Jag är jinxd
som man hade sagt på utländska. Nu är december här och olyckorna börjar redan komma. Vi var hos veterinär med Zelma idag för svansen och hon ska opereras imorgon 3000 innan försäkring men pengarna skiter jag egentligen i. Tänk att en så liten avskavning kan göra att hon blir av med en bit svanse kanske 1 cm eller två. Normalt är jag inte så känslig och fåfäng med mina katter men Zelma skaffades ju för att hon skulle vara en ersättare till Selma och nu när hennes svans blir mindre så känns det som om hon inte blir det för innan så var hon faktiskt väldigt lik i ansikte och svans och så. Det kanske låter töntigt men det är känslor för mig på ett djupare plan som är djupt sammanbundna med min stora sorg till Selma.
Idag fick jag tyvärr ge efter
tog första magkatarr tabletten på månader då magsmärtorna var för stora - tyvärr men för två år sedan tog jag dem regelbunder tack vare mina föräldrar- Ni skulle ha sett mig när jag satt på Hurva Gästis och skulle njuta av ett julbord men hade så ont i magen att jag knappt kunde sitta upprätt än mindre äta. Men inte brydde sig min mor och far om det helvetet de gav mig för det var ju jag som var den starka enligt dem medan min bror ju var en svag idiot.
Visa aldrig rädsla
var väl en av de saker jag lärde mig först där hemme, mycket för att man kände att om man gav brorsan det övertaget att han såg att man var rädd för honom så skulle han utnyttja det på samma sätt som han tämjde våra föräldrar.
Detta kunde urarta sig på de konstigaste sätt. Jag var ju avig på många sätt och visste inte hur man skulle bete sig då ingen lärde mig det och känslor och jag - NEJ!
Jag gjordes till patrulledare i Svedala Scoutkår under en tid vilket jag verkligen inte fattade för ni fick leta länge om ni skulle hitta någon som var mer ointresserad av scouterna än mig. Jag minns en nattövning vi var ute på i Bokskogen.
Jag var rädd som fan själv men det visade man ju inte så när en av tjejerna i min patrull blir helt hysterisk så vänder jag mig om och ger henne en liten örfil. Det funkade i och för sig hon blev lugn men det känns verkligen så annorlunda för ett barn att göra så. Jag minns att jag var kall och aggresiv också och då var jag som sagt samtidigt så rädd att jag nästan om ni ursäktar utrrycket kunde pissa på mig själv.
Detta kunde urarta sig på de konstigaste sätt. Jag var ju avig på många sätt och visste inte hur man skulle bete sig då ingen lärde mig det och känslor och jag - NEJ!
Jag gjordes till patrulledare i Svedala Scoutkår under en tid vilket jag verkligen inte fattade för ni fick leta länge om ni skulle hitta någon som var mer ointresserad av scouterna än mig. Jag minns en nattövning vi var ute på i Bokskogen.
Jag var rädd som fan själv men det visade man ju inte så när en av tjejerna i min patrull blir helt hysterisk så vänder jag mig om och ger henne en liten örfil. Det funkade i och för sig hon blev lugn men det känns verkligen så annorlunda för ett barn att göra så. Jag minns att jag var kall och aggresiv också och då var jag som sagt samtidigt så rädd att jag nästan om ni ursäktar utrrycket kunde pissa på mig själv.
Haft det tufft mred vikten på sista tiden
då tröstätandet ökar ju närmare julen vi kommer men jag har lyckats hålla mig på 96- strecket och inte gått upp något nämnvärt. Tror att mitt gröna te gör susen. Det blir ju mer och mer bevisat att det är bra mot viktminsknning också. Drömmer om 95 har ju insett att jag inte kan hålla mitt som vanligt alltför högt satta mål om att i mars ha gått ner 30 kg på ett år men jag vet att jag gjorde som vanligt där och satte för höga krav på mig själv. 10 kg sen i våras är med tanke på alla mina motgångar jävligt bra!
Det märks att julen börjar närma sig
magkatarren är där betydligt oftare med större smärtor och jag drömmer om detsom varit var och varannan natt. Senast inatt så var Tittente i mina drömmar.
Det var få jular som det lades ner energi på att få in känslan
visst mormor, farmor och farfar var där, vi tittade på kalle anka och all den rätta julmaten åts inkl. lutfisk men det var stress och enbart min mor som engagerade sig. Min far körde in till coop på julafton för att hitta någon julklapp annars var det pengar och saker vi själv fåt bestämma. Jultomten slutade de med när min bror var för gammal utan hänsyn till att jag var fem år yngre. Granen klädde jag oftast helt ensam. Julpyntade gjorde jag och min mor. När min bror fått kökort började han köra taxi vilket innebar att han var borta varje julafton förutom de sporadiska stunder han hade tid att smita ifrån och då skulle det givetvis fjäskas för honom till 110% så att han skulle hinna få så mycket jul han kunde i sig innan han skulle iväg igen vilket ju kunde vara när som helst. På vuxna dar brydde min bror sig så mycket om att deltaga i julen att han ett år hängde de julklappar han köpt på soptunnehandtaget utan att ens meddela. Han berättade inte ens att han skulle vara med sin blåsta fästmö. En annan jul lämnade min far familjen innan julafton och vägrade att berätta vart. Julaftonorna slutade helt enkelt att vara kul efter 10 års åldern och än idag bävar jag för dem. De är sällan de inneburoit glädje för mig. Ofta kunde man vakna upp på gott humör för att så fort som man gick nerför trappan bli avblåst av morsan utan att egentligen ha gjort något. Sedan satt man där på rummet och lipade igen.
Nu ligger hemsidan med bilder ute på nätet:-)
Sök så kanske ni hittar:-) Sambon har varit så duktig med den. Där är massvis av fakta och bilder. Annars som vanligt går i en dimma utan att var aberusad och väntar vad för hemskt som ska hända mig lagom till 2008. Har laddaat upp med sprit i alla dess former så att jag ska ha möjlighet denna gång att supa bort sorgerna men visst ja det kan jag väl inte göra dp ajg redan har påverkad lever( spydigt sarkastiskt skämt om sanning)
Kloka ord
Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Av den danska filosofen Sören Kierkegaard.
Fler borde tänka på det när de låter sina rädslor och begränsningar vinna.
Why me?
Nu har jag gjort det igen. En sådan där udda händelse som alltid tycks hända bara mig. Är helt förstörd just nu och vet inte hur jag ska kunna se min lilla kattunge i ögonen igen. Jag klämde hennes svans i dörren så att hon förlorade ca 4 mm av den och pälsen på toppen. Hon skrek inte eller så och erkar ok men matte är helt förstörd.
Jag gick in i vårt pannrum och stängde dörren fort för att ingen katt ska komma in i gången. När jag skulle gå ut så hade jag bråttom att stänga igen för att ingen katt skulle springa in och jag såg ingen katt men den lilla har suttit bakom dörren utanför mitt synfält och givetvis med svansen nära. Jag tyckte hon såg litet konstig ut på svansen men reagerade inte mer på det förrän jag gick ut i tvättrummet igen och såg att där låg en liten svanstopp med päls.
Varför gör jag alltid sådana här saker? Är jag otursförföljd?
Jag gick in i vårt pannrum och stängde dörren fort för att ingen katt ska komma in i gången. När jag skulle gå ut så hade jag bråttom att stänga igen för att ingen katt skulle springa in och jag såg ingen katt men den lilla har suttit bakom dörren utanför mitt synfält och givetvis med svansen nära. Jag tyckte hon såg litet konstig ut på svansen men reagerade inte mer på det förrän jag gick ut i tvättrummet igen och såg att där låg en liten svanstopp med päls.
Varför gör jag alltid sådana här saker? Är jag otursförföljd?
Skulle så behövt boxbollen just nu
kokar av ilska över hur de behandlat mig. Tänker inte på det alltid men så får jag som nu information och då KOKAR JAG!
Precis nya nyheter om min bror och kokar
av ilska då han tydligen ska ha något släpföretag enligt ratsit. Ett enskilt bolag, hur nu han med sådan skulder kan skaffa det. Ser framemot att väcka upp skulden till honom igen för då kan man ju mäta ut hans företag. Det enda jag kan glädja mig åt är att han kommer att misslyckas med detta företag också för han har ju misslyckats med allt i livet. Men ARG just nu för jag vill att han ska få lida mer än vad han gjort men jag kan ju inte styra att han alltid gömmer sig bakom min mors kjolar den lilla bernrumpan.
Ett nytt minne dök upp när jag gjorde mitt livsträd
som vanligt innan 9 års ålder. Min fabror och faster som bor i hedekas/lysekil var ju nere i Svedala ibland och de tog då oss barn med dem ut ibland. Detta utspelar sig i en skivaffär på en hörna i Svedala och visar än en gång hur jag hur liten jag än var bara levde för att försöka göra alla andra lyckliga men glömde bort mig själv.
I denna speciella händelse så fick ajg lov att välja en kasett jag ville ha av dem. Min mamma pratade alltid om Lasse Lönndahl därhemma så tanken gick direkt till honom och när jag såg Lars så trodde jag det var honom och tog den kasetten. Det visade sig vara Lars Berghagen och som vanligt blev min mor inte det misnta glad när jag kom med något till henne och som vanligt noll uppskattning utan man lärde sig med en gång försök mer nästa gång.
I denna speciella händelse så fick ajg lov att välja en kasett jag ville ha av dem. Min mamma pratade alltid om Lasse Lönndahl därhemma så tanken gick direkt till honom och när jag såg Lars så trodde jag det var honom och tog den kasetten. Det visade sig vara Lars Berghagen och som vanligt blev min mor inte det misnta glad när jag kom med något till henne och som vanligt noll uppskattning utan man lärde sig med en gång försök mer nästa gång.
Började göra de första anteckningarna till min bok idag
men det är svårt. Som utbränd så kan jag i bland få läsa meningarna 10 ggr och jag fattar inte bättre för det men nu är jag igång. Började på minnesanteckningar från barndomen 9-25 år blir litet svårare då man nästan kan tro att jag gick på droger och var i en enda dimma för där minns jag knappt ett dugg. Minnen har jag men det är mycket som fattas.
Du får inte för din bror klarade inte av det
så lät det ofta när jag växte up. Han kvaddade och förstörde något ibland innan jag var född och jag fick inte prova på pga att han gjort så, därav tex min 2-a i syslöjd. Symaskinen var ju ett no no då han förstört den en gång och det kostat massvis av pengar att laga, han klippte alla trådarna av en väv och därför fick jag aldrig prova den då de inte lagade den igen, de slutade med jultomten för att han var för stor, ingen efterätt hemma på att han gick upp för mycket i vikt och hade specialsydda kläder. Han gjorde det och jag fick ta skiten.
Vi lämnade in den här lilla jäkeln för steralisering i fredags
Personalen höll på att skratta ihjäl sig när de skulle lämna henne tillbaka till oss. Det visade sig att de hade haft ett riktigt bry med henne då hon absolut inte kunnat var stilla när de skulle ge henne spruta och så utan hoppat överallt. Kändes skönt att höra då vi länge undrat om vi har en överaktiv kattunge. Vi kan knappt hålla henne i 10 sekunder förrän hon måste vidare på bus. Ho nhar väl typ besökt varenda vrå och hylla härhemma hur högt upp den än är.
Bildterapin dag var mycket snack och ingen bild
precis som förra gången och nästa vecka fritt (stående ovationer för det) Det är ju inte att jag inte vill gå på bildterapi och jag vet att jag TYVÄRR fortfarande behöveder det men det kan vara väldigt jobbigt och påfrestande att alltid prata om sig själv och behöva se sanningen i vitögat!
Jag levde ju för min musik under min barndom och ungdom
alla pengar jag lyckades spara gick nästan åt till att köpa skivor men trots att det var mina egna pengar som jag sparat ihop så fick ag inte lov att köpa dessa lp-s och singlar. Det var speciellt min mor som vanligt som var emot att jag var lycklig min far brydde sig nog knappt då han själv också gillade musik väldigt mycket. Min mor däremot gick tom runt till min mormor och farmor och försökte se till så att de inte gav mig pengar då jag bara köpte skivor för dem. Jag köpte knappt något godis som de flesta tonåringar men det betydde visst inget.
Jag minns när jag var 11 år, 1983 och Agnetha Fältskog kom ut med sin sololp Wrap your arms around me. Jag var så upphetsad då jag var en total ABBA fan och jag sprang nästan ner till skivaffären men sen var nästa problem;
Hur skulle jag få in den i huset utan att de märkte att jag köpt en skiva? Jag var livrädd för att de skulle upptäcka mig. Ibland brukade jag gömma dem i min lekstuga och hämta dem senare men den där gången så stoppade jag hela stora lp-n innanför kläderna och typ sprang in till mitt rum nervös som fan hoppandes att de inte skulle märka något och detta var som sagt prngar jag sparat ihop som jag köpte den för.
Jag minns när jag var 11 år, 1983 och Agnetha Fältskog kom ut med sin sololp Wrap your arms around me. Jag var så upphetsad då jag var en total ABBA fan och jag sprang nästan ner till skivaffären men sen var nästa problem;
Hur skulle jag få in den i huset utan att de märkte att jag köpt en skiva? Jag var livrädd för att de skulle upptäcka mig. Ibland brukade jag gömma dem i min lekstuga och hämta dem senare men den där gången så stoppade jag hela stora lp-n innanför kläderna och typ sprang in till mitt rum nervös som fan hoppandes att de inte skulle märka något och detta var som sagt prngar jag sparat ihop som jag köpte den för.
Har nog drabbats av the blues ännu mer än vanligt
vet inte vad det är med mig den här sista månaden men jag är mig inte lik. Jag misstänker att det kanske kan vara att det snart är nytt år och ju närmare vi kommer det ju mer nervös blir jag då jag är övertygad om att det kommer att bli ännu värre för mig än detta året som ju började med att min älskade Selma dog. Är livrädd för vad som ska hända och vad för hemskt som ska hända mig för jag är 110 % övertygad om att något hemskt kommer att hända för så har det varit de sista tio åren precis när jag trott jag haft mitt värsta år någonsin så har nästa blivit ännu värre, Började bäva för 2008 i våras.
Dagen efter idag från en stor urladdning
med sambon. Vi hade några blandade år i början av vårt förhållande. Jag hade som ni vet mitt bagage och sambon kom från ett väldigt dåligt förhållande. Han förstod inte hur dåligt jag mådde och trodde väl inte riktigt på mig iheller när jag försökte förklara för honom utan det kändes massvis som om han ifiotförklarade mig som ett hysteriskt fruntimmer. Han frågade mig om jag ville flytta ihop med honom när han kom hem från Kosovo då han varit borta i 9 månader så sade jag nej då jag tycket att vi fick väl lära känna varandra igen samt att jag ska erkänna att jag var ledsen på honom att han drog då han ju var den första person som jag släppt in på livet och det kändes som om han svek mig också. En del av känslorna kom säkert för att jag då var sjuk med mina sköldkörtlar och det påverkar som ni vet hela kroppen. Hur som helt jag trodde ju att man skulle få en chans till att flytta ihop med honom men sen tog det nästan tre år och massvis av tårar från mitt håll. Han körde fram och tillbaka mellan Svedala och Vellinge där han bodde då och det höll på att knäcka mig. Stressen som jag upplevde varje dag och varje biltur var samma som min far tvingade mig att genomlida varje gång han lämnade oss när jag var liten. Detta föröskte jag förkalra för sambon och att jag behövde lugnet och ron som det innebar om vi flyttade ihop men han ville inte höra på det örat och det var så jobbigt...... Än idag så kan jag känna den djupa smärta som han tvingade mig att gå igenom varje dag och känslorna från den kom upp igår.
Precis sett reprisen på lyxfällan
Det är alltid tufft att se på då många av problemen känns igen från hur det var i min egen familj, sättet att tänka på och så - ibland vill man bara skaka om dem.
MEN....
idag var det extra tufft för husets situation påminde om Tittente, lyxbegäret hos mannen påminde om min bror. Han och hans sambo påminde om min bror och sambon till sätt och litet utseene hon hette tom samma namn. Hur de sålde av saker, gräsklipparen som min bror också köpte för att sedan aldrig använda tillsden rostade itu i hans fall, den överdyra bilen. Ja allt påminde om hur min bror och hans sambo var och förmodligen är. Och denna kvinna funderar på att gifta sig med honom nästa år (hon i lyxfällan alltså) Jag slutar aldrig att häpna över människors naivitet men det blir väl så när man som jag fått en extra stor bit av den tuffa verkligheten.
MEN....
idag var det extra tufft för husets situation påminde om Tittente, lyxbegäret hos mannen påminde om min bror. Han och hans sambo påminde om min bror och sambon till sätt och litet utseene hon hette tom samma namn. Hur de sålde av saker, gräsklipparen som min bror också köpte för att sedan aldrig använda tillsden rostade itu i hans fall, den överdyra bilen. Ja allt påminde om hur min bror och hans sambo var och förmodligen är. Och denna kvinna funderar på att gifta sig med honom nästa år (hon i lyxfällan alltså) Jag slutar aldrig att häpna över människors naivitet men det blir väl så när man som jag fått en extra stor bit av den tuffa verkligheten.
Av alla flaskor så var den tvungen att vandra in i min hand
Var på Jägersro idag då jag tänkte köpa den nya glöggen blossa 07 för är det något jag har lärt mig om människan så är det var ute i tid om det gäller sprit. Nu blev det ingen blossa då den visst var slut efter 45 minuter där men det blev bla chokladglöggen - trodde jag! Läckande flaska från botten har ni hört talas om det förr?
Trodde inte det men jag råkade givetvis välja att köpa en sådan så man såg ju inte att den var trasig förrän man kom hem och så stirriga som folk är med sprit så är väl den också slut när jag kommer dit där för att byta.
Detta är nog ett litet problem för de flesta men jag klandrar givetvis mig själv jättemycket för att jag inte tittade under flaskan innan jag tog den då hade jag ju kanske sett att den läckte och varför händer alltid de här annorlunda problemen mig?
Men inte ska man väl behöva förutsätta att en glasflaska läcker i botten? Själv köper jag sprit så sållan så jag kan absolut ingenting om reglerna om vad man ska tänka på och så
JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DET!
Nu häner jag upp mig och blir besatt av detta lilla problem tills det är fixat. Jag vet vem jag ska klandra för min sjukliga perfektionism : Min far; Man skulle aldrig vara nöjd med det lilla utan alltid sikta överhögt - tack gubbdjävel!
Trodde inte det men jag råkade givetvis välja att köpa en sådan så man såg ju inte att den var trasig förrän man kom hem och så stirriga som folk är med sprit så är väl den också slut när jag kommer dit där för att byta.
Detta är nog ett litet problem för de flesta men jag klandrar givetvis mig själv jättemycket för att jag inte tittade under flaskan innan jag tog den då hade jag ju kanske sett att den läckte och varför händer alltid de här annorlunda problemen mig?
Men inte ska man väl behöva förutsätta att en glasflaska läcker i botten? Själv köper jag sprit så sållan så jag kan absolut ingenting om reglerna om vad man ska tänka på och så
JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DET!
Nu häner jag upp mig och blir besatt av detta lilla problem tills det är fixat. Jag vet vem jag ska klandra för min sjukliga perfektionism : Min far; Man skulle aldrig vara nöjd med det lilla utan alltid sikta överhögt - tack gubbdjävel!
Vad förstår inte Svensson och hur svårt kan det vara?
Jag och sambon häpnas dagligen över människan när vi lyssnar på radio Rix. Nog för att jag också vill vinna en veckas semester men hur svårt kan det vara att förstå, ring när denna signal spelas? Inte så svårt eller? Kan någon förklara för mig varför man ringer 24/7 som stora delar av befolkningen verkar göra? Jag förstår inte riktigt hur de tänker och jag har verkligen försökt men om någon säger till mig att jag kan vinna om jag ringer när följande signal spelas upp ja då ringer man och inte när reklamen för tävlingen kommer eller någon annan låt! Som sagt förstår inte. Är svensken så desperat eller han/hon har helt enkelt blivit så korkad att simpla instruktioner inte går att förstå?
Varför denna dragning till mat så fort som tankarna går ner?
Det sker nästan automatiskt fortfarande även om jag har det mycket bättre under kontroll så får jag väl erkänna att sen antidepressiva försvann så är nog en bit sött min drog. Tack och lov för min motionscykel men vikten har varit svårare att hålla sista månaden. Tröstshoppar gör jag fortfarande också men är bättre även där.
Jag har aldrig varit den som tröstshoppat över min gräns utan även där var jag tyvärr den förnuftiga. När jag var yngre så var det ljusmanchetter och skivor. Min saknade svikande östra.svenstorp vän brukade reta mig för att jag handlade så mycket ljusmachetter. På skoj skrev jag tom på ett papper där jag skulle böta till henne om jag köpte fler. Man vågade ju inte erkänna att man köpte dem för att man mådde så psykiskt dåligt. Nu har jag slängt en hel del av dem även om de var fina för man kan ju bara ha så många manchetter men tidigare så hade jag två fulla lådor med sådana. Det säger en hel del eller hur?
Jag har aldrig varit den som tröstshoppat över min gräns utan även där var jag tyvärr den förnuftiga. När jag var yngre så var det ljusmanchetter och skivor. Min saknade svikande östra.svenstorp vän brukade reta mig för att jag handlade så mycket ljusmachetter. På skoj skrev jag tom på ett papper där jag skulle böta till henne om jag köpte fler. Man vågade ju inte erkänna att man köpte dem för att man mådde så psykiskt dåligt. Nu har jag slängt en hel del av dem även om de var fina för man kan ju bara ha så många manchetter men tidigare så hade jag två fulla lådor med sådana. Det säger en hel del eller hur?
Ni vet ju hur mina föräldrar alltid brukade svara så här
om jag påpekade att det var typ minst en månad sen jag hörde av dem. De ringde ju aldrig av sig själva utan det var alltid kryp, kryp, kryp!
Svaret jag fick vid påpekande om hur länge sedan var alltid
Är det så länge sedan. I mina ögon ett totalt oengagerande svar och hade man saknat någon så hade man ju haft kontroll på hur länge det var sedan sist. Jag sakande ju dem eter en dag typ, hur som helst!
Sambon ringde ju sin mor för en månad sedan och gratulerade henne. Ingen av dem kunde träffas den helgen så hon sade vi får höras vid i nästa vecka. Sambon har gått och väntat och på att hon skulle höra av sig men inge ringde. Nu pratades de vid i helgen pga ett dödsfall och då påpekade han detta och undrade varför hon inte ringde. Hennes svar:
Är det så länge sedan.
So msat vi har lika dåliga föräldrar på många sätt- tyvärr på många sätt anser jag nog tom sambons föräldrar vara sämre då de ju inte kan skylla på all skit som mina kan utan där är det nor ren ytlighet och kärleken till pengar som talar.
Svaret jag fick vid påpekande om hur länge sedan var alltid
Är det så länge sedan. I mina ögon ett totalt oengagerande svar och hade man saknat någon så hade man ju haft kontroll på hur länge det var sedan sist. Jag sakande ju dem eter en dag typ, hur som helst!
Sambon ringde ju sin mor för en månad sedan och gratulerade henne. Ingen av dem kunde träffas den helgen så hon sade vi får höras vid i nästa vecka. Sambon har gått och väntat och på att hon skulle höra av sig men inge ringde. Nu pratades de vid i helgen pga ett dödsfall och då påpekade han detta och undrade varför hon inte ringde. Hennes svar:
Är det så länge sedan.
So msat vi har lika dåliga föräldrar på många sätt- tyvärr på många sätt anser jag nog tom sambons föräldrar vara sämre då de ju inte kan skylla på all skit som mina kan utan där är det nor ren ytlighet och kärleken till pengar som talar.
Nu när jag såg elgrillen så är det samma gamla spöke i mitt huvud
Kunde jag gjort annorlunda? Var det mitt fel? Varför blev det så fel han var ju min bror? Innan jag var tio år gammal så hade vi kul också, han brydde sig sen gick det bara utför efter tio. Det hade varit så jäkla kul att ha en bror.
Det krävs så litet för att jag ska sakna dem
som nu när jag var ute i garaget där stod den - elgrillen. Min bror kom upp med den till mig när jag bodde i min fösta lägenhet. Jag minns han var glad för han behövde den ju inte längre nu när han kunde grilla ute i Tittente. Jag vet inte om det var för att det var så sällan han brydde sig om mig eller vad det var men jag minns de stunderna som det var igår. När det gäller den här elgrillen så ville jag när han kom med den bara skrika jag vill inte ha den för jag var ju ledsen över att jag inte ens fick vara med i diskussionen om Tittente fast jag också ägde den. Det var ju som om jag inte fanns och jag mådde så dåligt. Jag minns att jag efter att han flyttat ut till Tittente grät flera gånger om dagen nästan varje dag. Jag ville bara skrika det till honom men kunde inte för jag fick dåligt samvete man skulle ju visa tacksamhet om någon gav en något men för mig var det att han kom med sitt avlagda nu när han fick något bättre det var aldrig jag som fick något bättre. För mig var det - bara rubba in i huvudet på mig att du bor där ute men ingen av dem förstod hur alla orättvisor knäckte mig. Visst begrep jag att bara en kunde bo där ute men jag då?
Så happy fucking fathers day
till dig som skulle varit min far men visade sig vara ett stort ----hole istället.
Var och lade blommor på min farfars grav på alla helgona dag
och för att min mormor var snäll mot mig ibland så fick hon också (tyvärr ligger farmor och morfar tillsammans med dem) Skrev ett kort till min farfar inget stort men man förstod hur olycklig jag var och är över hur min far varit. Mitt hopp var ju att någon i släkten skulle se det och bli nyfiken men de hade redan varit där md sin årliga blombukett så det blir det väl inget av. Det är lustigt jag har 7 kusiner, 4 farbröder varav tre har fruar men inte en tycks undra vad som hände med mig alla tycks köpa min far och mor och brors lögnfasad. Men jag förmodar med en sådan kall mor så kan väl de inte vara mycket bättre och jag vet att pengar har varit ett stort huvudintresse för många i familjen och det säger ju ganska mycket om deras personlighet men där var ju några som jag hoppades på. Min bror skulle blivit skådis så bra som han duperat alla utom mig i sin omgivning. Vad var meningen med helvetet jag fick utstå pga honom? Min mormor drog jag mig brort från pga honom, likaså min farmor och övriga släkten. I fucking hate them!
Som ni alla säkert vet så är det ju fars dag på söndag
Jag avskyr sådana dagar då man är extra utsatt om man levt som jag. Jag har funderat länge på om jag skullat skicka honom ett kort men även om hjärtat säger ja för jag vill ju så gärna ha en pappa så sade hjärnan hur ska jag kunna motivera en gratulering av någon som så totalt skiter i mig och uppenbart vill allt annat än vara min far?
Så inget farsdag kort. Det hade varit sjukt av mig att skicka ett men det är så svårt att låta bli för hela min benmärg säger till mig att visa människor att jag bryr mig om dem men de bryr sig ju inte om mig. En svår svår position.
Så inget farsdag kort. Det hade varit sjukt av mig att skicka ett men det är så svårt att låta bli för hela min benmärg säger till mig att visa människor att jag bryr mig om dem men de bryr sig ju inte om mig. En svår svår position.
Elisabeth - the golden age
Alla förkylningar, halsont och mensvärkar har ju gjort at jag glömt att skriva om filmen vi såg i onsdags.
http://www.imdb.com/title/tt0414055/
Cate Blanchett var strålande och man hade sällan tråkigt under de nästan två timmar som filmen varade, kostymerna var superba och man kände det litet som om man drogs in i historiens vingslag. Själv har jag alltid dragit psykiskt till starka sårbara kvinnor av någon anledningen. I sjund klass gjorde jag tex ett arbete om Maria Stuart och även Elisabeth "Sissi" har blivit utsatt för mitt granskande öga. Olyckliga kvinnoöden med olyckliga slut någon vis man eller kvinna kan säkert se varför jag gjort dessa val men åter till filmen.
Den får 3++ och säkert en oscarsnominering för kostymerna.
http://www.imdb.com/title/tt0414055/
Cate Blanchett var strålande och man hade sällan tråkigt under de nästan två timmar som filmen varade, kostymerna var superba och man kände det litet som om man drogs in i historiens vingslag. Själv har jag alltid dragit psykiskt till starka sårbara kvinnor av någon anledningen. I sjund klass gjorde jag tex ett arbete om Maria Stuart och även Elisabeth "Sissi" har blivit utsatt för mitt granskande öga. Olyckliga kvinnoöden med olyckliga slut någon vis man eller kvinna kan säkert se varför jag gjort dessa val men åter till filmen.
Den får 3++ och säkert en oscarsnominering för kostymerna.
Var de någonsin glada över att jag fanns?
Tittar man tillbaka på mina första år och det jag fått berättat för mig så handlar allt om ansiktet utåt men väl ensamma så brydde de sig inte.
Min totalt tomma dopbok talar väl sitt tydliga språk där, det enda som står i den är mitt namn ditskrivet av prästen. På bildne från dopet så tycks alla vara mer upptagna av att titta på min bror än på mig.
Jag var visst den söta babyn som mamma i byn stannade till för att titta på men inte fick jag höra att jag var söt hemma och när jag skulle föda ja då fick min mamma ta sig till lund själv då min far tröttnat eftersom det varit falskt alarm några gånger. Jag föddes med svår gulsot och fick byta blod och så men det var aldrig något som jag kunde leva på i form av känslor som min bror fortfarande kan leva på vissa saker.
Min första dagmamma bodde över gatan i Svedala och det ska tydligen ha varit så att min mor lämnade mig ensam på morgonen när jag sov i min barnsäng för att denna tant sedan gick och tittade till mig med med jämna mellarum för att sedan ta med mig in till sig när jag vaknat men det är denna kvinna och hennes son och sedan min riktiga dagmamma och hennes familj som jag minns med glädje, där fick jag riktigt familjeliv med allt vad det innebar men ville min mor och far ha mig?
Mamma påstod ju att hon alltid ville ha en flicka och en pojke men den tanken måste hon ha ändrat väldigt fort.
Nu när jag blev vad man i min familj kallar obekväm
med andraord jag visade känslor så verkar det som om min spermadonator(far) har gjort sig det stora besväret att skaffa sig en ny msn så att han inte ska riskera att stöta på mig igen när han är ute. Detta har han givetvis gjrot utan att berätta för att jag skulle kunna såras det verkar det som om ingen från min tidigare värld trodde. De verkar ha sett mig som någon osårbar terminator.
Jag försöker tänka så här han brydde sig inte dig långt innan Tittente detta är inget nytt han har visat vad han känner för flera år sedan men jag ljuger om jag säger att det inte känns att min far som är jävligt ego och lat hellre byter msnadress än träffar på mig och försöker visa att han bryr sig. Han fick bilarna som han så fint utnyttjat mig till att stå på i flera år för att han inte ville göra rätt för sig hos staten med sina skulder. När han var fri där så var det bara en sak som betydde något för honom att få bilarna tillbaka och när jag väl gett honom dem så kunde han skitai mig igen. Varför gör det ont när det inte är någon nyhet?
Jag försöker tänka så här han brydde sig inte dig långt innan Tittente detta är inget nytt han har visat vad han känner för flera år sedan men jag ljuger om jag säger att det inte känns att min far som är jävligt ego och lat hellre byter msnadress än träffar på mig och försöker visa att han bryr sig. Han fick bilarna som han så fint utnyttjat mig till att stå på i flera år för att han inte ville göra rätt för sig hos staten med sina skulder. När han var fri där så var det bara en sak som betydde något för honom att få bilarna tillbaka och när jag väl gett honom dem så kunde han skitai mig igen. Varför gör det ont när det inte är någon nyhet?
Mega gråtattack idag över Selmis
Livet var verkligen mycket roligare när hon levde. Ni är säkert många som skrattar åt mig men sambon gör inte det och det är allt som betyder något för mig. Hon var inte bara min katt jag såg nog sällan henne som en katt utan mer som en själ, min bästa vän och jag saknar henne nästan varje sekund av dagen. Som vanligt när jag komer mer i kontakt med mina egna hälsoproblem så tänker jag desto mer på mina föräldrars svek så där var en ganska stor svacka i humöret för mig under eftermiddagen pga det också. Normala föräldrar hade ju intresserat sig för ett barn som trots allt lämnar prover var och varannan månad men inte det och sådana dagar som hälsan är upp i ljuset så känns deras jag skiter i dig extra mycket. Annars så är det fortfarande ont i halsen och täppt i näsan men något bättre.
Fick remiss idag till njurskitet
Vilket knäckte mig innan sambon fick lugnat ner mig då jag inte väntat mig att få mer papper från sjukhuset förän nästa år då man ju alltid får provtagningar efter besök. Vad jag hatar sådant och när läkarna som skriver på remissen skriver så att man inte kan läsa vad där står om en.Det gör i alla fall människor som mig helt hysteriska.
Sambon har snart gjort klart hemsidan med all fakta om all skit som jag dragit in i så får väl hitta på ett klurigt sätt att ge er länken annars kan ni ju alltid söka smart:-) Personligen skiter jag i vem som ser den då jag inte har något att skämmas för. Fortfarande asförkyld med mens dessutom vilket gör att känslorna är närmare - TYVÄRR!
Sambon har snart gjort klart hemsidan med all fakta om all skit som jag dragit in i så får väl hitta på ett klurigt sätt att ge er länken annars kan ni ju alltid söka smart:-) Personligen skiter jag i vem som ser den då jag inte har något att skämmas för. Fortfarande asförkyld med mens dessutom vilket gör att känslorna är närmare - TYVÄRR!