln där jag tyvärr inte kan berätta allt eftersom jag inte litar på honom. Jag har aldrig kunnat lita på någon i min familj så snacka om att vara otrygg. Berättar jag allt så är jag rädd att han på något sätt som bara han kan gör så att jag får skit pga sanningen även om det är sanningar som ännu mer visar hur jag ställde upp för dem. Nu tror jag tyvärr att han skulle inte tveka en sekund över att slänga mig under bussen om han själv fick ut någonting av det så vad ska jag göra med brevet?

Skicka det och sen ta veäck honom på msn. Han svarar bara kort på mail och endast p ådet som inte är känsligt för honom. Sen i februari har jag fått två intetsägande sms där att var glad påsk. Han kommer inte att ändra sig så buy buy daddy. Iloved you even after all the bad stuff you put me through but i guess you never wanted me because i was a girl.

Har man penis så kvittar det tydligen hur litet man har där uppe när det kommer till mina föräldrar.

Twister på Royal i Malmö. Jag kommer ihåg det för jag fick tjata som ett djur, tror jag höll på en hel dag för att han skulle ägna mig 3 timmar. Jag var avundsjuk på min vän som hela tiden gjorde saker med sina föräldrar och min mor låg dessutom inne för sin hjärnblödning.

Enda gången han varit i skolan för min räkning!

I nian då det var informationsmöte till alla föräldrar pga avslutningen då den brukade bli våldsam. Jag kommer ihåg det för jag var så förvånad och tom frågade honom varför?

Ständigt denna kamp om att få uppmärksamhet så det är ju fan inte konstigt att man lät sig utnyttjas som man gjorde och om man inte lät sig utnyttjas så förstörde man för hela familjen (hans egna ord)

i om jag fick sälja min lägenhet för att betala hans skulder fast han både sagt det till mig och min sambo nej då påstod han att jag ljög och att det var ju kalrt att jag och sambon höll ihopa.

ska försöka glömma igen det är bäst så. Varför är det så svårt att känna  sympati för mig?Jag menar vilken människa fattar ett tufft beslut om man kan låta bli? Jag har utsatts för så mycket och de kundn satt mig i rejäla ekonomimska problem men inte är det något dåligt samvete där för JAG TOG JU ETT VINSTDRIVANDE FÖRETAG OCH KÖRDE DET I BOTTEN!!!

Hör han inte själv hur det låter? Varför skulle något göra det och än mindre mot sin egen familj? aVarför måste jag alltid leva i en mardröm?

som i min fars värld fortfarande går ut p åatt jag gjorde fel som konkursade företaget, att de hade jobb 3 år framåt och att det var fel av mig att polisanmäla honom och att jag var fel fel fel helt enkelt. Visst sade jag glöm att jag funnits men av någon sjuk anledning för jag var ju ändå hans dotter så ville han ge oss ett försök men jag håller inte så mycket för det.Och sen undrar ni varför jag har inget självförtroende? Kan man ha det när man alltid får veta att allt är ens fel?

för att elt enkelt säga till honom att jag inte ville att han ens skulle skicka ett mail om han inte kunde bete sig som en förälder ska göra utan att han skulle helt enkelt glömma att jag någonsin funnits då. Jag kände migstark under samtalet men det var tufft och jag märkte på litet av vad han sade att han kommer aldrig att se på mig annorlunda så bye bye tyvärr men jag lär ju inte sakna det så mycket för jag har ju aldrig haft det däremot så kommer jag väl tyvärr fortfarande att drömma om "en far" Ska ringa honom igen i eftermiddag varför fattar jag inte men han bad mig så får väl ta det so men sista önskan. Han ska väl försöka styra mig en sista gång men för första gången i mitt liv så tror jag att han kan glömma det även om jag är rädd att han ska få sitt grepp om mig igen.

Tack terapin för att jag fått styra att våga detta.

som i princip gick ut p åatt jag skrevatt jag gav upp för det kvittade hur jag gjorde om jag var vänlig eller om jag var otrevlig för att fåen respons så sket de i mig totalt så jag bad honom att inte komma på min begravning, lovade att jag inte skulle komma på hans elelr bry mig om honom när han blev äldre och skyppligare, önskade honom allt gott och att min bror levde upp till alla deras underbara förväntningar och sen sade jag fuck off och jag mende det för jag mår så mycket sämre nu sen de skickade de där jävla julklapparna än innan så då är hur hemskt det än är ingen kontakt trots allt bättre men de svarade gubbjäveln. Har dock inte läst svaret men sambon har sammanfattat det och han hänger tydligen fortfarande upp sig på mitt öbertagande av hans jävla företag. Ett föetag jag bad han ta hand om själv, gjorde allt för at försöka rädda, ett företag jag aldrgi ville ha med att göra och som han fick all chans i världen att fixa själv men det är väl lättare att ge mig skulden. Jag bara känner att jag orkar inte längre. Jag kan visa dem hur mycket fakta som helst men allt än ändå mitt fel sen är brorsan guds gåva till denna värld. Pallar inte. Mor har inte ringt sen jag ringde henne de första dagarna i januari och hon kommer inte att göra det iheller för hon hänger upp sig på pengarna på huset utan en tanke på vad hennes son kostat dem genom åren och hur många miljoner han  ja...... Kan bara säga att JAG SPYR PÅ PENGAR OCH HATAR PENGAR!!!!

Hade de inte utnyttjat mig till bilar, företag och allt annat som de tyngde ner mig med under vad som skulle varit mina öljusa ungdomsår ja då hade de idag inte kunnat vara sura på mig för allt leder tillbaka till saker som jag gjorde för dem så fan vad jag ångrar det även om mycket var du får inte säga nej så fan vad jag ångrar mig önskar jag skitit i dem för länge länge sedan.

Om jag baa kunde sluta jämföra mig med min bror men det verkar inte gå. Jag minns tex hur han gick helt för länge med sina nageltrång så att tårna blev grymt inflammerade och grabben var väl närmare 18 år då. Min far såg det och tvingade honom till akuten med en gång där han satt och väntade med honom och ha nfick i princip lyfta honom in i bilen för min bror var arg då han skulle på disco den kvällen och en arg bror......och efteråt pratade de om det som om det var en jätterolig historia och inte minsta konstigt att han betedde sig så.

När jag gick i femte klass så sprack min trumhinna helt en natt och ni kan tänka er hur ont det gjorde min mor försökte trösta mig när jag grät, skrek och var ledsen. Men hon gjorde det väl för att min far inte skulle bli arg för jag hade rummet bredvid deras sovrum och jag minns orden så väl - Kan du inte få tyst på henne jagska up ptidigt imorgon. Snyggt eller hur?

samla mod till mig för att ringa up min far en sista gång och konfrontera honom men jag vet att han förmodligen kommer att slänga luren i örat på mig, såra mig och få mig til latt gråta och så bangar jag och jag hatar mig verkligen för att jag är så sag att jag inte ens kan klara av att göra en sådan egentligen relativt enkel sak. Jag har så mycket ilska i mig som jag skulle vilja få ut. Ibland tänker jag kanskeskulle jag supa mig full för att sedan våga ringa.