Nyår firas hemma i lugn och ro

precis som jag vill ha det. Litet god mat och några bra filmer och kanske blir det Robbie på tv om nu vår dåliga tv-bild tillåter det. Gud vad jag längtar efter kabel!! Men allting var ju så fantastiskt med detta huset det slog ju svågern in i huvudet på oss när vi flyttade in så:-)

Got nytt år på er!

Hoppas ni får ett fint sådant själv så är jag som vanligt rädd idag då de sista åren som varit jäkliga inte har varit slutet på jäklighet utan nya året har blivit ännu värre och ännu värre än det jag upplevt i år det vill jag verkligen inte ha nästa år. Sambon har på årets sista dag de senaste åren försökt att lugna ner mig bara för att senare en bit på året konstatera att jag hade inte fel det blev värre än förra så snälla låt detta året bli det värsta jag upplevt och bevisa att jag har fel och låt trenden vända så att mitt kommande år blir bättre. Hängde ni med?

Det var förstoppning,

tydligen är det vanligt att äldre katter får det. Hon röntgades och allt och ligger inlagd nu. Ca 5000 ska det gå på så jag är väldigt tacksam över att hon är försäkrad. Har vi tur så får vi hämta henne idag.

Nu ska vi till veterinären,

upptäckte precis att hon börjat hosta blod. Är helt förtvivlad! Det blir ett akutbesök. Katten var inte sjuk alls på 7 år men sen kom det. Bara det inte är något allvarligt.

Djupt orolig över äldsta katten Selma

Hon hostar och hostar dock inte lika mycket som i morse då hon spydde ett tiotal gånger men hon har ju också rätt att må dåligt en dag. Det är bara det utan henne så vet jag verkligen inte hur jag ska överleva. Hon har varit där i alla mina dåliga stunder och tröstat tom sambon säger att vi är sammanväxta på ett skrämmande sätt. Vi håller henne under uppsikt för att ta henne till veterinär omg. om det inte blir bättre men hon spyr som sagt inte hela tiden nu. Hon har dock inte ätit ett dugg idag men hon rör på sig litet. Selma bli frisk!!

Kom hem igår och min msn blinkade,

till min stora förvåning så såg jag att det var min fader som ville lägga till mig till sina kontakter. Kan ärligt säga att det hade jag inte väntat mig bara för att jag gav honom min hotmail adress. Om detta är som han verkligen anstränger sig så är det ju trevligt men det är för tidigt att säga ännu. Positivt överraskad blev jag i allafall för han kunde lika bra ignorerat mig totalt. Det brukar de ju göra.

Se inte Miami Vice - filmen

En medelfilm med otroligt tunn story, bra skådisar och väldigt litet handling under så lång tid. Jag är väldigt glad över att jag inte såg den på bio.

Tillbaka från Köpenhamn,

med en hel del julstämning i kroppen. Tom en kall jäkel som jag har svårt att låta bli att bli smittad av sådan om jag besöker Tivolis julmarknad men jag är trööött i benen:-) Det blev en hel del Pilgrim smycke ndock, danskarna började ju sin rea idag så 50% men paniken kom med alla dessa människor men jag hjärtar Köpenhamn:-) väldigt mycket man är ju ihop med en fd. heldansk!

Det ska vara FK till det,

på årets sista dag så ser de till att skicka mig ett sk. räligt brev. OK det kan vara positivt men det är trots allt ett brev från FK och det innebär alltid magsmärtor. Tack FK för att ni avslutar året så här åt mig ni kunde väl väntat några dagar med att skicka det?

Jag ränker mycket på hur han

tom tog sig upp till min lgh när pappa lämnat mamma för att ni fick viställa upp för mamma som han sade i hennes svåra stunde. Jag minns hur jag tänkte vilken hycklare och vem stäler upp för mig när jag behöver någon?Detta var julen 2002. Varför skulle jag liksom låtsas att bry mig om dem när de så uppenbart struntade i mig?Men det såg de aldrig. Gud vad jag hatar dem och vad de gjort mot mig!! Och att jag skriver det i text tror jag är bra då jag länge kämpat emot dessa känslor då man i in värld inte ska känna så och de alltid tryckte ner mig när jag kände så.

Vaknade efter ytterligare en väldigt nära dröm

om minnen från det förgångna. Det är alltid jobbigt att somna om då. Jag önskar så att jag bara kune glömma allt som varit. Min historia skulle aldrig ha varit. Allt som jag trodde var jag känns ändå som en lögn numera och mina upplevelser och tankar känns inte sanna då människorna som jag trodde brydde sig var lögnare och nu snackar jag inte bara om mina föräldrar. Drömmer dagligen om att ge mina exvänner en riktig känga och att slå dem på käften skulle väl inte kännas helt fel men det är inte jag. Har alltid levt efter peace love and understanding, inne i mig har det nog alltid bott en minihippi och jag hatar hatar hatar min bror så mycket så att jag aldrig trodde att det skulle vara möjligt att hata någon så. Hoppas att han får ett fucking jävligt 2007 och att karma äntligen hinner ifatt honom. Drömmen är väl att han inte kan hålla sitt humör i styr bland "vanliga" människor och att någon sådan anmäler honom och att han åker in till sist för han behöver lära sig läxan den lilla tidstjuven och blodsugaren.

Jag tittade efter en boxnings boll,

när jag var ute och julhandlade till sambon. Jag har ju länge blivit rådd att köpa en sådan då jag har så mycket ilska inom mig hela tiden att jag är som en tidsinställd bomb och nu har jag äntligen litet pengar över till att köpa en. Sen ska jag slå på den och slå på den och tänka på alla som varit elaka, taskiga och mobbande mot mig och förhoppningsvis hjälper det mig en hel del både psykiskt och fysiskt. Jag trodde inte att det var möjligt men jag har så mycket ilska inom mig att jag nästan är illamående hela tiden pga den.

Det ska bli så skönt när helgerna är över,

jag hopas att jag någon gång i mitt liv ska kunna njuta av julen som jag egentligen älskar så utan att tänka hela tiden. Min far är en sak men jag är verkligen chockad eller nej egentligen är jaginte chockad utan jag kan bara konstatera att min mor är kall som is. Jag har gjort så mycket för tanten genom året och vad fick jag för det ingenting.Förvånad?Nej men jag ahde  hoppats att jag skulle ha fel. Min far ville aldrig ha mig men han har trots det försökt betydligt mer än modern som ska ha burit mig i tio månader. Varför hon skaffade mig det står i stjärnorna för hon hade ju redan sin ängel sitt allt. Det är en elak elak kärring(ursäkta).

Fick sällskap idag vid matbordet,

av sambon som börjar att känna sig bättre. Han drabbades ju lägligt nog av vinterkräksjukan eller som i hans fall vinterbajssjukan samtidigt som det var tid för oss att börja äta vår EGEN julmat så där har jag suttit och tuggat för mig själv. Har känts litet som i gamla tider när man satt ensam vid matbordet. Så jag går väl upp extra mycxket då jag haft godis och mat för mig själv medan han går ner den fuskisen fast det är klart det var ju synd om honom:-)

Skickade iväg min hotmail adress till min fader idag,

på ett kort där jag tackade för julklappen. Jag skrev samtidigt att om deras plan var att fortsätta att gå i döden för min bror så backade jag bort från detta lilla försök till någon liten kontakt för jag är inte intresserad av att bli sårad igen. Då har jag det bättre utan honom. Det är ju ändå hans förlust och inte min, när han är riktigt gammal så kanske han inser det.

Jag blir rädd!

När jag läser sådana här artiklar som visar på att människans ytlighet ökar men jag visste ju om det. Jag bor nära shoppingcenter och människor var som galna innan jul och ännu mer galna under rean efter jul. Allt tycks bara gå ut på en sak handla, handla, handla sen spelar det ingen roll om man skuldsätter sig till höger eller vänster för det är ju inte du som äger dina saker det gör alla lånegivare som du lånat hos. Fy farao för denna materialistiska jakt!

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,963634,00.html

Brevet var en julklapp,

200 kr till mig och sambon att göra något. När jag gjorde som de ville och löd så fick jag 1000 kr varje jul, sista året som vi hade någon kontakt med varandra så fick jag och sambon 500 kr och nu detta men jag ursäktar honom med att tanken räknas och det är ju 100% bättre än min iskalla moder och sen så vill man ju inte skicka för mycket med posten och jag skiter verkligen helti pengarna det är inte det jag har slagits för. Dock fortfarande inte ett erkännande om hur de ställt till det för mig och om hur min bror förstört och hur mycket jag och sambon piffat upp det sorgsna huset. Ett erkännande från honom ang. min bror och visat intresse utav mig hade ju varit bättre än vilken julklapp som helst i världen. Ska skicka ett tackkort nu men jag vet fortfarande inte om jag vill ha honom i mitt liv. Ena minuten vill jag och andra inte. Jag är bitter, tvivlar på att jag någonsin kan förlåta och jag klarar inte av om de fortsätter att hålla min själviska hemska broder bakom ryggen då är jag hellre utan honom för i den svängen vill jag inte vara längre.

Är det möjlit att överföra skulder på en minderårig?

Jag vet inte. Numera så tror jag vad som helst om Svenska lagen och JAG VET att den kan vara väldigt dålig. Vi ska kolla upp det i dagarna med min husadvokat, i mina öron så låter det så jäkla otroligt fel att man ska kunna göra så mot en minderåig som de gjorde men numera så förväntar jag mig att lagen kan vara hur galen som helst.

Hejsan SO,

Du frågade mig varför jag inte använde en bloggtyp som  tex aftonbladets? Jag förmodar att det blev denna pga att här kan jag spara ner allting. Jag blev ju väldigt rädd sen jag hade med pellejönsarna och amatörerna på expressen att göra som inte läste igenom hela mitt mail och deletade ett halvårs blogg för mig. Men visst har jag varit sugen på tex aftonbladet men denna funkar ganska bra tycker jag man får service och så och det var något jag definitivt inte fick på expressen. Där kunde jag vara glad om de svarade på mitt mail.Men tack för din omtanke att du vill hjälpa mig få ut min blogg till så många som möjligt:-)

God jul och gott nytt år tillbaka på dig!!

Inatt var det än en gång min familj,

som var på tapeten när jag drömde men nu var det ett tag sen ialla fall. Det var mina föräldrar, min bror och farmor och jag. Som vanligt så skällde de på mig och stod upp för hoom men inatt så stid min bror upp för mig. Sen drömde jag litet annat också som jag inte minns mer av än att jag även där blev mobbad men det var av fler människor. På första gången på länge så grät jag i sömne men det var lyckotårar (tror jag)

The holiday

God Jul på er alla, har väl inte sagt det inan då jag ju är litet sådär med julen. Idag har vi dock varit på bio och sett The Holiday. Vill du se en romantiskt,  underbar, stämningsfull film med bra musik, bra skådisar och säsongsbetonad så välj The Holiday. Både jag och sambon tyckte att det var en mycket bra film. Den får en klar 4-a. Den var kanske litet förutsägbar men vill man ha en romantisk amerikansk film så får man ta det helt enkelt.

http://www.imdb.com/title/tt0457939/


Vaknade nyligen med en känsla

av att varnt vatten porlade på min ena fot. Någon kissade på mig när jag sov och det var inte sambon:-) Nu brukar han i och för sig ine göra det men man har ju hört om hur vissa sysslar med sånt. Nej det var vår löpande katt som satt där i min säng vid fotändan och kissade. Snacka om att jag vaknade fort. Hon är hur duktig som helst på att gå i lådan så det måste ha något att göra med att hon löper eller?Har aldrig varit med om detta fenomen förr och hoppas att det var sista gången då vi omg. när julhelgen är över ska beställa tid hosveterinär för kastrering. Vill ju verkligen inte göra mig av med denna söta katt så jag hoppas hon inte gör de tigen.

Till fd. sexgalna morsan,

Kul du gillade den. Tycke själv väldigt mycket om färgen. Tänker mycket på dig och hur du har det bara så du vet det:-)Som du säger kanske blir vi så modiga nästa år?Blygheten släpper ju det är bara att komma över första tröskeln:-)God helg tillbaka på dig och din lilla grabb. Hoppas du får det drömmande bra för det är du värd!

Igår så var vi då hos sambons,

mamma och styvfar och firade jul med klappar och sånt. Det känns så tråkigt när jag gör det för jag önskar ju att mina egna föräldrar velat träffa mig till jul men så är ju inte fallet. Sen 2002 har jag ju knappt sett och pratat med min fader och sista gången han firade en jul med mig var 2001. Det passar säkert honom utmärkt men han ska ju inte tro att jag kommer att vara där för honom när han blir gammal om han inte bättrar sig.
Men över till sambon och hans föräldrar. Det känns så konstigt när jag får julklappar av dem. I min hjärna tänker jag hela tiden och jämför med allt som mina egna föräldrar inte gör med och för mig. Måste sluta med det där, jag vet. Men det är inte så lätt särskilt inte i denna svåra tid som julen är, ska bli skönt när den är över.

Fick ett nytt brev från min fader idag,

tror jag. Liknar hans handstil. Kan vara en liten julklapp kanske:-) Håll tummarna för mig inte för att jag vill ha en julklapp utan för att det skulle kännas litet som om han försökte litet och det är ju det som jag saknar så mycket. Men han har en lång väg att vandra och jag har inte så stort hopp. Gamla hundar är svåra att lära sitta det är väl så man säger?


Till Vikki,

Tack för din långa fina kommentar. Inte ska du må dåligt för min skull:-) men jag kan förstå dig jag är likadan själv varenda gång jag ser en orättvisa och det gör man ju ofta i dagens Sverige. Där var mycket mörker men jag hade även ljusa stunder ibland dock inte så ofta. Min far var den som försökte mest trors att han var borta mest men tyvärr så tillät de ju som sagt min bror att vara där och svärta ner allting så psyisk stress ja det var det ju nästan hela tiden. Året han låg i lumpen var avslappnande för då kom han bara hem på helgerna! Sen jag börjae ta tag i mina problem och tvingades öppna upp ögonen så har jag blivit mer och mer arg för va de tog ifrån mig i form av barndom och ungdom. Tills jag var 30 år så ägde de ju mig och jag avskyr och blir helt illamående varenda gång jag tänker på hur mycket tid som jag har spillt på att må dåligt och på att de inte har gjort något åt det för tex min far har vetat hur dåligt jag mått och att jag pratat om att ta livet av mig osv. Jag förstår precis vad du menar med att de inte lärt dig vad livet går ut på. Jag har exact samma problem. Jag har fått lära mig nästan allting själv och särskilt min mamma var extremt dålig på att vagga in mig i de där kvinnosakerna, även det tog min far hand om. Han köpte tex mensbindorna osv. Det är väl förmodligen en av anledningarna att jag ofta skäms och är så blyg när det gäller kvinnosaker, hon vaggade aldrig in mig i den rollen. Tex vågade jag gå och ta mammagrafi först i år och då endsat pga att sambon följde med och för att vi hittat en knuta som tack och lov inte var någonting. En stor och härlig god jul önskar jag dig och må vi båda få ett bättre nytt år. Tack för ditt erbjudande om foto det kan mycket väl hända att jag tar upp dig på det och mail:-) Ska bara bli litet starkare först men du verkar vara en fin människa som det skulle vara kul att ha litet kontakt med via mail.

Till Ylva,

Tråkigt at höra att du är drabbad av liknande familj. Sen jag starade min blogg så har jag tyvärr fått upp ögonen på hur vanligt detta är. Hoppas vi kan bli medlemmar aven annan klubb snart:-)

Så har man gråtit några tårar över att

man "bara" fick ett julkort och inte en enda kommentar på brevet jag skrev men vad hade jag väntat mig? Borde jag inte ge upp nu! Jo det borde jag men det man inte har det längtar man efter det är väl ett välkänt faktum. Gillar alla er jättemycket som lyssnat på mig och inte ignorerat och allra viktigast som trott på mig. Tack ska ni ha!

Hej SO,

Jag trodde att jag publicerade andras kommentarer så får väl undersöka vad jag gjort fel. Psykopatproblemen  är väl vad de är där är det väl get over it som gäller för mig för de kommer ju aldrig att ändra inställning eller hur?

Nu vet jag litet mer om brevet efter att ha pratat med sambon,

det var sm vanligt visst. Huvudet i sanden ett totalt neutralt brev, ingen önskan om att träffa mig och inte ett berömmande ord ens för allt arbete vi alde ner på att återställa det sorgsna huset som min bror förstörde så. Nyheten om innehållet kändes tung att ta emot.

Fick ett litet kuvert med posten igår,

från min fader men har ingen aning vad det innehåller då jag inte vågat titta i det ännu. Ni ska vara jätteglada om ni inte är som jag så himla rädda att bli ledsna över minsta lilla sak så att det hämmar er såhär i vardagslivet. Det är jättejobbigt!

Jag ser att jag fått många kommentarer att läsa igenom!

Vilken trevlig julklapp. Bugar och tackar:-)Det är många tankar i huvudet nu så jag är väl virrigare än vanligt:!

Jag önskar att jag någon gång får

möjlighet att ställa dem mot väggen för allt ont de gjort mot mig och med dem så menar jag mor och far. Men keep on dreaming eller hur? Det är så jobbigt också för jag har så mycket ilska i mig att jag känner det som om jag ska explodera hela tiden och så vet jag inte hur jag ska få ut den vilket leder till en jäkla massa illamåendekänslor istället.

Har precis haft ett långt samtal med sambon

ang. min familj's skit och skulderna de kanske lämnat mig med. De pantsatte ju bla huset till ett lån på 40000 som vid försäljning måste lösas eller tas över eller tvistas om. Det är inte så mycket pengarna utan det är det här att de lät en överförmyndare skriva under med mitt namn då jag inte var 18 år fyllda än. De satte mig på lån innan min framtid ens börjat och blotta vetskapen om att jag kanske ska tvingas betala något av det får mig att spy galla, bli totalt illamående och på fullt alllvar explodera invändigt. Det känns verkligen som om hela kroppen exploderar när jag tänker på det och han förstår inte fullt ut hur bara tanken på att jag ska behöva ta i deras skit får mig till att bli så totalt 110% illamående att jag nästan hellre tar livet av mig. Jag hatar att de fega jäklarna kommer undan det också och vad för föräldrar gör så mot ett barn innan det ens är fyllt 18?

Till dig min favorit fd. sexgalna morsa,

vill jag skicka en julig orkide i tankarna så att du vet att jag tänker på dig, och jag är tyvärr blyg för alla men det brukar släppa ganska fort:-)

röd orkide

Märker att jag är mer ledsen än vad jag visar,

ang. att än en fira jul utan någon förälder som bryr sig tillräckligt mycket för att vilja träffa mig. Jag hade ju hoppats litet på min fader eftersom han skickade mig ett namnsdagskort föra månaden men det gör jag inte längre eftersom jag skickade honom det där brevet. Det var inget otrevligt brev jag önskade honom god jul och allt men jag sade sanningen och sanningen undviker min familj ju alltid så nu är jag väl 100% oönskad igen då de ju kan riskera en scen om de träffar mig och det är ju bättre att låtsas som om allt är frid och fröjd än att ta tag i problemen och hjälpa mig i in strävan att bli frisk.

Jag kanske skrivit detta innan

minnet tycks försvinna ifrån mig i ultrafart. Konstaterade i morse att det i år är fem år sedan jag firade någon typ av jul med min fader. Sådant tänker de aldrig på då jag sällan varit saknad eftersom de ganska fort kom att se mig som osynlig. Men fem år.......

Fortfarande inga pengar,

har de också dragit sig ur eller?Förväntar mig det värsta så blir jag inte besviken men jag hoppas verkligen att min bror vid sin död hanmar på det värrsta och allra värmaste stället i helvetet. Något bättre förtjänar han inte.

Min psykiatiker har rekommenderat

att jag ska ha ettårigt någonting (kommer tyvärr ej ihåg vad de kallade det) tror det var tillfällig sjukersättning. Om det går igenom så ska det bli skönt. Hade önskat två då jag faktiskt känner mig litet uppstressat av att det bara blir ett men........får väl prata med min bildterapeft ett juluppehåll och säga hur jag känner det.

Två flugor i en smäll idag,

blodprov och bildterapi. Blodprovet gick ok. 3 stick - Ett i armen som inte lyckades som vanligt och 2 ovanpå höger hand. De skulle ha ut tre rör men det gav dem bara två sen slutade blodet som vanligt rinna helt. Avundas verkligen alla er som lämnar blod lätt, själv så får jag vara glad om jag inte svimmar när jag gör det.

Jag har ju fått hemläxa till idag på bildterapin,

jag skulle läsa Tove Janson's det osynliga barnet (ni vet hon med mumintrolen)Där var  mycket som stämde in på mig och hon beskrev min moder nästan helt korrekt. Där stod tex om mina problem med ilskan och att man behöver visa ilska för att synas. Jag visade ingen min bror visademassvis och tog up alla scener. Jag återkommer nog litet senare til denna text för där var mycket som man kan diskutera.

Jag har ju ett skrivet testamente på Fonus

i det står där även specifikt att jag inte vill ha min bror på min begravning och om mina föräldrar ska få komma ja det får min sambo helt enkelt avgöra (vilket jag också skrivet i testamentet) Det hänger ju på om deras handlingar och agerande mot mig bättras. Det som har störst chans att få komma det är väl min fader.


Vi körde förbi min mor ikväll,

alltså utanför tittandes upp till 3:e våningen. Det var som vanligt där. Sambon med lilla son och brorsan bor fortfarande sedan maj hos henne. Inga planer på att flytta där inte. Vilken svensk kvinna som har ett fast jobb och något sådär betalt  och med en man som trots allt occkså har en lön varje månad om än något mindre nu bor frivilligt tillsammans med sin svärmor i så många månader? Undrar hur de gör när de har sex om de nu har det? Ligger de där och stönar högt så att min mor måste ligga i rummet bredvid och lyssna? Tänker de någonsin flytta? Undrar inte hennes föräldrar varför hon fortfarande bor med sin svärmor för hon ska enligt min far ha bra kontakt med dem. Hon och min mor höll på i det lilla köket när vi kom förbi där min bror satt väl ute och väntade på att bli uppassad. Han har inte bara en tjänarinna utan två och hade han fått som han velat så skulle jag varit den tredje.

Kiss & Bajs

Kan väl konstatera att det ibland märks att jag inte har barn. Dessa kanske har varit en succe länge men jag blev ganska förvånad när jag gick förbi ett skyltfönster i Malmö idag och såg namnet på dessa dockor. Går man då in i affären och säger jag vill ha Kiss och Bajs eller?:-)

http://www.kissochbajs.com/flashsve.html

Eragon

http://www.imdb.com/title/tt0449010/

Jag får säga som de säger på den länkade sidan. Bra skådisar, bra effekter, dåligt manus. Fimen får en svag trea av mig och tyvärr för mig så känns den väl litet som en efter apning av Sagan om ringen fast den inte är det. jag vet att boken är en succe kanske börjar jag bli för gammal men jag var inte för gammal för narnia, sagan om ringen eller Harry så jag tror inte det. Bra filmlåt med Avril Lavigne i slutet.

Nattens dröm innehöll

min fd. bästa vän, scouting, en scoutledare jag hade, en stor sjö, massmöte, hitlersoldater, säkerhetskontroll. bänkar, min bror, mor, hans sambo och hans barn, ett garage, en utländsk försäljare, lakrits, ett paraply från Kina  och en parkering och ett block. Få ihop det om ni kan:-)

Tjejen som jag såg som min bästa vän,

när jag växte upp släppte mig egentligen aldrig 100% in på livet och i min lilla låtsasvärld så skulle bästisar kunna prata om allt. När hon slutade 9-an så skulle hon åka på språkresa. Jag fick veta det ett litet tag innan hon skulle resa inte ett ord hade hon pratat med mig om det innan. När min mamma fick sin hjärnblödning så var hon i USA som au-pair men kom hem på sommaren dock inte så mycket till mig. Jag minns hur besviken jag blev när hon valde att åka upp till Stockholm istället och stödja en ny vän som hon lärde känna i USA i en vårdnadstvist. Det var inte att jag ej förstod jag önskade bara att någon av dem kunnat förstå att jag också behövde någon nån gång och inte var så himla stark alltid.Hon pratade nästan aldrig om någonting som hon gjorde när hon var utomlands och jag minns att jag på nyår 2000 försökte flörta med henne och säga att nu så ska vi lära känna nästan allting om varandra nästa år det vill jag verkligen. Jag fick bara ett kallt svar - Det kan du glömma. När jag träffade min sambo så var jag väl som alla andra nykära och pratade om honom en hel del men det fick jag snabbt sluta med då hon fick ett utbrott och skällde ut mig för att jag gjorde det. Vi var båda 26 år då och hon precis som jag hade aldrig haft en kille såvida hon inte hade någon i utlandet. Vi bodde dessutom båda hemma, hon gör det fortfarande. När jag ringde henne så kunde hon sitta och gå igenom sina bankböcker och räkna pengar, vad säger man då? Nej men det är ju kul för dig att du har så mycket pengar! Vi gled mer och mer ifrån varandra och jag fick den större skulden för detta hos henne kändes det som. Anledningen till at jag drog mig undan var ju att jag kändeatt hon inte var intresserad av att umgås med mig när hon hade något bättre. Hon kunde offra sig för sin äldre bror och gå och se konserter mm som hon inte var 100% intresserad av men hon kunde inte ens se en film med mig som hon inte ville se. Jag bjöd henne på midag och hon ringde och ställde in pga att hennes mamma hade så god mat samma kväll. När jag skrev att jag blivit misshandlad av min bror så svarade hon bara;det var ingen rolig läsning annars så var hon inte ett dugg upprörd och slutet kom när jag råkade skriva vad jag tyckte om vår gemensamma vän bimbobralla. Det var bara en åsikt men tillräckligt för att hon skulle sluta maila mig helt. Detta är den enda person jag saknar något även om jag nu ser att hon trampade på mig ganska rejält precis som de flesta i mitt liv.  Jag känner mig även väldigt sviken av henne men det var ju en viss typ av människor som jag hade i mitt liv så varför skulle hon vara annorlunda. Jag tassade verkligen på tå för alla människor i min omgivning så att de inte skulle bli sura på mig. Och wow vad sura de blev när jag inte gjorde det längre:-)

Jag träffade sambon genom arbetet,

vi jobbade på samma arbetsplats. Jag på kontoret (jag avskyr kontorsarbete) och han på fältet. Första gången jag såg honom så låg han på knä på mitt rum och arbetade, föll med en gång:-) Det var vänligheten i hans röst som gjorde det. Jag bara kände mig så lugn med honom. Vi pratade när helst han var inne och han flörtade vilt (fast det förnekar han). Sen gjorde jag som aldrig vågat lita på en enda människa det mest vågliga som jag någonsin gjort, jag skrev honom ett e-mail där jag förklarade hur jag kände. Den kvällen ringde min telefon hela kvällen och jag var för blyg för att våga svara:-)

SO vad mer kan jag säga än,

mycket bra skrivet! Du vet vad du snackar om och det är så frustrerande att ha blivit utsatt för denna hemska människa i så många år och på sätt och vis så får jag ju fortfarande lida pga honom. Huset han förstört får jag knappt sålt och mina föräldrar är så rädda för honom att de hellre dumpar mig än står upp mot honom. Han är stor anledning till att jag förlorade det mesta i mitt liv. Han har förstört det mesta levande i sin väg. Han är bara hemsk hemsk hemsk och det är precis som du säger det är alltid någon annan som blir lidande och det är det jag retat ihjäl mig på så genom åren. Han är bland de mest patetiska typer som jag någonsin haft äran att känna. Alla ska alltid stå i givakt för honom men själv så ska han uppföra sig hur som helst och trampa på vem som helst när som helst. Mycket bra skrivet SO!

Ikväll är jag uttråkad,

som bara den. Det är inte något som händer ofta och jag är det nog pga att jag är för trött för att göra något annat än tv. Får se vad jag hittar på. Nackdelen när jag är så här är ju att jag tänker så fruktansvärt mycket och inte är det något nyttigt som produceras:-) Jag lyckades med knäcken dock men de fick koka mycket längre än vad de skulle men nu är de riktigt goda och om jag sköter mina kort rätt så har jag minst 7 olika orkideplantor som blommar till jul. Alltid något att se framemot. Önskar så att jag kunnat köpa fler julklappar till sambon men jag har tröstshoppat det är den brutala sanningen. Hoppas så att jag inte ska göra det så mycket nästa år. Jag ska erkligen föröska skärpa mig ännu mer men det är inte så lätt när man får en sådan där deppardag och faller helt. Då har man inte mycket motståndskraft.

En annan sak som jag i mina ungdoms dagar har gjort är detta,

förvisso på eget bevåg men min fader visste om det och han stoppade mig inte. Jag har gått ner till bankchefen som hade hand om de lån som min far inte betalade som slutade med att huset togs ifrån dem och såldes på exekutiv. Det huset var ju min borg och min trygghet så jag var helt knäckt under en jättelång tid. Jag var litet över 20 år gammal när det hände.

Vad har jag gjort då? Jo, som en annan tiggare så gick jag ensam till bankchefen och typ tiggde på mina bara knän att de inte skulle ta huset ifrån oss utan försöka lösa problemet istället. Där skulle ju min far stoppat mig. Än idagså minns jag hur dåligt jag mådde när jag gjorde detta och hur nervös jag var. Inte undra på att jag har haft magkatarr i hela mitt liv.

Inget samtal från mäklaren än,

och inga pengar på kontot. Jag befarar det värsta. Förstår ni nu varför jag kallat det the cursed house? Det tycks verkligen vara det så omöjligt som det är at få det sålt. Ska jag verkligen behöva dra min bror och hans sambo till rätten igen för att de förstört så mycket? Detta hus har varit ett problem för mig sedan 1994 det var väl då någon gång som mina föräldrar drog in det i sina dåliga affärer medan min momor fortfarande bodde där så att man fick hela tiden håll koll på lån osv. Jag har bla själv varit hos banken för att rädda huset en gång vid den tiden. Frågade ju brorsan om han ville följa med men där var det ju blankt nej men det är klart då hade han ju fått ta ansvar och göra en vuxensak. Idag kan jag inte fatta hur jäkla korkad jag var som lät de tynga ner mig med allt det här.Jag var 20 år gammal det skulle varit den lyckligaste tiden i mitt liv och jag grät mig till sömns varje kväll och inte var där någon som brydde sig.

En vecka till julafton, nästan

Det hade varit ett utomordentligt tillfälle för mina föräldrar att be om ursäkt och höra av sig för att vilja träffa mig. Är det någon gång på året som man är mer förlåtande så borde det ju vara nu men inte dem inte. Deras dotter är inte tillräckligt intresant för att att vara värd att träffa dem. Men det är kanske för det bästa för innerst inne så vet jag inte om jag vill träffa dem även om en liten del av mig hoppas fortfarande på ett lyckligt slut fast den förnuftiga vet att så kommer inte att ske. Ni ser? Inte undra på att jag lever mitt liv totalt förvirrad!

Väckt av katten mitt i min gangsterdröm

med greys anatomy aktrisersom åskaådare. Den fula elaka gangstern skulle precis tvinga han som passade barens fru att utföra en naken bordsdans åt honom annars så sköt han henne. Känner mig pigg men trött nu så det blir väl att sätta på något tv-program och föröska somna till dumburken!

Vad gjorde katten då? Jo den äldsta Selma välte en klätterställningsom stod litet instabilt.

En frisk jag har dessa hobbies;

jag läser,
målar olja,
målar akryl
målar akvarell,
tecknar blyerts,
broderar koststýgnstavlor,
stickar,
virkar,
håller på med mina blommor
sitter vid min dator
och givetvis ser på film och lyssnar på musik,

man kan nog säga att jag gillar att hålla mig sysselsatt och att jag aldrig har ont om hobbies
Jag vet alltid hur jag ska underhålla mig själv:-)

Att operera bort sköldkörtlarna var en intressant upplevelse.

Operationen skedde på MAS i Malmö och jag hade fått något speciellt tvätt medel som jag skulle tvätta håret i innan. Jag minns att håret kändes så fett sen så att det inte var klokt men där var väl någon mening med det.Väl på plats så fick man ta på sig deras kläder och lägga sig på en bår och vänta tillsammans med andra patienter i ett rum. Där minns jag att två sköterskor diskuterade en patient av utländsk härkomst som de frågat hur många barn han hade, han hade svarat två när han i själva verket hade fem men visst ja flickor räknas inte:-(

Tillsist så var det tid att bli inrullad i operationsstugan men innan des så skulle övervviktiga jag som redan låg på en väldigt smäl säng flytta över mig till en ännu smalare säng. Min första tanke när sjuksköterskan förklarade detta för mig var är du inte klokt? Det är skrämmande att man på så många ställen i samhället ska behöva må dåligt för att mna är övervviktig. Hur som helst jag lyckades rulla mig över till den smalare båren utan att dimpa i golvet och de rullade in mig till operation fast det kändes mer somom jag gick upp på scen när alla strålkastare slogs emot mig och man helt plötsligt hade en massa människor som presenterade sig för en medan man låg där. Hej, hej kul att träffas! Ja visst! Bor du där? jag har sett dig på bussen?Ok det var ju kul:-)

Några timmar senare när man vaknar upp i uppvaket så vill man bara dö så skit mår man och nog f-n varenda gång som man lyckas somna så är där någonsom rycker i en och skriker vakna. Och givetvis när man mår som sämst jag då är de tvungna att sätta in två snygga manliga sjuksköterskor som man ska förnedra sig för:-) Klarar du av att gå på toa?

Jadå självklart säger jag och tar droppet i ena handen och går de fem meterna som det är till toaletten bara för att kollapsa precis innan jag satt mig på toa så där ligger man på golvet på toa och trycker på knappen för att en av de där snygga sjukskötarna ska få se en i ens allra mest pinsamma situation:-)

Tack, tack, tack surrarn

Du gav mig ett leende från öra till öra:-) Hoppas du kommer tillbaka och läser mig ofta. Än har jag en hel del som jag inte berättat! Sög åt mig komplimangen på det sättet som bara en människa som är utsvulten på sådana kan göra!

Tack Camilla,

Jag hoppas också att jag någon gång kan hitta tilltro till människor igen men det blir nog svårt.  Jag kan förvandla den banalaste situation till en paranoid sådan där målet i min värld är att skada mig. Det krävs väl att antal positiva situationer för mig innan jag kanske kanske våga lita litet på någon men inte ens då vet jag om jag vågar.

I hela mitt 34-åriga liv så har jag bara litat fullt ut på en enda människa, min sambo. Resten har jag alltid haft min misstanke mot även om jag inte visat dem det. Med tanke hur många av dem behandlade mig så är det nog tur att jag aldrig gav hela mig för hur mycket mer dum hade jag inte känt mig nu då? Nu kan jag åtminstone tänka jag litade iallafall aldrig på er fullt ut. Jag litade dock för mycket mer än vad jag borde gjort men det är som vissa tex sagt till mig;

om man inte kan lita på sina föräldrar vem kan man lita på då? Man vill ju så gärna tro dessutom att det här är gången som de ska tala sanning och inte luras. Men det var hemskt att växa upp med tre människor som man inte litade på, man kände sig ofta väldigt ensam och sen så gnällde de på mig när jag bara satt på mitt rum:-) De förstod nog aldrig hur jag fungerade!

Fredag imorgon,

och ensam hemma då sambon än en gång ska på julbord. Jag har ju mitt på söndag. Min far brukade ta dit till stället när han jobbade i närheten men jag och min mor kom aldrig dit där så för ett antal år sedan så ordnade jag bara för hennes skull så att vi fyra kom dit där(hon och far och jag och sambon). Detta tror jag vi gjorde i två år innan de mobbade ut mig(och vad hade jag för att vara omtänksam om henne där?Inget!)Hur som heslst även om stället har en del minnen förknippade med dem så kämoar jag emot då jag verkligen trivs där och nu har jag och sambon gjort det till tradition att gå dit där själv.

Imorgon är det dagen D igen!

Tredje gången gillt. Handpenningen ska betalas in till mig för huset då. Jag vet fortfarande inte om jag gör rätt vilket är skitjobbigt och inte har man många att fråga till råds iheller. Ska bli kul att se dock om de löper linan ut eller drar sig ur. Pesimisten i mig förväntar mig att de hoppar av men då så behåller vi stället själva. River huset där är för att bygga nytt sen för att efter det förmodligen sälja då stället vimlar av mygg mm på sommaren och jag är grymt känslig.

Ja det hsr inte varit lätt at komma in här de sista dagarna,

drömmarna har börjat gien. Inat så dök jag efter metallskrot tillsammans med min bror och far i bassänger. Enda länken jag kan se är att de arbetat mycket inom metallindustrin. Tröttheten fortsätter. Har sett att jag fått några kommentarer. Ett stort super tack då sådana alltid gör mig jätteglad.Ha hopp för mig!Svar kommer:-)Tar det i min egen takt bara.

Sambon gjorde klart "the letter" idag

skev ju av mig tankar öfr att slippa behöva göra upp med dem varje natt och det funkade förstunden. Vi skickar även med en cd på bilder över det sorgsna huset i al dess förstörda glans. Jag förväntar mig ingen aha upplevelse från honom för förnekelsen över vad min bror egentligen är för  något är j ustor, det vet jag men jag kan åtminstone upplysa honom. Det är det enda sättet för mig att kunna säga till mig själv att jag inte är som dem - jag accepterade inte och jag blundade inte!

Sex and the city filmen på gång igen?

De bråkade ju förra gången så att filmen som var tänkt att följa tv-serien aldrig blev av. Enligt US weekly så verkar den dock vara på gång igen och tänkt handling är Carrie's bröllop med Mr Big. Håller mina tummar och litet till att den blir av denna gången då det verkligen var en av mina favoritserier. Den och Vänner tycks jag aldrig tröttna på.


Var inne på FK's hemsida

för att kolla när utbetalning sker i december. Sitter här nu med illamående och ont i magen och mår allmänt skit. Allt bara för att jag läste litet på deras sida. Jag blir så uppstressad när jag kommer i kontakt med myndigheter att det inte är klokt, det tycks kräva ingenting utan det räcker tom att någon säger FK, skatteförvaltning, polis, kronofogde mm för att jag ska bli helt dålig i hela kroppen. Men mina föräldrar har ju också dragit in mig i många saker som gjort att jag haft en hel del hemska kontakter med dem.Tar väl timmar innan jag hämtar mig från denna lilla händelse sitter nu och försöker låtsas som om de inte existerar i min lilla fantasivärld. Det är de enda som hjälper.

Bilden jag hittade var inget bra,

har ju knappt några foton på min bror. Den var 20 år gammal så vi kom fram till att jag skulle när jag fick pengar till skrivarfärg skriva ut den nyare bilden som jag har i min dator innan vi börjar hämndplanerna.

Så idag var det prat och så fick jag i uppgift att måla en bild på hur jag var i mina drömmar när jag gör upp med allting. Det blev en mycket intressant bild! En svart mur delade pappret och på en sidan gjorde jag en massa färgkludd i svart, blått, vitt, rött och brunt. Sen målade jag svart över hela den bilden. På andra sidan blev det en stor sol i olika gula nyanser med stark orangeröd i mitten.

Solen och styrkan är jag i ina drömmar medan den andra halvan var min bror. Vad som var väldigt lustigt är att när man tittade på bilden så hade jag utan att vetat om det målat en bruten gammal människa som verkligen såg ut att lida. Kan det undermedvetna vara så nära?

Bildterapi om en timme,

Idag är dagen som jag ska ha med ett foto på min bror dit där för att vi ska utföra vissa saker. Ska bli intressant att se vad det är. Tror väl inte riktigt på att hon kan hjälpa mig komma över de känslor jag har mot honom men vi får se......Hon vill som hon sade förhindra att jag hamnar i fängelse för saker och det kan jag ju förstå.

Jag har alltid varit intresserad

av psykologi och att läsa andra människor. Jag brukar ofta lyckas läsa av situationer i livet långt innan de sker. Tyvärr så har det inte alltid hjälpt då människan som det gällt inte lyssnat. Förmodligen har jag blivit så bra på detta då jag var tvungen till att snabbt veta vad som skulle hända därhemma, skulle man hålla käften eller var det en dag när man kunde säga något? Skulle man sitta på sitt rum med dörren stängd?

Jag vet ju att jag levt i ett helvete under min uppväxt. Till stor del pga min bror som visade upp psykopatiska drag redan som väldigt liten. I kväll såg jag ett tv-program som handlade om barn som misshandlade sina föräldrar. Det är väl mest jag och min far som blivit utsatt för hans våldstendenser då det är från min mor som han alltid fått sin bekräftelse och han behövde henne när han saknade pengar osv.

Men först när jag såg detta program så gick det upp för mig att jag faktiskt blivit psykiskt misshandlad i hela mitt liv. Jag säger detta till min sambo och han säger jamen vist har du inte fattat det innan?Svar nej!Att jag hade ett helvete, svar ja det har jag fattat!

Man måste komma ihåg att min brors konstigheter alltid sopats under mattan så det är mycket som jag fortfarande inte ser som onormalt då jag aldrig fått lära mig att det är det utan tvärtom det är normalt.
Tills jag träffade sambon tex så trodde jag att det var normalt att man bråkade under varje middag. Fortfarande idag så kan jag inte fatta att man kan äta middag i lugn och ro och att man faktiskt ska reagera rejält när någon kastar mat på någon mm.

Är du utsatt för känslomässig utpressning?

Susan Forward  som skrivit boken Känslomässig Utpressning skriver:

Finns det  människor i din närhet som:

Hotar med att ställa till problem för dig om du inte gör som de vill?

Gång på gång hotar med att bryta er relation om du inte ger efter?

Ofta struntar i eller nedvärderar dina känslor och önskningar?
Säger till dig eller låter dig förstå på annat sätt, att de kommer att göra sig själv illa eller bli dprimerade om du inte gör som de vill?
Överöser dig med välvilja när du ger efter för dem, men vänder dig ryggen när du inte gör det?
Använder pengar som vapen för att få sin vilja fram?

Om du svarat JA på NÅGON av de här frågorna, så är du utsatt för känslomässig utpressning.


Jag svarade ja på alla dessa frågor och tyvärr så stämmer det inte bara in på min broder utan ibland även på min fader och moder.


Ett väldigt bra blogginlägg,

som mycket bra beskriver den typ av psykopat som jag varit utsatt för hittar ni här

http://blogg.aftonbladet.se/4080/perma/102762

Detta nedan är också ett utdrag från en av denne persons bloggar

En psykopat däremot som har outvecklat samvete och då inte kan känna ånger och skuldkänslor som andra kör över och trampar ned sina sk. motståndare och kan känna glädje därav.

Samvetet är att likna vid en osynlig person som är inneboende i oss, man lyssnar, ifrågasätter, känner efter, tar goda råd och får hjälp att skilja på gott och ont, rätt eller fel, allt detta gör vi med vårt tänkande.

Den inre rösten  som är samvete och ånger (empati) har psykopaten förträngt, denna kan då tillåta sig att ljuga, bedra och manipulera, blir någon lidande skylls orsaken på någon eller något anna


Beck - Skarpt läge

Såg äntligen denna film igår och den var ju helt ok för att vara en Beck film. Det var en av de bättre och Gunvald var ju rolig som vanligt. Jag skrattade gott när Peter Habers granne limmat igen munnen.

Men det som verkligen gav mig aha känslor var boven i filmen. Han påminde mig så om min bror. Det är fruktansvärt hur människor med psykopatiska drag kan förstöra ditt liv om du låter dem och kom ihåg en sak det är ALDRIG dem som gör fel!!De trycker ner dig tills du inte har något självförtroende kvar.

Så nu har jag sovit bort 3 timmar,

av denna söndag. Jag AVSKYR när jag gör det men jag märkte hur trött jag var och så var vi ute och såg till det sorgsna huste och så kom där en bil och så skämdes jag. Jag vet jag inte ska göra det men jag skäms för att det inte säljs för mer pengar och jag skäms över hur de har betett sig därute för det är verkligen pinsamt. Vuxna friska människor hade ju aldrig gjort så med en gård som de gjort. Jag bara skäms, skäms och skäms fast jag gjort vad jag kunnat för att förhindra att han skulle bo därute. Han skäms säkert inte ett dugg för människor med psykopatiska drag gör ju inte det.

En liten språkövning

Sex laxar i en laxask......släng dig i väggen! Testa det här!
"Tre häxor tittar på tre Swatch klockor. Vilken häxa titta på vilken Swatch klocka.

Och nu det hela på Engelska......
"Three witches watch three Swatch watches. Which witch watch which Swatch watch?"

Och nu för de som gått fortsättningskursen......
"Tre könsopereade häxor tittar på tre Swatch klockknappar. Vilken könsoperead häxa tittar på vilken Swatch klockknapp?"

Och nu det hela på Engelska......
"Three switched witches watch three Swatch watch switches. Which switched witch watch which Swatch watch switch?"


Jag har precit sett ett tv-avsnitt,

där dottern återfann sina föräldrar efter 31 år. De var överlyckliga och kramade om henne och grät av glädje.

Direkt så straffar jag mis själv genom att tänka det hade mina föräldrar aldrig gjort om det varit jag som varit i den situationen. Min mor hade förmodligen bara sagt är det så länge sedan.

Det är precis som om jag måste slå ner på mig själv hela tiden och påminna mig varje sekund om hur oälskad och avskydd jag nästan alltid har känt mig av dem. Jag låter mig inte glömma det!


Satt precis och tittade på fotona

på mitt ansikte som sambon tog på mig direkt efter att min bror misshandlat mig. Man ser tydligt at halva ansiktet är uppsvullet. För att det ska ha blivit det så måste han ha gett mig ett ganska rejält knytnäveslag.

Att slå mig var nog det största misstaget som min bror gjorde i vårt förhållande till varandra för mycket kunde jag ta men gör man något sådant ja då är det krig. Han bad ju aldrig ens om utsäkt. Sen den dagen så var jag fast besluten om att förgöra honom, förmodligen en ganska normal reaktion.

Jag hörde några väldigt kloka ord idag,

Om något bra händer så är människan gärna där och vill vara med och dela lyckan, vara delaktig till att det hände, ta åt sig äran, det diskuteras osv. Om något dåligt händer så slår hon oftast ifrån sig, flyr och lämnar människan som det hände ensam till att klara sig själv.

Det finns väldigt få människor i världen som vi verkligen kan lita till att de finns där när olyckan är framme. De flesta vill gärna låtsas att de kommer att vara det men om de ställs på prov så är det inte så men det låter givetvis bra att säga jag finns där för dig alltid. Det är ju vad en bra vän ska göra eller?

De få människor som verkligen klarar av att ställa sitt eget ego åt sidan för att ställa upp för en annan, de är änglar och ni som har sådana i ert liv, uppskatta dem även idag när inget tråkigt hänt dig!

Ett av min brors pojkstreck,

eller elakheter för det skulle jag vilja kalla det var att kasta ägg på träfasaden på vårt hus framsida. Han var väl en 10 - 12 år när han gjorde det och en kompis var med honom på det. Min far fick stå och tvätta hela framfasaden med en tandborste enligt dem själva. Detta är en historia som berättats åtskilligt av mina föräldrar precis som om den var rolig. Min bror kunde säga solen är gul och min mor skrattade.

Finaste julklappen som jag fått,

av mina föräldrar?

På den frågan så skulle jag vilja svara ett Pernilla smycke och inte för att det var dyrt utan för att det är en av de få gånger som de verkligen har överraskat mig totalt och visat litet att de engagerat och brytt sig och det är den glädjen som jag minns.

Det är så tråkigt,

deroliga minnen som jag har från barndom(och det är ju inte mycket jag minns som ni vet det mesta är blackoutat) är ifrån dagmamma, kompisar, dagis och fritids. Hemifrån så är det bara tråkiga minnen. De positivaste där är när min bror inte var i närheten och vid 39 års ålder så har han ju fortfarande inte lämnat mamma så då kan ni gissa hur ofta han var där! Jag var så glad den dagen han flyttade hemifrån för jag trodde ju att det skulle innebära mindre brorsa, inte i min familj det innebar mer! Han kom hem i flera år och åt varje dag och när han ätit så var det väldigt sällan som han körde direkt utan då satt han tills det var läggdags och titade på tv med mina föräldrarr. Att de aldrig fattad varför jag att på mitt rum?

Mamma ska enligt min far ha småsupit,

han skällde på henne med jämna mellanrum för att den dyraste spriten dracks upp eller som han sade när han skulle vara spydig; den står väl och dunstar bort. Hon erkände dock aldrig att det var hon så det kan ha varit min bror också. Jag såg dock aldrig henne full men samtidigt så undvek jag ju tyvärr ofta min mor då min bror oftast var i närheten av henne.Jag hade inga föräldrar jag hade två människor som såg til latt allt var ok på utsidan, skenet utåt var perfekt i min familj. Ingen som såg oss kunde tro att vi var en sådan problemfylld familj.

Julen är deprimerande!

Jag vet att jag inte är ensam om att vara så här ensam på julen. Det är tyvärr många i världen som har det ännu ensammare, jag har ju min sambo men när man hör hur många julklappar människor köper till höger och vänster så känns det tråkigt. Jag är en av de där sjuka som älskar att ge bort saker men när det gäller egna julklappar ja då har jag tyvärr bara en person att köpa till, sambon. Det innebär i och för sig att han får extra många (och att jag som har ont om pengar slipper att anstränga min ekonomi hur mycket som helst) så han vinner ju på det men jag önskar att jag haft fler att ge till. Gemensamma har sambon och jag några till att ge till men....Julen är tuff.

Jag är pandafadder,

100 kr i månaden får de små sötnosarna. Det är när jag får sådan information som WWF senaste nyhetsbrev som jag blir glad. Med stöd från SIDA och oss pandafaddrar (Sverige har 6000) så är WWF på god väg arr rädda den utrotningshotade pandan. Ja det är åtminstone en sak med mljön som är positiv just nu.
 

Första gången som jag skolkade:

var från dagis:-) vi stack hem till en kille som bodde precis bredvid och gjorde negerbullar

Andra gången som jag skolkade:

var från blockflöjt´lektionerna i lågstadiet. De var så tråkiga

Sen så gick det ända till gymnasiet men gud vad jag skolkade då, ok det var inte mycket om man jämförde med vissa men.....Dels avskydde jag linjen jag gick (ekonomisk) dels så hamnade jag i en skola med rika brats vars enda uppgift tycktes vara att ha de senaste märkeskläderna och sminka sig perfekt. Tom efter gympalektionerna använde de ögonfransböjare. En tjej gjorde misstaget en dag att komma till skolan i joggingbyxor. Det är sällan jag sett någon bli så utittad som hon blev den dagen.

Ang. det här med dosering av levaxin,

först så vill jag säga att jag inte är någon expert så att jag inte förolämpar någon. Jag har ju inga sköldkörtlar alls och jag vet att det var en hel del mixande innan jag kom fram till rätt dos. Nu tar jag 150 mikrogram levaxin om dagen.

Vad jag inte förstår är hur många tycks mixa med doseringarna på eget bevåg utan att kontakta läkare. Jag minns att stabilitet med medicinering var en av sakerna som predikades för mig och jag fick även vet att om jag glömde ta dosen en dag så skulle jag inte ta dubbel nästa dag för man kände det på hjärtat direkt och det är farligt att göra så.

Just det här med att det är väldigt noga med att man tar den dos som läkaren sagt till om är något som predikades av måga läkare för mig av bla den anledningen att det är väldigt farligt att övermedicinera. Jag fick även veta att människor som försöker gå ner i vikt kan missbruka denna medicin och även det är givetvis väldigt farligt. Jag har bara i år lämnat blodprov en 3-4 ggr för att de noga ska kunna hålla koll på mig.

Sen har läkare inlett mig i falska förhoppningar ang. mina binjurar men det är en annan historia.

Inatt så slängde jag muggar.

på ett köksgolv tillhörande ett fd. par som mest var bekantskap til min sambo men som sedan blev sura när sambon vågade gå emot mannen och säga sin åsikt. Undrar vem jag ska göra upp med inatt? Har ni något bråk ni vill att jag ska ta hand om så bara säg så:-)

Under de här sista tre åren

så har jag blivit övergiven av de som jag trodde var mina vänner, utmobbad av mina föräldrar, misshandlad av min bror, de har sagt till mig att jag inte är sjuk, att jag är konstig, sambon har fått förslag om att träffas bakom min rygg, man har sagt till mig att man saknar mitt gamla undergivna jag, slängt luren i örat på mig när jag försökt prata om känslor, idiotförklarat mig, dömt mig, hotat mig, sagt till mig att det inte gör något om min lgh får säljas för att betala andras skulder, gått rakt förbi mig utan att låtsas som om jag existerar, spridit lögner bakom min rygg, man har hela tiden sett mig som den konstiga.

Trots det så vet jag att det inte är mig som det var fel på utan dem. Det inebär inte att deras påhopp inte sårade mig för det gjorde det. Jag är väldigt bitter men jag vet att det inte är mitt fel för den enda person vars åsikt betyder något för mig står kvar vid min sida. Han har aldrig tyckt att något av deras påhopp stämt, han har stöttat mig och ofta sagt precis som jag om dessa människor. Hade jag varit så annorlunda nu så tror jag inte att han velat vara ihop med mig längre men det vill han. Därför vet jag att jag inte är så mycket annorlunda nu än vad jag var för några år sedan enda skillnaden är att nu så försöker jag låta bli att låta människor trampa rakt över mitt hjärta hela tiden och det är vad dessa människor inte kunde acceptera då jag under mina år som undergiven mest dragit till mig en viss typ av människor som gillat att slå ner på mig och få mig att känna mig mindre värd.

Ser ni jag är inte färdig med terapeften på långa vägar men på mina bra dagar så kan jag se litet ljust!

Värsta amerikanska tv-frasen

Amerikanarna kan gör bra tv och dålig men får jag höra frasen: Family is all that matters en gång till så fins risken att jag slänger ut tv-n från fönstret.

Och det är inte nu jag har börjat känna så utan den frasen har jag avskytt i åtskilliga år.

De bästa filmerna för mig är de som slutar olyckligt. De är så uppfriskande på något sätt.

Värsta låtar

Avskyr allt med Vikingarna utom Den stora dagen som jag sällan kan låta bli att lipa till.

Gud vad många söndagsmorgnar man ville slänga föräldrarnas radio in i väggen när man vaknade till de sista ljuva åren med Lasse Stefanz.

Macarena med Los Rios eller vad de nu hette. Tjejerna var väl litet häftiga men sen.....

Allt med Evert Taube om han sjunger själv. Jag vet han är ett kulturarv och ja han har gjort många bra låtar, kan bara inte med när han gör dem själv. Förmodligen för att min far alltid plågade oss med honom.

Och många fler ibland kan radion dock lyckas att spela en låt så ofta att man går från att hata den till att älska den så var fallet med Robbie Williams Angels tex.

Jag tröttnade på de flesta människor

som ganska ung, och om jag skulle säga eller göra något så ville jag att det skulle vara mening i det. Än idag så är jag stor motståndare till det här flamsandet som så många kör med och då speciellt tjejer. Det är förmodligen därför jag alltid har haft lättare att prata med killar. De är i mina ögon ärligare på ett helt annat sätt. Med tjejer är det så mycket backstabbing så att det inte är klokt. Jag tyckte ofta att de där populära sällan hade så mycket att komma med om man försökte vara litet seriös med dem utan det var mest en massa flamsskratt och prat om nonsens.
Jag har aldrig tyckte att jag är bättre än någon annan jag vet att jag har mina fel och brister däremot så lovade jag mig själv för länge sedan att inte spendera tid med någon om det inte verkligen gav mig något som person. Tyvärr höll jag inte alltid det löftet och hade därför ett tag sk. vänner som tex Bimbobralla men jag brukade ofta under samtalen med henne sitta och fundera undrar hur hon skulle reagera om jag slängde luren rakt i örat på henne? Jag gjorde ju aldrig det utan tänkte att hon är ensam hon behöver prata med någon och var glad över att kunna finnas där för henne som vänner i min värld ska göra.Får man väl mig till vän så är jag en super sådan men jag är hård i mina omdömen - skadad av naturen förmodar jag. Föga kunde jag ana om Bimbobralla att det skulle vara hon som slängde luren i örat på mig när jag behövde hennes vänskap. Hon är verkligen för mig skräckexemplet på hur en vän inte ska vara. Det här stycket var faktiskt inte tänkt att handla om henne utan det var väl ämnet som gjorde att jag landade där litet.

Stora nyheter direkt från pressen,

sambon har ju lyssnat av sina telefonmeddelanden nu. När hans bror ringde honom i söndags så var det för att han ville att vi skulle flytta våra saker i  uterummet omg. Han har nämligen en husspekulant, undrar hur han gör med sina hyresgäster(oss) som har kontrakt på ytterligare 2 år? Jag visste väl att det inte var för att vara vänlig mot oss som de ett år efter att de flyttade äntligen städade efter sig i uterummet. Ni skulle sett kylen den var grymt äcklig. Hur man nu kan tycka att det förskönar gräsmatten med att ställa 6 stora tomma blomkrukor runt den? Hade man ställt blommor i den så ja, men utan, nej - då kan man lika bra låta bli. Men det är så han är svågern - konstig.

Svågerns barn är så där

äckligt bortskämda att det inte ens är sött längre. Under vara första år ihopa så brukade sambon fortfarande köpa julklappar och födelsedagspresenter till dem, 4x några hundralappar x 2 så kan ni själv räkna ut vad det blir, en hel del. Nu säger jag inte att de skulle gett sambon en massa men de kunde inte ens ge honom en liten chokladkaka.

En gång så fick hans bror för sig att skicka ett julkort till honom. Han gav kortet till deras mor och bad henne ge det vidare då han inte hade adressen själv men han hade ju telefonnummert så varför inte fråga?

Helt plötsligt så slutade de dock bjuda oss vilket vi är ganska tacksamma för. Vi tror det är för att de inte gillar mig, varför vet jag egentligen inte för jag har aldrig gjort dem någonting.

Inatt så var tom min farmor med,

som vanligt så var det mig det var fel på men i mina drömmar så försvarar jag iallafall mig själv. Sen så drömmer jag ofta att jag tappar alla tänder. Inatt så låg jag på golvet och spottade ut tand efter tand ur munnen tills där var inga kvar. Kan det var för att jag gnisslar tänder så mycket? Har ju alltid gjort det men nu när jag är så orolig så kanske det har ökat.

Trött på att göra upp med mitt förflutna varje natt!

Så det är Wella nu:-)

Det var bara kul att få tänka på något annat för en stund och få komma ihåg att jag har många minnen också som inte är så tokiga så du gjorde mig en tjänst faktiskt. Tyvärr så känner jag mig dock numera oftast jättetråkig som människa. Kram på dig och jag läser din blogg varje dag även om jag är litet dålig på att höra av mig där just nu. Livet är tungt just nu.

Hej Vikki,

Vad snällt av dig att skriva några rader:-) Hoppas du hade kul med din syster. Tänkte faktiskt på dig senast igår när sambon satt och tittade på din blogg. Stressa inte för mycket nu till jul!

Just nu så känns det som om allting går i slowmotion,

och väntar på dagen D då jag kommer att vara som allra mest ledsen. Om de någon gång kunde vara så öppna för hur jag mår och faktiskt erkänna att et är de som satt mig här där jag är idag. Hade de erkänt mig som människa så hade jag inte varit här nu. Tänk vad psyket kan styra och ställa fast man egentligen inte vill det.

Jag är en av många som känner

att julen verkligen är tuff och ensam så därför kanske det blir si och så med allting. Nu är ni förvarnade!

Två drömmar inatt. Den första var riktigt otäck och jag spelade med i en riktig skräckis och den andra var otäck på sitt sätt. Jag var på julmarknad och såg min far gå framför mig och han hälsade knappt men damen han var med och gick och höll om presenterade sig och när jag frågade hur ofta de var i den byn(byn där morsan och brorsan fortfarande bor) så sade hon att de var där ofta. Än en gång så poängterade det för mig att alla räknades utom jag. Problemet med de drömmarna är precis som jag skrivit förr at de är så verkliga att jag lider av dem flera timmar efter jag vaknat upp.

Än idag så kan jag fortfarande tvivla på om jag gjort

rät de här sista åren. Mitt mål var ju aldrig att förlora det jag trodde var min familj och mina vänner men jag mådde så dåligt psykiskt av att bli behandlad på det sättet som jag blev.......

De trodde jag var ute efter pengar och att förstöra för dem!

Allt jag var ute efter var kärlek och en familj. Det var inte lätt att förneka sig själv hela tiden som jag gjorde. Smärtan blev större och större. Jag mådde så dåligt i så många år innan allt brakade loss. Idag fattar jag inte hur jag överlevde på det sättet i alla år.

Jag har laddat ner tre foton

från nätet på min bror, de sista jag har av honom. De är väl några år gamla. På de ena så ser man riktigt i hans ögon hur olycklig han är. Problemet är ju att han inte erkänner sina problem. En del säkert pga att in mor och faraldrig erkänt att han har problem utan alltid sagt till honom att det är alla andra som det är fel på.

Vad jag ville komma till är att jag var nära till en tår. Det är ju inte många bra stunder jag haft med ohnom genom åren men där har varit några stycken. Gud vad jag önskar att vi kunnat vara bror och syster som tyckte om varandra istället för bror och syster som hatade varandra. Från djupet av mitt hjärta jag ville verkligen ingenting av allt detta. Jag ville bara bli sedd och bekräftad och få känna att jag var en del av familjen även när jag inte skulle användas till något. Jag saknar de få bra stunder som vi hade jättemycket för då vi inte hade många så är j ude vi hade uppbyggda till något jätteunderbart i minhjärna.

Fan vad jag önskar att jag inte var så här......

Hade bildterapi idag och fick läxa

jag ska ta med mig ett foto på min bror nästa gång och sen ska vissa saker utföras:-)Ska bli intressant att se vad hon har i tankarna och om det hjälper. Skulle vara jätteskönt om det hjälper. I läger är jag tvivlande dock.

Klockan var 06.10 i morse

när jag grät för första gången. Det var julstämning på radion och sades några rader om hur man träffade familj osv. till jul. Det finns inget så uppfriskande som att börja dagen med att lipa eller hur? Annars så är tankarna som en massa småfåglar just nu, de fladdrar för fullt. Skulle pratat med sambon idag om vissa funderingar men det blev inte av, får se imorgon. Jag har bara 10 dar på mig.

Promenerade idag. I nästan en timme. Jag har försökt att börja göra det istället för att cykla men jag har inte mycket styrka i mig. Promenaden satt i hela kvällen. Skulle gärna vilja röra på mig mer än vad jag gör.

Tänker massvis på om jag gjorde rätt,

med det sorgsna huste och sambon jobbar bara så honom kan man inte bolla tankar med:-) Jobbigt när tankarna förföljer en hela tiden. Känns många gånger som att ens tankar har en i ett fängelset.

Drömde om honom inatt,

tack och lov så var det inte en sexdröm då hade jag nog vaknat upp spyende. Tittade ut idag och vilka höll på i uterummet, att städa det och flytta runt på våra saker om inte svågern och hans son(de slustädade i och för sig aldrig det när de flyttade så...). Vi skulle ju få hyra uterummet helt då han inte släppte till halva garaget fast vi betalar hyra för det men det är väl glömt nu också. Han gör allt som han vill utan att bry sig om vem han kör över. Ska bli intressant vad detta klyddet leder  till, han klyddade förra december när vi flyttade hit här och nu så kör han en möjlig repris. Jättekul. Han är så lik min egen bror.

3:e gången gillt,

ska det bli en fjärde?Isåfall behåller jag skiten, river det och byger nytt hus.

Först så skrev jag under köpekontraktet till min bror
Sen til det här taskiga paret som trodde jag skulle rea ut stället ännu mer än vad jag redan gör
Och nu till ett annat trevligt par

Spännande fortsättning följer säkert för när det gäller denna affär så ropar jag inte hej förän långt efter.

ett av brorsans misslyckade inköp


ett av brorsans misslyckade inköp

Denna gräsklippare har en ledsam historia bakom sig. Brorsan köpteden det året han flyttade ut till det sorgsna huset. Han betalde 5000 kr för den men kollade aldrig med någon innan han köpte den. Den gick som allt annat han införskaffat genom åren itu nästan omedelbart och sen har den stått där och samlat spindelväv.

Jag vann en mindre summa pengar 1999 och då var jag fortfarande så nedbruten att jag kände skuld när han köpt den eftersom det ju var mitt hus också, föga kunde jag ju ana att han skulle missköta stället så grovt även om jag visste att det var hemska saker på gång.

Hur som helst, han fick 2500 kr av mig till denna gräsklippare. När vi städar ut i det sorgsna huset detta året så hittar vi en gammal företagspärm. Vad sitter inte i den? Jo kvittot på gräsklipparen, då har de, min mor, bror och far tagit denna gräsklippare på firman och dragit av för den mm. Och så har de som föräldrar bara haft mage att stå där och se på medan jag gav honom pengar för en gräsklippare, pengar som förmodligen gick rakt ner i brorsans ficka som fickpengar. Jag blir bara så ledsen och känner mig så lurad när jag tvingas se sådana sanningar rakt framför ögonen på mig.


Som jag har tröstshoppat idag,

ska bli skönt att det är nytt år snart då jag förhoppningsvis kan börja på en ny kula som innebär mindre shoppande. Man ser så tydligt när jag mår sämre. Det är bara att kolla på vad jag handlat. Det finns månader när det är ok och och inte så mycket shoppande och sen kommer där en fallgrop med massvis av inköp, och idag med alla möjligheter som man har att handla från nätet. Not good at all!

It's the worst time of the year

jag vet att det fins en jullåt som börjar med ot's the best time of the year men nej, det är nu det jobbiga börjar. Minnena om mammas julmat som alltid var väldigtgod och det julpyntade huset med granen som jag alltid klädde. De sista åren visade pappa dock så litet intresse för den så att mamma även fick skaffa julgranen själv annars så var det hans uppgift. Han hade nästan aldrig tid att handla julklappar före den 24 december så jag var ofta med honom då vilket kändes sådär. Ofta var det pengar i julklapp då de sällan ansträngde sig mer och om det var något annat så var det oftast pappa som fixat det. Inte ens julafton kunde hållas utan skrik och bråk även om man hoppades det.

Trots det, nu är det som jobbigast. Jag saknar att höra till, att få känna gemenskapen för en dag. även om det är en falsk sådan. Jag är så avundsjuk på min bror som åtminstone får mi nbror men jag vet att om jag hae varit intressant för dem att fira julen med så hae de säkert försökt att göra det så sanningen är att jag inte är intressant nog i mina egoistiska föräldrars ögon. Nu kan de ju inte utnyttja mig längre.

Trots det, jag saknar dem som värst i december månad.

Läste fd. sexgalna morsans blogg

och fick en utmaning så nu ska jag visa världen hur tråkig jag är men egentligen är jag intedet jag har bara levt ett annorlunda liv som gjort mig annorlunda.

 

Tio första:

Första bästa kompis:Granntjejen Petra som flyttade när jag fyllde 7 år
Första bil: Har inte körkort
Första kärlek: En kille på ett lager där jag sommarjobbade men det blev aldrig något
Första husdjur: En katt som hette Lotta
Första semester: Troligtvis Lysekil
Första jobb: Sommarjobb som inventerare mamma fixade det utan min vetskap. Jag var 14 år
Första köpta skiva:Lena Valatis singel Johnny Blue
Första riktiga kärlek: Min sambo
Första piercing: Öronen
Första konsert: Sound of music på Malmöfestivalen

Nio sista:
Sista alkoholdrycken:
Dricker inte pga medicin
Sista bilfärd: Ica Maxi med sambon idag
Sista filmen du såg: Bio sista James Bond filmen med sambon
Sista ringda telefonsamtal: Till sambon
Sista bubbelbadet: För ca.1,5 år sedan..
Sista spelade cd: Helena Paparizous nya cd
Sista kyss: Imorse tror jag:-)
Sista gången du grät: I bilen hem från Ica Maxi pga en reklambild över julmat 
Sista måltiden: Citronpepparlax med sallad och lite potatissallad

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit arresterad?Nej fått visa upp mig för polisen dock  mitt i natten pga bimbobrallas ex
Blivit kär vid första ögonkastet? Ja.
Fått ditt hjärta krossat:? Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det? NEJ
Haft ett one night stand? Nej
Busringt till nån? Ja sambon på jobb och han gick på det

Sju saker du har på dig: 1. stickad tröja2. klocka 3. t-shirt 4. jeans 5.strumpor6. trosor7. 1 örhänge


Sex saker du gjort idag:

1. vaknat

2. klippt mig

3. surfat

4. Bloggat

5. pratat i telefon

6. gått


Fem favoritsaker (Ingen speciell ordning):
1. datorn
2. tv:n
3. sängen
4.digitalkameran
5. badkaret som vi just nu saknar

Fyra personer du kan berätta allt för:

1. mig själv

2. min sambo
3.En fd. arbetskamrat

4. en främling jag vet att jag inte kommer att träffa igen 

Tre val:

Svart eller vit? svart

Sommar eller vinter? vinter
Choklad eller chips? Riktigt choklad

Två saker att göra innan du dör:

1. Se allt
2. Bli den framgång som jag drömmer om

En sak du ångrar:

1. Jag slår alltid ner på mig själv och förstör för mig själv - fast jag inte vill egentligen

Fyra personer som du vill ska göra samma blogginlägg:

1. Skulle vara min sambo då
2. Sen känner jag typ inte så många mer
3.
4.



Var på systemet idag och

frågade efter Blossa 06 och luciachoklad. Den var helt slut och de fick inte in mer sade de. Det är litet skrämmande när glöggen är slut den 1 december så det får väl bli det alkoholfria alternativ som vanligt. Jag ska ju inte dricka alkohol ändå i och med mina mediciner men tänkte jag kan ju smaka en mun full för de lät intressanta.

Har klippt mig idag,

alltid en plåga då ett hår som får så många mediciner i sig givetvis inte har bra kvalitet. Borta är det där tjocka självfallet som lockar sig så fint. Men jag är tacksam för att jag inte tappar hår i den mängd som jag gjorde för två år sedan när jag tog antidepressivmedicinen cipramil. Den var inte alls bra för mig gick upp i vikt och höll på att bli skallig.

Jag behöver åtminstone

inte känna någon skuld till min bror för det dumXXXXXXt förverkade ju sin del i huset i det han förstörde medan han bodde därute för det var ju ingen liten summa han trashade stället för. Han och hans underbara sambo.

Sade ja till det lägre priset på huset

idag, skriver papper omorgon, igen! Har ingen aning om jag gör rätt kan just nu knappt tänka alls. Hjärnan är som en cementklump. Kan bara hoppas att det aldrig blir tillåtit att stycka upp marken till tomter eller att de åtminstone inte gör det på en 10 år så att man slipper gå att reta sig. Snälla någon därute övertyga mig om att jag gjorde rätt!