min familj tvingat mig att genomlida.Man undrade ju vad blomsterbudet tänkte igår när jag sade att jag ville skicka blommor anonymt och att det skulle vara anonymt påpekade jag flera gånger så att inget misstag gjordes. Men hon rörde inte en min om hon tyckte det var konstigt:-)

så imorgon blir det väl en sammandrabbning med svågern. Nu förstår ni kanske ännu mer varför sambon och jag har sådan sammanhörighet. Jag har min bror och han har sin need i say more........

med samma hot och hån mot oss. Den mannen behandlar oss som boskap och med hans föräldrars välsignelse känns det som då det ju gått bra för honom som gjort fyra barn och det allra viktigaste tjänat mycket pengar med sina egna 2 händer. Pengar är allt som räknas verkar det som i den familjen.

Jag talar om Number 23 med Jim Carrey i huvudrollen som hade premiär i fredags och som jag och sambon hade otur att få gratisbiljetter till. Efter en halvtimme tittade man på klockan och insåg att man hade 1 h 15 min kvar. Det var en totalt meningslös film.

efter att ha utnyttjat p ådet sättet han gjorde. Jag snackar givetvis om min far som just nu sitter och fiser i Spanien i 4 veckor medan hans familj är fallen itu, mycket pågrund hans själviska utnyttjande. Vi blev alla utnyttjade av honom! Jag, min mor och bror. Nu var de inte guds bästa barn själva iheller men min far sade man inte nej till och alla drömde vi om den där kärleken som han aldrig delae ut mer än när man gjorde som han ville och inte ens då var det mycket til kärlek. Vilken kvinna finner sig i att mannen bor hemma mån-torsd för att sedan ha ett annat liv på helgen en annan stans samtidigt som hon fortsätter att laga mat och tvätta till honom. Vilken far säger att han skiter i om barnen får sälja vad de har för att betala hans skulder? Och vilken annan far stjälper sina egna barn för att få det bra själv?Han tänkte sällan på oss och ändå var vi fast! Men han visste precis hur han skulle manipulera oss och hålla oss på sträckbänken. Även min bror har ju trots alla sina fel och brister alltid önskat att få min fars erkännande men det var samma sak där vi fick alla springa fötterna av oss för den mannens skull medan han gjorde vad han ville.

Min mor valde min bror det är där inget snack om saken så var det alltid men jag önskar hon fatat hur mycket vi kunde hjälpt varandra. Vi tre kunde hållit ihop istället men de valde min far istället och lämnade mig utanför. Jag försöker att inte tänka på det så mycket men jag ljuger om jag säger att det inte känns varje dag rätt in i hjärtat. Allt kunde sett så annorlunda ut om någon av dem bara lyssnat litet på mig.

eller spermagivaren som jag numera tänker på honom som. Såg att han fått ett nytt foto på min brors barn som han hade uppe. Jag kommenterade det och frågade varför han inte hade några foton uppe på SINA barn utan bara på denna grabb.

Hans svar:

Han har inte gjort mig något ännu!!

Kan man vara mer självcentrerad?

Denna gången förhoppningsvis för att stanna. Jag trivs mycket bra i nya huset men vi har rörigt. Trädgården blommar så fint så och jag har försökt mig på att sätta de första fröna. Tänker dock mycket på döden och det här med mina njurar. Jag är ja bara så övertygad om att jag kommer att få de sämsta möjliga nyheterna ang. dem när jag lämnar de nya proverna för så är det ju med mig ständigt nya sorger så att jag aldrig ska hinna glädjas över det lilla positiva. Är numera helt utan antidepressiva då man inte kunde ta sådant om man hade problem med njurarna. Min psykiatiker betedde sig helkonstigt som om jag skulle berättat för honom innan om mina problem och så berättat jag ju så fort jag fick veta för honom och jag har även innan sagt att jag även har problem med bisköldkörtlarna. Har han gjort något fel undrar man med en gång?

sitter här på landet och väntar på telia så att jag kan få upp mitt adsl modem igen. Känner sig handikappad och ensam utan datorn och för tio år sedan ägde jag inte ens en och tyckte inte att jag behövde en då jag ju hade en på jobb.

och i nytt lugnt hus. Nu har vi nästan flyttat allt. Jag är trött, trött och trött. Hoppas det är flytten som sitter i och inget annat med mig verkar det ju kunna vara vad som helst. Tänker på döden massvis fast läkaren sade att jag mycket väl skulle kunna leva till jag blev 100 och att där fanns inget som talade för att mina njurar skulle gå ner mer utan detta hade hänt pågrund av mina kaliumproblem mm, men så är jag ju så van att bad shit happens to me så jag ser ju redan nästa dåliga nyhet framför mig. Nu när jag för första gången i mitt liv verkligen vill leva. Jag är så bitter på min bror och föräldrar och för all skit de gett mig i bagaget. Jag vill låta bli att tänka på det men det är så svårt.......

och det är inte kul!!! Så är man då på nya stället ännu mer trött och sliten. Flyttade nästan allt på en dag i ett maratonpass där sambon givetvis gjorde mesta jobbet och jag hjälpte till så gott som jag kunde. Vi började kl 06 på morgonen och var färdiga 04 på natten. 22 timmar var vi igång.

där är krokus, snödroppar, tulpaner, påskliljor, hyacinter mm:-) En gammaldags trädgård som jag förhoppningsvis ska få njuta av i många år. Har ju fortfarande inte berättat för er vad läkaren sade i tisdags. Det kommer väl när jag är redo förmodar jag. Hoppas alla ni som läser denna blogg har en trevlig vår och Vikki jag är fortfarande riktigt avis på dig som får gå därnere i Österrike:-)

frågat min far om min mor någongång frågar efter mig eller pratar om mig. Hans tystnad säger ju allt. Han kan inte ens besvara mail. Ska inte säga annat än det känns långt ner i magen. Jag tänker på både henne och min bror. Det var aldrig mitt val att det skulle bli så här det vet ni ju. Jag hade önskat mig en familj.

med 27-åringen's mamma (han som dödade Tobias)Hon säger jag älskar mina barn. Det är ju så det ska vara varför kan inte min mamma fatta det?Där känns det som jag älskar min son vad han än gör men min dotter kan jag acceptera om hon inteställer till problem för sonen. Jag hade behövt känna en mors stöd och förståelse särskilt nu när jag fått de här nya sakerna ang. min sköldkörtel mm sjukdom.

from idag så är jag och sambon husägare:-) Tänk vad kul det hade varit att kunna dela det med sina föräldrar och syskon men visst ja min bryr sig inte och sambons tycker hans bror är att föredra då det så att säga gått bra för honom(=han har tjänat pengar, hur är mindre viktigt)

Men vi har varandra som sambon brukar säga.

Till alla er med familjer ta hand om varandra ni vet inte hur lyckliga ni är!!!

säger jag till vårförkylningen som jag alltid lyckas få varje vår med halsont och jag hatar halsont. Blit fruktansvärt gnällig när jag har det (om det nu var möjligt:-))

rädda sig från att bli vräkt genom att låna en del och det räckte tydligen för att kronofogden skulle vara beredd att göra en deal med henne så nu har hon ett större lån att betala tack vare att brorsan gjorde som han alltid gjort och gick till sin mor och bad henne stå som borgen för honom när han startade sitt företag på 90-talet och då hade hon redan problem eftersom min far precis kursat då nästan. Han visste ju att hon inte skulle säga nej till honom det har hon aldrig gjort. Jag skulle vilja hjälpa henne om hon behöver det men man är ju inte så road av att hjälpa brorsan mer.

då jag är ledsen över att det blev som det blev i min familj och kanske klandrar mig själv litet för mycket. Det skulle varit så häftigt att han en mamma och en bror också. Att kunna prata med dem, hjälpa dem och få råd av dem. Än idag är jag med jämna mellan rum ledsen över att min mamma inte ville låta mig få göra saker för henne och till alla er som har syskonkärlek, JAG ÄR GRYMT AVUNDSJUK!!

och hon gjorde det väl kanske på ett litet dåligt sätt men......är man rädd för någon så finns där väl inget bra sätt misstänker jag. Men jag vet ju att min bror inte är den enda skyldiga till problemen i deras förhållande det lilla jag vet så tycks hon ju ha levt i någon låtsasvärld hela tiden.

Hur som helst han skulle hämta henne efter hennes jobb i söndags för att de skulle köra och handla ihopa. Där hade han stått och väntat men ingen hade kommit. Tillsist hade han fått tag på henne och då sade hon att hon bodde hon sin bror nu. Hon lämnade grabb och allt.

Blev aldrig klok på henne men jag kände henne knappt minns dock hur hon bara stängde dörren när jag misshandlades.

Hoppas inte mina föräldrar glömmer all annan skit min bror gjort nu bara för det men ska försöka att inte bry mig för det mår jag bäst av. Jag vet ju vad de alla går för så.....

vi skulle kunna skaffa vår egen dokusåpa. Denna gången tycker jag tom SYND om min bror tänk er det ni. Sen å andra sidan så säger sambon alltid att jag har ett stort hjärta. Ska berätta mer sen.

om det visar sig ha positiv utgång så har jag lovat mig att jag för första gången i mitt liv ska våga mig i väg till gynekelogen (låtit bli enbart pga blyghet och först och främst av rädsla för dåliga nyheter, ni vet allt ont händer mig) jag ska anstränga mig ännu mer för att se positivt på dagen och att lämna allt bakom mig. Jag ska verkligen utnyttja dagarna ännu mer (tror dock jag varit så bra på det som jag kunnat även under de här tuffa åren) Men tänk vad härligt det skulle vara att äntligen få ett liv att se framåt tillsammans med min älskling. Det har jag väntat i många år på och ni kan inte veta hur mycket ilska jag har till mina föräldrar för att de förstörde sin dotters liv så. Hur kan man som föräldrar bete sig så mot ett barn som de gjorde mot mig? De försökte förfan sänka mig.

min läkare sambon ska följa med mig. Jag är så rädd för vad han ska säga. Dåliga saker verkar ju ha en förmåga att hända mig. Vill ju ha det där livet i lycka som min sambo lovat mig. Tänker ofta på mina egoistiska föräldrar och hur de kunnat göra mig så illa utan att bry sig. De sade ju faktiskt till mig redan förflera år sedan att jag inte var sjuk. Min far förnekar det nu men sånt glömmer man inte.

är det aldrig nog?Ska jag aldrig få sluta oroa mig? Är det här med njurarna uppkommit pågrund av min misskötsel utan mig? Jag ska ju inte säga att det har legat högt på listan de här åren när man fått så många hugg och slag till höger och vänster så att man inte ska veta hur man ska göra för att stå upp. Jag har försökt så gått jag kunnat men jag är bara människa.

och pausas då jag ju inte har så mycket kondis och blir trött fullt med all övervvikt och andra sjukproblem som drar ner mig. From nästa onsdag hör ni kanske inte av mig på 10 dagar då det ju tar det för telia att fixa flytt av adsl men det är ialla fall inte som tele 2 de krävde 6 veckor för flytt av bredband och sen klnatade de sig litet också så det skulle tagit dem en tre månader, därför har vi telia idag.

för oss någon annan hann före men nu har vi anmält vårt intresse till kattkommando Syd om att ta hand om en rödhårig herre vid namn Jamie. Han är 5-år gammal och bodde hos en 90-rig dam när hon flyttade så sparkade hennes son helt enkelt ut Jamie och han fick leva ute i 8 månader tack och lov förbarnade sig en granne över honom och matade honom tills kks meddelades.

ändå så gör jag det då jag är så van att den ena smällen efter den andra händer mig. Jag får ju sällan tid att andras ut. Så är det nu också med de här nya sjukdomssumptomen som jag skrev om. Jag vet att jag sagt i flera månader att jag velat dö och en del av mig har verkligen menat det för sorgen efter Selma har varit och är stor men det har även varit sorgen som pratat. Nu känner jag bara jag vill inte dö jag vill ju få uppleva vad lycka är med min sambo det är min högsta dröm och så känner jag bara att jag inte kommer att få det för jag är överttygad att jag kommer dö ung och jag vill inte dö inte innerst inne.

Men jag vet och har vetat länge att jag legat i riskzonen för massvis avsjukdomar jag har en grym övvervikt och sen Selma dog har jag gått upp 5  kg till men det har så svårt att banta och röra på sig de här åren när man mått så dåligt. Jag har försökt så gått jag kunnat och det första året av min sjukdom gick jag ner 20 kg till 100 kg men sen vart det stopp för sen kom smällarna mentalt det var bara bang bang som om man stod rakt upp och fick örfilar hela tiden. Nu vet jag att jag måste kämpa igen och ärligt talt min kropp och själ är så trött och jag är så trött på att kämpa.

från ett katthem, jag vill ta hem dem allihopa:-)

mig ner eller skicka ett kort för att tala om för min bror vad jag tycker om honom och hans själviska beteende men då slår han väl mig på käften. Man ska ju tycka som honom och alltid tycka synd om honom.

mycket sen han föddes. Jag har alltid stått i skymundan. Nu har de då tillsist förlorat varenda öre som de haft på grund av honom. Jag förstår ärligt talat inte hur han kan se någon i ögonen utan att skämmas. Hans gamla mor blir 70 år i år och nu står hon utan hem tack vare att han utnyttjat hennes svaga punkter sen den dagen han föddes.

Min mor gick ju i borgen för ett lån till honom för ca 10 år sedan. Nu vräks hon från sin lgh på grund av det och så säljs lägenheten för att betala hans skulder. Slutsats:Nästan alla hans skulder har betalat av mina föräldrar eftersom han lyckats utnyttja min mor på precis rätt sätt.

fick det här från min endikrinolog idag. Ska ta nya prover om 4 veckor. Jag har tydligenhalverad njurfunktion, leverpåverkan och normokrom anemi av oklar genes. Att det inte är bra det begriper jag men kan någon förklara exact vad det innebär?Jag ser ju redan framför mig hur jag dör ung och jag vill ju egentligen inte dö jag vill uppleva lyckan som min sambo lovat mig.

för det mesta. Nu ikväll så sade han att jag skulle få det precis som jag ville ha det i alla rummen i det nya huset även om det innebar chockrosa på alla väggarna. Det gör mig ledsen att jag inte har ork att visa mer glädje till honom.

på min fader igen. Han ansträngde sig litet i början och javisst det blev en blomma på födelsedagen och så men vad jag egentligen allra helst vill ha med en förälder det är en konversation om saker och ting.

Jag har ställt litet frågor i några mail. Inga otrevliga alls utan ganska harmlösa, jag har verkligen ansträngt mig för att inte låta otrevlig. Fören månad sedan skrev han att han inte glömt mina frågor och sen har jag som vanligt väntat utan att få ett svar. Jag ska vara lycklig om han svarar på en fråga över huvudtaget. Skriver jag sen något negativt om brorsan så nästan ignoreras det totalt och då håller jag igen även där.

Får jag svar på 1 av 5 frågor så ska jag vara jäkligt glad.

och att känna det som om man inte kan prata med någon är en fruktansvärd känsla. Just nu så känns det som om jag inte ens kan prata med sambon. Ingen i hela världen förstår mig och jag har ingen.En fruktansvärd känsla, jag vill så gärna bli förstådd men orden som ska göra så att vi connectar finns bara inte. Vill bara vara tyst förresten av mitt liv för att prata hjälper ändå inte.

far lade ut 4 timmar på e-on för att rätta till röran som övriga familjen stället till med. Han som alltid är så upptagen men visst ja denna gången så skulle han ju göra något åt sig själva då kan man ju göra vad som helst. När offrade han 4 timmar osjälviskt på mig utan att det låg ett egetvinnande syfte bakom?Kanske en gång när jag var väldigt liten. De lärde mig hur jag skulle kunna utnyttja människor om jag velat men jag vägrade ju alltid att bli som dem, de fattade det bara inte utan trodde jag var likadan.

i ert hjärta ska vara glada. Jag är så himla avundsjuk på er, även de dagar som jag ler md munnen och skrattar åt något som är roligt så går glädjen aldrig rakt igenom och in i hjärtat, nej hjärtat blöder hela tiden och känner sig sorgset. Tänk att kunna känna fullständig glädje i hela kroppen, vad skulle jag inte ge för det.

Än en gång så sänder jag ut ett sarkastiskt tack till mina föräldrar för att de gett mig så många ärr att jag aldrig tycks kunna fly undan dem helt. Det som stör mig mest är ATT DE FATTAR NOLL när det gäller vad de utsatt mig för utan de tycker att de varit ok som föräldrar. Vad skulle jag inte kunna ge för att de om så bara i en sekund förstod vad de utsatt mig för genom åren och hur mycket jag har fått offra av mig själv på grund av dem.

Sanna Nielsen låt vågar du så vågar jag i melodifestivalen är en riktig shlager. Tjejen kan sjunga och låten är inte så tokig men....det är ju evighet i version 2007. Skickar vi den till Helsingfors så kommer de att undra om vi bara kan en sång i Sverige.

är något jag har råkat ut för ett antal gånger men jag visste att jag inte kunde vända mig till mina föräldrar för de skulle bara ge mig det klassiska svaret bry dig inte om det så slutar de för då är det inte roligt längre.

Jag minns i mellanstadiet så hade jag en äldre tjej som älskade att gå fram och fråga mig om jag ville dansa medan hon skrattade framför sin kompis. Jag tyckte det var lika pinsamt och jobbigt varje gång, magvärken kom direkt när jag såg henne. Det var bara att ta fram det där modet jag inte hade för att försöka få henne att sluta så en dag när jag såg att hon var på väg mot mig för att ställa samma frånga så tänkte jag snabbt och såga att min klasskompis B stod bredvid. Han var en av de hotta killarna i min klass. När frågan kom så svarade jag:

Jag kan tyvärr inte men vänta litet så ska jag fråga B och så kallade jag på honom och frågade honom:-) Efter den dagen så lät hon mig vara men det har varit jobbigt att aldrig ha en vuxen att lita på.

det var underbart. Vi mös och pratade och allt var som vanligt tills jag vaknade upp. Sådana drömmar är det svårt att vilja gå upp från. Bråkar med sambon dessutom.

glatt mig över att min fader kanske skulle få en betalningsanmärkning tack vare min mor, bror och hans sambo som inte betalat elen han stod på.  Då hade han ju haft den i fem år och blivit påmind om dem och deras fel hela tiden och kanske inte varit så vek och lat mot dem mer. Fick idag veta att han efter 4 timmar med Eon tyvärr lyckades snacka sig till att ärendet avskrivs.

Hade han fått den hade det dessutom känns litet som om han fått igen för allt han gett mig för det är ju precis sådan masa skit han dumpade i mitt knä när han lämnade mig med sitt företag. Än idag så låtsas han som om det regnar när jag försöker prata om vad han gjort mot mig.

Det hade varit litet karma om han fått känna på den medicinen själv men jag förmodar att jag ÄN EN GÅNG får leva med att de kom undan. Det är ALLTID bara jag som åker fast för DERAS SKIT. I HATE IT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

alltid lika frustrerande men jag vet att för att jag ska må så bra som någonsin är möjligt så måste jag sova sova och sova. Men....ni kan inte ana hur mycket jag önskar att jag blev frisk nu och så vet jag...att jag fortfarande har en lång väg att vandra. JAG HATAR ATT VARA SÅ HÄR JÄKLA SKÖR!!!!

tänkte bara berätta för dig att jag köpte en massa frön i helgen nu ska jag bara få dem att bli små plantor och där tvivlar jag allvarligt på min förmåga. Jag är fortfarande nästan lika ledsen varje dag och livet för mig känns urtråkigt men jag försöker. Varför fattar jag inte dock för jag är övertygad om att det om jag klarar av att resa mig kommer en bomb till. Lycka var inte menat för mig av någon anledning. Jag brukar säga att jag straffas för den perosn som jag var i ett tidgare liv.

så lyckliga att jag gråter när jag vaknar upp och inser att det var allt det var en dröm.

Jag drömde om Selma och att vi kunnat rädda henne. Hon levde. Och jag pratade med min vän M och hennes bror och vi skrattade och hade jättetrevligt och de behandlade mig inte alls så konstigt och taskigt som de gjort i det verkliga livet. Det verkliga livet ohc jag vet att en kontakt med henne är omöjlig då hon dömmer mig och inte ser det riktiga jag men varför envisas jag då med att drömma de här underbart roliga drömmarna med henne där vi gör en massa roliga saker och pratar och har sååå kul är det för att om jag fått bestämma så hade vi fortfarande varit vänner?

om några veckor går flyttlasset. Det känns jobbigt och ledsamt pga anledningar som jag inte ska skriva just nu men det ska bli spännande att få ett helt hus som man kan designa om. Nu är det inte världens största hus men det är trots allt ett hus med trädgård.

och urinprov. Ang. urinprov så är det väl en av de gånger som jag verkligen önskar att jag hade en penis det skulle vara fan så mycket lättare att träffa hålet då.

Blodproverna var svårare än vanligt att lämna också och de kunde tyvärr inte ta allt i fingrarna då det skulle tas kaliumprov (tack sjukvården för att ni sabbade dem vid min sköldkörteloperation).

Sambon var tack och lov med så att jag skulle kunna slappan av litet. Tillsist så hade jag 4 sköterskor som höll på med mig och försökte och jag sitter här nu med 5 stick på händerna med andra ord helt omplåstrad.

Ibland är det småsakerna som verkligen utmärker hur man är som människa. När min mor flyttade till sin nya lgh så bytade hon ut sin spis. Stolt som hon är öber brorsan om det så bara är en fis han släpper så var hon ju jättestolt över att han burit upp den nya spisen till henne.

Att han lat som han är glömde att ta med sig den gamla spisen när han ändå håll på det var en annan sak. Sambon var uppe där ett tag senare och då stod den där fortfarande. Kunde man väl gjort på samma gång?

Nu var det ju jul för 2 1/2 månad sen och som vanligt togs den enkla vägen. Julgranen åkte ut på balkongen och därstod den även igår. Min mor är gammal men hon har dum som hon är haft 2 vuxna människor med ett barn boende hos sig i snart 1 år. Hur enkelt hade det inte varit för dem att gå ut med julgranen istället för att låta den ligga där? En balkong som min mor förmodligen är den som besöker den mest.

Jag kan reta mig på sånt så in i helvete då det så visar vilken lathet de har i sig. Men det är väl bra att bo hemma hos mor igen som tar hand om allt?

Jag frågade min far om de betalade för sig. Han hade inte ens kollat upp det utan sade bara på sitt naiva sätt(=vägra inse vad sonen går för)att det förutsatte han.

Visst!!!!! Han kom hem och åt 6 av 7 dagar i veckan i 10 års tid utan att betala ett rött öre för sig så varför göra det nu?Precis som jag sade till min far borde det inte legat i min bror och hans sambos intresse att kolla så att alla räkningar till bostaden betaldes men även det lämnar de till min mor.

Sist men inte minst stackars denna 4-åriga grabb som de kallar sin son som tvingats bo så i snart ett år!!!

Sämsta finalfältet på flera år i melodifestivalen. Tråkballader och svensktoppslåtar såvida Andreas Johnson inte vinner så blir det kval nästa år igen för Sverige i stora melodifestivalen.

Och allt detta gnället om Ugglas text!Hur ofta säger inte många invandrare i Sverige något dumt om "svensken" och lyssnar man på hela texten så är det ju en rejäl känga till svensken och en mycket bra sådan. Den beskriver allt för väl hur många svenskar är idag och det är ingen smickrande beskrivning.

Varför känns det nästan alltid som ett antal låtar kommer vidare pga hur de ser ut istället för hur de låter? Var det inte låten som skulle tävla?

som jag inte fick berätta för någon därför skriver jag det här. Låt mig först tillägga att hemligheten gjorde mig ännu mer orolig för henne. Tyvärr tar varken min bror, hans sambo eller min far min mors problem på allvar förmodligen av egoism och bekvämlighet och vad ska jag göra som är den sista som någon av dem lyssnar på.

Hon hade skullat köra till en träff för någon vecka sedan och svängt av helt fel och börjat köra mot trafiken på motorväg och inte hört polisen när de försökt få kontakt med henne så hon hade fått väjas av vägen av dem. Sen hade de tack och lov tagit körkortet från henne och kört henne hem MEN man tycker att min bror och hans sambo borde ha så mycket koll på henne så att DE hade stoppat henne från att köra bil för hon var väldigt förvirrad redan för ett antal år sedan när jag åkte med henne.

Nu missar hon väl sin hobby för jag kan inte tänka mig att brorsan kör henne dit och hon vågar inte påpeka det då de nu har satte skuldsamvete på henne för att hon kvaddade hans baklykta. Han gjorde likadant när hon råkade sitta i bilen när en av hans BMWs råkade gå itu.

Varför kan inte min bror dö så han inte kan utnyttja och förstöra för fler mäniskor längre?

och beter sig som om hon inte har en dotter trots detta så oroar jag mig för henne då jag vet att hon bor med två människor numera som egentligen skiter totalt i henne och bara bryr sig om sig själva. Hon är så van vid denna förtyckarbehandling dock så hon finner sig i det. Hon är ej heller riktigt klar efter sin hjärnoperation (klar dock att alltid sätta brorsan först dock) så hon är ett lätt offer. Hur gör jag för att inte oroa mig?

är där fortfarande. Nu låter jag väl förmodligen helt galen för er men enligt läkaren så har de uppkommit pga den enorma psykiska press som jag varit under och ska försvinna när jag blir bättre. Men den är jättejobbig för den säger elaka saker hela tiden både om mig och alla andra och beter sig på ett sådant sätt som absolut inte är jag. Den gillar även att slå ner på mig.