så får jag väl önska alla er ett fucking gott nytt år. Några förtjänar ett gott nytt år det vet och fattar jag också men mest så brinner hatat i mig om att alla som gjort mig illa ska få lida i massvis och få smaka på alla smärta de gett mig. Visst det hjälper inte mig att känna så men när vattnet rinner över bron för många gånger ja då är det jävligt svårt att vända andra kinden till.

Annars är det tårar och härtesmärta i massvis idag då det är årsdagen av sista gången som jag såg min älskade Selma i livet. Jag saknar henne lika mycket fortfarande mendet är ju inte kosmtigt jag lade all kärlek som människor inte ville ha av mig i henne. Hon var och kommer alltid att förbli min bästa vän.

han och hans sambo är tack och lov inte hjärntvättade och skrämda till rädsla av sambons bror än så det har dissats en hel del. Hon har precis som jag fått höra hur hemsk hon är.

Det är tydligen lovey dovey mellan sambons bror och hans föräldrar igen så det firades jul ihop. Tydligen hade sambons föräldrar förstått att det var hans bror som var den som handlat rätt i hela skiten(enligt dem). Blåögda fega idioter är mitt svar!

som varit så snälla och stöttat mig i min blogg och som inte tröttnat på mig fast det ibland varit samma sak om och om och om igen. Hatten av för er och ett leende när jag tänker på er. Hoppas ni får allt det där jag drömmer om själv så insåg jag precis att det bara är 12 timmat tills denna julaftonen är över. Med sorg och glädje.

Det blir jag, sambon våra katter och litet julmat. En väldigt väldigt lugn jul framför tv-n med massvis av filmer.

men det är väl precis, ju närmare jag kommer 1-årsdagen för Selmas död desto mer tycks jag gå in i dimman och rädslans värld. Det är förmodligen därför min blogg är "så tråkig" just nu. Levande döda kan det ju inte hända någonting.

varje gång jag ser att han kommer ut så tänker jag hoppas du är ute för att du är mer ensam nu, för att du har börjat att få smaka på din egen medicin.

Då sambon haft en hel del action i sin familj sista veckan så var det mycket prat om det då man ju i princip kan byta ut huvudrolerna till mina familjemedlemmar så lika är deras agerande. Jag tar inte det till mig så mycket men jag har givetvis mer rädsla då det är en sak jag lärt mig i livet ha respekt för psykopater och galna människor. Döm aldrig någon til latt vara liten galen för du vet aldrig när det kan slå ut som mycket och psykopater ja lyckost alla ni som aldrig behövt ha något med sådana att göra för det är verkligne den värsta typen av människor vilket väl är en av orsakerna till att så många brottslingar har den diagnosen.

Tyvärr fick jag inte ritat idag vilket jag hade hoppats på men ska försöka ta tag i målandet igen härhemma jag är bara så J-vla trött hela tiden.

Lång diskussion med sambon vilket alltid slutar med mig i tårar och olösta problem. Han är väl sen i våras också på gränsen till utbränd och det håller på att knäcka mig då jag inte precis är stark nog att hantera en sådan situation hur gärna jag än vill.

minus 10 sen i april och ca 25 kg mindre än vad jag vägde som mest för 3 år sedan. Det minsta på flera flera år. Något kilo till och det är en storlek mindre just nu är jag mellan men nu är det julbord snart och då gäller det verkligen att använda den lilla hjärna jag har för att tänka på vad jag stoppar i mig. Har tex redan bestämt att jag ska försöka hålla mig till vatten.

dagen efter att sambons svärmor och styvfar skämde ut sig så totalt. Hur kan vuxna människor ringa och bete sig på det sättet och de behandlade som sagt hela tiden sambon som om han var den elaka. Sambon har masvis av telefoninspelningar på alla hot brodern gjort mot honom men de ville inte ens lyssna på dem för att höra sambons sida utan sambon fick den välkända frasen "sådant här löser man inom familjen" Det var visst tom ok att slå på varandra som vuxna människor om man behövde. Om jag aldrig mer ser dem så är det inte en dag för tidigt. Sådana människor har enligt mig en lägstanivå i intellektet som en nyfödd bebis. Rättelse: Bebisen är smartare.

Ikväll har det varit som dejavu all over again den enda skillnaden är att sambon varit den utsatta och inte jag. Det är en lång historia så jag ska berätta mer om den sen men ni minns väl att sambon polisanmälde sin bror för olaga hot, försök till att köra honom av vägen mm. Idag har broderna varit inne på förhör och ikväll så ringde deras mor för att försöka få sambon att ta tillbaka anmälan annars skulle där bli konsekvenser som hon sade.

Skysst mor eller hur?

Sen räckte hon över luren till hans styvfar så fick han ägna en timme åt till att försvara sig där. De behandlade sambon som om han var skurken i hela historien. Det kändes verkligen som om jag hörde min egen far när han försökte påverka mig til latt ge efter för min brors svinaktiga beteende. Ska berätta mer om allt sen. Jusst nu kokar jag över hur de behandlar sambon som är den mest fredliga person som finns så då kan ni tänka er hur långt det gått för att han ska göra en polisanmälan.

Sjuka i huvudet är vad de är och tanten frågade dessutom sambon om jag bestämde vad han skulle säga så det är en svärmor som jag nu strykit totalt ur min bok. Är trött på alla påhopp som jag fått från den familjen

Min mormor gav ju oss båda varsin servis. Det enda problemet var att jag fick veta det typ först när min bror flyttat ut till Tittente. EN GÅNG ville han skicka med mig den hem men då jag skulle någonstans så kunde jag inte ta lådan utan sadeden kan väl stå här så länge. Det skulle jag aldrig gjort för sen fick jag den aldrig. Jag vet fortfarande inte hur den såg ut men jag misstänker att min bror började använda den själv som den t-v han oftast var.

Gång på gång på gång tjatade jag på mina föräldrar att de skulle ta med sig servisen hem från Tittente när de var därute. Det skulle inte vara så svårt kan man tycka men jag såg aldrig servisen. Den sista sak min mormor gett mig. En viktig sak för mig, ett minne från henne men de kunde inte ens göra det för mig förmodligen för att de inte vågade ta den ifrån min bror så rädda som de ju var för honom.

Inte ens den lilla sketna saken kunde de jävla idioterna göra för mig. Varför är ilskan alltid större mot dem i juletid och högtider? Jag fick alltid ända sen jag var riktigt liten böna och be för att de skulle göra något för mig, alltid detta evinnerliga tjat och denna förumjukelse av att få tigga om uppmärksamhet medan min bror alltid fick den.

Fast det är så många år sedan min mor och far klart visade att de inte kunde bry sig mindre om jag gick och dog idag. Fast jag vet! Varför gör det fortfarande så ont? Och varför vill jag lägga felen på mig? Varför frågar jag mis själv så ofta följande:


Varför är jag inte värd att älska? Vad är det för fel på mig?

förmodligen för att de visste att jag inte skulle få spel som brorsan. Mina känslor sparades aldrig. Jag minns den där julen för ca 15 år sedan. Som vanligt vaknade man upp på gott humör det var trots allt julafton. Den dagen tog det nog mindre än en timme innan mitt humör slogs ner igen. Denna gången gjorde jag misstaget av att svara i telefonen och fick mig världen utskällning av min mormor för att mina föräldrar inte tagit henne till kyrkogården före min farmor eller något i den stilen. Hur som helt det var ju inget som jag ahde med att göra men jag fick allt. Minss det som om det var igår hur gärna jag än försöker släppa det. Teorin där är den att då jag blivit så fruktansvärt besviken och ledsen varje gång som de varit dumma mot mig så sitter det djupare och min familj hade verkligen djävulens tunga när det gällde att skälla, gnälla och såra med ord.

Att min mor totalt igonerar att det är jul och att hon har en dotter det är jag väl 100% säker på. Kärringen tycks ju vara gjord av sten när det gäller att ha känslor för mig men min far? Han är också gjord av sten det vet jag men där är det det där vissa saker gör man bara som att önska god jul. Dock tror jag att det är så fruset mellan oss att han också ignorerar mig och jag vet att jag kommer än en gång att bli ledsen för att mina föräldrar så skiter i mig och att jag finns MEN samtidigt så tror jag inte att jag vill att han ska bry sig. Varför bry sig bara för att det är jul? Det är ju inte mig han bryr sig om det vet jag. Det här med ensamheten kring jul börjar verkligen kännas av redan. Gud jag har tårar i ögonen när jag skriver detta. JAG HATAR JULEN!

jag har saknat er. Går i dimmor i december. Min msn text just nu låter som följande:

min far knullade runt under hela min uppväxt. Jag har ju han fortfarande som msn profil men vi har inte pratats vid sen i våras då jag ju är obekväm. Det har väl blivit litet av en sport för mig att se om jag kan provocera fram några känslor ur honom men man kan ju tycka att han tex borde reagerat på denna text men nej......

Det finns säkert likadana men jag tror nog jag kan döpa honom till känslokallaste personen i Sverige. En normal förälder hade ju reagerat och sökt kontakt men här är man ingenting.