Att få tag i bilarna
Nu var det ju tid att sälja bilarna. Där fanns två i företaget men för att kunna göra det så var vi ju tvungna att komma åt dem vilket inte skulle vara så lätt, tyvärr visste vi det redan från början och min familj överraskade oss inte. Bilarna stod ju ute vid det sorgsna huset och då min bror bodde där så var man ju litet rädd för att närma sig det. Ni har ju läst om hans humör.
Vi försökte vänligt via brev få dem att ge oss nycklarna men nu så var min far, mor och bror rejält förbannade på mig då ju ansåg att jag gått över deras huvuden (fast jag bönade och bad min far åtskilliga gånger att fixa det här med företaget i någon månad innan jag var tvungen för att överleva att göra det själv), av någon anledning så önskade de inte mig ett liv för det var ju vad jag försökte få. Min terapeft var tex på mig varje vecka att jag skulle ta tag i det här med företaget.
Tillsist så fick vi ett brev av min bror där han bestämde träff med oss på konsums parkering där vi bor. Det skulle ske sent på kvällen och han krävde saker utav oss för att han skulle lämna över dem. Vi var livrädda för att möta honom, särskilt jag då han redan misshandlat mig en gång. Där stod vi och väntade beredda med inspelaren så att vi skulle kunna få hans samtal på tape.
Tillsist så kommer han och jag ser att han har min mamma med sig vilket ju inte var förvånande. Han rusar ut ur bilen, börjar skrika på oss direkt, ställa sina krav och när han inser att vi ej har det här pappret med oss som han begärt, jag har aldrig låtit mig vika för hans utpressningsmetoder det är bara min mor och far som gjort det så rusar han in i bilen igen utan att lämna nycklarna. Min gamla mor (70 nästa år) som precis har klarat av att komma ur bilen fattar ingenting och ser helt förvirrad ut samtidigt som hon börjar gå in i bilen igen. Jag kunde bara konstatera att mamma än en gång visat öppet vem hon stöttade vad det än gällde.
Nu gick vi till polisen och anmälde dem för egenmäktigt förfararande då det ju var företagets bilar och de inte hade rätt att vägra oss dem. Jag mådde grymt dåligt den dagen som så många andra dagar (jag ville ju aldrig bli ovän med min familj men de tvingade fram det)
Det skulle dock ta ett bra tag innan poliserna lyckades få dem. När de besökte min bror i ärendet så sade han att han skickat sin nyckel till min far och att han inte lämnat ifrån sig nycklarna den kvällen för att han sett oss stå där med två stora färgade killar så han var rädd att få på käften ( viket ju var total bull)
När de besökte min far så sade han att han kontaktat advokat och vägrade därför lämna ut dem. Tillsist så insåg han dock att han ej hade några rättigheter att behålla nycklarna. När han lämnade in nycklarna så fick vi även ett brev med instruktioner av honom vad vi skulle göra med pengarna som vi fick för bilarna. Det var ju än en gång min bror det gällde och ingen av dem hade fortfarande inte sagt att de var ledsna för alla skulder de orsakat mig och att de skulle hjälpa mig reda upp det utan det var att min bror skulle få pengar. Då vi hade fler skatter att betala (de hade ju knappt betalt någon det året) så var det ju det som pengarna gick till. Men nu skulle vi först komma åt bilarna.
Sambon samlade på sig några vänner och de begav sig tillsammans ut till det sorgsna huset en lördag för att hämta dem. Alla lika rädda för att min bror skulle råka vara där men de hade tur han var inte hemma så nu flyttades bilarna.
Då jag inte ens har körkort så var det ju verkligen en upplevelse att helt plötsligt behöva sälja bilar men vi svarade på några annonser och efter idogt prutande så blev vi av med dem. Om vi fick vad de var värda det vet jag inte men så är det ju när man blir lämnad i sticket att göra allting själv. Då får man göra sitt bästa,
Vi försökte vänligt via brev få dem att ge oss nycklarna men nu så var min far, mor och bror rejält förbannade på mig då ju ansåg att jag gått över deras huvuden (fast jag bönade och bad min far åtskilliga gånger att fixa det här med företaget i någon månad innan jag var tvungen för att överleva att göra det själv), av någon anledning så önskade de inte mig ett liv för det var ju vad jag försökte få. Min terapeft var tex på mig varje vecka att jag skulle ta tag i det här med företaget.
Tillsist så fick vi ett brev av min bror där han bestämde träff med oss på konsums parkering där vi bor. Det skulle ske sent på kvällen och han krävde saker utav oss för att han skulle lämna över dem. Vi var livrädda för att möta honom, särskilt jag då han redan misshandlat mig en gång. Där stod vi och väntade beredda med inspelaren så att vi skulle kunna få hans samtal på tape.
Tillsist så kommer han och jag ser att han har min mamma med sig vilket ju inte var förvånande. Han rusar ut ur bilen, börjar skrika på oss direkt, ställa sina krav och när han inser att vi ej har det här pappret med oss som han begärt, jag har aldrig låtit mig vika för hans utpressningsmetoder det är bara min mor och far som gjort det så rusar han in i bilen igen utan att lämna nycklarna. Min gamla mor (70 nästa år) som precis har klarat av att komma ur bilen fattar ingenting och ser helt förvirrad ut samtidigt som hon börjar gå in i bilen igen. Jag kunde bara konstatera att mamma än en gång visat öppet vem hon stöttade vad det än gällde.
Nu gick vi till polisen och anmälde dem för egenmäktigt förfararande då det ju var företagets bilar och de inte hade rätt att vägra oss dem. Jag mådde grymt dåligt den dagen som så många andra dagar (jag ville ju aldrig bli ovän med min familj men de tvingade fram det)
Det skulle dock ta ett bra tag innan poliserna lyckades få dem. När de besökte min bror i ärendet så sade han att han skickat sin nyckel till min far och att han inte lämnat ifrån sig nycklarna den kvällen för att han sett oss stå där med två stora färgade killar så han var rädd att få på käften ( viket ju var total bull)
När de besökte min far så sade han att han kontaktat advokat och vägrade därför lämna ut dem. Tillsist så insåg han dock att han ej hade några rättigheter att behålla nycklarna. När han lämnade in nycklarna så fick vi även ett brev med instruktioner av honom vad vi skulle göra med pengarna som vi fick för bilarna. Det var ju än en gång min bror det gällde och ingen av dem hade fortfarande inte sagt att de var ledsna för alla skulder de orsakat mig och att de skulle hjälpa mig reda upp det utan det var att min bror skulle få pengar. Då vi hade fler skatter att betala (de hade ju knappt betalt någon det året) så var det ju det som pengarna gick till. Men nu skulle vi först komma åt bilarna.
Sambon samlade på sig några vänner och de begav sig tillsammans ut till det sorgsna huset en lördag för att hämta dem. Alla lika rädda för att min bror skulle råka vara där men de hade tur han var inte hemma så nu flyttades bilarna.
Då jag inte ens har körkort så var det ju verkligen en upplevelse att helt plötsligt behöva sälja bilar men vi svarade på några annonser och efter idogt prutande så blev vi av med dem. Om vi fick vad de var värda det vet jag inte men så är det ju när man blir lämnad i sticket att göra allting själv. Då får man göra sitt bästa,
Bildterapimålning
Jag går som sagt på bildterapi sen något år tillbaka. En väldigt fungerande terapiform där man varvar mellan att måla och prata. Kanske är där någon av er som är duktiga och kan tolka vad jag menade med denna bilden som jag gjorde för någon månad sedan
All Saints
Ikväll är jag väldigt glad då jag fått veta att ett av mina favorittjejband All Saints har återförenats och kommer med ny fullängds cd redan i år. Första singeln heter Rock Steady och den lät riktigt bra.
Minns du inte dem så är det dem med hitlåtarna bla Pure shores, Never Ever och Black Coffee.
Hösten är alltid rolig på så sätt att det kommer så mycket ny musikDet blir dyra månader man roliga sådana.
Jag läste en intervjuv med Lisa Miskovsky
Hon sade att det var inte lätt att gå från helylletjej till att bestämma och säga ifrån. Människor hade väldigt svårt att acceptera det. Jag kände igen mig omgående i den kommentaren, när jag började stå upp för mig själv för tre år sedan och inte bara lät människor bolla med mig hur som helst. Kan väl säga att det blev mer än en ovänlig kommentar från människor som jag trodde var mina vänner och jag blev kallad saker bara för att jag stod upp för mig. Mina värderingar var samma, min vänlighet fanns där också. Det enda som jag ändrade på var att jag började stå upp för mig själv. Egentligen kan jag inte fatta varför det skulle vara så svårt att acceptera men de svenskar som jag hade i mitt liv hade iallafall det! Någon sade tom till mig att de saknade mitt gamla jag trots att jag inte mådde bra alls då!
Jag är så snurrig i huvudet
när det gäller vad som komma skall med husförsäljningen. När jag försöker tänka på mina alternativ så blir jag bara illamående och det är inte för att det är några dåliga alternativ utan för att hjärnan helt enkelt inte vill funka. Jag saknar en fullt fungerande hjärna så! Huset kommer ju att bli sålt inom de närmaste månaderna. Jag var medveten redan från början att det kunde komma till att ta tid då min bror sabotören ju haft ett finger med i spelet så det är inget konstigt. Men det är så många frågor ska man ta till höger eller vänster? Göra si eller så? Satsa vilt eller ta det säkra? osv. Jag är ju också bunden att få ut så mycket som jag kan då jag inte vet vad för skulder som kan jaga mig de närmaste åren (förhoppningsvis inga )men jag tar inte ut någon vinst i förskott. Jag fick ju tex betala rättegångskostnaderna och mina advokatkostnader för att min bror inte hade några pengar. Sen ska jag kräva pengar från honom som inte har några och det kan ju ta en livstid. Fint system vi har i Sverige och man är verkligen skyddad som offer. NOT!
Vad som är ganska lustigt
och konstigt är att trots att det är så länge sedan de började vara elaka mot mig och det är flera år sedan jag hade kontakt med dem personligen så har jag fortfarande svårt att farra att jag gått igenom allt som jag gjort och att de har gjort vad de har gjort mot mig. Kan inte fatta att jag fortfarande är chockad efter så många år men besvikelsen måste väl ha varit så stor förmodar jag.
Jag pratade med min endikrionolog läkare igår
Nu ska jag börja ta b-vitaminer också då även de värdena tydligen var precis på gränsen. Nu tar jag 4-a mediciner för mina borttagna sköldkörtlar och pga det icke fungerande binjurar. Mediciner som jag väl får ta resten av livet. Jag hade ju hoppats att jag bara skulle varit fast med levaxin men det verkar inte så.
Även min farmor var som sagt hänförd
av min bror trots att hon var min gudmor. Denna hänfördheten är tyvärr orsaken till att jag inte träffade henne de sista 4 åren innan hon dog i år. Jag fick nog helt enkelt.
Varför de alltid var så hänförda förstår jag egentligen inte, det var inte som om han hade utseendet med sig och även han hade viktproblem och han träffade dem knappt. De visade alltid honom upmräksamhet men mig mycket sällan.
När jag försökte ta upp mina problem för henne som jag hade med min bror så fick jag bara höra att det inte är en som bråkar(oftasdt inte nej men i detta fallet jo) och sen försökte hon inte engagera sig ett dugg i att hjälpa mig.
Trots detta så knäckte min farmor sådana sårande kommentarer till mig som tex:
Nu får du banta annars vill ingen man ha dig (som om det vara bara min vikt som avgjorde det)
Tack för julklappen de får gå med arvet för att packa ner dem omg.
Vad som till sist fällde henne var när jag tillsammans med min moder besökte henne litet efter att min bror misshandlat mig och hon sade till mig:
När ska du bli lika perfekt som din bror!
Då fick jag efter år av förtryck från henne nog och sade till henne vad jag tyckte medan min mor fegt nog satt där och var helt tyst.
Varför de alltid var så hänförda förstår jag egentligen inte, det var inte som om han hade utseendet med sig och även han hade viktproblem och han träffade dem knappt. De visade alltid honom upmräksamhet men mig mycket sällan.
När jag försökte ta upp mina problem för henne som jag hade med min bror så fick jag bara höra att det inte är en som bråkar(oftasdt inte nej men i detta fallet jo) och sen försökte hon inte engagera sig ett dugg i att hjälpa mig.
Trots detta så knäckte min farmor sådana sårande kommentarer till mig som tex:
Nu får du banta annars vill ingen man ha dig (som om det vara bara min vikt som avgjorde det)
Tack för julklappen de får gå med arvet för att packa ner dem omg.
Vad som till sist fällde henne var när jag tillsammans med min moder besökte henne litet efter att min bror misshandlat mig och hon sade till mig:
När ska du bli lika perfekt som din bror!
Då fick jag efter år av förtryck från henne nog och sade till henne vad jag tyckte medan min mor fegt nog satt där och var helt tyst.
Jag har som sagt varit sjukskriven de sista tre åren
Både min mor och far har sagt till mig att jag inte alls är sjuk trots att jag går på fleratal mediciner bla antidepressiva och jag har genom åren visat upp massvis med tecken på hur dåligt jag mått. Som värst var jag ju även uppe i 120 kg och sängliggande. Jag minns att jag när jag börjat på bildterapin försökte berätta för min mamma vad jag gjort där - hon bara hånskrattade mig rakt upp i ansiktet. Att stötta mig har inte varit något som de prioterat eller ansett att de borde göra.
Nu har jag väl typ
lagt över husaffären också på min sambo, orkar bara inte med att behöva vara aktivt medveten om hur mycket brorsan förstört därute. Jag är nästan på målsnöret för vad jag vill ha ut av det men inte riktigt där. Det eviga väntandet är ganska knäckandet. Hoppas på att mirakel och att jag får det sålt så som jag vill.
I mitten på 90-talet
så fick min far problem med att en bil inte var betald.Han hade då redan kursat för ett antal år sedan. En konkurs då han använde mig som objekt för att kunna behålla sina saker. Jag fick stränga instruktioner på vad jag skulle säga och jag försökte verkligen kämpa emot att behöva göra det men min far är en stark person som vet hur man psykar. Jag mådde väldigt väldigt dåligt av detta.
Det var först när jag svor ed i den konkurs som jag tvingades till i höstas (det var i samma lokal) som minnena kom tillbaks lite om att jag varit där förr och hur jag känt mig och hur mycket jag försökt att protestera för att slippa göra det som min far ville att jag skulle göra. Fram till sommaren (2005) så hade jag inte haft några minnen alls kring denna konkurs som min far gjorde. Kan bara säga att det är grymt äckligt med sådana här minnesluckor och att inte minnas. Det var ju också därför jag blev så ledsen när expressen raderade mig.
Åter till bilen. Min far ville då att jag skulle säga att jag hade haft den så att han skulle slippa betala 40000. Jag vägrade då jag inte ville sitta och ljuga (jag var som sagt några år äldre nu) Han fick mig trots det att gå till advokat i ärendet för att höra vad en sådan hade att säga och bara det var ju något jag avskydde.Sen så övades det grymma påtryckningar på mig så att jag skulle göra vad han sade. Då jag bodde hemma fortfarande så var det jäkligt jobbigt men jag stod på mig denna gången.
Julen kom och jag våndades mer och mer då denna bil ju stod på mig och där var ett krav på 40000. De lovade att betala in pengarna men mina föräldrars löften var ju något man tog lätt på. Det slutade med att de fick sälja bilen då de inte kunde betala.
Nu så var operation mobbning utav mig igångsatt av min far. Han pratade inte med mig på flera månader mer än när han sade något taskigt. Jag fick bla höra ur allt var mitt fel och att jag nu hade förstört för hela familjen. Jag var enligt honom en egoistisk och självisk djävel som bara tänkte på mig själv
Det var först när jag svor ed i den konkurs som jag tvingades till i höstas (det var i samma lokal) som minnena kom tillbaks lite om att jag varit där förr och hur jag känt mig och hur mycket jag försökt att protestera för att slippa göra det som min far ville att jag skulle göra. Fram till sommaren (2005) så hade jag inte haft några minnen alls kring denna konkurs som min far gjorde. Kan bara säga att det är grymt äckligt med sådana här minnesluckor och att inte minnas. Det var ju också därför jag blev så ledsen när expressen raderade mig.
Åter till bilen. Min far ville då att jag skulle säga att jag hade haft den så att han skulle slippa betala 40000. Jag vägrade då jag inte ville sitta och ljuga (jag var som sagt några år äldre nu) Han fick mig trots det att gå till advokat i ärendet för att höra vad en sådan hade att säga och bara det var ju något jag avskydde.Sen så övades det grymma påtryckningar på mig så att jag skulle göra vad han sade. Då jag bodde hemma fortfarande så var det jäkligt jobbigt men jag stod på mig denna gången.
Julen kom och jag våndades mer och mer då denna bil ju stod på mig och där var ett krav på 40000. De lovade att betala in pengarna men mina föräldrars löften var ju något man tog lätt på. Det slutade med att de fick sälja bilen då de inte kunde betala.
Nu så var operation mobbning utav mig igångsatt av min far. Han pratade inte med mig på flera månader mer än när han sade något taskigt. Jag fick bla höra ur allt var mitt fel och att jag nu hade förstört för hela familjen. Jag var enligt honom en egoistisk och självisk djävel som bara tänkte på mig själv
På kvällen så ringer min mor ett antal gånger
till mig. Jag låter bli att svara då jag vet at det inte är något trevligt (hon ringer ju liksom aldrig annars utan det var alltid jag som ringde henne). Ute är det kallt och ruskigt och regnet öser ner. Ett sådant väder som göe att man verkligen vill stanna hemma. 21.30 ringer det på kvällen och då jag inte känner någon så undrar man ju vem det kan vara. Min sambo svarar och därute står min mor helt besatt av att nu skulle min bror minsann ha lön (som jag inte ens visste om den stämde eller var sann). Min sambo försöker prata med henne i trappan då jag själv inte orkar och är ganska förkyld dessutom. Hon rabblar som i mantra - har xxxx pengarna imorgon, det är det enda som hon bryr sig om. Sambon säger nej men hon ger sig inte xxxx ska ha pengar och så håller det på så tills jag inte kan hålle mig längre utan också går till trappan för att prata med henne.
Jag säger att vi inte har några pengar längre vilket ju stämmer då vi betalat skatteverket. Hon vägrar titta på mig eller tilltala mig utan fortsätter att prata med min sambo. Det är som om jag inte finns så jag höjer min röst mer och mer tills jag skriker åt henne. Då först så känner hon väl sig tvingad att se på mig.
Då säger hon något som jag än idag inte kan fatta att hon sagt till mig (kom ihåg att jag aldrig haft någon aktiv roll i detta företag) . Hon säger till mig att då får jag väl ta ett privat lån för att betala min bror och det rörde sig om flera tiotusentalskronor.
Jag skriker några väl valda ord till henne som bla innehåller ordet kärring. Hon svara med att tillrättavisa mig och säga åt mig att så säger jag inte till mig mor. Jag säger att hon är inte min mor för ingen mor hade betett sig på det sättet mot sin dotter. Det var väldigt tur att min sambo stod emellan oss den kvällen för annars så hade jag nog slagit henne på käften.
Tyvärr så är detta mitt sista möte med min mor och jag önskar så att vi inte hade skiljts åt på det sättet. Jag brydde mig om henne men jag undrar om hon någon gång brytt sig om mig. Jag önskar dock att vi inte skiljt åt som ovänner.
Jag säger att vi inte har några pengar längre vilket ju stämmer då vi betalat skatteverket. Hon vägrar titta på mig eller tilltala mig utan fortsätter att prata med min sambo. Det är som om jag inte finns så jag höjer min röst mer och mer tills jag skriker åt henne. Då först så känner hon väl sig tvingad att se på mig.
Då säger hon något som jag än idag inte kan fatta att hon sagt till mig (kom ihåg att jag aldrig haft någon aktiv roll i detta företag) . Hon säger till mig att då får jag väl ta ett privat lån för att betala min bror och det rörde sig om flera tiotusentalskronor.
Jag skriker några väl valda ord till henne som bla innehåller ordet kärring. Hon svara med att tillrättavisa mig och säga åt mig att så säger jag inte till mig mor. Jag säger att hon är inte min mor för ingen mor hade betett sig på det sättet mot sin dotter. Det var väldigt tur att min sambo stod emellan oss den kvällen för annars så hade jag nog slagit henne på käften.
Tyvärr så är detta mitt sista möte med min mor och jag önskar så att vi inte hade skiljts åt på det sättet. Jag brydde mig om henne men jag undrar om hon någon gång brytt sig om mig. Jag önskar dock att vi inte skiljt åt som ovänner.
Barndomsminne
Jag brukar alltid ta upp detta som en av mina få och bästa barndomsminnen, mycket för att jag tycker att det visar så tydligt på hur sjukt allting var.
Jag var cindydockgalen när jag var liten och så fort som jag fick dem så klippte jag håret av dem vilket fick tillföljd att jag blev väldigt ledsen och ville ha en ny docka. Varför jag klippte håret är förmodligen pga att jag själv ville ha långt hår och hade det tills litet innan jag skulle börja skolan då bestämde mina mamma att nu skulle jag klippas. Sen så bönade jag tills jag blev 18 om att få låta håret växa men det var av någon anledning blankt nej.
Hur som helst det var minnet som jag skulle berätta. Jag blev som sagt väldigt ledsen efter att jag lippt ballerinacindy och mina föräldrar lovade mig ibland en ny. Min far lovade en dag mig en ny för att sedan sticka iväg till sin älskarinna och vara borta ett bra tag (ibland kunde det dröja veckor innan han kom igen).
Jag var helt förtvivlad för att jag inte fick min cindy så min mor tog mig och min bror och satte oss i bilen för att köra till Tottes i Hurva där de hade billiga dockor. På vägen dit så tycker jag att vi möter min far men ingen av de andra märker att det är han. Jag får min docka och vi beger oss hem vilket vi inte kan göra fort nog då jag vill se om pappa varit hemma.
Jag rusar in på mitt rum och där under täcket ligger en ballerinacindy. Han har varit hemma bara för att lämna denna (jag berättar givetvis inget för mamma förrän bra senare när pappa är hemma igen). Det är väl en av de få gånger som de verkligen visat att de brytt sig och att jag betydde något men det är ju ett sjukt minne.
Jag var cindydockgalen när jag var liten och så fort som jag fick dem så klippte jag håret av dem vilket fick tillföljd att jag blev väldigt ledsen och ville ha en ny docka. Varför jag klippte håret är förmodligen pga att jag själv ville ha långt hår och hade det tills litet innan jag skulle börja skolan då bestämde mina mamma att nu skulle jag klippas. Sen så bönade jag tills jag blev 18 om att få låta håret växa men det var av någon anledning blankt nej.
Hur som helst det var minnet som jag skulle berätta. Jag blev som sagt väldigt ledsen efter att jag lippt ballerinacindy och mina föräldrar lovade mig ibland en ny. Min far lovade en dag mig en ny för att sedan sticka iväg till sin älskarinna och vara borta ett bra tag (ibland kunde det dröja veckor innan han kom igen).
Jag var helt förtvivlad för att jag inte fick min cindy så min mor tog mig och min bror och satte oss i bilen för att köra till Tottes i Hurva där de hade billiga dockor. På vägen dit så tycker jag att vi möter min far men ingen av de andra märker att det är han. Jag får min docka och vi beger oss hem vilket vi inte kan göra fort nog då jag vill se om pappa varit hemma.
Jag rusar in på mitt rum och där under täcket ligger en ballerinacindy. Han har varit hemma bara för att lämna denna (jag berättar givetvis inget för mamma förrän bra senare när pappa är hemma igen). Det är väl en av de få gånger som de verkligen visat att de brytt sig och att jag betydde något men det är ju ett sjukt minne.
Bara för litet fruktansvärd läsning
för det tycker jag det är när systemet är på detta sätt och när det inte kan göras billigare när staten har hand om att sälja omhändertagna saker på exekutiv auktion. Det är något fel när hälften av en summa går till utgifter och de som gäldenären är skyldig pengar bara får dela på 50% för så var det ungefär i detta fall.
Av 12000 så gick hälften till utgifter kring försäljning osv medan jag och andra då fick dela på 6000
Av 12000 så gick hälften till utgifter kring försäljning osv medan jag och andra då fick dela på 6000
Idag fick jag brev på att jag får
tillbaka 1200 kr av min bror. De har visst sålt hans motorcykel och bmw nu och min procent var 1200. Han fick 12000 kr för sakerna. Motorcykeln tror jag han gav 16000 för och bmw ca 40000 så det var inte mycket han fick. Tänk nu om han haft litet i skallen och inte bara tänkt på sig själv utan faktiskt tänkt nu får jag göra upp med mitt förflutna och skulder och istället för att behålla varenda bil så hade han faktiskt sålt dem, rustat upp och sålt dem. Han hade ju tjänat så mycket mer på det.
Han är visst skyldig mig 130000. Ska bli kul att försöka få igen något av det. Det roligaste är ju att det är pengar han inte alls hade behövt vara skyldig mig om han bara kunnat inse att han hade en syster också och att världen inte kretsade kring honom utan att man fick tänka rättvist.
Han är visst skyldig mig 130000. Ska bli kul att försöka få igen något av det. Det roligaste är ju att det är pengar han inte alls hade behövt vara skyldig mig om han bara kunnat inse att han hade en syster också och att världen inte kretsade kring honom utan att man fick tänka rättvist.
Vad glad jag blir när jag ser att det sådana dagar
som idag när jag mår riktigt dåligt har varit så många som varit inne och kollat på min sida och så har jag varit så tråkig och knappt skrivit något. Förlåt:-) Har varit ledsen idag och sängligande stora delar av dagen ska försöka gottgöra er mina hemliga vänner!
Hur kan en människa ha så mycket gift i sig
så att han förstör allt han tar på? Jag är medveten att ni som läser detta kan ha svårt att tro på mig och kanske tänker hon överdriver! Det är vad jag själv försökt att intala mig själv i masvis av år men om man tittar på fakta så är det så. Han förstör det metsa som han kommre i kontakt med. Det är precis som att när han varit i kontakt med det då är det smittat.
När jag gjorts till enväldig firmatecknare
så började det hemska arbetet att rätta till allting. Då jag var för sjuk så skötte min sambo det mesta. Min familj surade ju och trodde att jag skulle råna dem, på vad? Vi försökte få min far till att reda upp skiten som han skapat men han totalvägrade, han ljög och sade att han höll på att hitta köpare till maskiner och bilar men inget hände. Tillsist så förstod vi att vi fick ta saken i egna händer och vi hittade själv köpare till maskinerna. Vi försökte få tag i min far för att meddela detta men lyckades först samma dag som de hämtade maskinerna och tur var nog det för de blev helstirriga.
Jag var ju tvungen att sälja dem snabbt då en skuld på flera tiotusen kronor skulle betalas till skatteverket. Inte en gång visade någon i min familj sig ledsna över vilken röra de skapat för mig och för att de satt mig med sådana stora skulder dock så var de väldigt angelägna om att min bror skulle få pengar. De var besatta av det.
Mitt när köparen står och lastar maskiner i vår lokal så kommer ju min bror körande i sin volvo med sin lilla unge i bilen (tack och lov var vi på banken) Han håller på att köra över två av gubbarna som lastar, då lokalen låg i källaren och vägen dit bara var gjorde för en bil. De får snabbt hoppa åt sidan för att komma undan. Han rusar ur bilen hysteriskt lipandes och får pratat sig till att köpa tillbaka några maskiner för en summa av femtontusen kronor.
Dessa maskiner var idag 2006 i maj fortfarande inte betalda fullt ut utan köparen hade bara fått några femhundralappar. De åkte med i vräkningen men jag hopas verkligen köparen fickdem tillbaka!
Fortsättning följer.......snart.
Jag var ju tvungen att sälja dem snabbt då en skuld på flera tiotusen kronor skulle betalas till skatteverket. Inte en gång visade någon i min familj sig ledsna över vilken röra de skapat för mig och för att de satt mig med sådana stora skulder dock så var de väldigt angelägna om att min bror skulle få pengar. De var besatta av det.
Mitt när köparen står och lastar maskiner i vår lokal så kommer ju min bror körande i sin volvo med sin lilla unge i bilen (tack och lov var vi på banken) Han håller på att köra över två av gubbarna som lastar, då lokalen låg i källaren och vägen dit bara var gjorde för en bil. De får snabbt hoppa åt sidan för att komma undan. Han rusar ur bilen hysteriskt lipandes och får pratat sig till att köpa tillbaka några maskiner för en summa av femtontusen kronor.
Dessa maskiner var idag 2006 i maj fortfarande inte betalda fullt ut utan köparen hade bara fått några femhundralappar. De åkte med i vräkningen men jag hopas verkligen köparen fickdem tillbaka!
Fortsättning följer.......snart.
Att lita på någon
Jag är nog otacksam på den punkten men pga att jag inte haft människor i mitt liv som varit speciellt ärliga mot mig så har jag ju väldigt svårt att lita på någon och det finns bara en människa som jag någonsin litat på helt ut och det är min sambo och för att göra detta så fick jag verkligen arbeta med mig själv.
Medlemmarna i min familj har jag aldrig litat på och där fick man alltid förutsätta att de ljög för en och det kunde bli ganska ensamt ibland och hur jobbigt är det inte att ej kunna lita på sin mor och far? De få gånger som jag har förlitat mig på att de skulle göra mig en tjänst så har de svikit.
Jag minns dagen då jag förstod att min far inte hade några problem alls att ljuga mig rakt upp i huvudet när som helst som om den skedde igår! Vi stod på parkeringen utanför Jägersro i Malmö då jag frågade honom om han varit otrogen i Norge. Detta kan ju verka som en väldigt konstig och väldigt närgången fråga att ställa någon, men efter allt helvete som han utsatt oss för med sina andra kvinnoaffärer så tyckte jag att jag var berättigad till det. Han svarade nej utan att blinka. Jag visste att han ljög pga detta:
Han hade kommit hem från sitt år i NorgeJag hade av en slump råkat hitta porrfoton på en tant som var tagna i den lägenheten som han bodde i under sin tid i där. Hon låg utslängd på soffan som vi sen hade i vår gillestuga snacka om att man drog sig för att sätta sig i den. Hur som helst, som allting annat så höll jag tyst om mitt fynd!
En annan notis om denna lilla historia: Min far blev av med dessa foton ett tag senare och gud vad han var hysterisk för han kunde ju inte säga till någon av oss vad det var som han letade efter. Än idag så undrar jag vem av min mor eller bror som tog dem och vad de gjorde med dem.
Medlemmarna i min familj har jag aldrig litat på och där fick man alltid förutsätta att de ljög för en och det kunde bli ganska ensamt ibland och hur jobbigt är det inte att ej kunna lita på sin mor och far? De få gånger som jag har förlitat mig på att de skulle göra mig en tjänst så har de svikit.
Jag minns dagen då jag förstod att min far inte hade några problem alls att ljuga mig rakt upp i huvudet när som helst som om den skedde igår! Vi stod på parkeringen utanför Jägersro i Malmö då jag frågade honom om han varit otrogen i Norge. Detta kan ju verka som en väldigt konstig och väldigt närgången fråga att ställa någon, men efter allt helvete som han utsatt oss för med sina andra kvinnoaffärer så tyckte jag att jag var berättigad till det. Han svarade nej utan att blinka. Jag visste att han ljög pga detta:
Han hade kommit hem från sitt år i NorgeJag hade av en slump råkat hitta porrfoton på en tant som var tagna i den lägenheten som han bodde i under sin tid i där. Hon låg utslängd på soffan som vi sen hade i vår gillestuga snacka om att man drog sig för att sätta sig i den. Hur som helst, som allting annat så höll jag tyst om mitt fynd!
En annan notis om denna lilla historia: Min far blev av med dessa foton ett tag senare och gud vad han var hysterisk för han kunde ju inte säga till någon av oss vad det var som han letade efter. Än idag så undrar jag vem av min mor eller bror som tog dem och vad de gjorde med dem.
Min bror är ju scout
och min mor var även hon scoutfreak. Jag var också scout från minior till senior och sen slutade jag så fort jag var 18 år. De sista 6 åren så tvingade de dit mig där eftersom de fått för sig att det var nyttigt för mig att komma ut bland folk då jag isolerade mig mer och mer. Då kunde de ju för det första analysera varför jag isolerade mig och sen hade det ju varit bättre att de sett till att hjälpa mig att skaffa en hobby som jag gillade(de tvingade mig tex inte att gå kvar på gympan som jag gillade men slutade pga att alla jag kände försvann).
Jag mådde grymt illa varje gång jag skulle till scouterna. Som scout så gick man ju i kyrkan en gång om året minst när deras helgon firades. Jag kommer ihåg att jag avskydde det så mycket att jag gömde mig i min garderob på mitt rum i ett försök att slippa undan, tyvärr så hittade de mig.Min bror däremot utvecklades ju till samma scoutfreak som min mor och detta ökade ju på hans underbarhets poäng. Medan jag då blev ännu mer avskybar eftersom jag så öppet visade vad jag tyckte om scouterna eller klubben för inbördes beundran som jag faktiskt kallade den kåren som jag tillhörde. Detta gjorde jag pga att där försekom en hel del mobbning och detta var för mig inte vad en scout skulle syssla med.
Jag vet bla att min bror var med att moba ut två ledare p åhans avdelning så att de tillsist slutade.
Med några års mellanrum så var de på scoutläger i Småland. Jag tror att det hette Skuggebo.
När min bror var scoutledare själv så körde de ju upp där och då var det ju passande att min mor och han samåkte. Jag minns en gång som han förbjöd henne att ta upp dä,r då hon enligt honom var för gammal för att vara där och en annan gång så var han på dåligt humör den dagen som de skulle köra upp där.
Detta innebar att han satte sig i sin bil och körde till Småland utan att bry sig om att min mor skulle med så min far fick sätta sig i sin bil några timmar senare bara för att köra och lämna min mor i Småland för att sedan vända och köra tillbaka direkt. Detta var min bror i ett nötskal han struntade fullständigt i vem han ställde till det för, i hans värld existerade bara han.
Jag mådde grymt illa varje gång jag skulle till scouterna. Som scout så gick man ju i kyrkan en gång om året minst när deras helgon firades. Jag kommer ihåg att jag avskydde det så mycket att jag gömde mig i min garderob på mitt rum i ett försök att slippa undan, tyvärr så hittade de mig.Min bror däremot utvecklades ju till samma scoutfreak som min mor och detta ökade ju på hans underbarhets poäng. Medan jag då blev ännu mer avskybar eftersom jag så öppet visade vad jag tyckte om scouterna eller klubben för inbördes beundran som jag faktiskt kallade den kåren som jag tillhörde. Detta gjorde jag pga att där försekom en hel del mobbning och detta var för mig inte vad en scout skulle syssla med.
Jag vet bla att min bror var med att moba ut två ledare p åhans avdelning så att de tillsist slutade.
Med några års mellanrum så var de på scoutläger i Småland. Jag tror att det hette Skuggebo.
När min bror var scoutledare själv så körde de ju upp där och då var det ju passande att min mor och han samåkte. Jag minns en gång som han förbjöd henne att ta upp dä,r då hon enligt honom var för gammal för att vara där och en annan gång så var han på dåligt humör den dagen som de skulle köra upp där.
Detta innebar att han satte sig i sin bil och körde till Småland utan att bry sig om att min mor skulle med så min far fick sätta sig i sin bil några timmar senare bara för att köra och lämna min mor i Småland för att sedan vända och köra tillbaka direkt. Detta var min bror i ett nötskal han struntade fullständigt i vem han ställde till det för, i hans värld existerade bara han.
Inget samtal ikväll
från mäklaren. Säkert inte pågrund av positiva anledningar men gud vad det hade lyft min brutna själ om det varit det.
Det är med fruktansvärd nervositet
som jag väntar på mäklarens samtal ikväll. Jag ser ju redan framför mig hur han har tråkiga nyheter för så är det alltid. Det har alltid varit så med sådant som min bror rört vid. Han är som det värsta giftet som dödar allt i sin omgivning, suger ur musten, livet och glädjen.
Bildterapin idag handlade mest om min bror och hur mycket jag avskydde honom och hur han tycks kunna bete sig hur som helst och ändå överleva men samtidigt så konstaterade vi som sagt att han aldrig klarat av att genomföra någonting på egen hand utan allt behövt min mor eller far som räddat honom.
Jag har alltid sett ner på honom tom när jag var tio år gammal. Han var någon som man fort lärde sig att undvika därhemma. Det var en glädjens dag när de beslöt att flytta ner hans rum til källaren för då var vi inte ens på samma våning.
Min far har flera gånger fyat mig när jag uttalat dessa åsikter för honom samtidigt som han försökt att lägga skuld på mig och att det är fel på mig som tycker så om min bror.
Bildterapin idag handlade mest om min bror och hur mycket jag avskydde honom och hur han tycks kunna bete sig hur som helst och ändå överleva men samtidigt så konstaterade vi som sagt att han aldrig klarat av att genomföra någonting på egen hand utan allt behövt min mor eller far som räddat honom.
Jag har alltid sett ner på honom tom när jag var tio år gammal. Han var någon som man fort lärde sig att undvika därhemma. Det var en glädjens dag när de beslöt att flytta ner hans rum til källaren för då var vi inte ens på samma våning.
Min far har flera gånger fyat mig när jag uttalat dessa åsikter för honom samtidigt som han försökt att lägga skuld på mig och att det är fel på mig som tycker så om min bror.
Idag på bildterapin
så kom jag till en ny insikt nämligen att jag har ALDRIG inte ens en gång tyckt om min bror. Fram till 25 års ålder så försökte jag tvinga mig att göra det för det var ju vad jag inbillade mig att man skulle göra. Man skulle gilla sina syskon men NEJ jag har aldrig gillat honom inte ens när jag var tio år gammal. Han har alltid varit någon jag försökt att undvika.
Min brors sambos lilla son
låste henne ute en dag. Då han är väldigt liten, tror väl han är ne ca 4 år nu men har inte riktig koll så var hon rädd att han skulle trilla ner i källaren.
Hon var dock nästan mer rädd för min bror så hon vågade knappt krossa ett fönster för att ta sig in i huset igen eftersom hon var rädd för min brors humör, och ändå stannar hon kvar hos honom?
Jag vet det är inte lätt att ta sig ur ett förhålllande men hur blind får man egentligen tillåta sig att bli?
Litet efter att jag blev misshandlad av min bror (hans sambo såg ju när han började men gick in i ett annat rum och stängde dörren utan att säga ett ljud) så ska hans sambo ha varit frågande till varför jag aldrig besökte min bror.
Ja det kan man ju fråga sig, kanske för att han misshandlade mig?
Men denna kvinna har köpt min brors falska beteende sen dag ett. Jag vet kärleken är blind men att den var så blind det visste jag faktiskt inte. Jag minns fortfarande första och enda familjemiddagen som jag var med på när hon var närvarande - det var en annorlunda upplevelse där vi var några stycken som knappt trodde våra öron när han satt och lovordade min bror som artig, hjälpsam och den bästa man hon träffat på. Men hon hade väl förmodligen ännu värre upplevelser innan.
Samtidigt så försökte min far varna henne och sade till henne att hon skulle akta sig för min bror hade ett hemskt humör. Hennes svar var att det hade hon också men om hon är så rädd för att han ska bli arg så tror jag inte hon riktigt förstod då vad min far menade.
Samtidigt så var ju denna kvinna inte alls intreserad av trädgård så det känns litet som att hon hittade min bror, var desperat och tog honom (vissa tjejer ändrar sig ju hur som helst bara för att få en man) för annars om man inte är trädgårdsintreserad varför flytta ut till en mindre gård med jättestor trädgård. Hon gjorde dessutom klart för min bror att hon minsann inte tänkte hålla på med några trädgårdsland eller någon trädgård. Kan inte annat än säga att jag avskyr henne då hon är stor del i att huset förstörts så.
Samtidigt så accepterade hon att min bror försvann i nästan 5 dar utan att meddela vart han begav sig (berättar om det en annan gång). Hon ska tom ha polisanmält honom.Hon säger öppet till människor hur mycket hon avskyr min mor ändå kan hon bosätta sig i flera månader i min mors lägenhet - det tyder på stor falskhet i mina ögon.
Ja jag kan väl bara säga att jag verkligen inte har något till övers för min brors sambo iheller.
Hon var dock nästan mer rädd för min bror så hon vågade knappt krossa ett fönster för att ta sig in i huset igen eftersom hon var rädd för min brors humör, och ändå stannar hon kvar hos honom?
Jag vet det är inte lätt att ta sig ur ett förhålllande men hur blind får man egentligen tillåta sig att bli?
Litet efter att jag blev misshandlad av min bror (hans sambo såg ju när han började men gick in i ett annat rum och stängde dörren utan att säga ett ljud) så ska hans sambo ha varit frågande till varför jag aldrig besökte min bror.
Ja det kan man ju fråga sig, kanske för att han misshandlade mig?
Men denna kvinna har köpt min brors falska beteende sen dag ett. Jag vet kärleken är blind men att den var så blind det visste jag faktiskt inte. Jag minns fortfarande första och enda familjemiddagen som jag var med på när hon var närvarande - det var en annorlunda upplevelse där vi var några stycken som knappt trodde våra öron när han satt och lovordade min bror som artig, hjälpsam och den bästa man hon träffat på. Men hon hade väl förmodligen ännu värre upplevelser innan.
Samtidigt så försökte min far varna henne och sade till henne att hon skulle akta sig för min bror hade ett hemskt humör. Hennes svar var att det hade hon också men om hon är så rädd för att han ska bli arg så tror jag inte hon riktigt förstod då vad min far menade.
Samtidigt så var ju denna kvinna inte alls intreserad av trädgård så det känns litet som att hon hittade min bror, var desperat och tog honom (vissa tjejer ändrar sig ju hur som helst bara för att få en man) för annars om man inte är trädgårdsintreserad varför flytta ut till en mindre gård med jättestor trädgård. Hon gjorde dessutom klart för min bror att hon minsann inte tänkte hålla på med några trädgårdsland eller någon trädgård. Kan inte annat än säga att jag avskyr henne då hon är stor del i att huset förstörts så.
Samtidigt så accepterade hon att min bror försvann i nästan 5 dar utan att meddela vart han begav sig (berättar om det en annan gång). Hon ska tom ha polisanmält honom.Hon säger öppet till människor hur mycket hon avskyr min mor ändå kan hon bosätta sig i flera månader i min mors lägenhet - det tyder på stor falskhet i mina ögon.
Ja jag kan väl bara säga att jag verkligen inte har något till övers för min brors sambo iheller.
Mäklaren ringde idag
Jag blev väl inte riktigt glad av att höra vad han hade att säga. Just nu är inte priset vad jag kan tänka mig och då var jag inte överdriven ens enligt mäklaren.Även han verkade litet förvånad över att intresset inte varit större. Det skulle inte förvåna mig om min mor, bror och far har ett finger med i spelet. Många människor har ju tyvärr en förmåga att lyssna litet väl mycket på skvaller och de har säkert gjort vad de kunnat för att förhindra en försäljning för mig. Iallafall min bror och mor för jag vet ju vilka översittar människor de är och hur mycket de avskyr att något bra ska hända mig. Att min bror typ helvandaliserat huset därute har de glömt för länge sedan nu är det bara mig det är fel på.
Hur som helst mäklaren ska ringa igen efter 19.99 ikväll så får vi höra vad han har att säga då. Håll en tumme eller två för mig att det ska inträffa ett litet underverk för mig det skulle göra så gott för min sargade själ och för min möjlighet att gå vidare i livet.
Min bildterapeft sade till mig att jag skulle ha litet is i magen.
Drömmar
För vilken natt i raden så drömmer jag då en trevlig dröm om antingen min mor, far eller båda. Denna gången var det min far och stopp i avloppet. Vi var vänliga och trevliga mot varandra inte alls så där hånfulla och retsamma och kvicka på att ge någon skulden och skälla som det var i verkligenheten.
Just nu så drömmer jag faktiskt mer än vad jag tänker på dem i vakna livet.
Något som man ska observera och som en psykolog säkert kan läsa in massvis i är att min bror ALDRIG är med i drömmarna, Kan det vara att han inte existerar för mig?
Just nu så drömmer jag faktiskt mer än vad jag tänker på dem i vakna livet.
Något som man ska observera och som en psykolog säkert kan läsa in massvis i är att min bror ALDRIG är med i drömmarna, Kan det vara att han inte existerar för mig?
Som sagt jag skriver om
vad jag skrev på expressen bara för att jag vill att min historia ska ligga därute i cyberspacen. När någon söker så ska de hitta den och jag ska ha sådan tur att de känner igen personerna fast jag inte skriver deras namn. På den punkten så tror jag att vad som helst kan hända och det är när man minst tror det eller väntar sig det som det händer. Min familj var ju desutom så himla noga med att hålla alla sine fel och brister och min brors galenskaper innanför husets 4 väggar(det är ju därför jag har så svårt att få någon som träffat min bror att tro på mina historier om honom)därför så vill jag att det ska ligga ute för alla att läsa för jag vet hur det skulle reta dem om de visste och ibland så lekar jag tom med att skicka min bloggadress till dem men då får jag väl befinna mig på längre avstånd.
När jag skrev på expressen så var det massvis för att jag var totalt förvirrad och hade enorma problem med att släppa min mor och far. De problemen finns där fortfarande men de har minskat och jag ser betydligt klarare ang. dem numera även om jag fortfarande kan sitta och lipa hejdlöstoch må dåligt (må dåligt gör jag tyvärr fortfarande varje dag). Ni som läste min blogg på expressen hjälpte mig verkligen framåt i min kamp med era kloka kommentarer.
Som sagt jag tjatar för att det som man hade sagt på engelska pisses my family off! Det är en av de största sporrarna till att jag ger mig in i bloggvärlden igen. Bitterheten är stor som ni märker.
Men jag försöker blanda in litet nytt material också så att jag inte ska låta som en tråkig kopia av mig själv (boring och gäsp:-))
När jag skrev på expressen så var det massvis för att jag var totalt förvirrad och hade enorma problem med att släppa min mor och far. De problemen finns där fortfarande men de har minskat och jag ser betydligt klarare ang. dem numera även om jag fortfarande kan sitta och lipa hejdlöstoch må dåligt (må dåligt gör jag tyvärr fortfarande varje dag). Ni som läste min blogg på expressen hjälpte mig verkligen framåt i min kamp med era kloka kommentarer.
Som sagt jag tjatar för att det som man hade sagt på engelska pisses my family off! Det är en av de största sporrarna till att jag ger mig in i bloggvärlden igen. Bitterheten är stor som ni märker.
Men jag försöker blanda in litet nytt material också så att jag inte ska låta som en tråkig kopia av mig själv (boring och gäsp:-))
Jag kontaktade revisorn
Då jag kände mig väldigt osäker på min faders engagemang ang. att göra rätt för sig med företaget så kontaktede jag tillsist revisorn som haft hand om det. Han var ju också en filur för sig. Frågade man för mycket så fick man en utskällning så man tippade ju på tår kring honom. Vi vågade dessutom inte lita på honom då både han och min bror varit med i scouterna så vi visste inte hur mycket kompisar de var.
Han började då nysta upp företaget men stressad som han var så begick han en hel del fel. Det visade sig sen tex att de inte betalat räkningen till ett stort företag på minst ett halvår. Borde inte han som revisor gjort något då efterosm han visste om detta?
Hur som helst vi gav min far två veckor på att hitta någon annan som ville stå på företaget då jag ville ur. Det hade jag ju velat sen 2002 men vare sig revisor eller min far hade lyssnat på min önskan och då jag blev sjuk så hade jag annat att stå i.
Jag föreslog min bror för min far men han var visst för lat och arbetade bara om någon vaktade honom och det var tydligen mer med min brors sambo än mig för henne ville han inte dra in i skiten.
Vi försökte även få min far att komma ner till byn där jag bodde för att diskutera företaget med revisorn. Men då revisorn bara kunde ta emot oss på söndagar då han hade detta med företaget utanför sitt vanliga jobb så sade min far:
Jag offrar inte en söndag för att köra ner och diskutera företaget!
Nej men tack för det då du har bara skött företaget i nästan tio år medan jag bara stått på det för att du skulle ha ett jobb! Tacksamt liksom.
Detta innebar ju att jag gjordes till ensam firmatecknare vilket inte gillades av någon i min familj de surade rejält och betedde sig som om jag gjort mig till det för att kunna råna företaget!
På vad liksom? De hade ju tömt alla börsar!
Fortsättning följer.......snart!
Han började då nysta upp företaget men stressad som han var så begick han en hel del fel. Det visade sig sen tex att de inte betalat räkningen till ett stort företag på minst ett halvår. Borde inte han som revisor gjort något då efterosm han visste om detta?
Hur som helst vi gav min far två veckor på att hitta någon annan som ville stå på företaget då jag ville ur. Det hade jag ju velat sen 2002 men vare sig revisor eller min far hade lyssnat på min önskan och då jag blev sjuk så hade jag annat att stå i.
Jag föreslog min bror för min far men han var visst för lat och arbetade bara om någon vaktade honom och det var tydligen mer med min brors sambo än mig för henne ville han inte dra in i skiten.
Vi försökte även få min far att komma ner till byn där jag bodde för att diskutera företaget med revisorn. Men då revisorn bara kunde ta emot oss på söndagar då han hade detta med företaget utanför sitt vanliga jobb så sade min far:
Jag offrar inte en söndag för att köra ner och diskutera företaget!
Nej men tack för det då du har bara skött företaget i nästan tio år medan jag bara stått på det för att du skulle ha ett jobb! Tacksamt liksom.
Detta innebar ju att jag gjordes till ensam firmatecknare vilket inte gillades av någon i min familj de surade rejält och betedde sig som om jag gjort mig till det för att kunna råna företaget!
På vad liksom? De hade ju tömt alla börsar!
Fortsättning följer.......snart!
Saker min bror har kastat
Tänkte bara ge några exempel på saker som min bror har kastat på andra människor när han blivit arg.
En styck tv-fåtölj av läder
En styck barngrind av smide
En styck ihopfällbar säng
järnbitar
nykokta varma potatis
nykokt varm spagetti
nykokta varma grönsaker
Som sagt - bara några exempel
Mina föräldrar försökte länge få mig till att tro på att det inte är speciellt onormalt att få sådana utbrott av ilska så att man beter på det sättet. Att han inte är ensam om sådana utbrott det kan jag tänka mig, men jag vet också att det inte är normalt att få sådana utbrott!
En styck tv-fåtölj av läder
En styck barngrind av smide
En styck ihopfällbar säng
järnbitar
nykokta varma potatis
nykokt varm spagetti
nykokta varma grönsaker
Som sagt - bara några exempel
Mina föräldrar försökte länge få mig till att tro på att det inte är speciellt onormalt att få sådana utbrott av ilska så att man beter på det sättet. Att han inte är ensam om sådana utbrott det kan jag tänka mig, men jag vet också att det inte är normalt att få sådana utbrott!
Estrellas holiday chips
grön paprika, cayenne, lök och sourcream, lövtunna sådana. De gick att äta. Har de funnits i affären länge eller? Tycker ju att det är litet dålig timing annars att sända ut holiday chips nu.
Då jag dras till nyheter så har jag länge gått och spanat på deras pizza chips men jag tycker inte det låter sådär gott precis. Jag har ju försökt få sambont til latt köpa dem då det är han som är chipspersonen av oss två men han är ju kräsen med stora bokstäver så där är det bara lättsaltade och grillchips som gäller.
Då jag dras till nyheter så har jag länge gått och spanat på deras pizza chips men jag tycker inte det låter sådär gott precis. Jag har ju försökt få sambont til latt köpa dem då det är han som är chipspersonen av oss två men han är ju kräsen med stora bokstäver så där är det bara lättsaltade och grillchips som gäller.
Hemma igen!
Idag har vi tom gjort trädgårdsarbete därute i det sorgsna huset och givetvis varit social mot katterna. Den lilla även känd som Laban har inte närmat sig mer utan han håller ca 1 meter avst¨ånd. Det är bara när han äter som han tillåter att vi klappar honom.
Mamman Belle förstör nog en hel del då hon är väldigt labil just nu, undrar om det bara är för att hon är höggravid eller om det är bestående för att hon tycker att sonen ska flytta. De brukar ju vilja köra bort dem efter ett tag. Idag gav hon tom sig på honom bakifrån med tassen.
Det känns mycket som om vi är ute på okänd mark då det är år och dar sen jag haft med gravida katter att göra. Ibland kan man tycka att det är litet jobbigt att man fick dem på halsen sen så tycker man ju så synd om dem för de har ju verkligen också fått lida pga min bror och hans oansvarighet och vägran att ta tag i sina problem. Man måste ju vara bra elak som människa om man bara kan dumpa sin tamkatt och hennes tre ungar på det sättet som han gjorde i sommar. Det är snälla djur och jag vill ju göra gott för dem men ibland är det inte alltid så lätt. Tyvärr har jag fäst mig vid dem också.
Mamman Belle förstör nog en hel del då hon är väldigt labil just nu, undrar om det bara är för att hon är höggravid eller om det är bestående för att hon tycker att sonen ska flytta. De brukar ju vilja köra bort dem efter ett tag. Idag gav hon tom sig på honom bakifrån med tassen.
Det känns mycket som om vi är ute på okänd mark då det är år och dar sen jag haft med gravida katter att göra. Ibland kan man tycka att det är litet jobbigt att man fick dem på halsen sen så tycker man ju så synd om dem för de har ju verkligen också fått lida pga min bror och hans oansvarighet och vägran att ta tag i sina problem. Man måste ju vara bra elak som människa om man bara kan dumpa sin tamkatt och hennes tre ungar på det sättet som han gjorde i sommar. Det är snälla djur och jag vill ju göra gott för dem men ibland är det inte alltid så lätt. Tyvärr har jag fäst mig vid dem också.
2004 så började då
mannen som min far hyrde lokaler av till att ha maskinerna i som hans företag hade att ringa till mig och fråga när vi skulle betala hyrorna. Detta trots att jag ej jobbade i företaget men jag stod som sagt för det. I dag så är jag djupt tacksam mot honom för han fick ju upp mina ögon och är förmodligen en stor anledning till att jag idag inte sitter med stora stora skulder.
Min far hade ju då pensionerat sig och jobbade knappt i företaget och som den lustigkurre han är så hade han lämnat det till min bror att sköta företaget och det kan ju varenda vettig person räkna ut hur det slutade. Med katastrof!
Det roliga var att de trodde att de skulle kunna ha två bilar igång, telefoner, samma hyror mm som de hade när det var två personer som drog in pengarna. Det fattar man ju att om det är mindre som jobbar så måste man också dra in på kostnaderna!
Det blev som sagt ont om pengar och min mor började göra vad hon alltid göra när det blir tufft! Hon lät bli att öppna räkningarna vilket ju innebar att inkassona började att komma.
Då tog min far kontakt med min bror och de kom fram til latt de nog fick börja leta arbete. Hallå! man letar väl arbete innan arbete tar slut? Räkningarna hade som sagt inte kunnat betalas på månader.
Forts. följer...... i en annan blogg snart!
Min far hade ju då pensionerat sig och jobbade knappt i företaget och som den lustigkurre han är så hade han lämnat det till min bror att sköta företaget och det kan ju varenda vettig person räkna ut hur det slutade. Med katastrof!
Det roliga var att de trodde att de skulle kunna ha två bilar igång, telefoner, samma hyror mm som de hade när det var två personer som drog in pengarna. Det fattar man ju att om det är mindre som jobbar så måste man också dra in på kostnaderna!
Det blev som sagt ont om pengar och min mor började göra vad hon alltid göra när det blir tufft! Hon lät bli att öppna räkningarna vilket ju innebar att inkassona började att komma.
Då tog min far kontakt med min bror och de kom fram til latt de nog fick börja leta arbete. Hallå! man letar väl arbete innan arbete tar slut? Räkningarna hade som sagt inte kunnat betalas på månader.
Forts. följer...... i en annan blogg snart!
Så är man hemkommen igen från
hust med de två katterna i. är sitter man på golvet och läser en bok medan man funderar på vad man ska göra med katterna och hur man ska få den lilla tam! Irriterad så att man nästan får en hjärtattack blir man nästan omg. när man tittar sig omkring därute och ser hur brorsan förstört. Jag hatar honom så djupt och innerligt och jag ska inte skriva här vad jag önskar honom för då blir ni väl chockade över mig men jag står för varenda tanke!
När han var litet över 20-år
och fortfarande bodde hemma så lånade han ofta mina föräldrars ganska fina volvo då det ju var billigare än att köra med sin egen bil. Det var nämligen väldigt sällan som han tankade bilen efter att ha använt den eller betalade för bensinen över huvudtaget. Jag minns det för jag vet att de klagade över det,men som vanligt så togs det ingen handling mot min bror för att förändra hans agerande och de satte inte heller stopp på att han skulle få använda deras bil.
De satte inte ens stopp för det eller lät honom betala skadan när han gjorde följande:
En dag när han fick för sig att låna bilen så hade han inte nycklarna med sig till tanklocket. Vad gör man då? Ja en normal människa hade väl ringt efter nycklarna eller vänt hemåt om det gått. Min bror bröt helt enkelt upp tanklocket med våld så från den dagen och tills bilen såldes körde mina föräldrar runt med en trasig lucka. Min bror slapp undan som vanligt!
De satte inte ens stopp för det eller lät honom betala skadan när han gjorde följande:
En dag när han fick för sig att låna bilen så hade han inte nycklarna med sig till tanklocket. Vad gör man då? Ja en normal människa hade väl ringt efter nycklarna eller vänt hemåt om det gått. Min bror bröt helt enkelt upp tanklocket med våld så från den dagen och tills bilen såldes körde mina föräldrar runt med en trasig lucka. Min bror slapp undan som vanligt!
Hade det varit så farligt?
Det enda jag någonsin ville få av mina föräldrar var deras uppmärksamhet, att de skulle ha tid med mig och jag hade inte begärt så mycket utan varit väldigt glad för en timme då och då! Hade det varit så farligt att offra litet tid på mig? När jag tänker på hur mycket tid de offrat på min bror så blir jag nästan märkrädd över vilken stor skillnad det varit i deras behandling utav oss men jag upprepar jag hade varit glad för så lite, hade det varit så farligt?
Tydligen då de tyckte det var bättre att stryka bort mig helt än att försöka bjuda till litet, men det är deras förlust!
Tydligen då de tyckte det var bättre att stryka bort mig helt än att försöka bjuda till litet, men det är deras förlust!
Babyfotot på min bror
Fotot stod uppställt på hyllan under hela min uppväxt därhemma. På mig fanns där ett litet hemmataget foto från när jag är en ca 10 år gammal instucket i ramen.
Jag hade ett babyfoto men de låg nerstoppat i en byrålåda med en massa andra fotografier. Likaså inne vid min föräldrars säng stod bara ett foto på min bror.
Det tog mig flera års av tjat och då menar jag flera år innan jag till sist kunde få min mamma till att köpa en ram och sätta upp mitt foto också. Jag var väl en 30 år gammal då!
Jag hade det likadant hos min farmor som var min gudmor. I rummet där vi åt stod alla söner och barnbarns foton fint uppställda på hennes bokhylla så att man kunde studera dem noggrant, utom jag då förstås som var den enda av släktingarna som inte fanns där. Man kände sig ganska mobbad när man var där! Jag minns att jag brukade sitta och titta på fotona under middagen och undr varför jag inte fanns där!
Tack och lov för min farfar som alltid fick mig att känna det som om jag betydde något för honom. Han hade fått ett litet dagisfoto av mig en gång. Det var inte stort alls och jag var inte speciellt söt där men han hade det uppe i en liten ram på sitt rum. Där var det bara jag som stod. Han visste verkligen hur han skulle göra för att jag skulle känna mig sedd. Kanske var det så att han kände igen sig i mig, hans egen mamma ville inte ha honom iheller. Han växte upp hos sin mormor.
Jag hade ett babyfoto men de låg nerstoppat i en byrålåda med en massa andra fotografier. Likaså inne vid min föräldrars säng stod bara ett foto på min bror.
Det tog mig flera års av tjat och då menar jag flera år innan jag till sist kunde få min mamma till att köpa en ram och sätta upp mitt foto också. Jag var väl en 30 år gammal då!
Jag hade det likadant hos min farmor som var min gudmor. I rummet där vi åt stod alla söner och barnbarns foton fint uppställda på hennes bokhylla så att man kunde studera dem noggrant, utom jag då förstås som var den enda av släktingarna som inte fanns där. Man kände sig ganska mobbad när man var där! Jag minns att jag brukade sitta och titta på fotona under middagen och undr varför jag inte fanns där!
Tack och lov för min farfar som alltid fick mig att känna det som om jag betydde något för honom. Han hade fått ett litet dagisfoto av mig en gång. Det var inte stort alls och jag var inte speciellt söt där men han hade det uppe i en liten ram på sitt rum. Där var det bara jag som stod. Han visste verkligen hur han skulle göra för att jag skulle känna mig sedd. Kanske var det så att han kände igen sig i mig, hans egen mamma ville inte ha honom iheller. Han växte upp hos sin mormor.
Jag gör väl som jag vill!
Ja det var min brors attityd hela tiden. Förra gången han jobbade för min far så hade far även andra anställda. Där börjades det kl. sju på morgonen som i de flesta industrier, men inte min bror.
Han gjorde ju som han ville. Varje morgon så var det samma visa och då jag hade rummet ovanför så kan jag ärligt säga att det var grymt irriterande. Det var inte många sovmorgnar som jag fick!
Varje morgon så var det samma sak min mor höll på att försöka väcka min bror i ca en timme stod hon där nere med jämna mellanrum och skrek på honom. Att hon inte gav upp och att de inte sparkade honom det fattar jag inte för han gick ju aldrig upp. Detta höll på i flera år. Oftast så kom han upp runt nio och sen var det ju frukost för honom så han började oftast mellan tio och elva på dagen. Han jobbade ju en del på kvällar för att ta igen denna tid men det blev ju inte lika effektivt och min far kunde ju då inte kontrollera honom så att han verkligen arbetade. Har man arbetstider så är de ju dessutom till för att följa.
Detta innebar att jag verkligen var fånge på mitt rum de dagar som jag hade sovmorgon, lov eller studiedag. Man ville ju liksom inte riskera att träffa på honom i köket då man aldrig viste när han fick ett utbrott, och jag kunde aldrig ligga till middag då det som sagt var omöjligt att inte vakna av min mors väckning!
Han gjorde ju som han ville. Varje morgon så var det samma visa och då jag hade rummet ovanför så kan jag ärligt säga att det var grymt irriterande. Det var inte många sovmorgnar som jag fick!
Varje morgon så var det samma sak min mor höll på att försöka väcka min bror i ca en timme stod hon där nere med jämna mellanrum och skrek på honom. Att hon inte gav upp och att de inte sparkade honom det fattar jag inte för han gick ju aldrig upp. Detta höll på i flera år. Oftast så kom han upp runt nio och sen var det ju frukost för honom så han började oftast mellan tio och elva på dagen. Han jobbade ju en del på kvällar för att ta igen denna tid men det blev ju inte lika effektivt och min far kunde ju då inte kontrollera honom så att han verkligen arbetade. Har man arbetstider så är de ju dessutom till för att följa.
Detta innebar att jag verkligen var fånge på mitt rum de dagar som jag hade sovmorgon, lov eller studiedag. Man ville ju liksom inte riskera att träffa på honom i köket då man aldrig viste när han fick ett utbrott, och jag kunde aldrig ligga till middag då det som sagt var omöjligt att inte vakna av min mors väckning!
Trög jag?
Ja ibland! Idag så kopplade jag då för första gången ihop vilken typ av klåda som det är som jag haft mer av pga att jag har för lite kalium i mig. Innan så har klådan liksom bara varit en sak till som jag har mått dåligt av. Jag har ju varit van att må dåligt de här sista åren. Nu har jag pga att jag dumt nog misst att få ett nytt recept på min kaliummedicin varit utan en riktigt bra sådan den sista veckan och det känns. Det kliar över hela kroppen, inte undra på att man vill klia sig hela tiden och tyvärr ofta gör det utan att man tänker på det!
Min mor följde min fars exempel,
när hon flyttade för en två år sedan. Hon berättade inte vart och bjöd ej heller hem trots att vi bodde i samma by.
Det visade sig att hon och resten av familjen var ju sur för att jag inte hjälpt till med flytten eller hjälpt til latt städa av huset då hon hjälpte mig med min lgh för något år sedan. Att de hade min bror till hjälp som ganska nyligen misshandlat mig tänkte de inte på. De var så sura att när jag och min bror möttes i tinget 2005 så tog han upp detta.
Det roliga är att jag var ganska sjuk då både i mina handleder som jag knappt kunde använda och i resten av kroppen. Jag vägde 120 kg (159 cm)just då och alla som vägt så mycket vet hur det sliter. Jag var sängliggande under storadelar av dagen pga det och pga min utmattningsdepression. Detta brydde dock ingen av dem sig om att kolla upp. Men både min mor och far har sagt till mig att jag inte är sjuk trots att jag går på tunga mediciner och är sjukskriven sen flera år tillbaka.
Ännu roligare är väl då att INGEN av dem bad mig att hjälpa dem utan det förävntades bara som vanligt att jag skulle komma springande och bönfalla om att få hjälpa till.
Min mors nya adress hittade jag på hitta.se och när jag konfronterade min far om varför de inte sagt något så spelade han jätteförvånad och sade att det trodde han ju min mor hade sagt.
Det visade sig att hon och resten av familjen var ju sur för att jag inte hjälpt till med flytten eller hjälpt til latt städa av huset då hon hjälpte mig med min lgh för något år sedan. Att de hade min bror till hjälp som ganska nyligen misshandlat mig tänkte de inte på. De var så sura att när jag och min bror möttes i tinget 2005 så tog han upp detta.
Det roliga är att jag var ganska sjuk då både i mina handleder som jag knappt kunde använda och i resten av kroppen. Jag vägde 120 kg (159 cm)just då och alla som vägt så mycket vet hur det sliter. Jag var sängliggande under storadelar av dagen pga det och pga min utmattningsdepression. Detta brydde dock ingen av dem sig om att kolla upp. Men både min mor och far har sagt till mig att jag inte är sjuk trots att jag går på tunga mediciner och är sjukskriven sen flera år tillbaka.
Ännu roligare är väl då att INGEN av dem bad mig att hjälpa dem utan det förävntades bara som vanligt att jag skulle komma springande och bönfalla om att få hjälpa till.
Min mors nya adress hittade jag på hitta.se och när jag konfronterade min far om varför de inte sagt något så spelade han jätteförvånad och sade att det trodde han ju min mor hade sagt.
27 sätt att lura a-kassan
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,891648,00.html
Man har ju reagerat ibland när man hört människor i sin omgivning men om politiker inte fattat detta för länge sedan ja då är de allt jag trodde.
Nästa gång så borde han skriva boken 27 sätt att lura kronofogden på, för av vad jag sett och hört så är även det väldigt lätt. I alla fall om du har litet större skulder.
Man har ju reagerat ibland när man hört människor i sin omgivning men om politiker inte fattat detta för länge sedan ja då är de allt jag trodde.
Nästa gång så borde han skriva boken 27 sätt att lura kronofogden på, för av vad jag sett och hört så är även det väldigt lätt. I alla fall om du har litet större skulder.
Inget samtal från mäklaren idag iheller
Jag skulle ju kunna ringa honom men då jag är en otursförföljd människa jag så är jag övertygad om att det är dåliga nyheter som är anledningen till att han inte ringt (även om jag så hoppas på goda)så drar jag mig för det. Jag är ju liksom inte så stark. Tusen orsaker spelar upp sig i mitt huvud bla en där min bror av någon anledning börjat klydda och om han inte klyddar så är ju hans förstörelse av huset anledningen till att det inte går bra.
Jag är fullt medveten att ni kan ha svårt att tro på mig men faktum är att jag tror inte jag kan komma på en enda sak som slutat bra som han har varit inblandad i utan det slutar oftast i tragedi och jag vet inte hur jag ska klara det om han lyckas förstöra detta med huset också. Det skulle vara min hämnd för alla oförätter. Det är den som hållt mig i liv de sista åren. Vetskapen om att en dag kommer min hämnd!
Ja så kan man ju också säga
Min bror misshandlade mig för något år sedan framför ögonen på min bror (ska berätta om detta senare)
Ett tag efter så hade jag och sambon med mamma på utflykt. Vi kom in på misshandeln då jag blivit för dåligt behandlad även efter den och min bror som vanligt kommit undan. För mina föräldrar så var misshandeln redan något som aldrig existerat och hur jag klarat mig efter den ja det sket de i totalt.
Hur som helst. Min sambo frågade min mor vad hon hade gjort om hon kom på att han mishandlade mig!
Hennes svar: Inget, det hade varit mellan mig och min sambo!
Ja, som sagt, min familj har verkligen fått mig att känna mig värdefull, NOT!
Ett tag efter så hade jag och sambon med mamma på utflykt. Vi kom in på misshandeln då jag blivit för dåligt behandlad även efter den och min bror som vanligt kommit undan. För mina föräldrar så var misshandeln redan något som aldrig existerat och hur jag klarat mig efter den ja det sket de i totalt.
Hur som helst. Min sambo frågade min mor vad hon hade gjort om hon kom på att han mishandlade mig!
Hennes svar: Inget, det hade varit mellan mig och min sambo!
Ja, som sagt, min familj har verkligen fått mig att känna mig värdefull, NOT!
Min mamma
kan man nog säga massvis om. Att hon inte haft det lätt alltid det ska jag vara den första att erkänna. Samtidigt så har hon verkligen gjort sin del av skit för andra människor. Jag har strävat efter att bi älskad av henne i hela mitt liv men jag kan ärligt säga att jag aldrig känt mig älskad. Tvärtom så var jag redan vid 10 års ålder övertygad om att hon hatade mig och sen dess så har jag kämpat i motvind för att bli sedd. Jag kom aldrig dit, det var min bror som sågs hela tiden.
En bror som nästan aldrig gjorde något för henne, jag tog henne på bio, konserter, utflykter, ja tom resor. Jag ringde till henne flera gånger i veckan och verkligen brydde mig om henne.
Trots detta så var det min bror hon såg, min bror som hon försvarade och min bror som hon stod upp för.
Vad har han gjort för henne? Väldigt litet, men då han hållit henne på svält så blir hon väldigt glad över litet.
Som för något år sedan när han på morsdag kom med ett cd-ställ som jag gett honom i julklapp men som han inte hade använding för (hennes kommentar var men jag behövde ju ett sådant - kanhända men det kunde hon fått vilken dag som helst). Jag förmodar att jag blev så upprörd av detta då denna kvinna verkligen har offrat hela sitt liv för honom och han behandlar henne som skit. Alla andra ser det, tyvärr så lever hon ju i det och då blir man lätt blind.
En bror som nästan aldrig gjorde något för henne, jag tog henne på bio, konserter, utflykter, ja tom resor. Jag ringde till henne flera gånger i veckan och verkligen brydde mig om henne.
Trots detta så var det min bror hon såg, min bror som hon försvarade och min bror som hon stod upp för.
Vad har han gjort för henne? Väldigt litet, men då han hållit henne på svält så blir hon väldigt glad över litet.
Som för något år sedan när han på morsdag kom med ett cd-ställ som jag gett honom i julklapp men som han inte hade använding för (hennes kommentar var men jag behövde ju ett sådant - kanhända men det kunde hon fått vilken dag som helst). Jag förmodar att jag blev så upprörd av detta då denna kvinna verkligen har offrat hela sitt liv för honom och han behandlar henne som skit. Alla andra ser det, tyvärr så lever hon ju i det och då blir man lätt blind.
Att sätta sig i en bil med min bror,
när han körde var alltid en upplevelse och inget man gjorde innan man tänkt sig förr tio gånger och var på gränsen till desperat som den gången jag var dum nog att följa med min familj på semester till Österrike.
Det gällde att inte göra honom arg medan han körde för då var det så att säga kört. Jag minns när vi var i Salzburg och min far hade mage att käfta emot honom. Tillsist var det en enda cirkus i bilen som vanligt, min bror skrek på min far som försökte prata med honom medan min mor skrek hysteriskt till min bror att lugna ner sig medan jag satt därbak och mådde dåligt av allt skrikande. Till sist så svänger min bror av på en mindre gata och parkerar bilen mitt på vägen och går ut ur bilen och börjar gå ifrån den. Som vanligt så var det jag som fick gå ur och försöka lugna hoom för att få honom tillbaka till bilen. Efter ett tag så funkade det.
På samma resa men på vägen hem ett tag innan vi kommit till båtarna i Rostock så blev de två herrarna då ovänner igen. Utan en tanke på att han har tre andra i bilen så börjar min bror då att köra hetsgt mitt ute i trafiken.
Med hetsigt så menar jag köra fort som bara den, bromsa in, köra fort som bara den, bromsa in och så håll han på ett tag medan alla skrek hysteriskt i bilen. Kan väl säga att man var livrädd.
Som vanligt så pratades det aldrig mer om denna händelsen när vi väl kom hem och min bror anser än idag att han inte har några problem.
Det gällde att inte göra honom arg medan han körde för då var det så att säga kört. Jag minns när vi var i Salzburg och min far hade mage att käfta emot honom. Tillsist var det en enda cirkus i bilen som vanligt, min bror skrek på min far som försökte prata med honom medan min mor skrek hysteriskt till min bror att lugna ner sig medan jag satt därbak och mådde dåligt av allt skrikande. Till sist så svänger min bror av på en mindre gata och parkerar bilen mitt på vägen och går ut ur bilen och börjar gå ifrån den. Som vanligt så var det jag som fick gå ur och försöka lugna hoom för att få honom tillbaka till bilen. Efter ett tag så funkade det.
På samma resa men på vägen hem ett tag innan vi kommit till båtarna i Rostock så blev de två herrarna då ovänner igen. Utan en tanke på att han har tre andra i bilen så börjar min bror då att köra hetsgt mitt ute i trafiken.
Med hetsigt så menar jag köra fort som bara den, bromsa in, köra fort som bara den, bromsa in och så håll han på ett tag medan alla skrek hysteriskt i bilen. Kan väl säga att man var livrädd.
Som vanligt så pratades det aldrig mer om denna händelsen när vi väl kom hem och min bror anser än idag att han inte har några problem.
Omklädningsrum
Kan inte med dem, hatar dem och det är förmodligen därför jag alltid drar mig för att köpa kläder. Förmodar att jag inte är den enda som är överviktig som känner det så, och vad är det med det här ljuset? Måste de få varenda del på kroppen att se så ful ut? Idag har jag inget val efter att ha dragit ut på det i månader så måste nya kläder köpas in. Jag känner mig så fruktansvärt utsatt i ett omlädningsrum så att det inte är klokt men har man inte självförtroendet så är det väl där det märks?
Jag läste den här bloggen på Expressen
Förmodligen en av de få anledningar till att jag numera läser Expressen. Ja, besvikelsen är stor fortfarande!
Jag brukar väldigt ofta känna igen mig i henne dock inte alltid. Precis såhär var jag också. Jag är ingen religiös person (förmodligen en av anledningarna till att min mor dömt ut mig) utan jag är förmodligen så långt ifrån gud som man kan komma men en sak som jag alltid har försökt leva efter det är:
behandla andra som du själv vill bli behandlad. Kalla mig dum och korkad men jag trodde faktiskt att de här människorna skulle vara snälla och stöttande tillbaka när jag behövde dem men de visade mig verkligen hur själviska människor kan vara. Jag begärde inte att de skulle kyssa mina fötter eller så utan det enda jag hade önskat mig var en vän och en axel att gråta ut mot när jag behövde det. Jag var dum nog att tro att man gjorde sådana saker för vänner - numera så har min sambo och terapist fåt mig att förstå att det är mycket att gå över gränsen men detta beteende var vad jag var uppvuxen med. Jag offrade mig för att andra skulle må bra!
Bara för att nämna några exempel på mina dumheter:
Vännen som jag lånade pengar till för att hon skulle kunna starta upp sitt sociala liv och gå på några konserter
Samma vän som jag parade ihop med sin nuvarande sambo och som hon nu har barn med
Samma vän som jag ordnade ett gratis kylskåp till när hennes gick itu och hon ej hade råd att köpa nytt
Samma vän som jag ordnade en begagnad tv till när denna gick itu
Brodern har jag stått på två dyra bilar på vilket inneburit billån på över 100000 som gjorde att jag knappt kunde få ett lägenhetslån
Föräldrarna har jag stått på (ja jag vet inte hur många bilar en ca 5 st?
Broderna har jag stått på mobiltelefon
Föräldrarna har jag stått på lån för
Jag lånade alla mina sparpengar till mina föräldrar (ca40000) Har fortfarande inte fått igen dem och vet ju nu att jag inte får igen dem
Huset som min bror bodde i alla år i men som jag betalade skatten för
På resor har jag låtit bli att äta för att andra ska kunna få saker för de få pengar jag hade kvar
Ja detta var bara några exempel. Viktigt att betona är att jag inte skriver detta för att jag klagar utan för att konstatera, så här är det bara.
Jag brukar väldigt ofta känna igen mig i henne dock inte alltid. Precis såhär var jag också. Jag är ingen religiös person (förmodligen en av anledningarna till att min mor dömt ut mig) utan jag är förmodligen så långt ifrån gud som man kan komma men en sak som jag alltid har försökt leva efter det är:
behandla andra som du själv vill bli behandlad. Kalla mig dum och korkad men jag trodde faktiskt att de här människorna skulle vara snälla och stöttande tillbaka när jag behövde dem men de visade mig verkligen hur själviska människor kan vara. Jag begärde inte att de skulle kyssa mina fötter eller så utan det enda jag hade önskat mig var en vän och en axel att gråta ut mot när jag behövde det. Jag var dum nog att tro att man gjorde sådana saker för vänner - numera så har min sambo och terapist fåt mig att förstå att det är mycket att gå över gränsen men detta beteende var vad jag var uppvuxen med. Jag offrade mig för att andra skulle må bra!
Bara för att nämna några exempel på mina dumheter:
Vännen som jag lånade pengar till för att hon skulle kunna starta upp sitt sociala liv och gå på några konserter
Samma vän som jag parade ihop med sin nuvarande sambo och som hon nu har barn med
Samma vän som jag ordnade ett gratis kylskåp till när hennes gick itu och hon ej hade råd att köpa nytt
Samma vän som jag ordnade en begagnad tv till när denna gick itu
Brodern har jag stått på två dyra bilar på vilket inneburit billån på över 100000 som gjorde att jag knappt kunde få ett lägenhetslån
Föräldrarna har jag stått på (ja jag vet inte hur många bilar en ca 5 st?
Broderna har jag stått på mobiltelefon
Föräldrarna har jag stått på lån för
Jag lånade alla mina sparpengar till mina föräldrar (ca40000) Har fortfarande inte fått igen dem och vet ju nu att jag inte får igen dem
Huset som min bror bodde i alla år i men som jag betalade skatten för
På resor har jag låtit bli att äta för att andra ska kunna få saker för de få pengar jag hade kvar
Ja detta var bara några exempel. Viktigt att betona är att jag inte skriver detta för att jag klagar utan för att konstatera, så här är det bara.
Jag...
SMS:ade till min kära väninna igår,då jag varken hört av henne på ett tag,eller sett henne på MSN.Frågade hur det var med henne..svaret jag fick löd:-Jag är deppig.Bilen startar inte,datorn har brunnit,killen jag träffade vill inte prata med mig mer och jag är pank,annars är det bra ;-)
Direkt så flög det upp i min hjärna att..Hur ska jag kunna hjälpa henne? Har varken pengar eller ork..tills jag slappnade av och faktiskt konstaterade att ,det finns ingen skylldighet att jag måste hjälpa till..hon fyller snart 50 och borde kunna ta hand om sig själv..jag tar hand om mig och min son i första hand..jag kan ju finnas där för henne iallafall.
Men så har jag ALLTID funkat..har till och med tagit lån själv,för att kunna hjälpa till någon ekonomiskt,har alltid varit en gratis privatbank.Medans jag själv ALDRIG har lånat pengar av någon..kan inte be om något..har inte det i mig. Okej,pajar bilen,så ber jag ju exet laga den,då han är bilmeck..men aldrig att han behöver göra det gratis.
Mår förövrigt betydligt bättre idag..DET ÄR FREDAG OCH SOLEN SKINER ÄVEN HOS MIG!!
Har jag gjort framsteg under de här tre åren?
Jag är fortfarande osäker, velig mm och har en lång väg att vandra ändå så vill jag svara ja på den frågan. För tre år sedan så var jag fortfarande villig att förlåta mina föräldrar för vad som helst och villig att ta nästan vilken behandling som helst. Jag såg inte hur illa de behandlat mig och jag saknade dem helt för ofta. Jag var nöjd med väldigt litet.
Nu vet jag inte ens om jag skulle ta dem tillbaka om jag fick chansen. Faktum är att jag tvivlar ganska mycket på att jag skulle göra det. Bitterheten och ilskan mot dem växer sig allt större för varje dag. Deras svek var det som kändes mest. Min bror har jag aldrig räknat med där är det mest känslan av att ha ett syskon som jag saknat inte att ha honom som syskon. Han har aldrig varit där för mig så vad ska jag skana?
Nu vet jag inte ens om jag skulle ta dem tillbaka om jag fick chansen. Faktum är att jag tvivlar ganska mycket på att jag skulle göra det. Bitterheten och ilskan mot dem växer sig allt större för varje dag. Deras svek var det som kändes mest. Min bror har jag aldrig räknat med där är det mest känslan av att ha ett syskon som jag saknat inte att ha honom som syskon. Han har aldrig varit där för mig så vad ska jag skana?
2002 så drog då min far
Mitt under julen så lämnade han min mor efter 40-års äktenskap, där de båda gett varandra en hel del skit. Hon fick ett ultimatum antingen flyttar vi ut till det där sorgsna huset eller så går jag sade han. Hon valde sin son än en gång. Han har fortfarande inte tackat henne för allt hon offrat och gör väl knappast det iheller?
I ett års tid så bad jag honom att berätta vart han flyttade men han vägrade. Han fortsatte dock att komma hem till min mor under veckodagarna så hon tvättade, lagade mat och så till honom trots att han lämnat henne. Han berättade dock inte vart han bodde. På helgerna hade han sina nya kvinnor och tog ut dem på alla de där nöjena som han aldrig tog sig tid att ta ut min mor på då han var besatt av sitt arbete. All kontakt man hade med honom detta året var en mobil och han ansträngde sig inte ett dugg för att hålla kontakt iheller, såvida han inte ville ha något för då ringde han.
I ett års tid så bad jag honom att berätta vart han flyttade men han vägrade. Han fortsatte dock att komma hem till min mor under veckodagarna så hon tvättade, lagade mat och så till honom trots att han lämnat henne. Han berättade dock inte vart han bodde. På helgerna hade han sina nya kvinnor och tog ut dem på alla de där nöjena som han aldrig tog sig tid att ta ut min mor på då han var besatt av sitt arbete. All kontakt man hade med honom detta året var en mobil och han ansträngde sig inte ett dugg för att hålla kontakt iheller, såvida han inte ville ha något för då ringde han.
Tårar, tårar, tårar
Jag säger som Agnetha Fältskog - Jag skulle äga miljoner om tårar var guld. Tyvärr är de inte det. Man går upp på morgonen med förutsättning om att idag ska bli en glad dag, ack vad få sådana det har varit. Och nej det är inte så speciellt lätt att vara positiv när man får motgångar hela tiden. Nu vet jag iallafall att jag har rätt att klaga, det hade jag inte i min familj. Jag hade ju inte ens rätt att bli arg när min bror misshandlade mig.
Gud vad jag längtar efter en glad värld. Jag undrar ofta hur ännu mer deprimerad jag varit om jag inte gått på mina antidepressiva (en medicin som jag egentligen inte ville börja ta och som jag varje dag hoppas att jag inte ska behöva ta mer), men det blir ju aldrig bättre. Där ljög jag litet, jag mår bättre nu än jag gjorde för tre år sedan vilket är skrämmande för då frågar jag mig själv hur dåligt mådde jag egentligen jag mår ju grymt dåligt nu?Kanske är skillnaden att jag numera trots allt har minuter och timmar ibland som känns bra, då var det 24 timmars mörker.
Gud vad jag längtar efter en glad värld. Jag undrar ofta hur ännu mer deprimerad jag varit om jag inte gått på mina antidepressiva (en medicin som jag egentligen inte ville börja ta och som jag varje dag hoppas att jag inte ska behöva ta mer), men det blir ju aldrig bättre. Där ljög jag litet, jag mår bättre nu än jag gjorde för tre år sedan vilket är skrämmande för då frågar jag mig själv hur dåligt mådde jag egentligen jag mår ju grymt dåligt nu?Kanske är skillnaden att jag numera trots allt har minuter och timmar ibland som känns bra, då var det 24 timmars mörker.
I mitten på 90-talet,
så bad min far mig då om jag ville stå på hans företag. Allt lät så bra, han skulle sköta det exemplariskt. Anledningen till att han inte kunde själv var ju för att han kursat en gång redan. Då jag fortfarande hade sista gången i minnet då jag vägrade att göra något för honom (ska berätta om det en annan gång) och hur han inte pratade med mig på flera månader så var där liksom inte plats för ett nej. Särskilt som jag fortfarande bodde hemma. Allt gick ganska bra tills de bestämde sig för att återigen ta och anställa min bror. Teorin till varför de gjorde detta var att han inte klarade av att arbeta för en "vanlig" arbetsgivare. Hur som helst, då började det gå utför som med allting som min bror är inblandad i.Det är en lång historia så jag får ta den i omgångar.
För tre år sedan
Jag tvingades som sagt att ta tag i mitt liv för tre år sedan då jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Då hade jag mått dåligt under stora delar av mitt liv och 90-telet var riktigt hemskt med massvis av självmordstankar. Jag kände mer och mer hur jag inte ägde mitt liv utan det gjorde min familj. De utnyttjade mig till att stå på bilar, företag, mobiltelefoner mm. Tillsist så fanns jag inte och ville man inte bli bortstött av dem så hade man inget annat val än att göra det som de bad en om. När jag tillsist vägrade så mobbade som sagt bort mig.
Då jag varit en väldigt snäll själ så har jag alltid ställt upp för alla utan att begära något tillbaka. För tre år sedan så började jag begära tillbaka och det innebar även att de som jag trodde varit mina vänner också försvann då jag även bland mina vänner varit en lättutnyttjad snäll typ som varit glad för det lilla och inte hade några krav på dem.
Där stod jag helt ensam, inga föräldrar, inga vänner, bara min sambo var kvar. Snart så tvingades jag dessutom att flytta ifrån byn jag bott i alla år i. Man kan verkligen säga att jag bröt upp totalt och började om på nytt, men hade jag inte gjort det så hade jag varit död idag det är jag ganska säker på.
Då jag varit en väldigt snäll själ så har jag alltid ställt upp för alla utan att begära något tillbaka. För tre år sedan så började jag begära tillbaka och det innebar även att de som jag trodde varit mina vänner också försvann då jag även bland mina vänner varit en lättutnyttjad snäll typ som varit glad för det lilla och inte hade några krav på dem.
Där stod jag helt ensam, inga föräldrar, inga vänner, bara min sambo var kvar. Snart så tvingades jag dessutom att flytta ifrån byn jag bott i alla år i. Man kan verkligen säga att jag bröt upp totalt och började om på nytt, men hade jag inte gjort det så hade jag varit död idag det är jag ganska säker på.
Min brors sambo
Det är en dam som jag nog aldrig blir klok på. Jag vet dock att jag aldrig kommer att gilla henne då hon tex hjälpt till med husets förfall och jag har svårt för alla människor som står och ler en upp i ansiktet och sen vänder sig om och snackar skit och hon beter sig tydligen så mot min mor. Kvinnan som tagit in henne i sitt hem. Man måste verkligen vara bra falsk för att kunna bo hemma hos an människa som man avskyr. Tänk att behöva le och vara trevlig mot någon som man tycker så illa om! Jag hade aldrig kunnat göra det, vad du ser är vad du får! Gillar jag dig inte så tänker jag inte heller ödsla tid på dig. Sånt är livet man kan inte gilla alla!
Han har som sagt jobbat för min far!
För några år sedan så fick han den otroligt smarta ideen att företaget skulle binda sig till ett företag som hette Legofakta, då kom man med i en databas som gjorde att man fick fler kunder. Det är bara det att han och min far hyrde ut sig till ett annat företag nästan hela tiden så de behövde knappast lägga ut 40000 för att försöka få fler kunder. Det skulle ta en evighet innan de fick de pengarna tillbaka.
Då en som tecknade för företaget var tvungen att skriva på kontraktet till Legofakta och han visste att min far skulle vägra eftersom det inte var något lönsamt så gick han till min mor och sade till henne att min far sagt att det var ok för henne att skriva på. Något han givetvis inte gjort.Tror ni hon blev sur på honom för att han ljög för henne så? Svar nej!
Min far fick reda på deta och flög i taket - den första veckan sen så sopades det som vanligt under mattan, de 40000 betalades(vilket var pengar rakt ut i sjön). Min bror fick behålla sitt jobb och han behövde inte ens vara med och betala vad han kostat dem utan det gick på företaget(vilket ju drog ner detta lilla företag en hel del ekonomiskt). vilket normalt företag hade en anställd kunnat göra så? Och hur kunde de bara acceptera hela tiden att han kostade dem en massa pengar? Och varför lät de honom slippa undan med allt utan att någon enda gång få ta konsekvensen av sina handlingar?
Då en som tecknade för företaget var tvungen att skriva på kontraktet till Legofakta och han visste att min far skulle vägra eftersom det inte var något lönsamt så gick han till min mor och sade till henne att min far sagt att det var ok för henne att skriva på. Något han givetvis inte gjort.Tror ni hon blev sur på honom för att han ljög för henne så? Svar nej!
Min far fick reda på deta och flög i taket - den första veckan sen så sopades det som vanligt under mattan, de 40000 betalades(vilket var pengar rakt ut i sjön). Min bror fick behålla sitt jobb och han behövde inte ens vara med och betala vad han kostat dem utan det gick på företaget(vilket ju drog ner detta lilla företag en hel del ekonomiskt). vilket normalt företag hade en anställd kunnat göra så? Och hur kunde de bara acceptera hela tiden att han kostade dem en massa pengar? Och varför lät de honom slippa undan med allt utan att någon enda gång få ta konsekvensen av sina handlingar?
Just nu är jag bara så ledsen hela tiden
Jag kan inte komma över att det känns som om jag fortfarande är den som får lida mest trots att det är min bror som varit den hemska. Hans elakheter drabbar mig fortfarande och han ställde ju verkligen till det med huset som sagt. Jag hatar hatar och hatar honom och kan inte komma över att han i mina ögon inte får lida för allt ont han gjort på det sättet som han förtjänar. De säger ju att karma hinner ifatt men det känns inte så. Jag vet inte hur mycket längre jag ska orka stå ut och jag kämpar verkligen för att inte låta antikänslorna till honom ta över mitt liv men det är svårt.Det känns om om han lyckas glida undan hur man än gör!
Han och hans sambo och barn bor tex fortfarande hemma hos min mamma i hennes trea, man kan ju tycka att mannen efter 5 månader skulle vilja lämna mamma men han är som en blodigel, har han väl bitit sig fast och börjat utnyttja så är det ett rent helvete att bli av med honom.
Han och hans sambo och barn bor tex fortfarande hemma hos min mamma i hennes trea, man kan ju tycka att mannen efter 5 månader skulle vilja lämna mamma men han är som en blodigel, har han väl bitit sig fast och börjat utnyttja så är det ett rent helvete att bli av med honom.
Dagens jag hatar går till kronofogden
Det känns verkligen fortfarande som om jag nästan bokstavligen blev väldigt mycket utnyttjad av dem när det gällde vräkningen av min bror medan de genom åren har köpt varenda lögn som han kommit med för att slippa betala sina skulder(hade det inte varit för mig så hade de fortfarande inte haft något att ta av honom men de kunde inte ens bekosta vräkningen utan det skulle jag gör).För några år sedan påstod han att han bodde hemma fortfarande för att han inte hade råd att flytta medan han i själva verket hade en egen lägenhet sedan länge.
Den ljusblå naiva kronofogden brydde sig inte ens om att kolla upp uppgifterna utan de nöjde med att fråga mina föräldrar som om de skulle berätta sanningen? De vet att flera människor haft saker i detta hus ändå så dömmer dem allt till min brors fördel??? Själv kan man inte få en lista p åvad de tog, de slänger hellre sakerna han löser ut än låter mig köpa dem fast det innebär att hans skuld sjunker
Det känns verkligen som om jag ( fast det är jag som är den utnyttjade och offret) är den som fortfarande får betala mest medan de skyddar min bror och jag hatar det!!!
Vad har han som inte jag har eftersom alla går på hans falskhet?? Jag står nästan inte ut längre!
Den ljusblå naiva kronofogden brydde sig inte ens om att kolla upp uppgifterna utan de nöjde med att fråga mina föräldrar som om de skulle berätta sanningen? De vet att flera människor haft saker i detta hus ändå så dömmer dem allt till min brors fördel??? Själv kan man inte få en lista p åvad de tog, de slänger hellre sakerna han löser ut än låter mig köpa dem fast det innebär att hans skuld sjunker
Det känns verkligen som om jag ( fast det är jag som är den utnyttjade och offret) är den som fortfarande får betala mest medan de skyddar min bror och jag hatar det!!!
Vad har han som inte jag har eftersom alla går på hans falskhet?? Jag står nästan inte ut längre!
Min sambos första möte med ett av min brors utbrott
Även sambon har fått bevittna ett par av min brors utbrott. Det första var dock av den lugnare sorten även om det är sjukligt att få ett utbrott för att man får stå och vänta i en halv minut innan man kan sätta sig till bords.
Vi var hemma hos våra föräldrar och åt middag litet efter nyår och hade vår katt med oss. Sambon hade smyckat ut hennes bur med en fin girlangkrans och jag ville visa min far den innan han satte sig till bords. Min far satt bredvid min bror och då bordet stod väldigt trångt så var brodern tvungen att stå upp till min far kom.
Vi hade hur trevligt som helst och min far gick bort för att titta på kransen som stod i rummet bredvid.
Då knäpper det till i min broder som ju inte kan acceptera att någon inte lyder honom. Han ryter till helt förbannad, går till ytterdörren och smäller igen den med ett pang för att sedan köra därifrån omg.
Vi andra fyra stod helt chockade! Sen var det som vanligt det låtsades som ingenting.
Torsdag snart passerad och ingen mäklare
Försöker att inte tänka på det men hoppas att det inte är pga att försäljningen går trögt som han ej hör av sig. Det är så viktigt för mig att det här ska gå över förväntan så att jag kan drämma till den där som det är meningen att jag ska kalla bror. Nu när jag tvingas sitta inne i huset för att göra katterna som han dumpade tama så är ilskan över mig ännu mer. Då ser jag nämligen verkligen vilket svin han betett sig som. Han tom tömde huset på sådana saker som fanns där när han flyttade in men för att få tillbaka dem så är jag tvungen att ta honom till rätten igen. Fast han ockuperade huset. Rättssamhället i Sverige stinker!
I dag hade jag kunnat leka jordbävning hela dagen!
Huset har skakat sen sju i morse. Tack och lov så tar de där arbetarna frukost och lunchpaus så man får lite ro. Det är kul att se hur sprickorna i stora rummet utvecklar sig i väggen. Vi har försökt att säga det till vår svåger som vi ju hyr av men han vet ju alltid bäst så svaret blev att hans hus absolut inte kunde skaka så. Strunt i om både jag och sambon upplevt det. Vad vet vi?
Det har i alla fall varit enkelt idag om jag velat tillfredsställa mig själv. Det är bara att sätta sig ner på en stol och låta skakningarna göra jobbet:-)
Det har i alla fall varit enkelt idag om jag velat tillfredsställa mig själv. Det är bara att sätta sig ner på en stol och låta skakningarna göra jobbet:-)
Mitt hat till min bror är större än vad jag trodde var möjligt
Många gånger så känns det som om det är jag som lider mest av att jag hatar honom så mycket. Jag jobbar verkligen hårt för att försöka göra honom till luft för mig, förmodligen går det bättre när jag är av med det sista spåret av honom och hans misslyckanden (det sorgsna huset) Men det är inte konstigt att jag hatar honom, han har förstört stora delar av mitt liv för mig. Hade han fått bestämma så skulle han ha fortsatt att trycka ner mig.
Jag är så bitter på både honom och mina föräldrar för vad de gjort mot mig och för deras svek att jag skulle kunna slå dem på käften men det skulle ju bara göra ont på dem för stunden så vad skulle det hjälpa?
Jag är så bitter på både honom och mina föräldrar för vad de gjort mot mig och för deras svek att jag skulle kunna slå dem på käften men det skulle ju bara göra ont på dem för stunden så vad skulle det hjälpa?
Mäklaren skull ha hört
av sig redan i måndags om hur det går med husförsäljning. Fortfarande inte ett ljud. Jag hoppas så att det är för att de inte kan sluta bjuda över varandra men sån tur kan väl inte lilla otursförföljda jag ha?
Födelsdagarna
Att ge min bror en födelsedagspresent var alltid lika otacksamt om man inte gav honom exact vad som stod på listan. Det skulle gärna vara dyra presenter.
Fick han inte vad som han önskat sig så ställde han till med en stor scen och visade omgående att gåvan inte passade honom.
Jag minns att mina föräldrar brukade ge honom presentkort på flera hundralappar på kläder. Inget han önskade sig men något han verkligen behövde.
När detta skedde så höjde han rösten omgående så att den låg precis på gränsen till skrik. Därefter så började han skälla ut dem för att sedan resa sig från sin stol och demonstrativt gå mot skrivbordslådan där han högt och ljudligt säger samtidigt som han våldsamt öppnar en låda:
Jag slänger dem här med de andra presentkorten som jag fått av er så kan de ligga där.
För fick han inte vad han ville så vägrade han demonstrativt at befatta sig med presenten.
Han var en riktig skarping!
Fick han inte vad som han önskat sig så ställde han till med en stor scen och visade omgående att gåvan inte passade honom.
Jag minns att mina föräldrar brukade ge honom presentkort på flera hundralappar på kläder. Inget han önskade sig men något han verkligen behövde.
När detta skedde så höjde han rösten omgående så att den låg precis på gränsen till skrik. Därefter så började han skälla ut dem för att sedan resa sig från sin stol och demonstrativt gå mot skrivbordslådan där han högt och ljudligt säger samtidigt som han våldsamt öppnar en låda:
Jag slänger dem här med de andra presentkorten som jag fått av er så kan de ligga där.
För fick han inte vad han ville så vägrade han demonstrativt at befatta sig med presenten.
Han var en riktig skarping!
Dagen då jag var övertygad
Vad kan han ha varit en ca 23 år gammal? Jag var hemma från skolan då det var studiedag. Då han jobbade för min fader så hade han nära hem. Då jag hade rummet utmed gatan så hörde jag ganska fort om det kom en bil.
Helt plötsligt så hörde jag en bil som betedde sig väldigt konstigt utanför mitt fönster. Jag reser mig upp för att se vad som står på. Då sitter min bror där utanför och racergasar för fullt och innan jag vet ordet av så börjar han med vilje rulla mot vår smidespostlåda och kör på den så att hela pinnen böjs.
Vad skulle komma nu? Man visste ju att en olycka sällan kom ensam med honom?Han kör ner igen på vägen och backar sig i position för att i nästa sekund gasa rejält och ta sats mot garageporten. Krash hör man helt plötsligt när han träffar porten med bilen. Han lyckades göra stort och tydligt hål som aldrig lagades av någon och min bror behövde aldrig ersätta mina föräldrar ens för det han förstört. Jag tror inte ens att de tog upp det med honom.
Nu var man ju ganska nervös därinne. Jag hade låst dörren till mitt rum för länge sedan. Det gick ett tag och sen kom han tyvärr in i huset. Då jag inte ville att han skulle förstöra mer så bestämde jag mig för att våga mig ut i köket för att lugna ner honom (idag fattar jag inte att jag vågade).
Han skriker mot mig och tar i nästa sekund tag i en kökskniv som står i stället och riktar den mot mig och säger till mig att om jag inte passar mig så ska jag också få!
Från den dagen så förväntade jag mig vilken galenskap som helst ifrån honom (jag kände mig alltid otrygg när han var i rummet) och jag försökte få mina föräldrar till att inse att grabben var galen. Tyvärr så blundar de än idag. Det är inget fel på honom, mig däremot är det massvis av fel på!
Helt plötsligt så hörde jag en bil som betedde sig väldigt konstigt utanför mitt fönster. Jag reser mig upp för att se vad som står på. Då sitter min bror där utanför och racergasar för fullt och innan jag vet ordet av så börjar han med vilje rulla mot vår smidespostlåda och kör på den så att hela pinnen böjs.
Vad skulle komma nu? Man visste ju att en olycka sällan kom ensam med honom?Han kör ner igen på vägen och backar sig i position för att i nästa sekund gasa rejält och ta sats mot garageporten. Krash hör man helt plötsligt när han träffar porten med bilen. Han lyckades göra stort och tydligt hål som aldrig lagades av någon och min bror behövde aldrig ersätta mina föräldrar ens för det han förstört. Jag tror inte ens att de tog upp det med honom.
Nu var man ju ganska nervös därinne. Jag hade låst dörren till mitt rum för länge sedan. Det gick ett tag och sen kom han tyvärr in i huset. Då jag inte ville att han skulle förstöra mer så bestämde jag mig för att våga mig ut i köket för att lugna ner honom (idag fattar jag inte att jag vågade).
Han skriker mot mig och tar i nästa sekund tag i en kökskniv som står i stället och riktar den mot mig och säger till mig att om jag inte passar mig så ska jag också få!
Från den dagen så förväntade jag mig vilken galenskap som helst ifrån honom (jag kände mig alltid otrygg när han var i rummet) och jag försökte få mina föräldrar till att inse att grabben var galen. Tyvärr så blundar de än idag. Det är inget fel på honom, mig däremot är det massvis av fel på!
Trött, trött, trött
Alltid så jäkla trött. Jag kan inte minnas sist som jag kände mig riktigt pigg. När jag hade problemen med sköldkörtlarna och opererade dem så trodde jag att det var sista gången som jag skulle känna mig som en zombi.
Hade någon berättat för mig för några år sedan att man blev så här trött av psykiska problem så hade jag skrattat dem rakt upp i huvudet. Det är sant som Elvis säger Walk a mile in my shoes.....
Avundas verkligen alla era piggam änniskor.
Hade någon berättat för mig för några år sedan att man blev så här trött av psykiska problem så hade jag skrattat dem rakt upp i huvudet. Det är sant som Elvis säger Walk a mile in my shoes.....
Avundas verkligen alla era piggam änniskor.
Min far och sex
Jag har som sagt inte många minnen från mitt liv och de jag har är oftast ledsamma sådana. Då min far börjat vara otrogen och mina föräldrar bråkade en hel del så blev min mamma motvillig till att ha sex med honom.
Detta störde min fader väldigt mycket och en middag hemma hos oss kunde ofta bestå att han var på mamma om detta. Där satt man som liten och fick höra sin far vara på sin mor om att hon inte ville ligga med honom. Tack för det, man ville bara sjunka under bordet. Litet fel tillfälle att ta upp det samtalet. Man mådde väldigt dåligt under de middagarna.
Detta störde min fader väldigt mycket och en middag hemma hos oss kunde ofta bestå att han var på mamma om detta. Där satt man som liten och fick höra sin far vara på sin mor om att hon inte ville ligga med honom. Tack för det, man ville bara sjunka under bordet. Litet fel tillfälle att ta upp det samtalet. Man mådde väldigt dåligt under de middagarna.
I tredje klass så
fick jag då börja vara ensam hemma efter skolan. Ganska snart så fasade jag för detta då min faders numera fulla älskarinna hade börjat att ringa hem till oss vid den tiden.
Då jag redan då börjat ta på mig att hålla ihop familjen så berättade jag inte detta för någon och liten som jag var så begrep jag tyvärr inte heller att jag skulle lägga på luren när hon ringde utan jag stod bara kvar och lyssnade på hennes samtal som ibland kunde vara ganska långa. Än idag så har jag hennes röst i bakhuvudet och det har hänt mer än en gång att man undrat om man har ett syskon till därute.
Jag minns att hon sade till mig att jag var min faders favorit och att han var stolt över mig och att hon tom träffat mig. Ord som min fader aldrig sagt till mig. Hur sjukt det än är så tänker jag fortfarande på de orden då det är en av de få gånger jag fått något erkännande från någon av mina förärdrar och det kom från min faders älskarinna.
Då jag redan då börjat ta på mig att hålla ihop familjen så berättade jag inte detta för någon och liten som jag var så begrep jag tyvärr inte heller att jag skulle lägga på luren när hon ringde utan jag stod bara kvar och lyssnade på hennes samtal som ibland kunde vara ganska långa. Än idag så har jag hennes röst i bakhuvudet och det har hänt mer än en gång att man undrat om man har ett syskon till därute.
Jag minns att hon sade till mig att jag var min faders favorit och att han var stolt över mig och att hon tom träffat mig. Ord som min fader aldrig sagt till mig. Hur sjukt det än är så tänker jag fortfarande på de orden då det är en av de få gånger jag fått något erkännande från någon av mina förärdrar och det kom från min faders älskarinna.
Detta hus har varit i släkten
i nästan 100 år.Det ligger väldigt vackert och har helt klart något speciellt över sig. Ända sedan jag var en liten tös så har jag fått höra tills jag var sår i öronen att där skulle min bror bo när han blev stor. Visst det sårade mig att jag överhuvudtaget inte verkade existera i diskussion, vi var ändå två syskon. Ju äldre jag blev desto jobbigare tyckte jag det var dock, för det var som om jag inte fanns. Alla såg hela tiden min perfekta bror som egentligen var ett stort misslyckande, men det blundades det ju för.
Än idag så kan jag inte komma på en sak som han har lyckats med i livet utan mina föräldrar har alltid fått gå in och lösa upp vad han ställt till med. Att höra allt malande om att min bror skulle bo där och hur bra han var blev jobbigare och jobbigare och tillsist så drog jag mig även undan min mormor då det alltid pratades om min bror även när han inte var i närheten.
Min mormor var rolig för hon klagade massvis på honom när han inte var där (vilket han sällan var). Hon frågade mig tom en gång om hans udda beteende och om han kanske gick på droger. Han ägnade för det mesta knappt min mormor något intresse alls men det lilla han gjorde räckte för att han än en gång skulle vara perfekt i deras ögon.
Det var som om de inte hade några krav alls på honom och när han så gjorde något litet så var han världsbäst.
Än idag så kan jag inte komma på en sak som han har lyckats med i livet utan mina föräldrar har alltid fått gå in och lösa upp vad han ställt till med. Att höra allt malande om att min bror skulle bo där och hur bra han var blev jobbigare och jobbigare och tillsist så drog jag mig även undan min mormor då det alltid pratades om min bror även när han inte var i närheten.
Min mormor var rolig för hon klagade massvis på honom när han inte var där (vilket han sällan var). Hon frågade mig tom en gång om hans udda beteende och om han kanske gick på droger. Han ägnade för det mesta knappt min mormor något intresse alls men det lilla han gjorde räckte för att han än en gång skulle vara perfekt i deras ögon.
Det var som om de inte hade några krav alls på honom och när han så gjorde något litet så var han världsbäst.
När jag försökte berätta och prata
med någon om min bror under min uppväxt så blev jag inte hörd. Jag minns att jag försökte diskutera det både med min mormor och farmor men de typ bara fnös åt mig. Ju äldre jag blev desto mer drog jag mig undan vänner och samhälle. Det tog på kraften att upprätthålla en normal fasad utåt när det var sådan cirkus i hemmet. Därhemma så höll jag mig också mest undan då min bror oftast hade ett av sina raseriutbrott utan att mina föräldrar agerade. Särskilt min moder var besatt av att min bror var perfekt. Min far försökte litet men det är väl inte så lätt som förälder om man inte står enad med den andra parten.
Idag har jag varit sjukskriven i 3 år och jag är fortfarande så trött på människor och njuter något enormt av tystnad och ensamhet.
Idag har jag varit sjukskriven i 3 år och jag är fortfarande så trött på människor och njuter något enormt av tystnad och ensamhet.
Den kommentaren satte sig allt i huvudet
Jag var inte så gammal, tippar på att jag inte ens fyllt tio. Det var jag, min mamma och min bror. Vi var på jägersro i Malmö och min bror höll som vanligt på att bråka med mig bakom ryggen på henne. Sådan var han, världens ögontjänare en mästare på att lura folk att se vissa saker och att föreställa sig.
Min mamma vände sig om och skällde på mig som vanligt. Den gången så frågade jag henne varför hon alltid gav mig skulden.
Svaret sitter fortfarande inbränt i mig, utan tvekan på rösten så sade hon:
För det ska du ha!
Min mamma vände sig om och skällde på mig som vanligt. Den gången så frågade jag henne varför hon alltid gav mig skulden.
Svaret sitter fortfarande inbränt i mig, utan tvekan på rösten så sade hon:
För det ska du ha!
Otrohet!!
Att det är massvis som är det, det har jag fattat. Hur de kan det förstår jag dock inte! Då är det väl bättre att göra slut och börja med nästa? För inte älskar man personen man är ihop med om man är otrogen? Det är ju att såra någon! Och att skylla på att det bara är en fysisk attraction? Kanhända men man måste väl ändå ha en viss form av självbehärskning?
Varför jag skriver om detta under min faders rubrik är för att han var en av dem, under stora delar av min uppväxt så hade han en annan kvinna och han brydde sig inte ens om att dölja för mig och min bror att han hade det.
Så ja jag vet det gör mig extra känslig!!
Varför jag skriver om detta under min faders rubrik är för att han var en av dem, under stora delar av min uppväxt så hade han en annan kvinna och han brydde sig inte ens om att dölja för mig och min bror att han hade det.
Så ja jag vet det gör mig extra känslig!!
Dagens jag hatar går fortfarande till Expressen
Jag ha som sagt försökt att börja på en ny blogg men det känns inte alls lika kul. De drog verkligen bort mattan från mina fötter när de raderade min blogg. Nu ska jag sitta här och försöka återberätta saker som var svårt nog för mig att få ner på print en gång. Två känns omöjligt men för att berätta om mig så är det ett måste. Jag har vandrat i helvetet i massvis av år och att ha det ute i cybervärlden så att alla kan läsa hur de betedde sig mot mig det helar.
Valet den 17 september
För första gången i världshistorien så hade jag absolut ingen aning om hur jag skulle rösta när jag klev in i vallokalen. Jag tror att detta var tredje gången som jag röstade och jag var mycket inne på att rösta blankt då jag väl typ tycker att alla politiker i Sverige är gjorde av samma dåliga skrot och korn .
Sambon drog dock iväg mig till vallokalen. Där blev det nästan ole dole doff minus att där var en två tre stycken som absolut var otänkbara alternativ.
Sambon drog dock iväg mig till vallokalen. Där blev det nästan ole dole doff minus att där var en två tre stycken som absolut var otänkbara alternativ.
Ett typiskt utbrott
Detta hände för några år sedan, skulle tippa i början på år 2000 (han var ca 35 år) . Han hade flyttat ut till min mormors hus (numera känt som sommarstugan). I varje fönster stod det döda blommor och då menar jag stendöda!
Min mamma skulle göra sig till och köpte nya blommor till honom. Jag tror att hon var husvakt, han var väl på något scoutläger.
Det var ju snällt av henne kan man ju tycka. Han fick världens utbrot och skrek och gormade och hade sig när han kom hem och såg det. De döda blommorna var hans och de skulle minsann stå där och ingen skulle få för sig att byta ut dem utan de skulle minsann skita i hans blommor. Han skulle ha sina döda blommor tillbaka!
Och jag menar att han verkligen vrålskrek ut detta i väldigt hög decibel och inte bara i en minut eller så utan det var givetvis en lång föreläsning för min stackars mamma som då bara menat väl.
Och ändå tycker hon att han är så underbar och att han aldrig varit dum mot henne?
Min mamma skulle göra sig till och köpte nya blommor till honom. Jag tror att hon var husvakt, han var väl på något scoutläger.
Det var ju snällt av henne kan man ju tycka. Han fick världens utbrot och skrek och gormade och hade sig när han kom hem och såg det. De döda blommorna var hans och de skulle minsann stå där och ingen skulle få för sig att byta ut dem utan de skulle minsann skita i hans blommor. Han skulle ha sina döda blommor tillbaka!
Och jag menar att han verkligen vrålskrek ut detta i väldigt hög decibel och inte bara i en minut eller så utan det var givetvis en lång föreläsning för min stackars mamma som då bara menat väl.
Och ändå tycker hon att han är så underbar och att han aldrig varit dum mot henne?
Oktober 2004
Så länge sen är det som han såg mig. I januari 2005 hade vi vårt sista gräl eller rättare sagt ett samtal som gick ut på att han försökte få mig att säga saker som jag inte gjort.
Jag var mitt uppe i att rädda upp företaget som jag stått på åt honom då och det hade ju absolut inte gillats att jag tagit över kontrollen på detta. Det kändes precis som om han spelade in samtalet för han försökte hela tiden att lägga ord i min mun.
Jag tror tyvärr inte att han saknar mig ett dugg. Under de här sista åren så har nog hans största bekymmer ang. mig varit att jag inte skrivit över bilarna som jag fortfarande står på till honom.
Ja ni hör de har utnyttjat mig rejält! Stå på detta, gör det, lyd!
Sen jag vaknat upp från min falska värld så ser jag ju också hur fruktansvärt bra min fader är på att manipulera människor.
Jag tvivlar starkt på att vare sig jag, min bror eller mor någonsin betytt någonting för honom utan den enda som han någonsin brytt sig om är han själv och pengar!
Jag var mitt uppe i att rädda upp företaget som jag stått på åt honom då och det hade ju absolut inte gillats att jag tagit över kontrollen på detta. Det kändes precis som om han spelade in samtalet för han försökte hela tiden att lägga ord i min mun.
Jag tror tyvärr inte att han saknar mig ett dugg. Under de här sista åren så har nog hans största bekymmer ang. mig varit att jag inte skrivit över bilarna som jag fortfarande står på till honom.
Ja ni hör de har utnyttjat mig rejält! Stå på detta, gör det, lyd!
Sen jag vaknat upp från min falska värld så ser jag ju också hur fruktansvärt bra min fader är på att manipulera människor.
Jag tvivlar starkt på att vare sig jag, min bror eller mor någonsin betytt någonting för honom utan den enda som han någonsin brytt sig om är han själv och pengar!
Katterna i det sorgsna huset
På min förra blogg så hade jag två namn på detta hus. The cursed house eller sommarstugan så när jag skriver om dem så vet ni vad jag menar.
Huset är ju som sagt inte sålt än och operation tämja katterna som min bror så elakt dumpade därute den dagen han blev vräkt fortsätter. Nu har vi fått in dem i huset och den lilla som vi döpt till Laban håller på att bli litet tam men han har fortfarande inte sökt kontakt. Mamman var ju tam innan.
För er som inte vet, min bror dumpade den dagen han blev avhyst en kattmamma och 3 kattungar i huset som han blev vräkt från. Då jag alltid vägrar låta oskyldiga lida för min brors synder och allra minst djur så har vi tagit hand om dem. De kan ju inte hjälpa att de hade en empatilös husse. Man måste ju vara ganska elak när man bara kan lämna sina husdjur att dö på det sättet. Men det är så likt min bror att fly från allt ansvar och att dumpa över sina problem på andra.
Huset är ju som sagt inte sålt än och operation tämja katterna som min bror så elakt dumpade därute den dagen han blev vräkt fortsätter. Nu har vi fått in dem i huset och den lilla som vi döpt till Laban håller på att bli litet tam men han har fortfarande inte sökt kontakt. Mamman var ju tam innan.
För er som inte vet, min bror dumpade den dagen han blev avhyst en kattmamma och 3 kattungar i huset som han blev vräkt från. Då jag alltid vägrar låta oskyldiga lida för min brors synder och allra minst djur så har vi tagit hand om dem. De kan ju inte hjälpa att de hade en empatilös husse. Man måste ju vara ganska elak när man bara kan lämna sina husdjur att dö på det sättet. Men det är så likt min bror att fly från allt ansvar och att dumpa över sina problem på andra.
Ett vackert hus med massvis av sorg i sig.
Ni som inte har hört hela historien kring detta hus ska givetvis få hela den invecklade röran, till er som läst litet på min expressen blogg så vill jag bara säga att det är inte sålt än men intresset har varit mycket stort och jag har fortfarande samma blandade känslor och en stor osäkrhet i mig om jag gör rätt som säljer.
Första riktiga dödslängtan
Jag minns inte hur gammal jag var men jag minns att jag inte var gammal (det var innan jag fyllt tio). Mina föräldrar satt och tittade på tv inne i tv-rummet på första våningen. Det var på den tiden som de fortfarande inte hade börjat att göra allting var för sig.
Jag kommer ihåg att jag var väldigt ledsen förmodligen pga någon diskusion som jag haft med mina föräldrar - förmodligen pga min broder. Redan då så tog de nästan alltid hans parti hur fel det än var.
Jag minns att jag gick in i mammas byrålåda och tog ett par av hennes strumpbyxor och band om halsen. Sen gick jag inte till mina föräldrar och ställde mig framför dem och bad dem dra åt knuten. De bara tittade på mig som om jag inte var klok och vi diskuterade aldrig ens varför jag fått för mig att göra så utan de bara sade till mig att sluta löjla mig!
Jag kommer ihåg att jag var väldigt ledsen förmodligen pga någon diskusion som jag haft med mina föräldrar - förmodligen pga min broder. Redan då så tog de nästan alltid hans parti hur fel det än var.
Jag minns att jag gick in i mammas byrålåda och tog ett par av hennes strumpbyxor och band om halsen. Sen gick jag inte till mina föräldrar och ställde mig framför dem och bad dem dra åt knuten. De bara tittade på mig som om jag inte var klok och vi diskuterade aldrig ens varför jag fått för mig att göra så utan de bara sade till mig att sluta löjla mig!
Har min föräldrar någonsin velat ha mig?
Jag trodde det men med allt det som har utspelat sig för mig de senaste tre åren så är jag inte alls så säker. Allt som jag trodde var verkligt förr verkar inte ha betytt någonting alls. Jag har på många sätt tvingats omvärdera hela mitt liv och min uppväxt. Det är svårt att få något värde i de minnen jag har eller bli glad åt vad som var fina minnen för hur vet jag att de menade det när de var snälla mot mig? Var allt verkligen en lögn? Om man ska gå på deras agerande de sista tre åren så svar JA allt var en lögn!Människor i min omgivning har oftast mycket svårt att fatta hur de kunat vara så elaka mot mig.
När jag var 31 år gammal så blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. En vägg som jag drevs mot av mina föräldrar och min bror. Det var början till slutet på min kontakt med dem. Jag tvingades göra ändringar i mitt liv som de inte gillade då det innebar att de inte kunde kontrollera mig längre, men hade jag inte gjort dessa så hade jag varit död idag. Hur jag mådde tänkte de dock aldrig på, utan de blev bara arga på mig och till sist så mobbades jag ut ur familjen men så här i efterhand så tror jag aldrig att jag tillhörde den men jag låtsades att jag gjorde det. Människan kan blunda för mycket smärta om hon vill.
Däremot min bror som även gjort livet ett helvete för dem, honom behöll de och offrade allt för. Men det tror jag bla de gjorde för att de är rädda för honom sen så är de nog tyvärr litet för mycket av den gamla skolan där pojkar var mycket mer värda än flickor och då tycks det tydligen inte betyda något hur stort misslyckande man är som människa utan är man pojke så kan man bete sig hur som helst.
Man hör och läser om hur glada människor är när de får barn. Vilket mirakel det är mm. Jag undrar om min moder någonsin har haft några moderskänslor för mig? Redan innan jag fyllt tio så visste jag att jag alltid skulle komma som nummer två för henne! Jag älskade henne och gojrde alltid massvis för att försöka få henne att bry sig på det sätt som hon brydde sig om min bror.
När jag var 31 år gammal så blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. En vägg som jag drevs mot av mina föräldrar och min bror. Det var början till slutet på min kontakt med dem. Jag tvingades göra ändringar i mitt liv som de inte gillade då det innebar att de inte kunde kontrollera mig längre, men hade jag inte gjort dessa så hade jag varit död idag. Hur jag mådde tänkte de dock aldrig på, utan de blev bara arga på mig och till sist så mobbades jag ut ur familjen men så här i efterhand så tror jag aldrig att jag tillhörde den men jag låtsades att jag gjorde det. Människan kan blunda för mycket smärta om hon vill.
Däremot min bror som även gjort livet ett helvete för dem, honom behöll de och offrade allt för. Men det tror jag bla de gjorde för att de är rädda för honom sen så är de nog tyvärr litet för mycket av den gamla skolan där pojkar var mycket mer värda än flickor och då tycks det tydligen inte betyda något hur stort misslyckande man är som människa utan är man pojke så kan man bete sig hur som helst.
Man hör och läser om hur glada människor är när de får barn. Vilket mirakel det är mm. Jag undrar om min moder någonsin har haft några moderskänslor för mig? Redan innan jag fyllt tio så visste jag att jag alltid skulle komma som nummer två för henne! Jag älskade henne och gojrde alltid massvis för att försöka få henne att bry sig på det sätt som hon brydde sig om min bror.
Jag har alltid önskat att få ha en bror
Jag och min bror har inte alltid varit som hund och katt men jag var inte speciellt gammal när jag förstod att han var mycket annorlunda. Tyvärr så sopades detta under mattan i min familj och vi skulle istället lära oss allihopa att stå ut med hans utbrott.
Min bror är nästan fem år äldre än mig, detta har dock tyvärr aldrig märkts utan än idag vid nästan 40-års ålder så har han inte släppt mina föräldrars händer.
Han har alltid krävt att stå i centrum och har det ödslat någon längre tid på mig så har han ganska omgående sett till att få ett vredesutbrott av värre slag.
Idag så ser jag tyvärr på min bror som ett monster, någon som förstör de flesta själar som kommer i hans väg. Det stora felet är att hans anser att han inte har några problem utan det är alltid alla andra som det är fel på och jag är väl den som det är allra mest fel på enligt honom.
Min bror är nästan fem år äldre än mig, detta har dock tyvärr aldrig märkts utan än idag vid nästan 40-års ålder så har han inte släppt mina föräldrars händer.
Han har alltid krävt att stå i centrum och har det ödslat någon längre tid på mig så har han ganska omgående sett till att få ett vredesutbrott av värre slag.
Idag så ser jag tyvärr på min bror som ett monster, någon som förstör de flesta själar som kommer i hans väg. Det stora felet är att hans anser att han inte har några problem utan det är alltid alla andra som det är fel på och jag är väl den som det är allra mest fel på enligt honom.
Så var man då här!
Om jag klarar av att fortsätta med denna blogg det vet jag inte idag.
Jag hade ju min blogg på Expressen men de valde så fint att inte läsa hela mitt mail till dem (men det är klart jag borde vara tacksam för att de läste ett mail för en gång skull). Hur som helst de läste inte mitt mail ordentligt och raderade hela min blogg. Då jag lider av massvis av minnesluckor pga all psykisk press som jag levt under i mitt liv så tog jag det väldigt hårt att bli av med ett halvår av anteckningar, jag är dessutom väldigt skör som människa även om många tycks tro att jag kan ta hur mycket skit som helst. Deras arrogans gjorde det inte lättare precis för de klarade ju givetvis inte av att rätta till sin stora blunder.!
Har ni läst min blogg på expressen så är där en del ni kommer att känna igen men det kan ni ju bara välja att inte läsa. Jag har funderat massvis på hur jag ska lägga upp bloggen denna gången och ännu är jag ej nöjd. Målet med bloggen är att få berätta min historia och om möjligt i framtid kunna använda den till en djupare plan.
Happy eller kanske skulle jag säga unhappy reading!
Jag hade ju min blogg på Expressen men de valde så fint att inte läsa hela mitt mail till dem (men det är klart jag borde vara tacksam för att de läste ett mail för en gång skull). Hur som helst de läste inte mitt mail ordentligt och raderade hela min blogg. Då jag lider av massvis av minnesluckor pga all psykisk press som jag levt under i mitt liv så tog jag det väldigt hårt att bli av med ett halvår av anteckningar, jag är dessutom väldigt skör som människa även om många tycks tro att jag kan ta hur mycket skit som helst. Deras arrogans gjorde det inte lättare precis för de klarade ju givetvis inte av att rätta till sin stora blunder.!
Har ni läst min blogg på expressen så är där en del ni kommer att känna igen men det kan ni ju bara välja att inte läsa. Jag har funderat massvis på hur jag ska lägga upp bloggen denna gången och ännu är jag ej nöjd. Målet med bloggen är att få berätta min historia och om möjligt i framtid kunna använda den till en djupare plan.
Happy eller kanske skulle jag säga unhappy reading!