En av alla deras konstiga kommentarer

Blev som sagt inte klok på exvän bimbobralla sen vi presenterat henne för nya mannen. När de letade hus så hittade de ett antal som låg en bra bit ifrån hennes arbete och som gav henne litet svårigheter att pendla eller ta sig till jobb såvida hon inte körde varje dag men det var en bra bit att köra. Sambon frågade killen kan bimbobralla också ta sig till sitt jobb?

Svaret han fick var i alla fall för mig ett väldigt konstigt svar ifrån någon som ska vara kär, ja från vem som helst:

Det skiter jag i det är hennes problem!

Jag säger bara???????Ni kanske förstår varför vi skakade mer och mer på huvudet åt dem. Man blev bara inte klok på dem.

Cyklat i 61 minuter

och har väldigt ont i gumpen. 3 mil och en halv km blev det. Tyvärr har jag inte mycket bättre kondis för det eller mindre vikt. Psyket, stressen och brist på sköldkörtlar är tre stora murar att kämpa emot. Jag kan i alla fall stoltsera med att jag inte gått upp ett dugg i sommar trots litet mer lyxigt leverne. Alltid något eller hur?

Sen tro fan att man har problem med vikten när ens föräldrar var på en om att man skulle banta redan i mellanstadiet och tom betalde mig per kilo jag gick ner.

Det slutade på följande sätt:

Efter en vecka av tuggummi och vatten och ett knäckebröd eller två så kollapsade jag hemma på köksgolvet då jag var så svag att jag inte kunde stå på benen. Den dagen stannade jag hemma från skolan. Visst jag gick ner över 5 kg på en vecka så det säger väl allt om hur hårt jag svalt mig själv.

Nämner detta för min far fär något år sedan och vet ni vad den dumme F-n säger då?

Att han visste vad jag höll på med och så ingrep han inte???????

Snyggt jobbat Kevin Federline

du dumpade din gravida flickvän, gifte dig med Britney Spears och fick två barn på kort tid. Två år senare så sitter du med ett underhåll på 100 000 kr i månaden. Jäkligt snyggt jobbat.Vilken värld eller hur?


I gymnasiet

passade jag givetvis inte in. Jag gick 3-årig ekonomisk men det var mest för att jag visste att jag var tvungen att gå någon linje. Givetvis hamnade jag på Malmös Bratsskola dessutom. En tjej råkade komma i joggingbyxor en dag gud vad hon blev uttittad(glömmer det aldrig) Jag var inte smart, vacker, rik, eller från malmö så man passade verkligen inte in. De osmarta malmöborna trodde ju att vi från Svedala gick hem och mjölkade korna efteråt.

Jag skolkade ganska mycket särskilt de två första åren då det ju inte kom på mitt slutbetyg men jag kunde inte bara åka hem. Vi hade larm i huset och min bror som jobbade för min far då hade ju bestämt helt av sig själv att han inte skulle börja 7.00 som min fars andra arbetare utan han skulle börja när han kände för det vilket kunde vara allt mellan 09.00 - 12.00 på dagen eller senare (även om min mor gjorde allt hon kunde för att få upp honom 7.00 men det sket han i, jag vaknade alltid av det dock då jag hade rummet ovanpå). Men han blev inte av med jobbet för det utan de behöll honom givetvis (en gång ska han tom ha kastat järnbitar på en av min fars anställda)

Brorsan hemma innebar ju att jag hade blivit upptäckt om jag åkt hem för är det en som skvallrat direkt så var det han och jag kunde ju inte bara gömma mig i huset då han satte på larmet när han gick och sensorerna hade märkt av mig direkt.  Inte ens skolka kunde jag göra utan att han skulle störa sig:-) Så det blev många turer in till Lund eller Malmö innerstad för mig de åren.

En gång har jag,

spottat min mor i ansiktet. Det hände för några år sedan och det är en av de saker som jag skäms mest för i livet. Det hände för att jag försökte provocera fram käsnlor från henne. Vi hade precis varit och sett Peter Jöback och jag hade hur kul som helst när hon med glad röst berättar för mig att min bror ska börja jobba för min far igen. Det bara tände till för mig, så var det alltid även om brorsan inte var närvarande så var de alltid tvungana att nämna för mig vad han gjorde. Det kunde aldrig vara bara jag och dem. Brorsan hade då precis uppfört sig som en stor skit igen och bla spottat min far i ansiktet mm. Belöningen blev arbete. Jag blev bara så arg och ledsen och det ena ledde til ldet andra och til lsist så spottade jag, så helt olikt mig och sen tillbringade jag nästa halvtimme med att be om ursäkt även om hon inte visade någon ilska alls mot mig. Jag tror att jag gjorde det för att jag ville visa hur himla fel det var av mn bror att göra så mot dem och om han nu fick spotta och kasta saker på dem hur som helst ja då kunde jag ju också.Jag var så fruktansvärt arg på dem för att de lät honom behandla dem som skit utan att han fick några konsekvenser alls.  Men sådant uppförande ligger till skillnade från min bror inte i mina gener och fast det gått så många år sedan så skäms jag fortfarande för det var så olikt mig och min mor fattade ändå inte att min bror gjort fel.

Simpson - the movie

Såg den i Stockholm och den var riktigt riktigt rolig om man gillar litet galen humor. En klar 4+++ och I love Bart:-)Den grabben har go.

Killen på Gröna Lund sade åt mig att le

Jag vann en del förr i tiden men de sista års lyckotorka har även varit med vinster. Jag gillar att spela på hjul på tivoli då gärna mjukisdjur eftersom choklad inte är bra för mig. Spelade som vanligt på Gröna Lund och hade som vanligt brickan bredvid den som vann. Blev väldigt ledsen för detta pågränsen till lipfärdig så valde att slöa litet pengar till för att kanske vinna. Jag kände i hela kroppen att mitt självförtroende desperat behövde det, och jag vann och jag visste ärligt talat inte hur jag skulle bete mig för att vara glad. Det var tom så att killen bakom ståndet (inte det ståndet:-) utan lotteriståndet sade till mig att le. Kan hjärtat fyllas av så mycket sorg att det tillsist släcker skrattet och leendet?

Övertramp övertramp övertramp

men jag visste inte bättre. Jag var väl runt 25-år gammal och vi var alla samlade runt matbordet i Svedala. Min far och jag bråkade jag var säkert ganska snutig men det var min åsikt jag föröskte få fram, inget annat. En åsikt fick man dock inte lov att ha i hans värld. Helt plötsligt så ser jag bara som i slow-motion hur han tar sitt glas med öl och slänger ölen rakt på mig rakt över matbordet. Visst jag blev arg och pratade inte med honom på ett tag men aldrig en ursäkt, ingenting. Man skulle bara ta emot. De gjorde hela tiden ord och handlingar mot mig som fick mig att känna att det var väl inget konstigt att du fick öl på dig eller att din bror gjorde si och så. Det händer alla ibland.

Jag vet nu att jag förtjänade inte att bli förudmjukad och nedtryckt på det sättet som en öl i ansiktet innebar och han var min far!!Vaf f-n gav honom rätten? Förståelse var en annan sak som inte existerade i familjen såvida det inte var mot brorsan eller farsan själv.

För farsan har man ju varit jävligt förstående mot ofta men det glömde han när han inte hade någon nytta av oss längre. Ska inte skriva här vad jag tycker och tänker om honom men det är ina snälla saker!

Varför höll jag mig mest till honom då kan ni undra? Ja morsan stötte ju bort mig innan jag var tio år fyllda och gjorde klart för mig att för henne så var det bara min brorsa som gällde och min far var snäll mot mig ibland i alla fall även om jag numera nog insett att han bara var det för att kunna utnyttja mig men jag var ett barn fast i en dålig värld som försökte överleva och förneka att ingen ville ha mig för det gör ont när man inser att hur snäll man än är och hur mycket bra man än gör så kommer de ändå aldrig att vilja ha dig. Det gör så jävla ont att leva med den vetskapen.

Där närmade vi oss trelleborg

körde förbi vårt gamla hus som håller på att repareras för fullt av nya ägaren. Hela tiden så väntade man sig at en galning skulle komma utspringande och attackera bilen(ni kan nog gissa vem jag menar:-) Men vi klarade oss än en gång. För jävligt dock att det finns sådana människor som är på det pinsamma sättet och som inte kan tåla olika åsikter och emotsägande.

Thank good i'm perfect:-) NOT!

Men berättade ju inte allt för någon

om vad som hände hemma för ingen trodde mig ändå fullt ut. Brorsan gav ju ett någorlunda normalt intryck när han träffade folk sen så skämdes man ju. Jag var ofta avundsjuk på mina vänner so mverkade att ha en familj. Mina såg till så att jag hade kläder och mat på bordet men det var i stort sett allt och ju äldre brorsan blev desto mindre brydde de sig om mig för att han krävde så mycket.

Själv så var jag livräd för allt och alla. Jag minns att jag samlade på pennor och suddgummi och gärna köte det för min veckopeng. Det var veckans höjdpunkt när man cyklade ner till ICA Karlssons i Svedala för att köpa en penna. Jag köpte mycket sällan godis för det och efterätt slutade de ju med när jag var riktigt liten pga brorsan. Han fick visst ha specialsydda kläder och specialkost i skolan.

På vägen hem så var jag skitskraj för att jag köpte en penna för mina egna pengar och smugglade alltid in allting på mitt rum. Det hände aldrig att jag visade upp för mina föräldrar vad jag köpt eller gjorde och de brydde sig väldigt sällan förutom när de kuna hacka på mig eller håna mig.

Skivor avskydde de ju att jag köpte för att jag lade alla mina sparpengar på det särskil min mor var anti det. Jag minns när någon av ABBorna kommit med en ny skiva som jag bara ville ha. En gång gömde jag den i vår lekstuga för att smyga in den senare och jag gömde dem alltid under kläderna. Det var aldrig jag vågade skylta med vad jag gjorde och så förblev det till den dagen jag flyttade.

Människor tyckte att jag överdrev men den som inte levt under terror kan inte föreställa sig vilken press det är. Även om brorsan eller farsan inte gjorde något på 2 veckor så var det ju stressen med att aldrig veta när farsan skulle dra eller brorsan skulle få ett vredesutbrott som var det jobbiga. Man fick ju vara på sin vakt 24/7. Än idag så rejkar jag tex parkeringsplatser innan jag går in i en affär för att se om där är någon människa som vill mig ont där.Man levde iständig skräck att bli påhoppad.

Skräpigare Stockholmare?

När vi går på bio i Mamö så får vi 9 utav 10 gånger instruktioner av biopersonal att slänga skräp och så i papperkorgen och trots det så klarar massvis inte av att utföra denna lilla akt.

Nu när vi var på bio i stockholm så kom inte instruktionerna(har ni inte dem där?) och det märktes i alla fall på den bion så lät nästan alla sina popcorn och drickor stå kvar när filmen var slut. Varför? Är det för att ni tänker det finns ju personal till det? Eller för att ni är stockholmare?

Hemma från den stora staden uppåt landet

som visst kallar sig huvudstad. Sambon fick en flygbiljet med hotell i födelsedag som det nu var tid att använda. Stackarn hade ju aldrig varit på Gröna Lund så jag tyckte att det var tid att råda bot på det så att jag slapp höra när jag nämde Gröna Lund: Jag vet inte jag har aldrig varit där:-)

Det var en intensiv dag!

Sturup-Arlanda-Gamla stan- titta på tall ship - Katarinahissen - Södermalm och mat på glada stinsen-Glass på ah-s glassbar - Djurgårdsfärja till Gröna lund-Skansen-Gröna Lund-Färja tillbaka-Bio-Hotellet.

Var ganska trött i fötterna då vi gick hela tiden men det var ju bara att bita ihop även om jag verkligen ett tag fick göra allt jag kunde för at inte få ett utbrott där mitt uppe i Stockholm bland folk. Det är inte så lätt alltid för mig att ej ha antidepressiva längre då jag ju verkligen är upp och ner i humöret. Mer kamp utan dem. Blir man deppig så vill man bara slå till människor, skrika åt dem och putta undan dem om de är i vägen och det kan man väl inte görs? Så det tog rejält på krafterna men det var kul att få ge sambon en dag.

Det jobbiga

har väl varit att alla dumpade mig utan att se personen bakom muren som mådde så skit hela tiden. Det är som om de inte kunde fatta att jag faktiskt också kunde må dåligt. De gav mig iheller aldrig någon förklaring utan de föröskte istället gärna ge mig skulden som "den konstiga" och lägga över sina egna fel på mig och när jag sen föröskte säga emot så var jag ännu mer "den konstiga" Jag inser och insåg för länge sedan att jag aldrig kommer att få ett avslut med personerna från mitt förflutna men gud vad gott det hade varit att samla dem i en ring och bara ge dem precis vad jag tycker och tänker om dem. Jag vet ju att om jag fått avslut så hade jag ju haft lättare att gå vidare men om vi tex tar min far.

Jag tror inte att han hade visat några känslor om jag så hållit en pistol mot huvudet på honom. Möjligtvis om jag erbjudit honom en miljon dollar i utbyte men hur seriöst hade det samtalet varit.

Det finns dåliga vixna människor som tror att de är bra så är det bara och tyvärr finns det en hel del av dem. Jag vet det nu. Var väl naiv innan som trodde på behandla andra som du själv vill bli behandlad. Människor idag är gärna ego och ytliga och tar gärna emot utan att ge och kritik är bra at ge men fan ta dig om du svarar tillbaka. Vilken värld.

Jag och min bästa kompis vänskap

började ebba ut på fullt allvar när jag sade att jag inte ville spela in en massa tv-serier till henne varje vecka längre (märkte att det slet bra på min video). När hon inte hade något videoband med vänner mm att hämta så var jag tyvärr inte lika intressant längre. Då hade jag också litet tidigare träffat min sambo och ja jag kanske var överdrivet förälskad i honom i alla fall tyckte hon att jag pratade om honom alltid. Jag försökte verkligen att balansera pojkvän respektive tjejkompis men det var inte lätt för mig för bredvid var ju den här personen som mådde sämre och sämre och mår man dåligt så vet alla som varit där att man får svårare och svårare att få ihop sakerna.

Dessa två kombinationerna tillsammans med att jag kände att inget jag gjorde var bra nog och att hon hellre umgicks med främlingen på gatan än mig gjorde att jag drog mig ur mer och mer fast jag inget hellre ville än att vara hennes vän. Men jag tror att medan jag såg henne som my best friend forever så såg hon mig bara som en "vän"

Jag kommer ihåg nyår 2000 som jag firade hemma hos henne (jag älskade att vara hos hennes familj) och att jag när nya året slagit in sade att detta året skulle jag lära känna allt om henne(jag menade så där som best friends gör) Hon bara tittade på mig och sade det kan du glömma.

En annan gång när jag bjudit hem henne på middag så ringde hon återbud för hennes mamma hade en av hennes favoriträtter den kvällen. I den banan fortsatte det. Vårt stora fel var nog att vi inte pratade ut. Tillsist var kontakten 0.

Sen blev jag då misshandlad av min bror och efter ett tag så bestämde jag mig för att försöka ta upp kontakten med henne igen. Hon var ju min fantastiska kompis från Östra Svenstorp och den enda person från min historia som jag verkligen saknade. Jag började maila henne och hon svarade. Egentligen ville jag inget hellre än att bjuda hem henne till min nya lgh men jag var rädd för ett nej om jag frågade så jag hoppades at hon skulle fråga, det gjorde hon aldrig.

Jag skickade henne polisrapporten från min brors mishandel och hon svara med typ ja det var ju ingen rolig läsning. Liksom nej det är det väl aldrig när man blir misshandlad? Sen gick det så ett tag ett antal halvstela mail där jag höll igen hela tiden för egentligen så längtade ju ju bara efter att hon skulle vilja vara min vän igen, att hon också skulle sakna mig som jag saknade henne.

Sen en dag skrev hon ett mail där hon kommenterade min exvän bimbobralla och hur bra att de fick ett hus innan dottern skulle börja skolan mm. Jag svarade något typ så här:

Allt ska nog gå bra för bimbobralla så länge som hon håller skådespelet uppe. Det var bara min personliga åsikt då bimbobralla verkligen behandlat både mig och min sambo som skit och kört med väldigt mycket dubbelspel och falskspel och vuxenmobbning. Hon hade varit allt annat än en vän sedan jag var snäll nog och presenterade henne för en av våra vänner. Än idag så ver jag inte varför bimbobralla inte kunde hantera situationen mer än att hon blev lika konstigt besatt när hon träffade sin förra man. Snacka om att sambon och jag kände oss lurade där vi ju hade hoppats på att när de nu fick ihop det så skulle vi alla kunna umgås mer men nix. Hon stängde mig totalt ute ur sitt liv på det mest elaka sätt. Mailen var så kalla och opersonliga jag ställde frågor om henne och hennes kille så som kompisar gör men de ignorerades totalt. I mailen var det som om de inte ens var ihopa men åter till saken.....

Glider ifrån ämnet ibland, en sjukdomsrelaterad sak.......

Jag skickade detta mail till min vän i Östra Svenstorp och sen hörde jag aldrig ifrån vännen igen. Ett stort tyvärr men jag respekterar hennes val och kommer alltid att vara tacksam för allt fint hon tillförde mitt liv men hade hon varit en riktig kompis så hade hon inte gjort så dock jag vet det nu. Jag gillade henne så, tyvärr gillade hon mig inte lika mycket och det är ju livet. 

Tack för att ni lyssnade på mitt tjat. Skönt att få ur sig. 

Såg filmen A history of violence ikväll

den med Viggo Mortensen och Maria Bello. Hans gamla liv som ytkesmördare hinner ifatt honom, rejält. Bra film.

När de slogs och han gav sin son en örfil så fick jag en flashback till när jag själv fick en av min far som vuxen. Jag hade varit snutig det var allt. Nu frågar jag mig själv att jag inte reagerade mer då. Det var klart att man tyckte att det var orättvist att de aldrig gjorde så mot brorsan utan där tog de bara emot skit men man blev inte arg, slog tillbaka eller så utan man bara tog och teg och förbannad dem i smyg och på ens rum. Vad gav han rätt att förnedra mig genom att slå mig? Det var liksom sätt henne på plats. Jag såg det dock aldrig då. De lät mig tro att det är normalt att man kan bli behandlad så och visst man kan få på käften men föräldrar ska inte slå sina barn vare sig de är vuxna eller unga. It's wrong!

Så skulle inte Paris Hilton börja ett nytt liv?

Läste precis på US Magazines hemsida att hon setts röka marijuana ihop med Misha Barton's ex Cisci Adler. Eller det kanske inte räknas som en drog? Ok jag vet att det är en sladdertidning men de är sällan totalt ute och reser då skulle de bli stämda hela tiden.

Ifall ni glömt

Så här såg det ju ut i tittente på tomten när min bror lämnade huset. Samma dag som min mor stod och skröt om honom hur fantastiskt duktig och bra han var. Och detta är bara en liten del av tomten. Allt såg lika jävligt ut. Gångarna var överväxta och maskrosor och annat ogräs hade tagit över. Varför erbjöd de sig inte att hjälpa till att göra vid det? Jag väntade hela sommaren.


image46

image47

Hon har inte ringt

trots ett nytt postkort men ja vet att jag inte skulle hoppas det, men gjorde det ändå. Men hon brydde sig inte mer om mig innan jag så att säga tog alla pengarna för tittente (vilket jag inte gjorde håller på med en redovisning som hon ska få upptryckt i huvudet, inte för att hon tror mig mer då)så det är väl bara något nytt hon har att skylla på. Hon är inte den enda elaka modern i världen men fan vad jag är ledsen att jag var en av dem som hamnade hos en sådan. Undrar vad fan jag gjort henne för att få henne att vilja vara så jäkla taskig mot mig som hon har varit genom åren.

Vill vill vill resa men ingen

annan än sambon att resa med och han har ju jobb och nu under semstern vet jag att vi måste fixa huset klart för sen när det är fixat kan vi ju göra mer igen men saknar verkligen en tjejkompis just nu som jag kunnat dra med någonstans och haft litet kul med. Men vem vill vara med skadade konstiga annorlunda utsatta mig som är som en skrämd fågel. Jag tror inte jag är riktigt där än men hjärtat kan ju vilja ändå eller hur?

Sambon:  I LOVE YOU (han läser min blogg troget:-))

Vad ger vissa människor rätten att få

andra att känna sig så litet värda? Jag var och är lika mycket värd som alla andra ändå så känner jag mig fortfarande så ledsen i hjärtat över alla elakheter som jag blivit utsatt för och jag är så osäker och rädd för att bli retad av tom småbarn att ni skulle se hur jag springer fort förbi dem med mina gångstavar, allvarligt önskande att de inte ska ha sett mig och säger något elakt till mig. Förmodar man blir så om man blivit mobbad och skrattad och nedtryckt i hela sitt liv, då kan även orden från en 5-åring såra.

På utsidan verkade jag alltid tuff på insidan grät jag.

Dresden

http://www.imdb.com/title/tt0461658/

En film vi såg igår som inte var så tokig, kanske litet lång men intressant att se då jag inte hade någon aning om att Dresden blev så itubombat i andra världskriget. Orten hamnade även på min lista över platser jag vill besöka.

Orten  ligger ju "bara" 20 mil från Berlin så det är inte så långt för en skåning:-) Jag gillar verkligen att bo så nära europa!

13,21 och man kan väl säga att jag gått upp precis

var uppe en sväng vid 10.00 och tog medicin och åt frukost men blev bara så trött när Laban fick sitt morgonkel.

Anledningen kan nog vara att lermet gick igen!! och att sambon snarkat och så får man honom att lägga sig på sidan bara för att vakna ett litet tag senare av att han ligger på rygg igen och snarkar på! Då vill man bara ta en fot bakom ändan på honom och sparka honom ur sängen:-) eller inte men jobbigt är det och tröt blir man.
Drömde dessutom om både min exvän bimbobralla och min bror i världens konstigaste dröm eller en av dem i alla fall.


Rolig morgon idag,

vaknade med panik, vad händer?

Vad hade hänt? jo där låg jag och sambon och sov och helt plötsligt gick larmet för fullt. Misstänker att det var våra djur som tyckte det var hög tid att vi gick upp. Bara de nu inte gör så varje morgon:-)

Är det det som kallas att hålla ett löfte

samma år som min far svor dyrt och heligt att han skulle sköta den mekaniska verkstad han vile starta upp i mitt namn så gav han några månader senare bakom min rygg min bror fullständig fullmakt i företaget. Broren som aldrig klarat något och hur mycket han än vill inte tycks klara av att sköta saker och ting(stor skuld från mina föräldrar där)

Broderade litet idag,

ska börja måla igen både vattenfärg och olja. Tänkte jag skulle försöka måla klart en bild jag började på innan jag blev sjuk för ca 5 år sedan. Jag avskyr när saker inte avslutas. Det är en söt liten tavla på några äpplen som är röda och fina och riktigt goda, tagna av min vän från Östra Svenstorp. Det är en liten liten tavla så det ska jag nog klara av, förhoppningsvis.

Fy fan vad jag är tråkig:-) Svårt att fatta att jag var an clown en gång i tiden som skrattade ofta. Människor borde tänka på hur de skadar andra inan de beter sig som svin och idioter, tänk så mycket bättre världen varit då.

Revolution!!

Jag har börjat minnas ett minne med min bror

jag tror att vi var hos mina kusiner i alstad och firade någon av deras födelsedag. Jag tror att han inte ville vara med men att mina föräldrar tvingade honom. Han var myndig och så. Jag tror att han var så otrvlig och arg på plats att vi tillsist fick avbryta festen och köra hem pga honom och om jag inte minns fel (och här kan jag ha fel)så var det sista gången som vi umgicks med mina kusiner eller blev bjudna på någon fest. Som sagt, allt funkade ok tills han kom upp i tonåren sen blev hans problem bara värre och värre.

Det är verkligen en konstig känsla när man får tillbaka saker som man totalt glömt. Tills de sista åren så är nästan ålderna 0-26 mest minnesluckor för mig.

Vad hade hänt om jag skrikit till?

Ja det ser nu ju! Som den gången för något år sedan då jag lånade två av mina disneydvd filmer till min far och sen ville ha igen dem. Bad honom typ i ett och ett halvt år och väldigt snällt fast man egentligen ville skrika och skälla ut honom för vad är det för förälder som lånar ut andras filmer till sina egna bekanta och sen inte ser till så att han får tillbaka dem. Så här iefterhand, det skulle inte förvåna mig om han gav bort dem. Tillsist fick jag köpa nya som han i alla fall betalade men åter till saken.

Där skulle jag ju varit arg och förbannad och visat honom det istället satt man där och log när man försökte få igen sina egna filmer och det var väl så det var för mig  alltid även hos vänner. Var glad ställ inte till det och acceptera att du är oss undergiven då får du vara med och leka. Jag visste med min far att om man sällde till en scen så tog han avstånd direkt. Det var bara min bror som det accepterades fr¨ån. Jag fick aldrig känna eller skrika på dem eller visa ilska. Då stöte de bort mig med en gång så slutsats. Håll dig undan förutom när vi behöver dig och allt funkar för oss. Och jag trodde inte jag var värd bättre.

Gick den långa rundan idag med mina gångstavar

jobbigt......men jag gjorded det trots sen kväll och trött jag och mygg. Äter onyttigt så jag vet att det är därför som det står och stampar sen har jag ju mina sjukdomsproblem som gör att jag har ett extra helvete med vikten, brist på sköldkörtlar, kalium och psykisk hälsa osv. Står stilla och stampar på runt 101 och vill så gräsligt gärna under 100 så att jag kan fortsätta att sjunka mot 90 för att sedan ta 80 och 70 men det räcker att jag ska titta på mat för att gå upp. Längtar bort skulle vilja resa gärna med en icke existerande kompis, men jag kommer över det. Längtar redan till nästa år då är redan Paris och Amsterdam bestämt.

Paris skulle jag ju till när jag var runt 20 år men avbokade det pga att min mor fick hjärnblödningen, snacka om att hon fått mig att ångra att jag inte reste men man trodde ju att man skulle få igen vänligheten. Ibland låter jag som en bitter gammal kärring jag vet men det är svårt i alla fall för mig att inte vara bitter när man blivit så utnyttjad av så många.

Sambon är rolig mitt i natten

Väck honom då och säg eller gör någonting med honom. Han beter sig helt normalt och gör  vad han ska men nästa dag minns han ingenting. Som inatt när jag glömde sätta av larmet och satte igång det för fullt. Han pratar med securitas som vanligt.

Näsa morgon så mins han inte ett dugg. Undar vad jag ska göra med honom inatt??

De hade knappt koll på någonting som jag gjorde

på skolfotograferingar kunde jag se ut hur som helst för där var aldrig någon mor eller far som sade till mig var jag skulle ta på mig. Jag minns att jag i mellanstadiet gick dit i en tröja som det stod svedala scoutkår på och kvällen innan hade jag fått för mig att klippa min lugg då jag glömt att det var fotografering dagen efter så luggen var KORT och så bra som den kan lbi när en femteklassare klipper sig.

Vi bråkade och bråkade

om hur mycket pengar jag skulle betala hem när jag fick mitt kas. Då jag bara fick 3000 så tyckte jag det var jävligt orättvist att skulla betala hem 1500 i månaden mycket pga att min bror kom hem varje dag och åt betydligt mer än vad jag gjorde och betalade inte ett dugg. Fy fan vad vi munhöggs jag och min mor men hon gav sig inte så 1500 blev det för det var ju som hon sade vad min bror fått betala hem när han bodde hemma. Men ingen av mina föräldrar såg det orättvisa i att han kom hem i flera år och åt varje dag utan att betala ett öre. Jag försökte prata med min far om det men som alltid var det för döva öron och utan engagemang.

Och de lät ju bli att ta betalat av honom för att han kursat sitt företag och hade ont om pengar och de tyckte att det var så syd om honom men det hade han ju inte i alla åren då han fick ett nytt jobb osv.

Var fan var sympatin för mig? Varför fick jag inte må dåligt och ha det skit? Varför kunde de aldrig föreställa sig det eller att jag kunde behöva dem?

Hur kunde de behandla brorsan som ett helgon? När de samtidigt ända tills jag flyttade hemifrån(gjorde det när jag var 26 år) bråkade om honom nästan varje dag och då var han 31 år gammal.

Min mor sade en gång att hon ville ha en flicka och en pojke. Varför undrar jag? För att ha någon att trampa på när andra trampade på henne eller?

Regnet det bara öser ner

nu kan kanalbarnen verkligen göra skäl för namnet kanalbarnen:-) Läste att Falsterbo horse show ställdes in idag.


Bara för att ge ett exempel på min mors besatthet

av min bror och hennes oförmåga att se hans fel. När hon låg på rehabcentret i Orup efter att ha fått sin hjärnblödning så fick hon ju tillsist komma hem till Svedala på helgerna.

Den enda som kunde köra bilen av min far och bror var min bror. Då var hon tyst, körde min far så var det bromsa bromsa hela tiden nästan skrikandes och jag lovar han körde inte så jäkla dåligt.

Så skickade ett nytt vykort från

Köpenhamn igår till känslokalla morsan. Why the fuck do i care?

Bra fråga. Har man aldrig kännt sig älskad av sina föräldrar så är det nog någonting som man alltid längtar efter även om jag är realist och vet att det förmodligen inte kommer at hända. Inte så länge brorsan lever i alla fall. Han är som ett virus. Dödligt sådant. Önskar att jag inte behövt skriva det om hoom. Hade velat ha ett bra förhållande med honom men jag tror att ju äldre ha nblev desto mer märktes hans problem och desto svårare fick han att acceptera att jag fanns.

Min mor offrade verkligen allt för honom hoppas att han var värd det.

Men varför skickade jag vykort. Förmodligen för att jag vill slå in i huvudet på henne vad hon kunnat haft om hon inte suttit och surat och trott på lögner. Hjälper det? tvivlar på det!

Tänk jag krävde så litet av de tre. Litet uppmärksamhet ibland men inte ens det kunde de offra. Kanske gjorde jag fel som drog mig undan. Det var ju alltid de tre i vardagsrummet och så satt jag uppe på mitt rum i ensamhet men jag mådde så dåligt av att ha min bror där alltid. Det var som att inte kunna andas.

De är de som ska förklara sig för mig varför de behandlat mig som en spetälsk ovh ändå så känner jag att jag måste förkalra mig. De har kvar makten över mig fortfarande men jag tror att det är för att de hållit mig på sparlåga. Jag längtar fortfarande efter gemenskapen och uppmrärksamheten från dem. Den som jag fick varenda gång min bror var borta. Då var vi en familj som kunde äta en middag ihopa utan et bråk eller utbrott. Det säger väl allt?

I miss you Tass

Every second. Du var mitt allt, tårarna trillar för fullt!

Jag glömde ju berätta

sex imorse. Kryss i taket:-) Inget negativt dock men när man varit så uppfyllda av problem som sambon och jag varit de sista åren tack vare hans och min familj så är ju liksom inte sexlusten så stor samt att jag gick ju även på antidepressiva som tog väck det.

Jag brukar tänka så här:

Vår kärlek är på ett djupare plan då den definitivt inte bygger på sex men imorse fick jag som sagt:-)

Varit i Köpenhamn idag

det var dejligt:-) Jag och sambon brukar säga att solen skiner alltid i Köpenhamn och det gjorde den idag också. Nu när vi har årskort på tivoli så får vi ju se till att komma in där litet oftare idag blev det inga karuseller dock då jag köpte en storblommig  vacker vit orkide för bara 50 danska kronor. Jag är nog den som känner mig som mer dansk än svensk, tror jag!

Jag vill bara säga att även om jag

kan verka väldigt crazy av saknad, (som ni har förstått så är det min kompis i Östra Svenstorp som jag verkligen saknar mest och är ledsen över att hon gick förlorad i all röra) med min mor, far och andra människor som fanns i mitt liv (vissa saknar jag dock inte alls)

Åter till poängen crazy av saknad var jag visst på! Jag är fullt medveten om att riktiga vänner och människor som verkligen brytt sig om personen och människan i mig, ja de hade sett igenom fasaden och sprickorna som fanns och visat förståelse när jag uppförde mig konstigt och inte gett sig förrän de kommit igenom min mur och försökt att hjälpa mig. De hade inte tagit den lätta vägen ut. Tecknena fanns där på hur dåligt jag mådde om de bara velat se dem.

When the going gets tough the tough get going.

Ett favoritminne

En sommar i Lysekil. Vi var hos min fars bror som bor i Hedekas och han hjälpte honom att tapetsera medan han gjorde det så tog någon med oss barn till cirkus. Det är första och ända gången som jag varit på cirkus jag kan inte varit mer än ca 5 år gammal. Jag minns att jag skrattade, hade kul och var riktigt glad. Det är ett av mina favoritminnen, innan allt började gå så fel eler innan vi som barn blev medvetna om det i alla fall.

Vi tillbringade en he ldel tid i Lysekil när jag växte upp. Jag gillade det särskilt när vi var i min farbrors sommarstuga, den låg så att där var klippor bakom tomten som man kunde klättra upp på och när man gick tillräckligt högt upp så strålade solen på en och man kunde stå upp och se vattnet.

En dag ska jag ta med sambon upp där, förhoppningsvis snart. Tyvärr inte till min släkt däruppe då de står på min bror och fars sida. Ibland så känns det verkligen som om man föddes upp i kallaste släkten i Sverige och Svedala. Jag gillade verkligen dem där uppe även om vi inte träffades så ofta.


De hade ett barn som var några år äldre än mig, en son. Han var ett riktigt solsken och är det säkert ännu. Sista minne jag har av honom är hur vi sitter på golvet i mitt rum i Svedala och han berättar historian om hur han fick krympt sina öron. Jag minns att jag skrattade så att jag fick håll. Synd att jag förlorade kontakten med honom, vi kunde nog haft kul ihopa. Min familj gjorde verkligen ett bra jobb med att dölja sina konstigheter och min brors speciellt då för världen. Det finns inget jobbigare än att slåss för att bli trodd. Till sist ger man upp.

Jag kan ärligt säga att ingen i min familj och släkt såg verkligen mig. De såg inte hur dåligt jag mådde. Vi spelade alla familj allt för bra.


Hur kunde allting bli

så fel?

Första sommarjobbet var

på Svedala-Arbrå i Svedala numera heter det visst Sandvik(tror jag) Mamma fixade det bakom min rygg den sommaren jag gick ut 9-onde klass på Centralskolan i Svedala. Jag skulle sköta ett lagers inventering i tre veckor. Grymt tråkigt jobb och då platsen bestod av en massa gubbsjuka män så kände man sig ganska utsatt och obehagligt till mods hela tiden dessutom.

Jag minns också att jag var så ledsen för den sommaren skulle ju i mina ögon bli min sista sommar i frihet innan gymnasium och sommarjobb men jag visste att jag inte hade något val. Man sade inte nej till min familj, det förstod de inte. Jag har nog aldrig känt mig förstådd av dem eller känd att jag passat in. Min bästa kompis hade inget somarjobb förutom att hon skulle hjälpa till hemma vilket säkert kunde vara jobbigt nog men jag kommer ihåg att jag var så avis på henne som hade friheten. Min familj gav mig inte friheten över mitt liv ens när jag fyllde 30 år.

Så hur får man bäst ut sin blogg?

några tips?

Jag slöt mig och gör det fortfarande

ganska fort till någon som visar mig vänlighet även om jag samtidigt har svårt att lita på, ja tom sambon. Så fort jag blev litet bekant med någon så började jag i mitt huvud planera resor och ville göra massvis av saker med dem. Det är förmodligen även därför jag var så lätt att få med på saker, jag var helt enkelt så glad och tacksam över att någon ville vara med mig och ensamheten som jag hade hemmet kompenserade jag så gott jag kunde med de få vänner jag trodde att jag hade. Än idag så drömmre jag om att min fd. kompis ska höra av sig, se mig från ett annat ljus och vi ska börja umgås igen. I min hjärna vimlar det av saker och drömmar om hur jag velat göra saker istället för hur de blev.

Jag var ofta väldigt ensam och det var inte lätt. Kanske kan någon någon gång se vilket helvete jag vandrat genom och förstå att omständigheterna gjorde mig annorlunda och att jag för fan hade vatten över huvudet i 15 års tid och att jag bara var människa. Det knäckte mig helt enkelt. Min sambo och terapeft har förstått det.

Sambon säger alltid att om jag inte hadesett det med egna ögon så hade jag inte trott på dig när du berättat din livshistoria men han har ju sett massvis av övertramp mot mig de här sista åren.

Ibland funderar jag dock på om jag gjorde rätt som bröt mig loss. Priset blev högt men jag tror att jag var tvungen. Det var det eller dö. Jag hade inget val.

Leker litet med tanken om jag ska våga sätta ut ett

telefonnummer till mig igen på hitta.se men då jag ju totalt gått under jorden så är där väl ingen som kommer ihåg mig och de som gör det har väl dömt mig till att var aen udda och annorlunda person. De kunde inte ha mer fel. Jag är missförstådd och fruktansvärt ensam. Jag vågar bara inte tänka på hur mitt liv sett ut om jag inte träffat sambon för nio år sedan där på kontoret i Limhamn Malmö, där jag jobbade just då.

Jag tog en chans och skickade honom ett mail tillsist då jag förr så pladask. Kan knappt fatta att blyga rädda be om ursäkt för att jag finns vågade det.

Jag lämnade ut min fars firma telefonnummer då den fanns på mitt rum i Svedala på Roslätt (bodde fortfarande hemma).

Det ringde och ringde den kvällen men jag vågade inte svara. Nästa dag hade jag ett långt långt mail i min jobbedator och på den vägen är det.

Jag tog en chans och fick högsta vinsten och för det är jag så tacksam.

Läste i en spalt om

Kronprinsessan Vicoria i Expressen. Har ingen aning om hon är tråkig men det var så klockrent vad jag skulle sagt till och om Bimbobralla för några år sedan. Nu sade jag något liknande till henne men kanske mer odiplomatiskt.

1. Klockorna stannar, Victoria!

Jag kollade in SVT:s Victoria-fyller-30-intervju med La Principessa. Mina förväntningar var inte höga, men min besvikelse ändå enorm. Kronprinsessan är så tråkigt stiff att klockorna stannar (ja, min gjorde faktiskt det). På alla frågor av minsta privat karaktär (typ, hur mår du?) är hon hal som en nyfångad lax och slingrar sig så att svaret blir... ett otillfredsställande ingenting. Åh, Victoria, du behöver inte berätta allt om ditt och Daniels samliv, det är inte det jag förväntar mig. Men hur vore det om du droppade klyschorna och skaffade en personlighet?

Bruce S i Svedala?

Ja det kunde nästan vara sant då vi såg den nummerskylten i Båstad på en bil. Ok, nu kan han som har bilen heta Bruce S men annars så går ju tankarna till att det är ett extremt Bruce Springsteen fan som skaffat sig en litet häftig nummer plåt. Han är ju avgudad av många. Annars är min favorit här i skåne den som har nummerplåten LARMAD eller 1 Krona. De är litet roliga! Mini me är också ganska bra.

Saknar Kina jättemycket

varför kunde jag inte haft en tjejkompis som jag kunde dragit till Beijing på tjejvecka nu i höst eller kanske Hong Kong.

Hong Kong, Hainan och Tokyo är de tre platserna jag allra helst vill besöka nästa gång men det går som sagt alldeles utmärkt med "bara" Beijing också.

Idag gjorde jag vad en människa som håller på att gå ner i vikt ABSOLUT

inte ska göra. Lunchbuffe på Pizza Hut med Louisianna på menyn och det var gott:-) men jag avstod Hollandia och Le Trois Roses (malmös bästa chocolaterie)

Letandet på bokhylla gick vidare men det blir nog en trip till Nilssons möbler i Svedala. Retar mig nu att jag inte hamstrade mer av den billiga bokyllan som de hade där.

Köpte även gångstavar idag. Det är ganska fantastiskt att man kan öka förbränningen med 40% om man använderdem och som jagser det. Ska jag ändå gå så.......

Tankarna där, ledsen i mig men försöker slå bort det. Brottsmisstänkta får åtminstone chans att försvara sig. Jag dömdes utan rättegång.

Jag är så tacksam över att jag fick tillbringa så mycket

tid som jag gjorde i Östra Svenstorp i Svedala. De fick mig att känna mig som en i familjen och de skulle bara veta hur ledsen jag är över att de inte finns i mitt liv längre. Jag gillade dem alla så mycket men jag kände ju att jag blev utestängd från gemenskapen. Jag vet att jag inte är oskyldig jag framstod säkert som väldigt svår och konstig men det var inget jag gjorde med vilje. Mitt liv var ett helvete och jag kände mig så ensam.

If I could i would.......

När min kompis blev au-pair

i USA, St. Louis och Ohio för att vara exact så kände jag att jag också skulle vilja resa men dels hade jag inte körkort och dels så vågade jag inte lämna hemmet då jag var rädd att det skulle rasera om jag inte var där och höll koll på det och jag är så förbannad på mina föräldrar för att det låste fast mig så. För att de gjorde så att jag i min ungdom kände at jag var tvungen att vara där för alla. De gjorde ju aldrig något för att uppmuntra mig iheller tvärtom. Sen vågade jag inte lämna hemmet pga min katt Lotta iheller. Hon var ju allt jag hade men jag visste att om jag lämnade så var risken stor att min familj gjorde sig av med henne då hon kissade inne ibland. Trots allt så ångrar jag väl inte att jag stannade kvar men det är bara pga att jag vet att jag skyddade Lotta från dem då men kompis vad jag hade älskat att resa mer med dig. Tack för alla fina stunder du gav mig och sorry att jag inte höll hela vägen ut men det kunde jag inte hjälpa. Det var så tufft för mig i min familj, mycket tuffare än vad du någonsin förstod. Jag berättade ju inte allt då jag skämdes.

En morgon med tre katter

kan bara börja med kattastrof. Numera vågar vi inte ens säga ett pip om vi vaknar för då hör kattungen oss med en gång och det är kört direkt.  Idag var det sitta uppe på tv-n som gällde ja ni hörde rätt vi är en av de få svenskar som inte skaffat platt tv än:-) Hoppa upp i fönstret fullt med orkideer är också ganska populärt hos henne men inte hos mig:-) Och tidiga morgnar vilket ju inte alls är bra för mig tex då jag ju behöver mi nsömn om jag inte ska vara för deppig. Utsoven och jag är en mycket gladare människa. Ja, jag har tänkt litet idag men försöker boxa bort tankarna när de kommer. 

Varför var jag inget att vara stolt över?

Kan ni svara mig på den?

Jag ska erkänna att jag fantiserar om att någon

från mitt förflutna, en snäll själ ska hitta min blogg läsa om allt helvete. Kanske för första gången förstå och ta kontakt för att vilja hjälpa och stötta och lyssna på mig. Det är en dröm. 

I veckor låste jag in mig i mitt rum

på Roslätt dit vi flyttade när vi förlorade huset. Jag var arg på alla, rät massvis och spelade Maria Mc Kee's låt I'm not listening på högsta nivå. Och inte hade jag någon enda som ville förstå mig och som jag kunde prata med jag kände mig så fruktansvärt ensam.

Att flytta ifrån barndomshemmet

var hemskt. Det var som om väggarna rasade och ingen förstod. Min bästa vän tyckte bara jag var löjlig. Det var ju bara ett hus men det var min trygghet. Det var där jag gömde mig på toaletten när jag ville vara ifred eller kundestänga in mig på mitt rum eller kunde stå i stora rummet och titta på stjärnorna. Det var enda stället på gjorden som jag kände att jag hörde hemma i Svedala ja på jorden.Det var enda tryggheten som jag hade.

Tack för att ni läser ensamma mig

tack för att ni inte dömmer utan förstår hur skit jag mått. Tack för att ni återkommer till min blogg. Ni är främlingar men just nu så är ni bland de bästa vänner som jag har. Det krävs så litet för att göra en annan människa glad och jag är väldigt lätt att göra glad. Tack för att ni inte missförstår mig som så många andra gjort.

Äntligen efter år av längtan

så blev det av. Jag har nu i ugnen en styck kaloririk pecanpaj. En sak till som min kompis gav mig. Hon tillförde så många underbara saker i mitt liv som jag för alltid är tacksam för.

En sak som jag tänker på ibland

är en sak som bimbobralla sade att min vän från Östra Svenstorp sade. Hon frågade sin mamma en gång för något år sedan varför jag drog mig undan henne men kunde umgås med bimbobralla som då bodde i Hörby.

Mamman ska ha svarat något typ att det var för att hon bodde på avstånd och inte var så nära som Svedala(om jag minns rätt)

Det är så fel så att det inte kunde vara mer fel. Jag försökte säkert på fel sätt då jag var väldigt pressad sen början på 90-talet och värre blev det för varje år men jag skulle så vilja (än idag) att skicka ett mail eller brev eller ringa henne för att förklara att:

Jag drog mig undan för jag inte visste hur jag skulle kunna duga åt henne. Jag kände hela tiden att hon hellre tillbringade tid med sin bror och mor(ja vem som helst förutom mig) och hellre gjorde saker med dem. När jag föreslog något så passade det sällan och hon kunde inte ens gå på en bio eller konsert bara för sällskaps skull men hon hade inga problem att följa med sin bror på en massa saker bara för sällskaps skull. Hon släppte helt enkelt aldrig in mig och jag visste till sist inte vilket ben jag skulle stå på. Jag är så ledsen för att vi inte är vänner idag.

Till sist mådde jag så dåligt när jag fick mail från henne att jag fick värsta magkatarren och det var inte för att jag inte blev glad utan för att hon gjorde mig så nervös eftersom jag hela tiden kände att jag inte dög och var tvungen att anstränga mig för att göra just det duga.

Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle hantera situationen men jag ville inget hellre än att vara hennes vän.

Min allra bästa vän

enligt mig är den enda jag verkligen saknar. Om hon slutade maila mig för att jag skrev en sak om bimbobralla så är det synd för hon skulle bara veta så mycket skit denna tjej sagt om henne bakom ryggen. Att hon slutade maila gjorde mig dock väldigt ledsen men jag försöker förstå, i min låtsasvärld så skulle vi bli bästa vänner igen dock och resa en massvis. Men det var bara i min låtsasvärld.

Jag har dock jäkligt svårt att vara bitter på henne då hon gav mig de tre bästa veckorna i mitt liv sommaren 92 tror jag? Mitt i alla problem så lät hon mig komma över till henne i USA och åka runt. Vi var bla i Charleston och på en alldeles underbar ö som heter south padre island.Jag har aldrig måttså bra som jag mådde de veckorna.

Hon vet det inte men jag tänker på denna resa nästan varje dag fortfarande och på hur fri och glad jag kände mig de där veckorna och på hur bra jag mådde då och för det kan jag inte vara annat än full av tacksamhet.

Önskar hon kunde förstått hur nerbruten jag var fast jag försökte dölja det. Önskar hon klarat av att se bakom masken.

Min fd. kompis bimbobralla

är verkligen typexemplet på hur dumt en kvinna kan bete sig om hon träffar en karl. Hennes fd. man som hon träffade när hon var ca 20 år gammal var fd. narkoman och dubbelt så gammal som henne och sjukpensionär och hade precis fått barn med sin sambo. Detta hindrade dock inte bimbobralla från att ha en affär med honom när han bodde på en typ av behandlingshem då han ju som alla män sade att det var över med den andra kvinnan och de bråkade mycket osv.  Själv hade jag ju sagt till honom att återkomma när han flyttat ut från huset som de bodde ihopa i men jag hade nog haft jävligt svårt att hålla på med någon som precis blivit far. Prioteringarna för honom borde ju liksom ligga på litet andra saker.

Sen offrade hon kontakt med familj, de vänner som vågade ha en åsikt(därför höll man käften för man ville ju hålla koll på henne fall hon skulle behöva ens hjälp), ja allt. Han var otrogen mot henne och hon ursäktade det och det lustiga var ju att det var med sambon han var det , söp, kontrollerade allt hon gjorde. Jag minns att hon inte vågade ringa om inte han var borta mm.

Sen presenterade jag henne flera år efter att hon lämnat denna man för sin nuvarande. De verkade inte alls passa ihopa men jag förmodar att hon som första gången tog första bästa. Sen var det som förra gången fort skulle det gå.

Nuvarande mannen tyckte att det var så bra med henne för han kunde säga till henne att gå ut i köket och göra en smörgås åt honom och det hade aldrig hans gamla tjej gjort. Ja, jag förmodar att vi alla har olika definieringar på vad kärlek är och tur är väl det.


Vilken dröm

Dels var jag tillbaka i vårt gamla hus i Svedala där jag bodde som barn och hade min trygghet och dels så var George Clooney där och var kompis med mig. Vi pratade och skrattade och hade jättekul. Det var så att man inte ville vakna upp.

Precis släktforskat litet

och om jag fattat det rätt så kan man säga att det här huset i tittente som jag sålde hade varit i familjens ägo i 150 år, vilket man kan säga är ganska stort. Sen kom mn bror med välsignelse från mina föräldrar och kvaddade stället så mycket att det blev rivningshotat ochså förstört att det var lika bra att sälja det .

Nu när jag vet detta med 150 år så har jag ännu svårare att fatta att min mor inte var upprörd på min bror hur han misskötte stället men det är klart allt dåligt han gör får jag ju skulden för(ler sorgset)

Min bror vad mer kan jag säga? och göra? annat än att skaka på huvudet.

Då är det arbetsledare hela dagen

som gäller imorgon igen. Jag ska bara stå där med piskan och säga switch!!!!

Pratar givetvis om sambon som jobbar på huset medan jag leder och fördelar och är litet snäll ibland:-)

Men det ska hända sakar. Vägrar bli en av dem som bara pratar om att göra det men sedan aldrig gör det.

Say what you mean and mean what you say:-)

Ät här

Den stora behållningen idag på Österlen var Buhres fisk i Kivik

http://www.buhresfisk.se/index.html

Kanske litet dyrt men fisk kostar och det var värt det. Mycket gott och massvis att välja på och vilken lyxbutik de hade med massvis att välja på.

Mycket mycket trevligt ställe att äta på, hög mysfaktor och kanonfisk.

Hemma från Kiviks marknad

Det var första gången någonsin som vi besökte den, mest för att kolla om den verkligen var så himla speciell som man läst om i tidningar och jag kan väl konstatera att....

den kanske är speciell om inte annat så låg den väldigt vackert där vid vattnet men.....

Nu har jag sett sjöbo, hörby, vellinge, svedala och kiviks marknad och jag kan väl konstatera att jag är ingen marknadsmänniska. Jag handlar inget där, äter inte en massa där (idag blev det en munk och en ramlösa) och tycker mest att det är jobbigt med allt folk och att de har samma jäkla saker i vart och varannat stånd och om jag vill åka karuseller så säger jag bara

Tivoli och Liseberg men jag kan föstå att det är bra för barnfamiljer

Skickade ju ett kort från Båstad

till min mor dum som jag är. Ge upp eller hur? Hade nog varit så mycket lättare att göra om de inte gav mig skulden för mitt fiasko till bror. Jag vet inte varför men jag är allergisk mot det, att få skulden för hans misslyckanden. Han får aldrig skit för dem men jag får. Åter till kortet....

Skrev synd att hon inte ringde och hade varit kul att ha henne med och att jag önskade hon kunde förstå att barn skulle behandlas lika. Detta gick med posten i måndags så i bästa fall ska hon ha fått det idag.

Jag min dumma idiot, panndöda jäkel sitter här igen och väntar p åatt telefonen ska ringa. Fast jag vet att jag har föräldrar som uppenbarligen har hjärtan av is när det gäller mig. Det enda jag kan trösta mig med är att jag i alla fall inte sitter 24 timmar om dygnet och är ledsen numera över dem utan det kommer i perioder. Och trots många upp och ner och det är verkligen inte lätt så gör jag det utan antidepressiva också. Vilket förmodligen är en av anledningarna till alla tvångstankar om döden mm, röster mm. Tack och lov för min sambo men ibland önskar jag att jag hade en vän till. Någon som inte dömde mig utan bara lyssnade. Problemet är att jag vet inte om jag någonsin vågar lita på någon igen eller öppna upp mig.

Once bitten, twice shy.

När jag var liten

kan väl varit en 9-10 år ca så snodde jag min brors fib aktuellt och rapport och läste sexnovellerna. Kanske inget med det ingen aning vad barn i den åldern gör men jag minns att jag smugglade med mig några när vi skulle upp till Skuggebo och hälsa på min bror. Vi bodde i tält utanför lägerplatsen några dagar. Satt och läste i en av dessa när min far kom in i tältet. Inte ett ljud sade han om det, inte en kommentar. Han bara tittade på mig och gick ut igen. Har alltid tyckt det varit skumt.

Scoutläger när jag var närmare 18 år gammal

Skuggebo var platsen det ligger i Småland. Skulle inte vara med på lägret men min mor skulle upp och hjälpa till i köket där några dagar. Tvinagade upp där med henne för att det kundevara bra för mig att komma ut bland människor vilket i och för sig säkert stämde men varför tvinga ut mig på saker som fick mig att må skit. Minns hur jag gick där i min ensamhet och räknade minuterna tills jag skulle få komma hem igen. Inte en enda kontakt gjordes och jag var förmodligen mer ensam där än hemma. Varför kundede inteförsökt att närma sig mig och lära känna mig? Det gjorde de aldrig. De har ingen aning vem jag är som människa och har nog aldrig haft det.

Sambon är hemma, semester

vilket är jättekul men då han pular en hel del med huset så är det mycket ensamtid fortfarande. Jag kan gå 2-3 timmar sen måste jag aktiveras då tankarna och depressionerna kommer. Tack och lov för min blogg. Många kanske frågar sig varför så öppen? Varför dölja något jag är den jag är? Sen gav jag mig ett löfte i mellanstadiet som jag föröskt att hålla sen dess även om det satt mig i en del jobbiga situationer och gjort att jag fått en del ovänner.

Löftet var: Var alltid ärlig, ljug inte. Det kom nog mycket till pga att jag var trött på alla lögner som jag växte upp med i familjen. Man visste ju aldrig vad som var sant och har ju alltid fått ha som regel att människor ljuger för dig. På detta sätt så behöver jag åtminstone inte hållaredan på vad jag sagt till olika människor utan vet att det är samma sak alltid. Jag är ju som ni vet dessutom allergisk mot ytliga människor särskilt de som inte erkänner att de är det utan lurar i sig själva att de är så hippa och udda. Är du ytlig så ha i alla fall så mycket i dig att du säger jag är ytlig det står jag för.

Men hallå!!!!

Har människan fått utopererat sitt hjärta? Jag vet att alla inte är så men skrämmande många och jag kan verkligen inte fatta att man år 2007 behandlar katter så här dåligt och kommer iväg med det och kan se sig själv i ögonen efteråt. Är människan så korkad numera? Hade jag haft miljoner så hade jag utan tvekan startat ett katthem för att hjälpa alla dessa stackars djur. Inför djurpolis i Sverige också, det behövs det är ju inte bar aktter utan tex reptiler också. Hur kan man bara slänga ut dessa i naturen?? Tänk på alla de stackare som jag som nästan bajsar p åmig av skräck bara jag skriver namnet reptil!!!

http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,1120258,00.html

Man fick tjata sig till allt man ville att far skulle göra med en

från semestrar till en bio. Bion tog mig tjugo år av tjat. Det hände en gång Twister på Royal i Malmö. Alltid detta tjat om att han skulle ta sig tid med en det var aldrig han som insisterade på att tillbringa tid med en. På sommarlovet var man i tonåren glad om han hade tid att ta fem dagar ledigt. Och inte hade man någon att prata medom hur dåligt man mådde. Tänk om tex min farmor när jag försökte prata med henne om det inte hade suttit där på sin veranda i Svedala och stött bort mig utan försökt lyssna istället för att säga det var aldrig en bara som bråkade. Tänk om han hade lyssnat istället. Det var ju första och sista gången som man försökte få hjälp där.

Katten har ett lika stort värde som vilket annat husdjur

När ska ni elaka elak människor (som det tydligen finns gått av numera) fatta detta. Hoppas ni får samma bahandling själva som ni väljer att ge era djur.

http://www.aftonbladet.se/vss/vasteras/story/0,2789,1120194,00.html


Rör inte

image45
Den är min bara jag får dricka!

Danska glassbaren

image44

Bläh! Första och sista gången!

Norrvikens trädgårdar igen

image43

Mycket vackert att promenera ibland.


3 vackra ting

Näckrosor från Norrvikens trädgårdar. En mycket vacker park men 90 kronor? Ja jag förmodar att de måste kunna sköta parken annars så kändes det kanske litet saftigt.

image41

Vi var alltså i Båstad

har aldrig varit där förr och med tanke på att det inte ligger så långt ifrån och man kommit förbi det så ofta på väg hem från Göteborg så tyckte jag det var katastrof. Det var ju en mysig och vacker liten ort, by eller vad man ska kalla det.

Hamnen var väldigt trevlig och där var ju ett antal lyxkryssare.

Vi skrattade gott åt tre bratz som kom in på sin båt när vi satt och åt i hamnen. En vid ratten, en perfekt placerad i båt och en liggandes lagom nonchalant frammevid.

De hade nog köpt på rea ni vet köp tre betala för två för det var exact samma randiga skjortor och solglasögonen givetvis men det roligaste var hur de till 110% ansträngde sig för att se så där lagom nochalant kaxiga ut när de glad in. Inte ett leende där inte. Leende är inte coolt:-) Det var lite Posh stuk över dem:-) Kan inte vara lätt att vara en bratz är allt jag kan konstatera.

Hemma igen efter en studieresa i hur gör en bratz?

Porche krävs, lagom med solbränna, tvättbräda givetvis, le inte för då kan du inte se cool ut, magen in och bröstet ut, solglasögon och en snygg fejkstockholmska.

Har garvat ganska mycket idag åt dessa pinsamma människor. Där var många små Paris Hilton wannabies med de höga klackarna och hunden i väskan.

Hon var sur för att jag behöll alla pengarna

Till en viss del kan jag förstå henne och jag har också haft dåligt samvete för det då jag ju alltid så det där jävla huset som min mors och ALDRIG ville ha det.

Varför kan hon inte tänka på att om vi inte gjort vid Tittente så hadedet inte ens gått attsälja så mycket hade brorsan förstört det. Vi fick riva ut kök helt för att han misskött det så. De som köpte vet inte ens om de ska behålla eller riva huset så förstört är det. Huset hade varit värt säkert miljonen mer om brorsan inte förstört så mycket och jag vill ju inte betala för hans brist på kapacitet utan räknar vad de säger var deras sk. andelar på vad huset skulle ha kostat om man skött huset normalt. Jag fick extra ksotander pga att jag fick lägga ut för hans vräkning pengar jag kanske ska få igen men det är inte säkert. Jaag betalade fastighetsskatten där för honom i alla år medan han bodde där gratis. Jag fick ökade advokatkostnader pga honom.

Om hon nu ville ha pengar varför kontaktade hon mig inte och erbjöd sig hjälpa till att fixa huset? Hur seriös ville hon jag skulle ta henne när de i flytten bla slängde matrester i hela köket och även svinade i resten av hsuet med sopor, porrtidningar slängda på toa mm. De lämnade huset på värsta svinigaste sättet. Varför kan hon inte förstå detta? Jag hade inte haft ett dugg emot att ge henne pengar men jag ska erkänna att det känns litet tråkigt eftersom jag vet att brorsan inom ett år hade använt upp de allihopa för henne för så gör han alltid den lilla parasiten men det ser hon inte . Han får kosta hur mycketsom helst medan jag skulle vara glad om jag slapp betala toalettpappret som jag skulle torka mig med när jag var på besök. 

Det tråkiga är att jag ville henne bara väl. Jag älskade henne och kunde gjort vad som helst för henne bara hon hade velat ha mig. Istället så väljer hon en som bara vet hur man trampar på människorna i Svedala.

Hemma från heldag Malmö

eller halvdag om man ska vara ärlig:-) Såg Harry Potter och Fenixorden. Den var väl sådär. Den sämsta hittills men ändå klart medel. Den var helt klart den mörkaste av filmerna och där var inte så många roliga figurer som i de andra. Ser dock framemot nästa film Halvblodsprinsen om de lyckas göra den så bra som boken var.  Där var e ndel roliga scener dock och familjen Weasley muntrade upp som vanligt (de är en härlig kull) Önskar jag hade fått gå på en sådan skola när jag vuxit upp där hade jag nog hört hemma.

Ang. bedrägeriet mot FK

Varför inte sluta när man hade 10 miljoner? Det hade jag gjort. Man hade lämnat landet gått incognito i 10 år och levt hur gott som helst. Varför stanna i landet och fortsätta pumpa?

Varför är det alltid de som har pengar som blir mer gnidna och bara vill ha mer och mer med risken att de till sist åker dit., och sen att skylta med dem som de gjort också. Här verkar det inte alls ha tänkts till efter kuppen.

Allt om min buske

ja inte min alltså den är där inte så mycket att skriva om:-)

Utan filmen med Ola Rapace

http://www.cdon.com/main.phtml?navroot=902&nav=8374&nav_genre=8374

Svensk komedi var som alltid för mig någonting som jag inte skrattar mycket åt. Jag vet inte om det betyder att jag inte har typisk svensk humor eller? Kan väl ge den 3-. Filmen innehöll en hel del sexanspelningar och en sjukligt svartsjuk Ola Rapace. Inte så mycket att hurra för.

Finaste ord någon,

någonsin sagt till mig:

Jag avgudar marken du går på

Inte för att jag vill att någon ska göra det men orden kom från sambon och det var liksom en sådan mening som jag ju verkligen inte väntat mig och man hörde att han menade det.

Är ju mest van ifrån folk att få: du är ful, banta, du är dum, allt är ditt fel, låt oss driva med dig mm. Människor tycks ha trott att jag saknade hjärta och känslor.

Snälla ord hör ju liksom inte till min vardag. 

En gång för många år sedan så gick en främling fram till mig på obs i malmö,burlöv och sade till mig att jag var det fulaste han någonsin sett, och detta var en vuxen man och så hemsk är jag inte. Visst ingen skönhet men det är som jag  brukar säga jag har desto mer personlighet och ett störe hjärta än de flesta.

Låg i min säng och grät igår

när sambon låg bredvid och sov. Det var ju som vanligt det här att jag vill ju också känna mig värdefull men det gör jag inte pga mina föräldrar pga hur de stött bort mig för saker de och L gjort. Jag vet att jag är oskyldig och ändå tar jag fortfarande till mig och kan må så här dåligt så att tårarna rasar ner för kinden. Allt hade varit lättare om man åtminsone haft ett helgon till bror men kkan de ha kontakt med och ställa upp för honom ja då ska ja typ ha kunnat gjort vad som helst och om det ska vara rättvist så ska de ha kontakt med mig också. Tänk, de saknar mig inte alls är inte nyfikna på vad som händer i mitt liv eller hur jag mår om jag är frisk mm och det gör mig så ledsen för jag brydde mig så om dem.Jag känner mig som om jag är den misnt värdefulla männska på jorden tack vare dem. Jag vill vara lycklig nu. 

Som han skrek åt mamma när hon snällt nog

bytat ut alla hans döda våreldar som han hade i fönstrena i tittente och då menar jag stendöda.

Han hade varit iväg på scoutläger och hon hade passat huset och ville väl bara göra det fint åt honom. Han skällde ut henne efter notor för att hon gjort det så att hon var på gränsen till tårar, men som alltidså bad hon om ursäkt till honom för att hon gjort det och inte tvärtom. Jag minns än idag hur hysteriskt ledsen hon blev av hans ord och uppförande men han kom iväg med det....igen.

Oftast så stod man helt stilla och trodde inte sina ögon och öron när man hörde hur han betedde sig, och man blev argare för varje år.

Den omedelbara reaktion

vid min brors utbrott var känslor för min mor som var så liten och lätt att trycka ner. Jag blev så ledsen för hennes skull när jag såg hur min bror skrämde henne men hon bara stod där och tog emot och lät sig tryckas ner. Jag ville så göra något åt det och visa henne att hon inte förtjänade at bli behandlad så.

Vid ett utbrott så var ju meningarna lugna ner dig L standard, gång på gång mumlade både min mor och far det för att förhoppningsvis kunna få in L på rätt köl igen. De böjde sig alltid efter honom och han visste om det.

Jag blev så ledsen när jag såg mina föräldrar behandlas så illa samtidigt som jag blev arg för att han alltid kom iväg med det och fortfarande behandlades som om han var kung av svedala.

Snacka om att jag blev paff

brukar googla tittente ibland för skojs skull då jag ju har band till stället och vad dyker upp där om inte en blogg med en bild på stället som såldes av mig. Förvånande.

http://squinchsquinch.blogspot.com/2007/01/tittente.html

När jag var sjukskriven för mina sköldkörtelproblem

så sade min bror till mig på fullaste allvar att nu när du ändå går hemma och gör ingenting så kan du ju köra ut till tittente och göra litet nytta. Min mor och far sade som de alltid gjorde ang. brorsan, bry dig inte om honom så slutar han snart. Men varför sade de aldrig till honom på skarpen och lät honom ta ansvar för sina handlingar?

Alla som har problem med sköldkörtel vet hur trött och slut man känner sig så man blev ju så ledsen av hans kommentarer och att ingen stod upp för mig förutom jag då och jag tystades nsätan alltid av mor och far pga att vi ju inte fick göra brorsan upprörd.

Vi kunde aldrig äta fondue hemma

så länge min bror kom hem och åt varjedag och det gjorde han ju tills han var över 30 år. Han accepterade helt enkelt inte Fondue och blev irriterad av maten att det tog så lång tid och att det var som han brukade säga så mycket pill. Mamma böjde sig igen trots att jag vet att hon älskade fondue. Allting skulle vara som brorsan bestämde så enkelt var det. Ville han ha majs i salladen så skulle det vara det trots att mamma inte gillade det och föredrog majsen i en burk bredvid. Fråga dem honom en gång för mycket om han var nöjd och mätt eller ville ha mer så kunde han skälla ut dem. Att vi stod ut? Att han inte sökt hjälp än?

Håller på att skapa brevet till min mor

är uppe i 3 sidor än så länge. Hade varit lättare att ta det face to face men det vill de ju inte. Hon har verkligen offrat allt för en son som inte förtjänar det. Tycker synd om hans son som har honom till far. Med brev ska jag skicka foton på Tittente, mail till min far och från min far, företagets konkurspapper. En massa papper som om man ser klart på det ser hur utnyttjad och oskyldigt dömd jag blivit utan att ens fått en chans att försvara mig. Tror inte det hjälper men då har jag väl gjort vad jag kunnat.

3 katter i sängen

varav en kattunge och en ungkatt innebär många tidiga tidiga morgnar. Förmodligen en av anledningarna till min trötthet. De börjar vid 4-tiden och sen så är det vakna - somna som gäller. Det kan busas ganska vilt där och lillkillen som ju var vildkatt är så kelig på morgnarna att han milt uttryckt inte vet vart han har gumpen:-) Vi har även konstaterat att det inte är lönt att lägga någonting på bord så numera lägger vi allt på golvet direkt, ser jättekul ut hemma:-) Men de är ju inte Tassis och fast vi har tre katter nu, hennes lucka är långt ifrån fylld. Tomrummet är där ständigt. Hon var verkligen speciell.

Children of men

http://www.lovefilm.se/browse.do?show=movie&id=46494

Den var väl sådär, är inte så mycket för sådana här framtidsthrillers. Nra skådisar och välspelad men inte min typ av film. Deprimerande och det har jag ju tillräckligt av redan.

Jag gjorde och sade sak efter sak till dem

som skulle få dem att svara att så inte var fallet att det visst var bra att jag fanns. Men varje gång blev jag lika besviken för de sade det aldrig.

På min 30-års dag sade jag till min far att jag inte tänkte fira pga att jag inte tyckte att det var värt att fira att jag levde. Tror ni han sade något? Svar nej inte en kommentar inte något om att jag var bra att han var glada att jag fanns att han gillade mig osv. Alla de där orden som jag drömde om.

Han sade men du kan väl låta mig gratulera dig med en liten present i alla fall! That's all!

Jag var Lotta på bråkmakaregatan:-)

http://hem.passagen.se/kitty2000/Quiz/quiz.html 

Gjorde testet. Stämde ganska bra.

image40

En av våra nyköpta rosor

image39

Linneus tror jag visst det hette. Tycker den är så vacker med sina färgskitningar, oranga knoppar som blir gula-aprikos blommor som sedan nästan blir mer rosa, och den har redan blivit dubbelt så stor.

Regnet det bara öser ner.....

och ajg mår illa, på gränsen till spyfärdig men vet inte varför. Obehagligt är det dock. Målat kalrt min teckning idag. Vattenfärg är kul men svårt. Läser i min bok och försöker lära mig så gott jag kan. Bilden har en heldel fel men om man håller på att lära sig så är man ju inte perfekt. Får väl inse det bara. Det var ju min"kära" fader som slog in i huvdet på mig att man alltid skullesträva efter perfekt. Snacka om att det har gett mig problem massvis av gånger. Tränar varje dag på att bara försöka att lära mig njuta. Går väl sådär.

Hjärtat lyder inte alltid hjärnan

idag ska min mor fått min adress med posten om allt gått som det ska. Hjärnan vet att jaginte ska hoppas på något och sen som sambon alltid säger så är det ju de som ska vara ödmjuka mot mig och krypa tom. Trots det så sitter jag klockan 12.00 (ca 2 timmar efter posten varit i Svedala om den är som den brukar) och är ledsen för att hon inte ringt. Jag vet inte ens om jag vill ha kontakt med henne men jag vet att jag vill klargöra fakta för henne för farsan drog ju dumpade skiten i mitt knä och gav mig skulden. Det vill jag rätta till så jag tänkte ge det en vecka sen ska jag skriva ett brev med info skicka med dokument och sända allt det till henne. Sen får jag väl be om ett underverk. Allt hade varit mycket lättare om inte hon varit under min brors makt. Han kan ljuga ihop vilken lögn som helst och säkert skrämma henne till tystnad också. Jag blir bara så ledsen när hon spiller bort sitt liv så här. Det är så mycket hon och jag kunde gjort tillsammans och för varandra.  

Min far har inte hört av sig sen jag skrev vad jag tyckte om honom

som alltid. Var inte jobbig och säg inte emot, lyd och vi kan ha minimal kontakt med dig men om du ställer krav och vill få svar eller ställa  till med en scen ja sånt har jag inte bett om. Min far.... vad mer kan jag säga? Hade de bara förkalrat varför för mig en gång så hade jag ju lagt det åt sidan och gått vidare. Borde varit enklare för oss båda två. Har aldrig tyckt att de betett sig logiskt.

Gynbesöket i förra veckan var ju en intressant upplevelse

som alla andra så kunde givetvis inte hon iheller låta bli att fråga om mina ärr. Varför kan inte läkare och sköterskor förstå att man skäms för sin kropp och helst vill att de låstas som om det regnar när de ser en.

Hur som helst. 35-år gammal som jag är så var jag ju oskuld när det gäller gyn, mycket pga nervositet över fler dåliga nyheter om jag gjorde det. Försökte tänka så litet som möjligt på besök tills det var dags och när dagen D så funderade jag över två alternativ. Supa mig full för att klara av det eller droga mig själv med lugnande.

Då sprit ju ger kalorier och jag avskyr tabletter så valde jag inget av det. Jag tog min andra drog sambon med mig istället. Han hade enligt honom själv jättekul där bakom skynket. Kanske pga att jag alltid babblar en massa när jag är nervös.

Skrev kortet till min mor idag med adressen

vart jag bor. Grät när jag gjorde det. Det var tårar både av ledsamhet och ilska. Där är så mycket under ytan. Tänk om bara hade sett mig också. När jag sade till henne när hon träffade mig på marknaden att hon hade ju inte hört av sig så sade hon men jag vet ju inte vart du bor. Hade hon velat hitta mig så hade hon gjort det och min far visste adressen. Jag svarade med att säga att ingen av dem berättade ju vart dem flyttade till mig jag fick slå upp min mors adress på hitta.se. Men din sambo visste ju vart sade hon. Men det är ju inte det som det handlar om! Hur mår man i sitt hjärta när ens föräldrar bryr sig så litet om en att de inte ens berättar vart de tar vägen? För mig var det kniven rakt in i hjärtat, än en gång!

Ingen bildterapi idag iheller

inställt pga sjukdom, tråkigt för henne(en väldigt trevlig kvinna)men litet kul för mig då även jag kan behöva paus från att prata om mig själv. Nu har jag semester från det ända tills augusti och då kommer jag verkligen att behöva henne. Nu ska jag bara kalra av telfonsamtal ifrån min endikrinolog imorgon sen är allt homefree för ett tag.

Hej på er,

läget? Tröttheten är här fortfarande men jag kämpar på! Var uppe nästan hela natten och tittade på musiken på tv så jag var av känd anledning väldigt trött idag, Vaknade åt lunch och somnade, sov till 15.00. Vi skulle kört till Båstad idag då vare sig sambon eller jag varit där men vädret eller rättare sagt brist på bra väder innebar att vi sköt på det. Båstad känns som någonting man ska besöka i sol.

Annars så går tankarna för fullt ibland önskar jag bara att någon kunde operera bort hjärnan på mig. Nästan klar med min tavla på en liten ensam passionsblomma (tycker de är så vackra) Där är en del missar men med tanke på hur ringrostig jag är så får jag nog vara nöjd. Ibland saknar jag någon at måla med dock att få tips och råd av allt jag kan har jag lärt mig själv.

Det finaste någon nästan någonsin har sagt till mig var en klasskompis som jag nästan aldrig pratat med som på vår klassträff för ett antal år sedan sade till mig att jag skulle satsa på något sådant för jag hade verklig talang. Hon vet det inte men de orden tänker jag på nästan varje dag. Förutom sambon så är det blan

Ju mer jag tänker på honom

desto argare blir jag. Vill verkligen hämnas all skit han gov oss. Jag talar om min far. Han höll oss alltid på sträckbänken och lät oss tro att vi inte var värda något mer än det han bestämde. Han bollade med oss som det passade honom och utnyttjade oss till vad han vill och sen när vi tre (min mor, jag och min bror) inte hade mer att ge honom då drog han vidare till nya jaktmarker och nya lättmanipulerade offer som tror på hans ord och falska leende och falska omtanke. Jag hatar honom, tror jag. Ord som tagit lång tid att komma fram och erkänna men så är det. Problemet var alltid att om min mor var litet vänlig så var han alltid litet mer. Av två känslokalla föräldrar så var han minst känslokall (vad väljer man som barn då?)Det var inte lätt för mig. Min mamma har ju och är fortfarande som ni vet besatt av min bror. Mycket pga att han vet hur han ska manipulera henne och pga att hon vägrar se sanningen i vitögat.

Transformers

Vi vågade oss ut i Malmös regn och såg Transformers ikväll. Mellan allt mitt tänkande om döden (tvångstankar numera) under filmen (vilket är jävligt jobigt att ha) så var det en helt ok film. Filmen är nästan två och en halv timme lång men det kändes inte.Man kände ju igen leksakerna även om man inte själv lekte med dem. En film med ganska många skratt, det kändes kanske litet overkligt när de pratade med sina robotröster men action var där massvis av och snygga brudar så också (för er som gillar det) En film för både unga och gamla:-)En klart 3-a.

I miss you Tass!

Du var allt för mig


Fan ta er alla tidstjuvar

som bara tog energi från mig och utnyttjade mitt goda hjärta och trampade på mig när jag låg ner och inte kunde ta mer och som sen inte ens kunde ha förståelse över att jag bröt ihop utan kallade mig "den konstige" den det är fel på!

Har bara ett ord till er screw you! Jag visste i alla fall alltid att det var jag som kunde stå med huvudet högt för att bete sig som ni gjorde mot mig, någon som var så djupt nergången det gör man inte om man har medmänsklighet!

Broderat idag

skulle målat men inte riktigt på humör. Fortfarande väldigt trött och öm i hela kroppen efter veckans sammandrabbningar med bla min mor. Sett att jag fått en del kommentarer och lovar och svär att jag ska besara allihopa när jag är piggare i bolle och kropp igen:-)

Hur kommer det sig att min mor

minns de där 3-5 åren kanske ännu mindre jag minns inte så bra som jag var på min bror hela tiden med ord? Jag hackade på honom hela tiden. Min egen teori var att då jag läst i min dagbok att jag redan vid 10 års ålder led av att han kivade med mig hela tiden och mina föräldrar gjorde knappt ett dugg tvärtom så fick jag ofta skulden för att han var värsta ögontjänaren och alltid gjorde det bakom deras rygg. Jag skriver ju även i min dagbok om hur jag är rädd hela tiden.

Jag kom förmodligen fram till att jag aldrig kunde ge igen med muskelkraft utan fick använda hjärnan. I tonåren så började jag känna mig så pass tuff att jag vågade göra det. Jag duschade inte under de åren, brydde mig inte om kläder osv. Kort sammanfattat jag mådde inte så bra och mycket litet gjordes för att hjälpa mig.

Hur som helst - Mannen (min bror) har misshandlat mig framför vår mor, lurat mina föräldrar på massvis av pengar, hållit hela familjen i skräckvåld med sin ilska, ljugit, spottat på vår fader, kastat saker, skrikit, gormat och haft sig, förstört massvis av glädjestunder och vad hon får ut på svedala marknad det är att jag inte var så snäll mot min bror under några år i tonåren.

Enligt bildterapeften så är det ett typiskt tecken på vilken osund familj vi är/var. Det känns bara så orättvist.

Förlåt allt han gör och glöm aldrig något jag gjort liksom.

Håller fortfarande på att hämta mig från den rejälva urladdning

som jag haft de sista dagar. Till alla er som fortfarande hånar de som är stressade och har psykiska problem!

Informera er innan ni säger något för problem med de två sakerna är något som påverkar hela kroppens inre organ. Muskelsammandrabbningen som jag fick när jag sprang på min mor. Som sagt tänk maraton så har ni hur det kändes i hela kroppen ett bra tag efteråt.

Varför skriver jag detta? Jag har själv blivit dömd av en hel del sk. självutnämda läkare som sett mig och tyckt att du verkar ju inte sjuk men där är ingen människa som kan säga till en annan människa hur den mår.

Har massvis av tankar i mig som väl kommer på bloggen tillsist men det tar tid att bearbeta som min bildterapeft sade (näst sista gång innan semester jippi!!)

Målet under Svedala marknad

var att jag skulle klara av att gå gatan en gång som hade alla stånden. Jag behöver väl inte tala om att jag var pga till svimfärdig före och under. När vi kommit till slutet på gatan och jag kände mig duktig så sade jag til lsambon jag kommer förmodligen få ångra detta men jag går tillbaka den här vägen också det är ändå närmaste vägen till bilen. När vi kom till ICA så stod hon bara där (min mor) Det var omöjligt att undvika henne jag gick nästan på henne. Hon har inte sett  mig på 2 och ett halvt år och ´kände inte igen mig men jag tror att det kan vara hennes hjärna hon har ju trots att haft en hjärnoperation. Så mycket gott jag kunde gjort för henne om hon bara låtit mig men istället så har hon tagit det lilla brorsan gett henne alltid och det har inte varit mycket förutom barnbarnet. Det har gjort så ont i mig alla gånger som jag sett hur han utnyttjat henne och behandlat henne som skit men hon har ända behandlat honom som om han är guds bästa gåva till denna jord och ja ja hur snäll jag än var så dög jag aldrig från den dagen jag föddes.

Mycket händer nu

massvis av tankar att dela med mig av så stay tuned:-) Gynekolog idag för första gången i mitt 35-åriga liv. Inte ett helt frivilligt val utan är ju så övertygad om att all skit händer mig så har skjutit upp det pga rädsla för fler dåliga nyheter men nu har jag kanske snart det (dåliga nyheter alltså). Var dock tvungen att gå dig nu eftersom min endikrinolog krävde det för att kunna ha full koll på mig så var litet kniven mot strupen och det var väl bra trots allt. Mer att berätta om denna första annorlunda upplevelse en annan dag,

Vad vi misstänker nu är att sambons bror

dealat med köparen till huset vi hyrde så att det ska stå på papprena att han inte tar över förrän om 3 månader så att sambons bror kan gå vidare till kronofogde för att kräva oss på förlorade hyresintäkter. Vi var ju i trelleborg av annan anledning idag och körde förbi huset. Sambons bror som var i närheten såg det och gick fram och börjar rycka i bildörren (som tack och lov var låst) och hugga ordmässigt mot sambon med en gång. Mig ägnade han inte en blick jag är ju grymt hatad av honom sen jag en gång kallade honom j---a skitstövel (hade tröttnat på att ställa in mina planer för att sitta och vänta på att de skulle komma och tömma resten av sina grejor i huset) Sen kom de aldrig och brydde sig inte ens om att ringa återbud. Jag fick nog!!

Sambon lämnade ju över nycklarna till sin bror igår

De hade bestämt tid kl. 12.00 men han kom inrusande redan kl 10.00 när sambon skulle träffa städarna för att åtgärda småpunkterna som svågern ej var nöjd med. Deras mor var även med. Som vanligt uppförde sig svågern som en två-åring. Helt plötsligt behövdes inte städarna så de fick återkallas och han vägrade skriva på något papepr om att nycklarna tagits emot så de fick deras mor göra och han vägra  tro på vad hans mor och bror skrivit upp i mätartal så han skulle kontrollera allt själv. Han avslutade med att säga att han och sambon inte var kalra med varandra än och att han kunde dra åt helvete. Trevlig man, tack och lov att man slipper trelleborg nu.

Han klagade på att vi inte gjort rent gräsklipparen som vi fått låna utan att komma ihåg att han tog den och låste in den i garaget utan att säga ett dugg så att vi fick köpa en egen. Saknar helt enkelt ord för denna man men han skrämmer mig för han är galen och galen ska man ha respekt för även om man aldrig ska låta sig skrämmas. Forts. följer.