Ofta kändes det som om min familj var betydligt vänligare mot alla andra människor som de mötte en emot mig. Jag var verkligen glad för det lilla som för ca 5 jular sen när det enda jag hörde av min k-k till far var ett god jul sms och jag var tårögd och överlycklig så var det alltid men inombords så grät jag och trängtade så efter att få betyda massvis för dem. De har verkligen orsakat mig mycket smärta och gett mig djupa sår och för det hatar jag dem så djupt särskilt min far

nu är det länge sedan, i början på 1980-talet men tänk er själv jag var 8 år gammal och ville ibland låna pengar av mina föräldrar. Vi snackar 5-10 kr ocj så. Samtidigt så stal min bror hundralappar från dem och gick och köpte allt möjligt som han slapp betala tillbaka, ibland lämande de tillbakas sakerna dock men om jag ville låna ja då kom mi mors svarta bok fram.

xxxx 2,50 kr sen fick jag betala tillbaka henne när jag kunde. Jag var inte ens tio år när hon började med detta än idag så har jag denna svarta bok inpräntat på näthinnan och får ont i magen bara jag skriver detta. Snacka om att sätta press på mig. Fy fan vad ho nvar hård mot mig men mot sin son - han kunde göra vad som helst.

tänker på min mamma massvis och på varför hon nästan aldrig gillat mig. Hennes ovilja mot mig började vid 9-10 års åldern innan dess så minns jag litet mamma dotter saker vi gjorde ihop som bakade kanelbullar och hon läste för mig varje kväll som katitzi och Ronja Rövardotter (sista boken hon läste) men vid tio så skriver jag tom i min dagbok hur jag riktigt känner att min mamma bara tycker om min bro. Om de bara kunde säga vad det är jag gjort som får dem att behandla mig som en massmrödande kannibal (rättelse hans -hennes mamma älskar nog sitt barn)

sjuk som man är så är ju inte försvaret lika starkt. Det var badkarsscen tror jag. Då reagerade jag inte mer på det förutom att jag tyckte att de var väldigt orättvisa nu flera år senare så tänker jag var någonting som jag gjorde bra nog för min mor?

Det var väl isåfall min  konstnärstalang annars så var det gnäll gnäll och gnäll.

Jag reagerade inte då, förmodligen för att jag levde i det men nu....

Jag hörde ALDRIG (och då ljuger jag tyvärr inte) klaga eller kritisera min bror men med mig...

annan femma....

För att härleda till vatten!

Jag tog för långa duschar, för ofta, slösade med vatten och mitt hår fastnade alltid i avloppet och jag tog för långa bad (en timme ca). Varje gång (nästan) så fick jag höra samma ramsa och den innehöll även alltid kommentaren att vatten kostade pengar vilket ju är sant men.....

än en gång alla pengar min freak till bror kostade och snodde? Tänk er från ca (minst) 22 års ålder til ca 35 års ålder så kom han hem och åt middag alla dagar i veckan i utom kanske en dag och sen han kursat sitt företag ¨å var det ju så synd om honom så att han inte behövde betala i flera år (fast han hade jobb). Detta kursade han 1996 när han var 29 år gammal. Själv bodde jag ju hemme, åt betydligt mindre än honom, tjänade mindre men fick betala tom när jag bara hade KAS.

Jag bråkade som fan om detta med min mor då jag tycket det var så orättvist att jag skulle behöva betala när jag bara fick ut 3000 kr men en tusenlapp hem blev det. En del av mig tycker synd om henne och saknar henne och lider med henne när jag ser hur hon kastat bort sitt liv en anna ndel av mig hatar verkligen den bitchen!

så gjorde jag misstaget att sätta mig i ett rum fullt med baciller (var på vellingeblomman i lördag och såg julutställningen och jul=massvis av barn som =baciller) låg vaken stora delar av natten pga ont i halsen och det sitter i.När jag ringde och avbokade bildterapin så hörde hon två ord och sade du behöver inte säga mer jag vet ditt ärende:-) Och vi som ska en av våra ovanliga sociala besök på fredag, hoppas jag hinner bli frisk och vad som stör mig ännu mer - ÄNNU FLER DAGAR UTAN MOTION VILKET FÖR MIG ÄR LIKA MED VIKTUPPGÅNG!!!

det går ganska bra om jag bara klarar av att låtsas som om min mor, far och bror aldrig existerat, oftast lyckas jag, men tankarna är där varje dag och jag har patetiskt nog suttit uppe i stora rummet idag och lipat över att ingen vill ha mig och att jag inte är värd någonting.

Det är lustigt, en människa som du verkligen litar på kan säga til ldig tio gånger att du är undebar och att det inte är dig det är fel på och ändå så är det de där människornas ord som du tänker på. De som du egentligen vet att du är mycket bättre än, ändå tillåter du dem  att såra dig. Det är därför jag blir så arg när särskilt vuxna människor säger eller gör något dumt och sen säger förlåt som om allting ska kunna suddas ut då. Skadan är liksom gjord då, om det är så lätt att säga förlåt borde det då inte vara ännu lättare att tänka sig för en gång extra innan man sårar eller gör någon illa?

just nu och får det får ni ursäkta men man ska vara det också ibland. Det har varit mycket krämpor sista månaden, förmodligen det som gjort det. Först ryggskott sen förkylning sen platt fall ner för att just nu fortfarande ha förkylning men annars är det bra förutom denna basatthet av döden som jag fortfarande har (det pratar vi inte om) och nu börjar ju högtider komma upp igen vilket gör att jag ännu mer saknar en familj.Tänker med jämna mellanrum på hur mycket jag hatar brorsan och jag märker att jag har så mycket ilska i mig som jag inte klarar av att få it vilket ju inte är konstigt med tanke på att jag aldrig fick lov att var asur i familjen förmodar att de ansåg att brorsan redan fyllde kvoten med sina utbrott. Har så många historier i mig fortfarande som bara kämpar för att få komma ut och nu är dagarna få innan jag börjar skriva på min bok. Tänk om jag skulle lyckas få till en riktigt bra en fan vad bra!!

Nätet låg nere i nästan två dagar men nu verkar de löst sitt problem. Var hos min endikrinolog i tisdags som ni vet. Det gic kväl så bra som det kunde gå med tanke på omständigheterna. Blodvärdet är upp i 119 (var 115 som lägst) och jag låg stabil på min andra prover men de nästa två gångerna ska jag lämna njurprover igen och jag tänker ju med en gång - vad berättar inte min läkare för mig? Har jag mer problem?

ikväll. Där är helt mörkt och inga gardiner eller lampor alls, undrar om hon lever? Tårarna kom då sen var det storlip i ett antal minuter. Jag kan fortfarande inte fatta hur det kunde sluta så här illa.

målade min bror i bur blödande och gråtand, fastkedjad ovanför marken medan jag min mor och far gick därifrån glada på gyllen väg totalt ignorerandes honom.

Vissa av mina bilder ska användas till föreläsningar då de visst var väldigt bra till det. Min bildterapeft fråga mig idag om hon fick lov och varför inte? Är det en sak jag vet så är det ju att det inte är jag som felat och att jag är offret. Jag har inget att skämmas för.

ser inte alls fram emot det då tålamod och förklaringar inte är min starka sak numera. Jag har ju betalt vissa räkningar via nätet och då kan ju inte alla se det på plats så kan jag inte få mina stämplar till mitt frikort och så säger de tom till mig att jag kan betala dessa nya räkningar fast jag egentligen inte ska behöva betala dem då jag redan är uppe i 900 kr. 100 kr kanske inte är mycket för dem men med min lilla lön så är det jäkligt mycket och det är mot principen att betala för något 2x.

Har redan magkatarr för att jag ska behöva göra detta är så allergisk mot klydd. Är skitnervös att jag ska få betala en gång till för jag vet att det är en sådan sak som jag kan hänga upp mig på i evigheter.

Så har jag ju glömt att berätta att vi var på Forum i Köpenhamn förra söndagen och såg denna dam. Har gillat henne ända sen hon kom med låten just a girl med No Doubt. Den låten har betytt massvis för mig i min kamp mot föräldrar och allt. Konserten får en klar 3+. Jag gillar hennes litet annorlunda texter som ofta får en att bli glad eller stark. Det är inte världens bästa sångerska men utstrålning väger upp det. Vi stod inte framme vid scenen men hon spelade en låt ute bland publiken och då stod vi som ni ser riktigt nära och efter många år så förstod jag då storheten i att göra det för det var stort. Lättrörd som jag är numera så var det nästan glädjetårar som kom då:-) Jag kunde tom försvara min plats mot tjej som kom och trängde sig framför lilla mig (armbåge i ryggen:-) Hon tittade liTet konstigt men hallå hon var mycket längre än mig och hade sett lika bra bakom mig.

Bäst:cool
Sämst: alla ballader

Mest smärta: mitt pladaskfall på väg till bilen som gör att jag fortfarande inte kan ligga på knä och har ont i högra ben!

Trots ingen motion, glass mm så står jag nu på den lägsta vikten på flera år igen. Det var trögt någon vecka men nu gick det för mig.  Annars är jag verkligen inget rolig för stunden och det får ni ursäkta- Värsta förkylningen är i kroppen men den är på väg bort.

Drömmer för fullt om 95:-) Då är det mer än 10 kg sen jag började banta igen i april och man kan nog säga att jag cyklat europa runt på min motionscykel.

Sitter här med ännu en förkylning som sambon dragit hem (tack för det:-) Jag som skulle cyklat extra mycket till tisdag så jag kunde vara under 97 tills den andra mannen i mitt liv skulle väga mig (min endikrinologläkare) Nu får jag istället ta det lugnt vilket ju är JÄTTESKÖNT MEN ---- Jag vill så gärna gå ner i vikt massvis - NU!!!!

Istället sitter jag här med gräddbullar:-( Men gud va gott!! Blev så sugen på det för några dagar sen.

Syr för fullt på en julkalender till mig själv, ända sen jag var en liten tös har jag drömt om en sådan men i in fmailj var det ju inte mycket extra omtanke och planerande som gick till mig så det blev ju aldrig någo. Iett svagt ögonblick så sade sambo om du syr en sådan så ska jag fylladen med 24 julklappar.

Vem kan motstå något sådan?

som är ett rent helvete att få ut. Inuti skriker och sörjer jag nsätan hela tiden (men jag lipar inte varje dag vilket för mig - wow)

De sista åren när jag bodde hemma så grät jag mig tills sömns nästan varje kväll och jag ifrågasatte länge livet och lyckan för det kändes som om att leva bara var hårt arbete 24 timmar om dygnet och lätt existerade inte.

från mina föräldrar. Jag flyttade 2003 till en lgh som bara låg knappt km från min moder. Då min far hade lämnat henne då så var jag eld och lågor och sade till henne så kan vi träffas ofta nu kan vi gå till varandra bla bla bla.

Inte en gång kom hon på spontant besök under alla de åren. Det första spontana besöket var den där kvällen när hon kom för att se till så att mitt monster till bror skulle få sin lön och sade till mig att ta ett personligt lån om jag inte kunde betala honom.

Och jag hade som ni vet inte ens varit inblandad i företaget. Nör jag slutade ringa så kunde det gå månader innan vi hörde av varandra trots att vi bodde så nära och om jag och sambon skulle komma på middag hos henne så fick vi givetvis bjuda in oss själva för annars så kom ingen inbjudan men de sade givetvis att vi alltid var välkomna vilket ju var att göra det lätt för sig. Brorsan (aka monstret) hade hon dock över på bingolotto och middagar ofta.

Vad var det med mig som gjorde att jag var så svår att gilla? Jag vet att det inte är mitt fel men ändå....

Hon var fan min mor. Visade jag mig så stark genom åren att de helt glömde bort att jag fanns och faktiskt också var en människa som behövde någon? All deras tid gick ju som ni vet åt till att fixa min brors skit(gud vad jag hatar hnom djupt och innerligt).

engagerade sig i mig efter att jag fyllt tio år var när hon skulle hitta sommarjobb till mig. Det var som om hon inte kunde tåla om jag gick hemma en hel sommar. Min bror var som vanligt den perfekta där som jobbade hos bönder vid  tidig ålder och sen gick yrkesskola på Svedala Arbrå och fick jobb med en gång medan jag var den tysta blyga med konstnärliga anlag som verkligen inte hade det för mig att hitta ett sommarjobb då jag knappt vågade säga pip.

Det första kom som ni vet på Svedala efter nionde klass sen följde två somrar på Cadazzo i Staffanstorp och borrande i badkar (tänk då på att jag har tummen i handen och är livrädd för att borra men tvingades borra badkar en hel sommar) sen följde sommarjobbet som nästan höll på att knäcka mig i växthus under en mycket varm sommar bindandes upp tomatplantot och gurkplantor.

Det sista fixade hon via arbetsförmedlingen och jag minns att hon var arg på dem då de först inte hittat något och hon frågat vad jag då skulle leva på och de sagt till henne att jag fick väl leva på dem. Det var faktiskt inte så kontsigt med tanke på att jag gick i gymnasiet och knappt fyllt 18 år gammal. Min bror levde ju på dem när han fyllt 30 år och vid 40 år så lever en del av honom säkert fortfarande på pengar från min mor.

Förutom dessa jobb så ordnade hon även juljobb på posten åt mig. Som sagt hon var besatt hade hon fått bestämma så skulle jag säkert börjat betala hem matpengar vid 15 års ålder. Innan 10 år så betedde hon sig litet som en mor mot mig men sen?

Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad jag gjort henne som är så hemskt att hon kan hata mig så fullständigt.

så mycket blogg. Har alltid varit så när jag mått dåligt att jag dragit mig undan och inte skrivit och så. Det är därför jag idag tyvär har massvis av tomma dagar och år i mina dagböcker.Det hade ju verkligen varit intressant att läsadem eftersom jag har så mycker minnesluckor men no way. Jag lipar inte en massa och det är ju alltid något men jag tänker massvis på mina föräldrar och hur de bara kan skita i mig fast jag är sjuk och skulle behövaderas stöd mer än någonsin och jag tänker på hur jag alltid fanns där för dem. Jag känner mig så utnyttjad och jag blir så ledsen när jag tänker på hur de var mot mig. Inget nytt jag vet men sådana svek tar massvis av tid att komma över. Jag ljuger inte när jag säger at jag hoppas att min far får det tuffts om pensionär, kanske hiner alla de åren som han var arbetsnarkoman ifat honom och hans kropp men egentligen vill jag inte någon illa men jag vill att de ska få lida som de lät mig lida. Jag hade inte förtjänat det de gjorde mot mig.
 
Nu när jag tittar bakåt så ser jag verkligen hur jag var en tyst mus som aldrig ställde till med något och lät dem sätta min bror först alltid. Hatar homom!

Enligt min bildterapeft så är det mycket troligt att han fötts med fel från början som tex adhd och med hans beteende så tvivlar jag inte på det. Jui äldre han blev desto mindre tålde han att jag fanns men elakheterna begicks alltid bakom ryggen på ägg och spermadonator. Jag hatar honom så mycket att jag inte ens kan skriva hur mycket!

Tänker mycket på om mina föräldrar fortfarande lever. De är ju båda i 70-års åldern och min mor har redan varit nära döden en gång. Om de dör så är det ingn som berättar det för mig och det känns så hemskt att veta att jag förmodligen får veta det år efter eller genom en tidningsannons. För jag vet att min bror och hans OTROLIGT KORKADE INSNÖADE SAMBO (ursäkta) skulle inte berätta ett dugg. Hon har  inte en aning om vad allt handlar om då min bror fyllt henne med en massa ljusblå lögner och han skulle garva varje sekund som han visste att han gjorde mig illa.

och kan egentligen inte fatta varför. Det enda jag kan tänka mig är bildterapin igår. Vi provade en ny sort terapi där jag skulle klippa ut bilder av min familj som jag tagit med mig och klistra upp i ett collage och sen klippa ut ord och bilder från tidningar och måla också om jag ville. När hon förklarade för mig så sade jag till henne rakt ut visst jag kan göra det men jag har ingen känsla vilken bild jag ska börja med eller så utan tar bara en i högen. Jag tyckte det verkade litet meningslöst. Men när jag klippte så hittade jag ord efte rord att placera i bilden särskilt på min bror. Han fick ord son ängeln och kungen mm på sig. Förmodligen släppte jag mer känslor i den övningen än vad jag kunde föreställa mig för jag är verkligen trött idag och var det redan igår - kan knappt hålla ögonen öppna. Sja avslöja en sak för er dock!

Jag vet att jag fortfarande behöver det MEN - jag är så trött på terapi - förmodar att låtsasvärld drar där är jag lycklig.

var och vittnat om bilfärden där sambons bror följde efter oss och föröskte preja oss av vägen så nu finns det på papper att jag anser att hans bror visat galenskap redan innan så nu är man väl illa ute där igen men det behövdes ju göras fall han får för sig att skada oss igen. Han har ju skrytit med att han känner "sådana människor".
Där har vi en människa till som tilläts splittra upp en hel familj för att ingen vågade gå emot honom.

när det gällde pappa och tid med honom eller om man ville at han skulle göra någonting så fick man tjata sig till det och oftast börja veckor innan. Det kom aldrig självmant och han hade sällan tid.

Julgran köpte vi tex aldrig förrän i absolut sista stund och det var först efter massvis av tjat då han tyckte det var onödigt med gran. De sista åren tror jag tom mamma fick köpa den själv.

Första gången ha nvisade sig på min skola var på informationsmötet om avslutningen i nionde klass. Jag kommer ihåg att jag var så förvånad att jag frågade honom varför.

Brorsan kunde han dock som vanligt lägga ner så mycket tid på att han hade tid att följa med honom på klassresa upp till Liseberg som klasspappa. Jag kommer ihåg att jag var så avundsjuk.

Jag hatar dem så för att de betett sig som så egosistiska svin. Det passade bra när jag skulle göra saker åt dem. Utan mig hade de inte haft det livet de levde p å90-talet men det glömde de lätt.

som lilla Selma dog så kan jag fortfarande inte fatta det. Det känns så ofattbart att jag aldrig mer får krama eller mysa med henne. Jag lever men inte alls med samma trygghet och glädje som jag gjorde när Selma levde. Hon fyllde tomrummet efter familj och vänner till 110% Jag känner fortfarande dessutom sådan skuld för att jag inte kunde skydda henne bättre mot det som hände jag kan helt enkelt inte acceptera att jag inte kunde förhindra at hon dog. Det känns hela tiden som om jag svek henne, jag var allt hon hade.

ja vad mer kan jag säga än att idag gick det inte bra. Tack och lov att sambon var där för det var skrik och tårar och sekunden från att svimma.

Samtidigt som jag förstår personalen så stör jag mig en del på att de bara fortsatta trycka med nålen fast jag bad dem ta väck den i handen. Det stora problemet är ju om du lämnar kaliumprov så kan detta ABSOLUT INTE tas i fingrarna annars tas jag helst där.

Idag gick min handkramp in (tror det är något jag fått med den här kaliumbristen) det är alltid högerhand som jag har mest kramp i och alltid efter ansträngning. Det kommer tex massvis när jag cyklar ett tag och då kan jag inte hålla om styret. Idag blev det nog för mycket tryck när de tryckte in någen på handen och tillsist kom krampen och det gjorde så ont med nålen kvar i handen så att jag bara ville skrika. Inte kul alls.

det har blivit litet litet med skrivandet de sista dagarna då jag mått så där pågrund av rygg och mens. Känns underbart att skriva att jag har måt dåligt pga andra anledningar än de vanliga även om de är där I DRÖMMARNA!

Så jäkla jobbigt igår var det farsan och brorsan och idag morsan och det är hela tidensamma tragglande och jag som försvarar mig. Där ser ni jag vet att jag inte gjort fel men så illa har jag tagit mig av deras sätt att ´jag tom försöker försvara mig i drömmarna.

Allra helst skulle jag nog bara vilja göra en hemsida där jag hänger ut min bror och far för vad de är men även om jag inte skulle ljuga så kan man ju inte göra så det kan vara kränkande!!! Men det var helt ok när de behandlade mig som skit i alla år då var där ingen stat som hindrade dem med sina lagar och regler? Håller på med en hemsida ändå dock där jag ska lägga ut om mig och där man ska kunna läsa en hel del mellan raderna.

för mig betydde att få dem att älska mig allt och pengar ingenting men de såg aldrig det. De trodde att jag var som dem. Jag hade gett alla pengar i världen för att få dem att bry sig om mig en gnutta, att få dem att behandla mig jämnlik som min bror.

De trodde att jag var ute efter att blåsa och lura dem för det är precis vad de alltid gjort mot alla människor. De har alla tre ljugit så mycket i sitt liv att de nog inte vet sanningen längre och de antog att jag ljög också. De hade tom lättare att tro på min bror fast han blåst dem så många gånger. Men en lögnare tror väl lättare på en lögnare eller? De är ju av samma sort.

Kanske gjorde jag fel med Tittente som inte sade rakt ut vad jag ville med stället men jag var bara så arg efte ratt min bror misshandlat mig och alla bar astruntade i det och behandlade mig som luft medan de särbehandlade hnom. JAG VILLE ATT DE SKULLE FRÅGA MIG VAD JAG VILLE!

Men det gjorde de aldrig de bara sade till mig vad jag skyulle göra och det gjorde att jag blev ännu mer motvalls. De gjorde allt för att hjälpa brorsan men ingenting för att bry sig om eller hjälpa mig.

När jag sade till min far att jag var sjukskriven första gången så blev han inte orolig utan han sade något typ vad bra så kan staten betala för dig. Vilken far gör det (jag sade i alla fall till hnom hur mycket han var ute och cyklade med den kommentaren)? JAG HATAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG LÄT DEM UTNYTTJA MIG SÅ LÄNGE MEN JAG BRYDDE MIG JU OM DEM OCH TRODDE ATT DE BRYDDE SIG OM MIG! Jag längtade efter att de skulle visa att de brydde sig om mig!!!

skriver därför dessa ord så att jag just nu kanske kan gå vidare igen och ha en ok dag och inte gräva ner mig. Tankarna fög precis på mig om de stora svek som mina föräldrar gjort så här skriver jag bort de...

om det går?

får inte tänka på dem, får inte tänka på dem och det de gjorde, får ite tänka på hur det inte betyder ett dugg för dem om jag dör eler att de höll på att köra mig raka vägen i graven eller att jag har en massa sjukdomar som de är upphovmän till på mer än ett sätt.

får inte tänka på hur jag ställde upp för min mor när hon fick hjärnblödning vilket min bror till 110% inte gjorde men jag var där, får inte tänka på hur jag känner mig sviken för att jag förväntade mig att hon skulle ställa upp för mig om jag blev sjuk och behövde hennes hjälp.

Måste tänka på att om de respekterat mig så hade de mött mig i en diskussion och det har de egentligen aldrig gjort. Jag blev mest tillsagd vad jag skulle göra och psykad om jag inte löd. Måste tänka på att det var skit långt innan tittente och företaget men att jag inte vågade stå upp eller rättare sagt var svagare än min far so mkan bryta ner den starkaste människa.

Det känns litet bättre:-) Tack för att ni lyssnade!

jag gillar Magnus Ugglas nya låt Pärlor åt svin. Hans svar:

Jag tänker alltid på din far när jag hör den.

Tråkigt men nog en hel del sanning. Jag önskar verkligen att de hade velat se och respektera mig som människa och tyckt att jag var värd att känna och ha som dotter. Jag hade inte haft så stora krav på dem mende få krav jag hade var visst hemska nog i deras ögon.

Ush nej nu ska jag inte skriva om det när jag sitter här helt ensam då börjar jag väl lipa snart och jag har varit nära men inte lipat idag:-) Vill gärna gå hela tisdagen utan att ha gjort det!!

97,2 imorsen men sen har jag ätit en bit princesstårta och biopopcorn så nu är det väl +++ trots cykling som orsakade ett niagarafall efteråt, måste komma ihåg att köpa svettbandet.

http://www.imdb.com/title/tt0486655/

Wow, glädjetju, hänförd, förtrollad, mådde bra under hela filmen, inte tråkigt en sekunf, film för både unga och gamla!!!!

Har varit på förhandsvisning på filmen Stardust. Den hade allt som en saga kan ha och himla bra skådisar, bra effekter. Ja allt!

En klar 4++++Och jag hoppas ni älskar Robert De Niros roll lika mycket som jag gjorde!!

Det ända som drog ner den var att jag blev kissnödig en timme in i filmen (filmen är omkring 2 timmar) och sen satt jag och hoppade på stolen då JAG VÄGRAR gå ut och kissa under en biofilm men sen....
Hade så ont i blåsan att jag knappt kunne resa mig var tom så ofin att jag trängde mig före en kille på toaletten (förlåt, men det var det eller byxan).

En fantastisk, fantastisk film!!

om när och hur länge du rekomenderas att vara sjukskriven. Kan bara säga låt oss hoppas att de som gjort dem inte blir sjuka så att de får lida av sina egna nazistlagar. Sen är det som vanligt jag är för dålig för att orka bry mig. Kan se den arbetsgivaren som vill ha en lipandes stresskänslig människa som ibland bara stannar upp och kan bli sittandes i timmar och som gör fel när hon inte ens är medveten om att hon gör fel och som kan go crazy när som helst om du triggar henne tillräckligt , som bryter ihop för det minsta lilla och blir hysterisk vid vad normala svensson inte ens ser som stress, som hör röster när hon blir stressad, som känner att hon vill slå hela världen på käften mm. Det var delar av mig som jag beskrev fall ni inte fattade det! Jag hade nog åkt ut från den arbetsplatsen fortare än fan själv. Att de inte fattar hur de förstör människor? Men tyvärr är det väl så att vi sjuka får betala för fuskarna som funnits och säkert finns en hel del fortfarande.

var genomgång av foton som jag givetvis sköt upp in i det längsta med att plocka fram och mycket riktigt så fort jag såg min mor på bild så kom det en tår (inget skyfall dock) nu valde vi ut bilder och nsäta gång ska vi prata om dem. Ska bli intressant men det känns som om det kommer att bli en mycket jobbig känslomässig period då man ju saknar mer när man ser.